Materialist, javisst.

Asså, stadsbussarna är det ämne i min värld som det finns mest och bäst historier att berätta om. Jag kan säkert hitta något nytt varje dag ända tills jag dör. Dagens irritationsmoment är att jag börjar undra om bussarna kör och vänder i fucking jävla Kinaland eller något? Jag stod och väntade på busshelvetet i 25 minuter ! Det är TVÅ bussar som skulle ha kommit på den tiden. Men nej, låt mig vänta. För all del. Hade jag missat tåget hade jag fan anmält hela Skånetrafiken. Dålig stil! Står det i tidtabellen att bussen ska komma en viss tid så räknar jag iskallt med att den ska komma då (med några minuters marginal, of course).

Idag saknade jag tjejerna något så fruktansvärt att jag var tvungen att droppa inom skolan innan jag stack till Simrishamn. Bara att höra några bekanta röster fick mig att må SÅ mycket bättre! Hoppas verkligen att jag är frisk på måndag! Sen stod jag och väntade på bussen i evigheter (läs ovan). Tågresan. Oh my... Att åka tåg mellan Malmö och Simrishamn på eftermiddagen, när det har snöat. Det är magiskt! Hela världen skimrar i rosa och lila. Och lite orange.  

Och helt plötsligt hör ALLA av sig igen. Vad vill ni mig? Det var ni som vände på klacken. Inte jag. Liksom... låt mig va? Jag har gått vidare. Det borde ni också göra. Some kind of easy mark? You wish :)

The Used - The taste of Ink
It's four o' clock in the fucking morning
Each day gets more and more like the last day
Still I can see it coming
While I'm standing in the river drowning
This could be my chance to break out
This could be my chance to say goodbye
At last it's finally over
Couldn't take this town much longer
Being half dead wasn't what I planned to be
Now I'm ready to be free

The Verve Pipe - Colorful
I know I can be colorful
I know I can be grey
I know this loser's living fortunate
cause I know you will love me either way

Älska, älska, ÄLSKA musik. Helt jävla underbart !

Hela havet stormar.

Kommer ni ihåg den leken med stolarna man jämt lekte på alla kalas när man var liten? Det gäller att hitta en ledig plats så fort som möjligt när musiken tystnar. Jag har hittat vuxenvarianten! *Trumvirvel*.... STADSBUSSARNA! Och dessa människorna (resenärerna) ska kalla sig vuxna och aningen mer respektfulla än "dagens ungdomar"? Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Sanningen är faktiskt den att jag ser fler ungdomar som reser sig från sina platser för ge dessa till de riktigt äldre resenärerna. De uppsoffsiga kvinnorna och männen i åldern 40-55 är fan pinsamma. Det är människor i mina föräldrars ålder. Dessa människor har förmodligen barn själva. Är det att föregå med gott exempel? Att bara ignorera den stackars damen med rullator? Skärpning, för i helvete.

Mja, torsdag igen. Varit sjuk sen i måndags kväll. Helt hopplöst ju. Jag blir så rastlös, men jag har inte orken att ens städa mitt rum (vilket jag borde ha gjort för flera veckor sen). Men ändå. Var nere om på stan idag (därav mitt utbrott på mina medresenärer). Hämtade ut mina nya glasögon. Me like alot ! Gjorde även ett impulsköp... hårfärg. Gjorde ett tappert försök att göra håret jämnljust, men det gick lite som det gick *suck*. Får väl bli mörkt igen :/  Nu ser det mest skabbigt ut. SUCK.

Står det "Stick in kniven igen, och vrid ett extra varv" på en lapp på min rygg, så att jag inte kan se den? Jag börjar fan undra asså. Jo, men ljug för mig. Jag är ju så dum så att jag går på det. Ung, naiv, "blond och blåögd". Jo, men utnyttja mig. Jag är den som inte ger igen.

Om jag intalar mig själv att det inte kommer någon morgondag.... Blir det sant då?


Mina nya glasögon + missfärgat hår.

Mina nya glasögon (ena paret iaf). Och håret ser rött ut på bilden.. Men det
ser mer ut som.... Kaffe med extremt mycket mjölk i. Osmickrande, indeed.

Fråga på fråga.

TACK FÖR EN SUPERTREVLIG LÖRDAG! Tjejer, ni är tamejfan GULD värda. Vad hade jag gjort utan er? Jag älskar er verkligen! Är så sjukt glad att ni finns. Lördagen är ett minne för livet ^^. Johanna, Toots, Tessan, Nelai och Alexandra ♥. Tack!
Känns som att jag inte vill sitta här och beskriva kvällen i detalj, det förstör lite av magin med den. Men kortspelen och "fråga-på-fråga" var så sjukt ball. Alexandra lyckades sätta stackars Marcus på plats gång på gång. Det tog ett tag innan han kunde göra lite motstånd ^^ Tjejer har alltid sin kropp till fördel i den leken. Mohaha.

Favoritlåt nummer ett just nu! The Fray - How to save a life.
Where did I go wrong? I lost a friend.
Somewhere along, in the bitterness.
And I would have stayed up with you all night.
Had I known how to save a life?

Idag har snön vräkt ner. Säsongens första, här nere i Skåne (om man bortser för den dagen på höstlovet det snöade i en timme eller två). Alla runt omkring mig, speciellt i skolan, blev överlyckliga. Jag blev arg. Hata jävla snöskithelvetet. Det är kallt, blött och halt. Snön kunde lika gärna hållt sig borta helt. Men nä, terra mig lite, gör det. Piiiii vad en sån småsak kan göra mig galen. Plus att jag håller på att bli sjuk. Känner febern lura där någonstans bakom ögonen. Men, men. Är ledig imorgon, så OM jag skulle bli sjuk slipper jag iallafall sjukanmäla mig o sånt :) Skulle verkligen behöva plugga lite imorgon eftersom jag har matteprov på torsdag och samhällsprov på fredag. Men som sagt. Får ju se hur bra jag mår imorgon.

VARFÖR VARA SVÅR, NÄR MAN KAN VARA HELT JÄVLA OMÖJLIG?
Du förstör fortfarande hela min tankeverkstad. Spenderade ett par timmar i lördags med att beklaga mig över detta för Nelia. Hon predikade då för mig om hur mycket skit killar snackar, och vilka jävla svin de kan vara. Kände mig genast lite bättre till mods, även om jag inte kunde släppa det på resten av kvällen sen. Jag vet ju mycket väl att det är mitt eget fel. Plus att Du har henne nu. Ni verkar ha det bra tillsammans, och jag vill inte förstöra det genom att vara svår. Önskar er all lycka, verkligen. Men jag klarar inte av att vara en skugga i ditt liv. Jag behöver mer bekräftelse än så. Men du sa det själv.... Om ödet vill?

Nu tänker jag gå o lägga mig. Det här fungerar bara inte. Jag kommer att driva mig själv till vansinne en vacker dag.

Kommunikation är a och o.

Okej, regel nummer ett i ALLA distansförhållande: Kommunikation från två håll !
Vem fan tror du att du är egentligen? 6 år. Så längesen är det vi hade bra kontakt. Och nu tror du att du har rätt att valsa in genom en stängd dörr och tro att allt är bra? Var har du varit de senaste 6 åren? När jag har mått skit, rent ut sagt. Puberteten? Alla "första" som tog slut, som du missade för att du var för upptagen med att ha ett liv. "Jag älskar dig". Vet du ens vad orden betyder? Såklart du gör, du har alltid varit så jävla duktig, alltid haft svar på tal. Och så är du ju äldre och då också mycket, mycket mer vis än jag. HA, du är ett skämt. Ett riktigt dåligt ett. Spara din "kärlek" till nån som bryr sig. Den här dörren stängdes för ungefär 5½ år sen.
Och vet du vad? Gångjärn rostar!

Så! Nu var det också ute ur systemet. Känns faktiskt ganska bra, fastän jag vet att det kanske var att ta i lite. Men det kan du fan ha! These rules ain't made to be broken!

Det är redan torsdag kväll. Helt galet. Om tiden har gått så här fort hittills, fasar jag över hur fort den kommer gå fram till vecka 18 (då våra repetioner och föreställningar kommer att uppta näst intill all skoltid ända fram till sommarlovet!). Eftersom vårt schema är lagt så, så innebär det att vi mer eller mindre måste läsa klart alla kurser innan just vecka 18, och det är typ... många prov. Jag kommer inte ha tid för någon eller något förrän v. 25 (dvs sommarlovets första vecka). Återkom då, tack. Fast jag är glad att jag är i gott sällskap hela dagarna. Utan tjejerna hade ju de kommande 15 veckorna känts som klister. Vi lyckas alltid göra lektionerna extremt roliga! Speciellt Calles, av någon anledning. (Jag har förresten äntligen kommit på vem Aulikki liknar! Ior, såklart! Asså, du vet i Nalle Puh?)

(Jag delar ut godis) - Vill du ha en Turk?
(Nelai, trött på lektion) - JA :D
(Jag frågar Lexie också) - Vill du också ha en Turk?
(Lexie är tsm med en turk) - Nä, jag har redan en ;)

Som sagt, en dag i skolan utan tjejerna finns inte på min världskarta! Fest på lördag också ju! :D Ser fram emot det sjukt mycket. Och då ska vi ju även umgås med söta lilla Tess, som man inte ser allt för ofta längre! :/ Sorry tjejen, vi har HELT glömt bort att filma våra galna upptåg i skolan. Hoppas du förlåter oss! ;)
Lördagen kommer börja med Tjejmys, mat och massa skitsnack :D Har en känsla av att det kommer skrattas en hel del också! ^^

Och sen var det ju det där med killar och kärlek. Det är liksom helt hopplöst. Man ska inte leta efter kärleken, den kommer av sig själv, heter det ju. Tss, säkert. Jag ser ingen kärlek komma springande åt mitt håll. Gör du? Och så måste ju allt stämma också. Känslor, personlighet, humor... utseende? Det finns ungefär 3 miljarder killar i världen. Då kan man gott kosta på sig att vara lite kräsen.

FAN VAD JAG HATAR REGN. NU VILL JAG HA SOMMAR OCH SOL, TACK.

Det är 325 dagar tills jag fyller 18, och 62 dagar tills Fall Out Boy spelar på Vega i Köpenhamn ♥

Den som skvallrar för dig, skvallrar om dig!

Har jag nämnt att jag älskar TV:n? Världens bästa tidsfördriv! Fast nu har jag fastnat i en riktigt bra bok, och då får man lite beslutsångest. Dagens I-landsproblem, of course.

Världsliga ting... och jag.

Jag är en mästare på det där med världsliga ting. När man går in på mitt rum ser man i hörna nummer ett en gammal ommålad klädhängare. På den hänger väl minst ett dussintal väskor i olika storlekar, och jag älskar dom allihopa lika mycket. I hörna nummer två ser man halva min skosamling (resten står i hallen och driver mamma till vansinne). Sammanlagt, med dansskor och så, har jag minst 16 par skor. I min ena garderob har jag en hel hylla med minst 25 par örhängen, minst 20 halsband och några armband.
Vad säger detta om mig egentligen? Hur materialistisk är jag? Skrämmande, faktiskt. Men det värsta är nog att jag verkligen inte kan tänka mig ett liv utan dessa prylar. Nu köper jag förvisso inga dyra saker. Det kan va skor för 250:- eller ett par örhänge för 50:- men dock. Tänk om jag istället gjorde något vettigt med mina pengar (vad det nu skulle vara har jag inte en aning om). Jag behöver en ny mobiltelefon iallafall. Har varit och tittat ut en som jag vill ha (ska ha, rättare sagt). Nu ska jag bara spara pengar till den. I mars eller april kommer jag vara en stolt ägare av en ny telefon. Can't wait! Den jag har nu är helt hopplös, och den driver mig till vansinne.
Sa jag förresten att jag är väldigt materialistisk?
Jag vill som sagt ut och resa efter studenten (vilket jag har en känsla av att de flesta vill). Det innebär att jag måste skaffa mig ett jobb väldigt snart om det ska vara möjligt. Jag kommer ju inte direkt långt på studiebidraget som för det delen upphör att flyga in på kontot efter vårterminen -o8. Helt galet. Jag tar studenten om lite mindre än 17 månader. Tiden liksom bara... flyger förbi.

Och ibland undrar jag om du verkligen har något mer mellan öronen än luft.

Blåst?

Och så har även den här helgen passerat utan att sätta några märkvärdiga spår i minnet. Åkte till Simrishamn i fredags, kollade på Let's Dance med familjen. Har saknat pappa sjukt mycket den senaste tiden, så det var skönt att komma hem :) Lördagen spenderade jag med min lillasyster, Moa 10 år. Vi gick på stan ^^ Det var faktiskt hur mysigt som helst. Målet med stadsturen var Lindex (den enda butiken i stan som säljer kläder mellan bebis och tonår). Moa hade 200 spänn att spendera där tack vare presentkortet hon fick i julklapp, och eftersom jag hade lovat att ta med henne dit så gjorde jag ju självklart det. Först kollade vi på rea-ställningarna. Det mesta var antingen för stort eller för smått, och fanns där något i hennes storlek var det allt utom snygga plagg, så vi förflyttade oss till vårens mode istället. Lyckades hitta massa kläder som jag tvingade min stackars syster prova ^^ Vi sprack genast budgeten på 200 när jag insåg att hon faktiskt klädde bäst i ett par av byxorna OCH halternecklinnet jag hade valt. Så hon fick båda :D Sen gick vi och fikade. Som vanligt fick hon välja två kakor ^^ Vi tar alltid samma sak, det är liksom tradition. Vägen hem var skitkul, då både jag och Moa var höga på socker xD Jag älskar dig, lillasyster. Förlåt att jag inte spenderar mer tid med dig ! Men glöm inte att jag älskar dig!
Dagen måste jag ju också få berätta om. Dramatisk, är nog det ord som bäst beskriver den. På grund av det lågtryck som passerar över Sverige just nu upplever vi vindar med orkanstyrka. Detta har orsakat att all tågtrafik i västra och södra Sverige är inställd, med andra ord, hur FAN skulle jag ta mig tillbaka till Malmö? Som tur är finns det snälla människor som låter mig åka snålskjuts i deras Taxi :) Så till Malmö kom jag, och hem också för den delen. Men jag trodde där ett tag att jag skulle blåsa bort :O Lite läskigt, men jag överlevde (vem skulle annars sitta här och skriva menlös blogg?).

Tågfilosoferandet har det inte blivit så mycket av den senaste tiden, mest på grund av att jag knappt har åkt tåg alls i år. Brukar alltid sitta och filosofera på mina resor, oftast med iPoden pluggad i öronen. Det är så vackert att åka tåg genom Skåne, oavsett vilken årstid det är, oavsett väder och avsett tid på dygnet. Jag får alltid bäst inspiration till mina texter när jag sitter där. På tåget. Helt omedveten om resten av världen. Då finns bara jag. Jag och nuet. Helt isolerade från allt runt omkring.

Förresten så mår jag nog lite bättre nu. Mår inte lika konstigt som jag gjorde före helgen. Kanske tack vare psykbrytet jag hade i torsdags? Mja, vad vet jag? Jag kanske fick ut all skit ur systemet. Man kan ju hoppas. Det tar liksom på krafterna att vara ledsen och nere. Men det klarar jag, jag är faktiskt ganska stark. Eller kanske inte stark, men jag vet hur man tacklar och hanterar det.

Och nu vill jag skriva nått sånt där spontant roligt igen, som typ Barbie och herr Kalsonmodell, eller som Ica Maxi och växel-Britta. Men jag lider av fantasibrist. Extrem sådan. Så det blir inget sånt idag. Imorgon kanske?

Sisters!       Sisters!

Nollställd.

Allt handlar inte om Dig. Det handlar om MIG. Om mitt sätt att hantera känslor. Äkta, oäkta. Fantomkänslor. Kamelontkänslor. Hormoner. Och jag hanterar mina känslor allra bäst om jag får spilla ut dem, helst i skrift. För hand eller på dator spelar ingen roll, för jag får ut dom ur huvudet för ett kort tag. Det är guld värt. För det finns saker jag inte har berättat för Dig... om mig själv. Saker som skulle få dig att se annorlunda på mig, kanske få dig att gå din väg. Och det är verkligen det jag minsta behöver, att ytterliggare en människa sviker mig, vänder mig ryggen och går sin väg. Jag klarar inte mer sånt nu. Speciellt inte idag... eller imorgon... eller den kommande veckan. Jag är en PMS-bitch. Som ett alter ego. Berg-och-dalbana HARDCORE vad gäller mitt humör. Det är faktiskt ganska jobbigt, särskilt när jag inte kan kontrollera det själv. Då är det som om någon eller något bara tar över min kropp och min talförmåga. Slår och skriker på närmaste människa. Sen får jag "tillbaka kontrollen". Då kommer tårarna. Och det är alltid samma tankar i huvudet då. "Ingen tycker om mig". Jag tycker så jävla synd som mig själv varje gång att det är patetiskt. Klart att NÅGON tycker om mig, right? Eller? Mitt schizo jag gör mig frustrerad, fyller mig med ångest och skapar panikattacker. Då kommer andningsbesvären. Jag blir så upprörd över ingenting att jag får svårt att andas.
Det värsta med allt det här är att det krävs så fruktansvärt lite för att utlösa ett sånt här utbrott hos mig. Så du är inte den första, och absolut inte den sista, som har orsakat mig den här typen av smärta, ambivalens och överdriven tankerverksamhet. Det är pms:ens fel. Bara för att det är så jävla lätt att skylla på något. Jag tror seriöst att jag är galen. En människa ska inte må såhär. Inte ens i tonåren. Det borde vara olagligt. Straffbart. Eller nått.
Tårar. Som jag sa. Nu kommer dom. Störtfloder. Helt utan anledning. Eller jo, men det kan vara små, obetydliga faktorer som helt plötsligt orsakar det. Helst av allt hade jag bara velat ha en kram, så att jag vet att det fortfarande finns någon som orkar stå ut med mig. Men ja, vem har någonsin påstått att livet är lätt? (Jag ska döda den jäveln isåfall).

Anyway. Nu väntar sängen. Och iPoden som jag har fyllt till bredden med alla min favoritlåtar just nu. Speciellt en av låtarna får mig att tänka massa. Varken negativt eller positivt. Bara "Tänk om....." (Den farligaste av alla tankar).

Bara för att jag har världens bästa mamma, som orkar stå ut med mig fastän jag är precis så skrikig och skränig som man som ung förälder lovar sig att inte låta sina ungar bli. Så det så!

Yttrandefrihet bör också
innebära friheten
att inte yttra sig alls.
Frihet från yttrande,
rätten att vid behov hålla tyst.


Nelai, tack för allt stöd. Hade aldrig klarat det utan dig!
Cassie, VIP, always.
Johanna, du vet att jag älskar dig.
Toots, du förgyller mina dagar.
Och ni andra som tycker att ni är mina vänner, jag tycker faktiskt om er också. Hade varit kul om man hade hört från alla lite oftare. Men ja, livet är ju som sagt inte lätt. Jag hinner knappt hålla reda på var jag själv är, hur ska man då ha tid att ringa runt till alla jämt och ständigt?

Lite kärlek finns det faktiskt där inne. I mitt annars så stenhårda och iskalla hjärta.

Skolstart.

"Kom igen! Man kan ju tro alla är födda den första april... stackarna är ju rena rama skämtet!"

Då var skolan igång igen. Typ, jippi? Såklart var ju lärarna snälla nog att låta oss börja på en tisdag, som innebär massa fys. Jazzen med Eva var ett rent helvete. Inte nog med att jag har legat och försoffat mig under jullovet, men hon var tvungen att kommentera och pika det också. Jag, som inte befinner mig i mitt mest stabila tillstånd just nu, började gråta. Plus att varenda muskel i kroppen krampade, och jag menar verkligen krampa, så det gjorde ju inte direkt att tårarna slutade rinna. Mah, och så dyker ju vissa människor upp i huvudet på de mest olämpliga tidpunkter, och det hjälper inte heller gråtandet särskilt mycket. Men jag överlevde. Bieffekt idag? Jag kunde inte resa mig ur sängen när jag vaknade. Träningsvärk from hell, vilket jag lär ha enda fram till sportlovet, och ja, då var det lov, sen har man samma helvete igen efter en ny veckas försoffande. (Jag vet att det är mitt eget fel att jag sitter still på loven, men loven är ju till för att vila sig, eller hur? ) Komposition hade vi också ja. Mer dans, vill säga. Jag saknar Mia!
Onsdagar är pluggdag. Bara teoretiska ämnen hela dagen, vilket också innebär den enda dagen på veckan som det är lönt att ha jeans eller strumpbyxor/leggins på sig. Annars går vi ju i träningskläder konstant. Eftersom jag inte kom upp ur sängen som jag skulle i morse blev det inget avancerat, men jag trivs verkligen i toppen jag köpte på Gina Tricot för två veckor sen :) Tack Nelia ;) Haha, dig har jag också att tacka för den extremt roliga natur-lektionen idag xD Och Toots. "Smart att han väljer *killnamn*, han är ju typ bög" (Calle skulle visa Heimlichmanövern - mobba inte min stavning). "Det är bäst att jag tar en kille så att jag inte blir anmäld för något sen" sa han när han skulle visa xD Alla skrattade så de låg dubbla. Alla gillar Calle :)
Och (klasskompis) Saras mystiska förhållande med Magnus (Samhällsläraren). Nu hörde jag ju inte klart hela historien, men det lät faktiskt rätt så roligt när hon började berätta xD Måste haffa henne imorgon o få henne att berätta klart för mig xD Annars kommer jag ju att gå och inbilla mig saker, hahaha.
Så på sätt och vis är det jätteskönt att vara tillbaka i skolan. Har saknat alla så sjukt mycket. Att ha alla favoriterna runt sig hela dagarn är precis vad jag behöver ♥ Hade ju klarat mig utan proven som är om två veckor, men det är väl smällar man får ta, när man har så underbara vänner som jag :)

En dålig dag.

Trasig.
Men vafan, vad är det här? Allt var ju på väg på rätt håll. Uppåt. Bort. Iväg. Men nä, nu kom pms:en, vilket innebär att ett steg fram är likamed två steg bak. JAG HATAR DET HÄR!
Med andra ord är det ingens fel att jag mår som jag mår. Och om det nu skulle vara någons fel så är det mitt eget, och jag är så medveten om det. Förlåt att jag gör allting så mycket svårare än det är. Som vanligt. Så jävla hopplöst.

Svartsjuka.
Varför? Du var aldrig min, men ändå... Ändå blir jag så sjukt jävla svartsjuk. HELT utan rätt. Man vill alltid ha det man inte kan få. Det är där mina problem ligger tror jag. Men det gör ont. Svartsjukan. Det så jävla ont. Om jag bara väntar en dag till, eller kanske två, så kommer pms:en att lura fram alla tårar som jag nu sitter och håller tillbaka. Jag hade lätt kunnat sätta mig och gråta nu. Men nej, envis som jag är, håller jag tillbaka tårarna. Förlåt att jag gör allting så mycket svårare än det är. Som vanligt. Så jävla hopplöst.

Ensamhet.
Jag har aldrig känt mig så ensam som jag gör nu. Vart tog alla vägen? Kanske bara är bra att skolan börjar imorgon så att jag har något att sysselsätta mig med. Fast min brist på motivation kommer göra allting så mycket jobbigare. Det känns som att jag kämpar mot ett osynligt mål. Som sagt, jag vet inte vad jag vill göra efter studenten, men än resa. Och vägrar att göra karriär på Ica Maxi, det finns liksom inte ens på världskartan. Förlåt att jag gör allting så mycket svårare än det är. Som vanligt. Så jävla hopplöst.

Fröken Gnäll.
Jajo, tror minsann att det är jag det. Har en sån där jobbig dag. ALLT är fel idag. Vill bara precis gå och gömma mig. Jag vet att jag inte är trasig, att jag inte är ensam, att jag gör allting svårare än det är, men jag är sån! Speciellt en dag som den här. Det finns liksom inte så mycket att göra åt saken. Ta det med en nypa salt och bit dig i tungan. För vet du vad? Det går över! Och sånna här dagar blir jag konstig. Riktigt konstig. Plus att min djupare skrivarsida kommer fram. Hittade en text jag skrev i somras som jag fick mycket bra kritik för, som jag har valt att publicera här idag, mest för att den passar så bra just idag.
"Men helt plötsligt kan jag tänka på persienner, och hur sjukt gärna jag vill vara dess skugga. Skänka någon behaget av mörker. Eller att jag vill vara en författares bläckpenna. Tänk själv att vara den som bokstavligen skrev världskända romaner. Men helst av allt vill jag vara ett instrument. Musiker är oftast passionerade människor, och behandlar sina instrument tusen gånger bättre än sina medmänniskor. "

Musik. Ljuva musik. Drogen som inte förstör kroppen, utan istället läker den. Eller ja, en del musik får mig att tänka efter alldeles för mycket. Då blir jag knäpp och börjar gråta. Men får jag själv välja, då blir det musik som läker. Läker bättre och fortare än tid, som sägs läka alla sår.

Förlåt att jag gör allting så mycket svårare än det är. Som vanligt. Så jävla hopplöst.

35 minuter!

Personligt rekord! Det blir en till blogg ikväll. Det är bara 35 minuter sedan jag publicerade min förra xD I vilket fall som helst kommer det ett till inlägg pga Dig. Du. Du gör mig lite lätt... ja.. sliten. När jag inte har pratat med dig på ett tag glömmer jag bort dig, men när vi väl har pratat så blir jag så ARG på mig själv för att jag inte förstod då vad jag gick miste om. Men ja. Låten du skickade idag var ju helt klart klockren.

Dashboard Confessional - As Lovers Go.

She said, "I've gotta be honest
You're wasting your time if you're fishing round here"
And I said, "You must be mistaken
Cause I'm not fooling, this feeling is real"
She said, "You gotta be crazy
What do you take me for, some kind of easy mark?"
"No, you've got wits, you've got looks
You've got passion, but I swear that you've got me all wrong"


All wrong
All wrong
But you got me


I'll be true, I'll be useful
I'll be cavalier, I'll be yours, my dear
And I'll belong to you
If you'll just let me through
This is easy, as lovers go
So don't complicate it by hesitating

And this is wonderful, as loving goes
This is tailor-made, what's the sense in waiting


And I said, "I've gotta be honest
I've been waiting for you all my life
For so long I thought I was asylum-bound
But just seeing you makes me think twice
And being with you here makes me sane
I fear I'll go crazy if you leave my side
You've got wits, you've got looks
You've got passion
But are you brave enough to leave with me tonight"


Tonight
Tonight
But you've got me


I'll be true, I'll be useful
I'll be cavalier, I'll be yours, my dear
And I'll belong to you
If you'll just let me through
This is easy, as lovers go
So don't complicate it by hesitating
And this is wonderful, as loving goes
This is tailor-made, what's the sense in waiting


This is easy, as lovers go
So don't complicate it by hesitating
And this is wonderful, as loving goes
This is tailor-made, what's the sense in waiting


This is easy, as lovers go
So don't complicate it by hesitating
And this is wonderful, as loving goes
This is tailor-made, what's the sense in waiting

Ni som känner mig o vet allt som hänt runt omkring vet att mer klockrent än såhär blir det inte!
Om ödet vill?


Låt mig presentera... Fröken Gnäll !

Varför? Världens mest omfattande och mest ställda fråga. Varför? Den första frågan man lär sig som liten, den största frågan genom tonåren och den mest ångestladdade frågan genom livet. Varför. Just idag har jag så många varför i huvudet att jag har huvudvärk. Den typen av huvudvärk som varken går att bota med Ipren eller vila. Helt hopplöst. Om jag hade gått och lagt mig för att vila hade det bara dykt upp fler varför, och ju fler jag har i huvudet desto värre blir huvudvärken. Tänk om man inte hade varit så ... ambivalent? Då hade man kanske sluppit hälften av huvudvärken? Mja, drömma går ju. Om jag inte hade tänkt på killar, känslor och framtiden hade jag säkert tänkt på något annat huvudvärksframkallande. Det är bara att ge upp, har jag en känsla av.
Ja, killar. Jag är inte mer än tonåring xD Det är allmänt känt att många killar tänker på tjejer och sex ofta. Men tjejerna då? Näää, de är blåsta blondiner hela gänget och vet absolut inte vad ytlighet är! [oh my] . NEWSFLASH, tjejer är likadana :) Men jag lär mig aldrig. Killar (de flesta, iallafall) är svin. Ljugande, svikande, hjärtekrossande svin. Men ja, klarar ni en andra newsflash idag? Tjejer är likadana!
Nu var det också sagt.... Hmm, det var något mer jag ville lätta från hjärtat, men jag har tillfällig minnesförlust, så jag får väl beklaga mig över något annat sålänge. Inget mindre än skolan! Japp, helvetet börjar på tisdag igen. Förläng lovet? Happ, inte det. Mja, det är väl inte skolan som är helvete, det är läxor och allt arbete runt föreställningarna som kommer bli tufft. Jag kan nu också avslöja lite exklusivt här att jag aldrig kommer få en karriär som professionell dansare. Min kropp är redan totalt förstörd. Jag bara hoppas att jag klarar trean utan problem, så att jag får en färdig utbildning, så att jag kan läsa vidare direkt sen. Eftersom jag inte kommer att klara av en danskarriär är det nu hög tid att seriöst börja tänka efter. Vad vill jag egentligen göra av mitt liv? Vill jag sitta i kassan på Ica Maxi med mina billigt manikyrerade naglar och höra *bip, biip, bip, bipp, biiiiip, bip, bipp* hela dagarna? Hundrafyrtiosju och femtio tack. Du har inte sju och femtio? Ah okej, BRITTA, HAR DU VÄXEL? Oh My GOD, låt mig slippa det ödet.
Mja, nä, jag vet inte. Kanske skulle jag satsa på skrivandet? Skriva kan man göra i hela världen, d.v.s. jag kommer aldrig att sitta fast i Sverige om jag väljer ett skrivande yrke. Och eftersom jag är nästintill lika bra på engelska som jag är på svenska kommer det ju gå hur bra som helst. Faktiskt. Det tål att tänkas på. Jag har i vilket fall som helst redan nu mer eller mindre bestämt mig för att jag ska dra utomlands i ett år eller två efter studenten. Det känns som att jag vill se världen innan jag "slår mig till ro". Jag har nämligen en känsla av att det är just det jag kommer att göra. "Slå mig till ro". Skrämmande tanke, men jag är nog sån. Man, två ungar, villa, volvo. Svensson-liv. Det hade väl inte varit så farligt egentligen. Ett fint liv. Men jag... jag vill ha mer!


Som sagt, drömma går ju. Jag kommer sitta där på min feta röv om tio år, på Ica Maxi, skrikande på Britta efter växel. Och där hemma kommer jag ha två ungar med olika pappor, och mitt fredagssällskap när ungarna är på fritidsgården kommer att va en flaska billigt vin och ett stort Marabouchoklad.
Vem vet? Jag kanske kommer trivas där... I min ensamhet.


Rubrikproblem...

Asså, nu har jag suttit i en kvart och försökt komma på en lämplig rubrik till dagens (/nattens) kommande blogg, men nej, TOTAL black-out, vilket också har resulterat i att jag har glömt det mesta jag hade tänkt skriva här idag.. (/inatt?). Mja, hur som haver så kom jag hem från biografen för inte alls för länge sen. Såg Déjà Vu med mamma och moster. Trevligt, men filmen var aningen dryg. Helt okej, men sista kvarten satt alla och vred sig och önskade att filmen var slut. Slutet kom, vi fick gå ut, och aldrig har jag varit så glad över att komma ut i kyla, snålblåst och regn! Det var som att få andas ett första andetag på över en kvart! Fullsatt salong innebär dålig luftcirkulaition. Filmstaden ! Jag rekommenderar er innerligt att skaffa nån sorts AC i salongerna. ! Tänk på min stackars mor som inte klarar av sån värme, liksom. Och alla andra för den delen som sitter och halvdåsar på grund av syrebrist. Vi är ju inte mer än människor.

Jag tror bestämt att jag ska införa en del i min blogg som heter något i stil med "Dagens klagande", om det inte hade varit för att det låter så gnälligt. Jag vill bara att folk som tycker att jag gnäller mycket ska kunna hoppa över den biten. Men innan jag kan införa den över huvud taget måste den namndöpas, och eftersom jag lider sån extrem brist på fantasi idag så tror jag att jag sover på saken!
Dock! Just idag får den delen lov att heta "Dagens klagande", bara för att jag har massor att klaga på. Det jag hade tänkt ta upp i dagens (/nattens? jag är pigg som tusan ffs) blogg är Malmö Stadsbussar!
Har folk inget vett över huvud taget? VEM dränker sig i en hel flaska parfym innan man sätter sig på bussen? Har ni aldrig hört talas om att folk kan vara allergiska? Och VEM har mage nog att spela sin *svär väääldigt fula ord just nu* musik på sina hippa telefoner? Alla tycker inte om er skitmusik! Och VEM i hela världen vill höra två araber tjabbla om ... vem fan vet vad? (Ska det diskuteras ska det vara på svenska eller engelska så att jag också förstår och kan skratta åt andras problem. ) Och NEJ, jag vill inte se fröken Barbie och unge herr Kalsongmodell stå och äta upp varandra längst fram i bussen.
Är det här för mycket begärt? Kan folk inte bara bete sig som på ett bibliotek när man åker buss? Lagom tyst nivå, inga musikspelande telefoner, lugnt och stilla. Och som om det inte vore nog så är de flesta busschaufförerna så otrevliga att man blir sur för resten av dagen. Lär busschaufförerna lite vett dom också!
(Men för att klargöra en sak, jag är inte rasist, araberna för tjabbla hur mycket de vill, och jag är inte heller en surtant som inte vill att Barbie och Kalsongmodell ska äta upp varandra , kärlek är ju fint, eller hur? , jag blir bara avundsjuk och för all del, jag brukar också prata högt i mobiltelefonen när någon ringer till mig.)
Men ja, vem sa någonsin att världen är rättvis? Nästan gång jag åker buss ska jag plugga Ipoden i öronen på högsta volym, vira min sjal om huvudet så pass att den täcker näsan (kanske till och med ögonen?), och så ska jag klocka istället för att lyssna på fru Skånetrafiken eller se bussarnas halvkassa informationsdisplay, så jag vet när jag ska av. Ja, så blir nog bäst. Och nästa gång jag ser en sur busschaffis ska jag bara le och säga "Var glad att du inte kör buss utan tak!" (Det regnar ju jämt nu förtiden.)
Tummen upp för Skånetrafiken och våra älskade Stadsbussar ! (märk väl ironin i den meningen).

Biljetterna till Fall Out Boy kom idag. Trodde jag skulle börja hoppa och skrika av glädje, men jag antar att det kommer att komma när jag träffar Nelia och Toots :D OMG, nu jävlar! Jag kommer räkna ner dagarna!
Och förresten är det bara 338 dagar tills jag blir 18 xD Om du nu bryr dig, vill säga ^^
Om man skulle ta och gå o lägga sig, kanske? Blev trött nu, helt uppspelt över konserten och allt annat som händer runt omkring. Kommer ju bli konstigt att ha dig där. Eller? :s
Ja, vem vet, det är två och en halv månad tills dess. Vi får se vad som händer helt enkelt...

Yet I'm nothing more than a line in a book.

En dag...

Ja, det är nu du tror att jag kommer skriva "kommer jag att....". Men där hade du fel, din sucker! Det jag skulle skriva var som såhär att en dag som idag, önskar jag att jag tog saker och ting lite mer lättvindigt. För shit, vilken panik jag fick när mammas telefon ringde vid 16, och i andra sidan luren var ingen mindre än Stefan (som inte skulle komma förrän imorgon) och säger att han är på Centralen. Jag såg ut ungefär som en zombie, men på 25 minuter hann jag städa mitt rum, damsuga både mitt och hans rum, borsta tänderna, sminka mig OCH fixa håret. Jag tror att jag såg ut som en speedad Duracell-kanin under de 25 minuterna. Men ja, städat blev det, och första mötet blev ju klart... intressant. Jag vet inte riktigt vad jag hade förväntat mig. En tråkig Svensson kanske. Eller en nörd. Eller för all del världens snyggaste, men mest arrogante människan någonsin? Oj, som jag hade fel. Han är snygg, det är han. Och han är trevlig, absolut! Ska ju bli kul att se hur länge jag lyckas lura honom med att jag är snäll? *mahaha*. Stackars honom, han måste stå med BÅDE mig och min mor. Men tydligen ska mamma ha förvarnat honom xD Ska bli sjukt kul att se hur länge vi står ut med varandra. Vem vet, vi kanske kommer jättebra överens? Han verkar iallafall ha en estetisk själ, och sånna människor brukar inte vara så svåra att komma överens med. Men för all del, du vet ju hur jag är. Lite dominant, bossig, skrikig, och framförallt lite lätt otrevlig ibland. Men det ska nog bli bra.
Välkommen till Malmö, Stefan. Hoppas du kommer trivas här :)
Och med det sagt, kan jag nu återgå till min dagliga dos gnällande. För än är jag på sånt riktigt "nu-tänker-jag-gnälla-fastän-jag-vet-att-jag-inte-har-någon-anledning"-humör. Och offer för mitt gnällande idag är ingen mindre än alla jävlar som envisas med att skicka sms mitt i natten. Jag förstår verkligen inte VARFÖR man måste skicka sms mitt i natten. Jag sover mitt i natten, det borde alla göra. Det är så människan är skapt. *Duuuh*. Men ja, Du behöver inte känna dig ensam, det inte bara dig jag har fått sms från mitt i natten, och ALLA har fått lika mycket skäll. Så det så!
Nu ska jag gå och förpesta Stefans tillvaro lite. Hjälpa honom orientera sig lite på Malmö-kartan kanske :)

So long, sucker!

Återkommande.

Alltid. Alltid Återkommande. Återkommande känslor och ord. Ord utan mening. Ord i menlösa meningar, rättare sagt. Och här sitter jag.. sitter och känner mig så jäääävla alternativ. För ingen har ju känt som jag. Aldrig har någon, någonstans, någon gång känt som jag. Bara jag har gjort det. Och jo, jag vet. Jag är ung och naiv. Men tack för att du påpekar det. Intresseklubben antecknar. Nöjd nu? Du måste ju alltid vara så jävla perfekt. Det är så att man inte vet om man ska skratta eller gråta. Så sorglig är du. Usch, bara försvinn ur min åsyn. Jag klarar inte det här. Det är ditt fel alltihop. Bara för att det är så jävla lätt att skylla på någon. Och idag är du min Syndabock. Det är Ditt fel. Ditt, ditt, ditt. Men inte fan känns det bättre i mitt hjärta. Det är fortfarande tungt som bly. Och det är också Ditt fel. Vad är problemet? Varför förföljer du mig? Vill du att jag ska må dåligt? För det klarar jag av på egen hand. Jag orsakar min egen smärta, JAG VET. Det har du också varit så kär att påpeka. Men jag vet! Jag vet...

He said: Why put a new address
on the same old loneliness?
When breathing just passes the time,
until we all just get old and die?
Now talking's just a waste of breath,
And living's just a waste of death!

Fall Out Boy ♥
(Nu är biljetterna beställda btw).

Jag väntar med spänning på att livet ska sätta igång på riktigt nu. 2007. Ett år av möjligheter.

Jeeeffla shiiit.

Fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan !!!!!!!

FAN !

Grått Nytt Hår.

Då var det år 2007 nu. Jippi. Gott Nytt År. Ett år närmre pensionen. Känns bra va?
Mitt 2007 började med skumpa, cigarr, fyrverkerier, kramar och "alla vi som älskar Malin klappar nu". Skiitbra. När vi gick in igen 40 minuter senare gick det bara utför. Kommer inte ihåg ett dugg. Eller jo. Ett badkar och toalettgolvet... och Jimmys säng, som förresten är himla skön att ligga i. När jag vaknade i morse (hrrm, halv ett? xD) så kunde jag inte lyfta huvudet från kudden. Och enligt Johannas pappa heter jag Camilla xD knasigt värre. Och som vanligt glömde jag ju något hos Johanna, vilket jag av någon anledning ALLTID gör. Suck.
Man kan ju hoppas att året fortsätter bättre än det började iallafall. För det var en gång en människa som sa till mig att året blir så som det börjar. Och det hoppas jag verkligen att det INTE stämmer! I övrigt hade jag jävligt kul dock :)

I rip my heart out. Piece by piece.
To show you how I feel.
If I thought that you’d even care.
My heart is breaking as you speak.
Won’t you listen to me?
Jag har lovat mig själv att jag inte ska ha några nyårslöften i år, för jag blir bara så jävla besviken på mig själv när jag inte klarar av att hålla dem. Så därför blir det ett år av möjligheter. Möjligheter att prova allt. Inte frukta något. Spränga gränser. Testa vingarna. Jag fyller 18 i år.
Vad händer sen?