Och intågande kommer...
... det nya året.
Aldrig hade jag, för ett år sedan, kunnat ana att 2006 skulle komma att bli ett så härligt händelserikt år. Det har varit skratt, gråt, kramar, pussar, nya vänner, dramaqueens, ovänner och intriger på alla dess håll och kanter. Precis så som det ska vara när man är 16/17 år gammal. Kärlek och "kärlek" har också präglat året. Men jag tror aldrig jag har varit riktigt kär. Jag tror jag har varit kär i kärleken. Det är vad mina vänner påstår iallafall. Och eftersom mina vänner är det bästa jag har, så litar jag på dem :)
Jag har dessutom gjort slut på många "min första..." . Man hade ju "min första kyss", "min första fylla" osv. De försvann för längesen. Men iår har jag en del att fylla på med på min lista. På gott och ont. Det största "min första" iår är så stort att jag kommer att minnas det ett bra tag framöver. Förmodligen ända tills jag dör. Många säger att jag var lagom korkad, men jag ångrar inget :D Det är liksom lite sent att ångra något man redan har gjort. Det är bara till att gå vidare och ta nya tag.
Jag hoppas att 2007 har lika mycket att bjuda på, för det här året har som sagt varit minnesvärt.
(Påminn mig om att jag aldrig ska planera längre än 3 månader framåt i tiden).
Igår var jag ute och gick med Alex. Det var så sjukt välbehövt. Klarar verkligen inte av vissa typer av diskussioner på msn. Men jag överlever :) Det behövs ibland. Och Alex, han får mig att glömma mina bekymmer. Han får mig att skratta och le som om världen runt omkring inte existerade. Och hur var det nu? Vi rymmer till Las Vegas och gifter oss? xD hahaha. Som sagt. Man glömmer allt runt omkring :) Det tackar vi för.
Idag har jag mest gjort ingenting känns det som. Fixade en flaska bubbel som jag ska ha imorgon. Det nya året måste ju välkomnas med lite stil ;) Och så hade vi middagsgäster här hemma. Trevligt värre.
Musik är medicinen som botar allt. Utan musiken hade jag inte fungerat. Det är jag helt säker på.
Och nej, allt handlar inte dig längre... Du är fri nu. Fri från mina tankar. Inte borta. Bara fri.
Jag lär knappast ha tid att skriva här imorgon har jag en känsla av, så jag säger det nu.
Gott nytt år, gott folk. Ha kul imorgon ! Det ska jag ha iallafall ! :)
Kävlinge, here I come...
Aldrig hade jag, för ett år sedan, kunnat ana att 2006 skulle komma att bli ett så härligt händelserikt år. Det har varit skratt, gråt, kramar, pussar, nya vänner, dramaqueens, ovänner och intriger på alla dess håll och kanter. Precis så som det ska vara när man är 16/17 år gammal. Kärlek och "kärlek" har också präglat året. Men jag tror aldrig jag har varit riktigt kär. Jag tror jag har varit kär i kärleken. Det är vad mina vänner påstår iallafall. Och eftersom mina vänner är det bästa jag har, så litar jag på dem :)
Jag har dessutom gjort slut på många "min första..." . Man hade ju "min första kyss", "min första fylla" osv. De försvann för längesen. Men iår har jag en del att fylla på med på min lista. På gott och ont. Det största "min första" iår är så stort att jag kommer att minnas det ett bra tag framöver. Förmodligen ända tills jag dör. Många säger att jag var lagom korkad, men jag ångrar inget :D Det är liksom lite sent att ångra något man redan har gjort. Det är bara till att gå vidare och ta nya tag.
Jag hoppas att 2007 har lika mycket att bjuda på, för det här året har som sagt varit minnesvärt.
(Påminn mig om att jag aldrig ska planera längre än 3 månader framåt i tiden).
Igår var jag ute och gick med Alex. Det var så sjukt välbehövt. Klarar verkligen inte av vissa typer av diskussioner på msn. Men jag överlever :) Det behövs ibland. Och Alex, han får mig att glömma mina bekymmer. Han får mig att skratta och le som om världen runt omkring inte existerade. Och hur var det nu? Vi rymmer till Las Vegas och gifter oss? xD hahaha. Som sagt. Man glömmer allt runt omkring :) Det tackar vi för.
Idag har jag mest gjort ingenting känns det som. Fixade en flaska bubbel som jag ska ha imorgon. Det nya året måste ju välkomnas med lite stil ;) Och så hade vi middagsgäster här hemma. Trevligt värre.
Jag är. Är jag?
Jag är inte gjord av sten.
Vad är farväl?
Vad är inte gjort av sten?
Jag är inte gjord av sten.
Vad är farväl?
Vad är inte gjort av sten?
Musik är medicinen som botar allt. Utan musiken hade jag inte fungerat. Det är jag helt säker på.
Och nej, allt handlar inte dig längre... Du är fri nu. Fri från mina tankar. Inte borta. Bara fri.
Jag lär knappast ha tid att skriva här imorgon har jag en känsla av, så jag säger det nu.
Gott nytt år, gott folk. Ha kul imorgon ! Det ska jag ha iallafall ! :)
Kävlinge, here I come...
Och där står jag...
.. och undrar vad fan är ditt problem?
Sov 13 timmar i natt. Eller ja, jag låg i sängen så länge. Jag sov kanske... 2 timmar max. Och sen fick jag sms mitt i alltihopa. Jag antar att det är mitt eget fel. Men vafan. Det är ditt fel att jag inte kan sova. Kommer du ihåg? Du med stort D? Du sätter igång en tankeverkstad jag inte vill veta av. Det är ditt fel. Bara ditt. Eller kanske, kanske, är det mitt fel.? Man vill alltid ha det man inte kan få, heter det ju. Men jag ville (och vill fortfarande) ha kärlek. Det fanns ju en chans till det (om än liten, så dock), och så är jag dum nog att stöta bort den? Jag tror jag är dummare än jag trodde. Det här driver mig till vansinne. Allt hade varit så mycket lättare om jag inte fanns
Nya alster btw:
Mamma, jag är kär! Kär i en lång man med blå ögon.
Att han har fru, barn, volvo, villa och vovve skiter jag i.
För mamma, jag är kär! Kär i en lång man med blå ögon.
Och mamma, han har mörkt hår. Precis som en italienare.
Och han har ett sånt där härligt skratt, som gör att man vill skratta själv.
Åh mamma, jag är kär! Kär i en lång man med blå ögon.
Mamma, jag är kär! Kär i hans sätt att le. Sättet han ler mot mig!
Han får mig att glömma världen runt omkring. Han är så vacker.
Åh mamma, jag är så kär. Kär i en lång man med blå ögon.
Det är så längesen jag skrev en dikt sist. Den här har jag hämtat inspiration från verkligheten. Haha, han är verkligen så vacker som han beskrivs, och ja, han är verkligen en önskedröm. Därför förevigar jag honom såhär :)
Jennie och Cassie, jag tror ni är sända från himlen till mig. Jag älskar er!
Ikväll ska jag enbart ligga hemma och kolla på film. Jag tror jag behöver det. Lite tid för mig själv. Lite tid att tycka synd om mig själv utan att lägga över det på alla andra. Jag vet själv hur jobbigt det är när folk gör så :) Så nu går jag o gömmer mig under mitt täcke, och där kommer jag att ligga. Vill du nått är jag aldrig längre bort än ett telefonsamtal, och det vet du tamejfan om.
När ingen ser...
... Det är då jag gråter. Det är då jag svär över mitt liv. Det är då jag vill hoppa framför tåget.
När ingen ser, då vill jag helst av allt bara säga upp min existens på jorden. Jag börjar faktiskt undra om jag inte är lite osynlig, för ibland känns det som att ni inte ser fastän ni står framför mig. Är jag bara en skugga? En illusion? Ett spöke? Ett eko av vad som en gång i tiden brukade vara Malin? (Vad var någonsin Malin ändå?). Det är ingen som känner henne. Inte ens jag. Det gör mig lite ledsen ibland. Det hade faktiskt varit mycket lättare om jag åtminstone hade vetat. Vetat vem Malin är. Men nu gör jag inte det, och vad ska jag göra åt saken? Hoppa framför tåget kanske? Allt hade varit så mycket lättare om det bara tog slut. Är det att vara feg? Att ge upp? För så fan heller om jag ska ge upp. Sånt trams håller jag inte på med. Suck. Orka det här. Jag blir bara mer knäpp än jag redan är. Jag lovar att det är Simrishamn's fel att jag blir sån här. Det är väggarna här. De orsakar klaustrofobi. Jag kan vakna mitt i natten och känna att väggarna kryper nära inpå. Vakna av känslan att vilja springa upp och ta den stora kniven. Göra något drastiskt. Det finns medicin mot sånt, säger mamma. Jaha, droga mig, GÖR DET. Då kanske ni slipper mig. Mig och mina hemska tankar. Mig och mina hemska gärningar. Droga mig. Har ni tur så vaknar jag aldrig mer igen.
Jag saknar Malmö så mycket att jag vill gråta.
Och dessutom ska jag, Jåss o Nelai se Fall Out Boy i Danmark 21 mars. KÄRLEK ♥
När ingen ser, då vill jag helst av allt bara säga upp min existens på jorden. Jag börjar faktiskt undra om jag inte är lite osynlig, för ibland känns det som att ni inte ser fastän ni står framför mig. Är jag bara en skugga? En illusion? Ett spöke? Ett eko av vad som en gång i tiden brukade vara Malin? (Vad var någonsin Malin ändå?). Det är ingen som känner henne. Inte ens jag. Det gör mig lite ledsen ibland. Det hade faktiskt varit mycket lättare om jag åtminstone hade vetat. Vetat vem Malin är. Men nu gör jag inte det, och vad ska jag göra åt saken? Hoppa framför tåget kanske? Allt hade varit så mycket lättare om det bara tog slut. Är det att vara feg? Att ge upp? För så fan heller om jag ska ge upp. Sånt trams håller jag inte på med. Suck. Orka det här. Jag blir bara mer knäpp än jag redan är. Jag lovar att det är Simrishamn's fel att jag blir sån här. Det är väggarna här. De orsakar klaustrofobi. Jag kan vakna mitt i natten och känna att väggarna kryper nära inpå. Vakna av känslan att vilja springa upp och ta den stora kniven. Göra något drastiskt. Det finns medicin mot sånt, säger mamma. Jaha, droga mig, GÖR DET. Då kanske ni slipper mig. Mig och mina hemska tankar. Mig och mina hemska gärningar. Droga mig. Har ni tur så vaknar jag aldrig mer igen.
Jag saknar Malmö så mycket att jag vill gråta.
Och dessutom ska jag, Jåss o Nelai se Fall Out Boy i Danmark 21 mars. KÄRLEK ♥
God Jul
Hoe , Hoe , Hoe.
Skjut mig.
Jaha, då var det julafton. Strålande solsken, +12°C och allmänt ojulig stämning. Var uppe tidigt imorse för att sälja kvällsposten åt mina bröder (gjorde det igår också. snacka om snabba pengar). Vissa var riktigt generösa idag, nu när det är jul och allt. Den här helgen har jag jobbat allt som allt ungefär 3 timmar, och jag har tjänat 530 kronor. Det är rätt så skön timlön det ;) Saknar mina gamla kunder, alltid kul att träffa dem igen :) Det är ju trots allt ändå 1,5 år sedan mina bröder tog över för mig :)
Pappa kom nyss in och gav mig en julklapp från farfar ^^ En flaska Black Tower (jag tror det är det godaste vita vinet som finns). Farfar och hans kompis var i Tyskland i veckan och frågade pappa o farbror om det var något särskilt de ville ha. Jag var den förste som hojtade xD Och tänka sig, nu har jag mitt vin. Funderar på om jag ska dricka det på nyår eller spara det. Eftersom det är flaska måste det ju drickas upp ganska omgående när den väl är öppnad. Det hade varit lättare med box :/ men,men. Dagens I-landsproblem xD
Då bär det snart av till Farbror, eller aa, Jerker heter han :) Min lilla kusin är världens sötaste :D Ebba heter hon, och hon är 6 månader gammal. Hon gillar för övrigt att dra i mitt långa hår xD (både min farbror o farbrors flickvän, Linda, har kort hår).
Om man skulle ta och vara lite social med mamma innan vi drar kanske? :P
Om inget annat så ha en God Jul.
Ät för mycket mat, klaga på julklapparna och le från hjärtat din lilla rebell :)
(En enkelbiljett då? Jag kan stanna för alltid om du vill ha mig så länge. Snälla?)
Skjut mig.
Jaha, då var det julafton. Strålande solsken, +12°C och allmänt ojulig stämning. Var uppe tidigt imorse för att sälja kvällsposten åt mina bröder (gjorde det igår också. snacka om snabba pengar). Vissa var riktigt generösa idag, nu när det är jul och allt. Den här helgen har jag jobbat allt som allt ungefär 3 timmar, och jag har tjänat 530 kronor. Det är rätt så skön timlön det ;) Saknar mina gamla kunder, alltid kul att träffa dem igen :) Det är ju trots allt ändå 1,5 år sedan mina bröder tog över för mig :)
Pappa kom nyss in och gav mig en julklapp från farfar ^^ En flaska Black Tower (jag tror det är det godaste vita vinet som finns). Farfar och hans kompis var i Tyskland i veckan och frågade pappa o farbror om det var något särskilt de ville ha. Jag var den förste som hojtade xD Och tänka sig, nu har jag mitt vin. Funderar på om jag ska dricka det på nyår eller spara det. Eftersom det är flaska måste det ju drickas upp ganska omgående när den väl är öppnad. Det hade varit lättare med box :/ men,men. Dagens I-landsproblem xD
Då bär det snart av till Farbror, eller aa, Jerker heter han :) Min lilla kusin är världens sötaste :D Ebba heter hon, och hon är 6 månader gammal. Hon gillar för övrigt att dra i mitt långa hår xD (både min farbror o farbrors flickvän, Linda, har kort hår).
Om man skulle ta och vara lite social med mamma innan vi drar kanske? :P
Om inget annat så ha en God Jul.
Ät för mycket mat, klaga på julklapparna och le från hjärtat din lilla rebell :)
(En enkelbiljett då? Jag kan stanna för alltid om du vill ha mig så länge. Snälla?)
Kalla det vad du vill.
Tingvalla var... händelserikt, som vanligt. "Vi äger Håkansson" stod det på våra armar på alla 20 (?) tjejerna xD Sjukt ball. Lättklädd, självsäker och nerkladdad med "Can't touch this" över brösten ägde jag, Toots och Cassie dansgolvet. Jag råkade visst skicka några sms också. Typ, förlåt? :$
Idag har jag, mamma, moster och syskonen firat Julafton. Mysigt värre. Mätt som fan är jag iallafall xD
Imorgon väntar ytterliggare julfirande med pappa, farmor o farfar, farbror + flickvän + kusinen och så syskonen :)
Jag vet inte vad det är för fel på mig. Plötsligt känner jag bara för att sätta mig och gråta : /
Jag saknar redan Malmö. Nu vill jag HEM !
Jullov!!!
OH MY GOD ! Ja, då är jag numera en piercad flicka. Fiiiifan vad nålen sved :O Jåss, du ljög för mig :O Det gjorde ju visst ont :O Men, men. Nu är den på plats och det känns jävligt bra. Det var absolut värt illamåendet xD
Dricka i måndags, dricka igår och dricka imorgon. Jisses, vad är det här? xD Jo, det kallas jullovsvecka. Maha. Då är det tillåtet.
Och förresten så känner jag mig som en helt ny människa, äänd Aj lööv itt. Mitt hår är hetast.
Nu ska jag sova, för imorgon ska jag upp tidigt. Packa inför en veckas vistelse i Simrishamn (döda mig?). Jaja, det kommer säkert gå bra. Tingvalla imorgon, jul i helgen, träffa Jennie på tisdag och så åker jag hem på onsdag. Det blir nog bra.
Men förresten så hade jag nästan ingen frånvaro den här terminen. Känner mig sjukt stolt. Har dessutom ganska bra betyg i de avslutade kurserna. (VG eller MVG, inga G). Känns bra som fan.
Skolavslutningen var som vanligt sjukt ball. Jag älskar vår teaterparallellklass. De är fan bäst.
God natt, gott folk :)
Dricka i måndags, dricka igår och dricka imorgon. Jisses, vad är det här? xD Jo, det kallas jullovsvecka. Maha. Då är det tillåtet.
Och förresten så känner jag mig som en helt ny människa, äänd Aj lööv itt. Mitt hår är hetast.
Nu ska jag sova, för imorgon ska jag upp tidigt. Packa inför en veckas vistelse i Simrishamn (döda mig?). Jaja, det kommer säkert gå bra. Tingvalla imorgon, jul i helgen, träffa Jennie på tisdag och så åker jag hem på onsdag. Det blir nog bra.
Men förresten så hade jag nästan ingen frånvaro den här terminen. Känner mig sjukt stolt. Har dessutom ganska bra betyg i de avslutade kurserna. (VG eller MVG, inga G). Känns bra som fan.
Skolavslutningen var som vanligt sjukt ball. Jag älskar vår teaterparallellklass. De är fan bäst.
God natt, gott folk :)
Ibland.
Ibland undrar jag om jag inte har något liv. Ta den här helgen som exempel. Jag har inte ens varit utanför dörren idag. Jag har fortfarande pyjamas på mig för guds skull. Jag har gått mellan TV:n, datorn och kylskåpet. Det är vad motion jag har fått idag. Men ja, ibland behöver man ju sånna helger också. För det är den första riktigt slappa helgen jag har haft på länge. Skönt, men ganska tråkigt i längden. Imorgon måste jag verkligen ut o handla julklappar. Idag blev det ju inte så mycket med det. När jag hörde regnet mot fönsterbläcket i morse kände jag allt utom lust för shopping.
Åh, jag tror jag måste leta upp en Ipren. Har sån sjuk huvudvärk.
Igår blev jag väldigt lycklig eftersom jag fick tillåtelse att använda en låt till en dans jag ska/vill göra. Han som har gjort låten tyckte det var kul att jag frågade ^^ Förväntar mig att se dig på föreställningen sen!
Det känns som att våren kommer bli stressig, minst sagt. Alla kurser som ska avslutas och sättas betyg på, plus TVÅ olika föreställningar som ska tränas inför och sättas. Men kul som tusan kommer det att bli. Ser fram emot det sjukt mycket redan nu. Har lite ångest över att jag inte har hunnit prata med Seth om jag får låna danslokalen över lovet, så nu blir det väl inte så mycket med det. Hade behövt de två veckornas konstanta träning. Men å andra sidan måste jag ju vila min skadade axel så jag pallar dansen i vår.
Pest eller kolera?
Men dansen ska jag helt klart ta itu med på lovet. Dansen till låten. Låten är i och för sig bara en minut lång, men vet du hur svårt det är att få ihop en hel minut BRA koreografi? Det ska jag berätta för dig. Det är skitsvårt! Och dessutom måste jag stretcha hela lovet *suck*. Det är typ det som är min svaga länk. Hade jag bara lagt ner lite energi på stretcingen och tränat på diagonalerna hemma så hade jag nog varit dubbelt så bra som jag har varit den här terminen (och jag har inte varit särskilt bra den här terminen). Jag måste verkligen, verkligen lära mig göra dubbelpirouetter nu. Det börjar ju bli pinsamt. Men ja, det är som Johanna säger, jag måste träna magen (min absoluta svaghet). Magen är center, utan styrka där förlorar man styrkan i hela kroppen när man dansar. Så är det bara. Men nu ska jag ju komma igång med simningen också efter lovet (istället för idrotten). Undrar om jag fortfarande har farten i mig, jag tränade ju trots allt simning till och från i 4 år innan. Så någonstans finns det nog i mig (hoppas jag).
Sen det där med nyår. Det börjar gå mig på nerverna. Jävla skit. Varför ska det vara så svårt att få tag i en lokal som rymmer 60 supande tonåringar? (Ja, det var ironi). Börjar undra om jag inte ska ta och skita i Simrishamn och hålla mig till mina kompisar här. Känns som att jag kommer få ut mer av det ändå. Sanningen, kanske hård, men jag har inte glömt er andra för det. Cassandra, min ängel och festfixarkompis, förlåt om du tycker att jag sviker dig. Men jag pallar inte Simrishamns ungdomars supande längre. De super för supandets skull. Jag är över det. Och det sorgliga är att jag blir sån när jag är där. Det stället är inget för mig längre. Men än finns det ju några kvar som lyser upp vardagen även där. Och er saknar jag något så fruktansvärt emellanåt.
Och förresten så vill jag ha kärlek. Inte sex, inte allt det andra. Kärlek.
Drömma går ju.
Åh, jag tror jag måste leta upp en Ipren. Har sån sjuk huvudvärk.
Igår blev jag väldigt lycklig eftersom jag fick tillåtelse att använda en låt till en dans jag ska/vill göra. Han som har gjort låten tyckte det var kul att jag frågade ^^ Förväntar mig att se dig på föreställningen sen!
Det känns som att våren kommer bli stressig, minst sagt. Alla kurser som ska avslutas och sättas betyg på, plus TVÅ olika föreställningar som ska tränas inför och sättas. Men kul som tusan kommer det att bli. Ser fram emot det sjukt mycket redan nu. Har lite ångest över att jag inte har hunnit prata med Seth om jag får låna danslokalen över lovet, så nu blir det väl inte så mycket med det. Hade behövt de två veckornas konstanta träning. Men å andra sidan måste jag ju vila min skadade axel så jag pallar dansen i vår.
Pest eller kolera?
Men dansen ska jag helt klart ta itu med på lovet. Dansen till låten. Låten är i och för sig bara en minut lång, men vet du hur svårt det är att få ihop en hel minut BRA koreografi? Det ska jag berätta för dig. Det är skitsvårt! Och dessutom måste jag stretcha hela lovet *suck*. Det är typ det som är min svaga länk. Hade jag bara lagt ner lite energi på stretcingen och tränat på diagonalerna hemma så hade jag nog varit dubbelt så bra som jag har varit den här terminen (och jag har inte varit särskilt bra den här terminen). Jag måste verkligen, verkligen lära mig göra dubbelpirouetter nu. Det börjar ju bli pinsamt. Men ja, det är som Johanna säger, jag måste träna magen (min absoluta svaghet). Magen är center, utan styrka där förlorar man styrkan i hela kroppen när man dansar. Så är det bara. Men nu ska jag ju komma igång med simningen också efter lovet (istället för idrotten). Undrar om jag fortfarande har farten i mig, jag tränade ju trots allt simning till och från i 4 år innan. Så någonstans finns det nog i mig (hoppas jag).
Sen det där med nyår. Det börjar gå mig på nerverna. Jävla skit. Varför ska det vara så svårt att få tag i en lokal som rymmer 60 supande tonåringar? (Ja, det var ironi). Börjar undra om jag inte ska ta och skita i Simrishamn och hålla mig till mina kompisar här. Känns som att jag kommer få ut mer av det ändå. Sanningen, kanske hård, men jag har inte glömt er andra för det. Cassandra, min ängel och festfixarkompis, förlåt om du tycker att jag sviker dig. Men jag pallar inte Simrishamns ungdomars supande längre. De super för supandets skull. Jag är över det. Och det sorgliga är att jag blir sån när jag är där. Det stället är inget för mig längre. Men än finns det ju några kvar som lyser upp vardagen även där. Och er saknar jag något så fruktansvärt emellanåt.
Och förresten så vill jag ha kärlek. Inte sex, inte allt det andra. Kärlek.
Drömma går ju.
Katastrof.
Jag sa ju det. Jag lär mig aldrig. Jag tror jag ger upp nu. Eller ja, det har jag i och för sig sagt varenda gång i ett år nu, men ändå. Jag kanske skulle gå och gömma mig? Försvinner problemen då? Nä, just det. Det gör de ju inte *suck*. Men, men.
Livet går vidare, som det heter. Och nu är det bara 6 dagar kvar. 6 dagar kvar till skolavslutning, och efter avslutningen ska jag o tjejerna ner i stan. Klockan 13.00 händer det. Då ska jag pierca mig. Oh my. Jag kommer att svimma. Det här är något jag har velat göra hur länge som helst, men inte vågat fråga mamma om lov för. Så nu, nu äntligen blir det av. Weei ! ^^ Toots, du kommer inte ha någon hand kvar sen ^^ maha.
Ensam hemma i helgen, för övrigt. Ska bli skönt. Bada badkar, kolla TV, sitta vid datorn, bara göra ingenting. Och imorgon ska jag ut och julhandla. Ångest, indeed, men vafan, någon gång måste det bli gjort.
Bara jag som är trött på mig? Jag förstår inte hur fan ni står ut. Men jag är tacksam att ni gör det. Utan er hade jag inte haft något liv. Och utan er hade livet varit så fruktansvärt meningslöst. Förlåt att jag är så extremt knasig.
Men jag älskar er, och jag lovar att det kommer att bli bättre till våren. Det brukar vara så. ♥
Livet går vidare, som det heter. Och nu är det bara 6 dagar kvar. 6 dagar kvar till skolavslutning, och efter avslutningen ska jag o tjejerna ner i stan. Klockan 13.00 händer det. Då ska jag pierca mig. Oh my. Jag kommer att svimma. Det här är något jag har velat göra hur länge som helst, men inte vågat fråga mamma om lov för. Så nu, nu äntligen blir det av. Weei ! ^^ Toots, du kommer inte ha någon hand kvar sen ^^ maha.
Ensam hemma i helgen, för övrigt. Ska bli skönt. Bada badkar, kolla TV, sitta vid datorn, bara göra ingenting. Och imorgon ska jag ut och julhandla. Ångest, indeed, men vafan, någon gång måste det bli gjort.
Bara jag som är trött på mig? Jag förstår inte hur fan ni står ut. Men jag är tacksam att ni gör det. Utan er hade jag inte haft något liv. Och utan er hade livet varit så fruktansvärt meningslöst. Förlåt att jag är så extremt knasig.
Men jag älskar er, och jag lovar att det kommer att bli bättre till våren. Det brukar vara så. ♥
När tiden springer iväg.
... men livet står still. Vad gör man då?
Står man och tittar på, eller försöker man förgäves springa ikapp?
Den där konstanta känslan av likgiltighet jag har känt nu i en månad kommer fortfarande över mig ibland. Då känner jag mig mest tom. Kan sitta och stirra på en vägg i timmar utan att inse att jag gör det. Är jag sjuk? Inte fysiskt, men psykist? Är det här ett normalt beteende? Även om jag har ursäkten att jag är flicka och tonåring? Mja, det går väl att diskuteras om jag får lov att använda det som ursäkt, men i vilket fall som helst så tror jag att jag kommer bli knäpp. Kommer sluta med att jag sitter på dårhuset eller nått. Vit tvångströja och allt det där.
Men... Du. Du med stort D. Du har på något vis lyckats göra en spricka i muren jag trodde jag hade gjort bombsäker runt mitt hjärta. Efterhonom lovade jag mig själv att lägga ner allt det där med killar. För hur det än är så är det alltid jag som blir sårad. Det räcker att jag kollar på, eller umgås med, en kille mer än ett litet tag så får jag för mig att jag är kär.
Jag har alldeles för lätt för att tycka om folk.
Men Du. Du lyckades på något sätt göra en spricka. Om än liten, så tillräckligt stor för att pysa in lite varmluft till mitt hjärta av is. För du förstår, du har gjort att det sakta men säkert ha börjat smälta. Varför? Låt mig va? Lämna mig inte, men låt mig va. Det är jag kommer sitta och gråta om en månad eller två. Det är jag som kommer orsaka min egen smärta. Allt bara för att jag är så fruktansvärt naiv. Ung. Ambivalent. Eller jag är kanske schizofren? Det hade faktiskt förklarat saken mycket bättre. Den Goda jag, och den Onda jag.
Anyway, jag är otroligt glad att du hittade mig. Jag känner mig inte lika tom när jag har pratat med dig. Du ger inte upp heller, och det är nog det som känns så jävla bra. Är det kanske värt att satsa på? Fast än jag vet hur det kommer sluta? Är jag dum nog att inte lära av mina egna misstag? Är det värt en chans till?
Jag tror jag är galen nog. Time will tell.
Du. Du med stort D. Du är nog värd det.
Står man och tittar på, eller försöker man förgäves springa ikapp?
Den där konstanta känslan av likgiltighet jag har känt nu i en månad kommer fortfarande över mig ibland. Då känner jag mig mest tom. Kan sitta och stirra på en vägg i timmar utan att inse att jag gör det. Är jag sjuk? Inte fysiskt, men psykist? Är det här ett normalt beteende? Även om jag har ursäkten att jag är flicka och tonåring? Mja, det går väl att diskuteras om jag får lov att använda det som ursäkt, men i vilket fall som helst så tror jag att jag kommer bli knäpp. Kommer sluta med att jag sitter på dårhuset eller nått. Vit tvångströja och allt det där.
Men... Du. Du med stort D. Du har på något vis lyckats göra en spricka i muren jag trodde jag hade gjort bombsäker runt mitt hjärta. Efter
Jag har alldeles för lätt för att tycka om folk.
Men Du. Du lyckades på något sätt göra en spricka. Om än liten, så tillräckligt stor för att pysa in lite varmluft till mitt hjärta av is. För du förstår, du har gjort att det sakta men säkert ha börjat smälta. Varför? Låt mig va? Lämna mig inte, men låt mig va. Det är jag kommer sitta och gråta om en månad eller två. Det är jag som kommer orsaka min egen smärta. Allt bara för att jag är så fruktansvärt naiv. Ung. Ambivalent. Eller jag är kanske schizofren? Det hade faktiskt förklarat saken mycket bättre. Den Goda jag, och den Onda jag.
Anyway, jag är otroligt glad att du hittade mig. Jag känner mig inte lika tom när jag har pratat med dig. Du ger inte upp heller, och det är nog det som känns så jävla bra. Är det kanske värt att satsa på? Fast än jag vet hur det kommer sluta? Är jag dum nog att inte lära av mina egna misstag? Är det värt en chans till?
Jag tror jag är galen nog. Time will tell.
Du. Du med stort D. Du är nog värd det.
Malin goes Bloggare.
Hej och Välkommen till min nya blogg. Alla andra har ju blogg, varför skulle inte jag ha det? :P
Jag har ju i och för sig en blogg genom min Lunarstorm (streetsmart), men det kändes som att det var dags att prova något annat.
Just idag har jag varken tid eller lust att dela med mig av min vardag, men för sakens skull kan jag väl berätta att jag har varit hos tandläkaren idag (hatar det), åkt tåg massa massa och så har jag en paranoid mamma (med all rätt).
Imorgon är det fest, för jag fyller år på lördag. Den du ! :P
Nä, nu ska jag gå o göra vettigare saker (typ kolla på TV xD jag har inget liv). Jag återkommer snart nog.
Move along!
Jag har ju i och för sig en blogg genom min Lunarstorm (streetsmart), men det kändes som att det var dags att prova något annat.
Just idag har jag varken tid eller lust att dela med mig av min vardag, men för sakens skull kan jag väl berätta att jag har varit hos tandläkaren idag (hatar det), åkt tåg massa massa och så har jag en paranoid mamma (med all rätt).
Imorgon är det fest, för jag fyller år på lördag. Den du ! :P
Nä, nu ska jag gå o göra vettigare saker (typ kolla på TV xD jag har inget liv). Jag återkommer snart nog.
Move along!