Effektivitet.

Ibland är jag så jävla grym. Bäst, helt enkelt.

Jag har varit sjuk i drygt en vecka nu. Hosta, febertoppar, rinnande snor och hela baletten har plågat mig till och från. Nu känns det dock bättre, och om jag ska vara helt ärlig så mår jag bättre över lag för tillfället. Det känns bra.

I fredags var jag, mamma och moster på IKEA i några timmar. Där sprang vi (nästan bokstavligt talat) på Kitty Jutbring (punktSE's coola krönikör, programledare på SVT). Hon är ännu sötare i verkligheten än på bild. Alltid något. Hur som haver så handlades det garderober, mobila sådana, eftersom mor min ännu inte funnit sin ideala garderob i furu (max 130 bred, 65 djup och 200 hög). Har du en till salu så hojta högt!

I går vandrade jag och mamma runt i stan (eller rättare sagt, alla stadens köpcentra) på måfå. Store lillebror, samt lille lillebror, har nu väldigt fina påskpresenter att vänta. Dessutom blir jag alltid kungligt bortskämd när jag är på stan med mor min. Mamma är bäst.

När vi kom hem var huset invaderat av fyra obstinata, högljudda, 2 meter långa, 17-åriga killar, varav den ene är store lillebror. Det bör tilläggas att de ska sova här minst en natt till, i vår 55kvm stora lägenhet. Lyckat, verkligen. Fast tja, de är så söta när de sover att det är löjligt. Då är det värt det. Dessutom byggde jag ihop våra nya IKEAgarderober HELT själv igår, på mindre än en timme. Applåder till mig, tack.

Idag har jag, äntligen, färgat om mitt hår. Nu är det åter EN nyans med lite skimringar, inte fyra. YAY :)

Snart åker jag o co till Paris. Det ska bli naaajs.

Härom natten drömde jag om en viss människa som inte ens besökt mina tankar på ett tag. Jag blev till min egen förvåning väldigt besviken när jag vaknade och insåg att denna någon inte låg bredvid mig. Oh well, "det är sånt man får ta", som killarna här hemma säger.

Anton på The Phone House vid GA torg borde få löneförhöjning. Han var verkligen en pärla igår. En söt sådan.

Veckan som kommer har skolverket döpt till "påsklov". Den kommer att gå åt till projektarbetet som ska vara inlämnat inom en kort framtid. Det bör tilläggas att jag verkligen inte har lagt den tid och energi på det som jag borde ha gjort för längesen. Å andra sidan så ska det vara inlämnat innan jag åker till Paris, så jag kommer nog verkligen att kunna njuta ännu mer av resan då. Det ska som sagt bli naaajs.

Idag var det vår i luften. Blommorna hoppar upp ur jorden som om någon skrämt dem. Solen värmer, fåglarna sjunger (vilket de iofs har gjort i över en månad), barnens skratt från lekplatserna hörs tydligare än vanligt, och folk ler. Våren är nog här för att stanna nu.

Charlotte Perelli vann Melodifestivalen (helt klart rätt låt). Björn Gustafsson vann mitt hjärta (japp, jag måste erkänna, killen är guld). Hela kvällen var ett lyckopiller (om man räknar bort Christer Sjögren).

Ibland är jag bra. Riktigt bra. Då ler jag mycket mer. Sjävlförtroendet lever än. Det är bra.

Märkliga ting.

Jag är så fruktansvärt otacksam att jag skäms. Jag är så olycklig långt in i själen att jag blir rädd.

Tjejerna, das trio, var åter samlade förra helgen. Det var så skönt att ha er här, allt kändes verkligen rätt. Tack för att ni finns. VIP, eller hur?

Olyckan i min kropp går inte att beskriva med ord mer än att den är påfrestande både mentalt och fysiskt. Det värsta är nog ändå att jag stänger in mig själv i mig själv. Jag känner mig okontaktbar, distanserad, frånvarande. Fokus finns inte. Koncentration finns inte. Lätta steg finns inte. Frustration finns. Irritation finns. Tårar finns...

Det går över, det vet jag. Det gör det alltid. Tids nog.

Jag är helt underbart bra på att såra människor när jag mår såhär. Förlåt.

Idag fick vi våra studentmössor. Nu är det fan nära. 89 dagar kvar. YAY!

Fredageftermiddagar i stan är verkligen helt värdelösa. Inte nog med att ALLA tar eftermiddagen ledig från jobb för att fika, nej, barnvagnsmaffian gör sig också påmind. Ska jag inte kunna gå och fika utan att behöva snubbla över 20 barnvagnar, 2 snygga killar med VITA tröjor (skitbra när man bör på en stor latte), hundrasjuttioelva shoppingkassar och minst lika många barn i åldern 3-5 som springer en runt benen? Nog för att jag gillar barn, men nånstans går väl ändå gränsen?

Det är fredag igen. Jag sitter här. Ensam (självvalt, bör tilläggas). Mörkret faller, i dubbel bemärkelse. Jag är uttråkad. När jag är uttråkad brukar jag oftast pilla med Photoshop eller liknande (ser du att jag har ny header IGEN?), men idag lockade inte det så mycket, så som den nörd jag emellanåt är så satte jag mig och läste alla användarvillkor för alla de communities jag är medlem på. Det jag chockades mest över var faktiskt blogg.se's egna villkor, som fick mig att fullständigt tappa hakan.


_____________ bloggregler


Jag älskar att lägga upp franska dikter och låttexter mellan varven, men jag kan alltså blir avstängd om jag gör så. Snacka om att få en däng i huvudet. Hur vet blogg.se om man skriver på de tillåtna språken eller inte? Gör de stickkontroller? ORKA att jag inte FÅR LOV att skriva vad fan jag vill? Det är ju inte på något sätt kränkande, det är bara ett annat språk. Pff.

Nä, nu får det räcka för idag. Pizza, coca cola, chips & Let's Dance är ungefär vad som händer ikväll. Jippi.