Hösten i Paris.
Jag brukar i vanliga fall förespråka kaos, men någon form av gränser måste det väl i alla fall finnas?
Att bli väckt mitt i natten av ett samtal som avslutas med: "Du kommer aldrig att bli något, ditt liv suger. Med vänliga hälsningar, din syokonsulent" kan nog få vem som helst att tro att man håller på att bli galen. Väldigt uppmuntrande också, för övrigt.
Det är människor som jag som orsakar de höga siffrorna i det svenska överkonsumtionsindexet. Jag köpte en ny mobiltelefon idag, plus att jag sådär lite spontant råkade boka en resa till Paris. Åker nu på fredag och kommer hem igen i mitten av nästa vecka. Spara? Va? Vad är det?
Kommer du ihåg gratistidningen man fick när man var liten? Lyckopengen, hette den nog. Kanske borde jag rota fram dom igen och läsa ett par tips eller så. Tål att tänkas på.
Jag har och är en älskarinna. Spännande kombination va? Vad hade jag gjort utan dig Eurica? No more happy days, I'll tell you. Nu jäklar ska vi börja kryssa av saker på vår att-göra-lista! Ett steg i taget.
Fortfarande inte ett pip från agenturen angående USA. Sjukt frustrerande. Ser det ut som att jag vill steka hamburgare resten av året eller? Nog för att jag trivs bra på mitt jobb, men det är ett jäkla slit ska jag få be att tala om.
Jag måste sluta tänka så jäkla mycket. Det är missbruk av energi, huvudvärksframkallande och det orsakar magsår. Jag vill kunna dricka mitt kaffe utan att behöva överväga det tjugo gånger först.
Jag säger (och skriver) "jäkla" alldeles för mycket... Finns det bot mot sånt?
Vad ska det bli av mig?
Att bli väckt mitt i natten av ett samtal som avslutas med: "Du kommer aldrig att bli något, ditt liv suger. Med vänliga hälsningar, din syokonsulent" kan nog få vem som helst att tro att man håller på att bli galen. Väldigt uppmuntrande också, för övrigt.
Det är människor som jag som orsakar de höga siffrorna i det svenska överkonsumtionsindexet. Jag köpte en ny mobiltelefon idag, plus att jag sådär lite spontant råkade boka en resa till Paris. Åker nu på fredag och kommer hem igen i mitten av nästa vecka. Spara? Va? Vad är det?
Kommer du ihåg gratistidningen man fick när man var liten? Lyckopengen, hette den nog. Kanske borde jag rota fram dom igen och läsa ett par tips eller så. Tål att tänkas på.
Jag har och är en älskarinna. Spännande kombination va? Vad hade jag gjort utan dig Eurica? No more happy days, I'll tell you. Nu jäklar ska vi börja kryssa av saker på vår att-göra-lista! Ett steg i taget.
Fortfarande inte ett pip från agenturen angående USA. Sjukt frustrerande. Ser det ut som att jag vill steka hamburgare resten av året eller? Nog för att jag trivs bra på mitt jobb, men det är ett jäkla slit ska jag få be att tala om.
Jag måste sluta tänka så jäkla mycket. Det är missbruk av energi, huvudvärksframkallande och det orsakar magsår. Jag vill kunna dricka mitt kaffe utan att behöva överväga det tjugo gånger först.
Jag säger (och skriver) "jäkla" alldeles för mycket... Finns det bot mot sånt?
Vad ska det bli av mig?
Vin mitt i veckan, och lite dunkadunka.
Jag har fått en bebis.
Hon är världens finaste, min lilla ögonsten. Jag talar förstås om min nya dator. En riktig bebis kräver (om jag har förstått det hela rätt) en karl, och de har inte direkt stått i kö på sistone.
Tydligen läser alla vuxna i min närhet min blogg. Ska jag skratta eller gråta? Hur mycket vågar jag avslöja? Vågar jag fortsätta nämna alla fyllor, alla misstag och alla killar? Vågar jag gnälla på överkassa busschaufförer och gnälliga ungar? Bör jag kanske lägga fram en mer mogen sida av mig för att folk ska få en någorlunda bra uppfattning om mig? Naaah, skulle inte tro det va... Pff, mogen? Jag? Fel blogg...
Det är en månad och en vecka sen jag skrev blogg sist. Det känns som en evighet sen samtidigt som det känns så... nyligen. Tiden springer ifrån mig. Jag har fortfarande inte fått nån värdfamilj i USA vilket har gjort att avresedatumet har flyttats ganska långt fram i tiden. Hela min fyra-årsplan rubbas ständigt pga detta, men vad göra? Jobbar ju röven av mig i gatuköket om dagarna. När börjar framtiden?
Jag har insett att jag har ett gäng helt fantastiska vänner. Vad skulle jag gjort utan er? Fan vad dagarna hade varit tråkiga då. Om man skulle ta en sista-minutenresa till Paris innan USA också? Vi får se vad pengarna räcker till helt enkelt.
Tydligen läser alla vuxna i min närhet min blogg. Ska jag skratta eller gråta? Hur mycket vågar jag avslöja? Vågar jag fortsätta nämna alla fyllor, alla misstag och alla killar? Vågar jag gnälla på överkassa busschaufförer och gnälliga ungar? Bör jag kanske lägga fram en mer mogen sida av mig för att folk ska få en någorlunda bra uppfattning om mig? Naaah, skulle inte tro det va... Pff, mogen? Jag? Fel blogg...
Det är en månad och en vecka sen jag skrev blogg sist. Det känns som en evighet sen samtidigt som det känns så... nyligen. Tiden springer ifrån mig. Jag har fortfarande inte fått nån värdfamilj i USA vilket har gjort att avresedatumet har flyttats ganska långt fram i tiden. Hela min fyra-årsplan rubbas ständigt pga detta, men vad göra? Jobbar ju röven av mig i gatuköket om dagarna. När börjar framtiden?
Jag har insett att jag har ett gäng helt fantastiska vänner. Vad skulle jag gjort utan er? Fan vad dagarna hade varit tråkiga då. Om man skulle ta en sista-minutenresa till Paris innan USA också? Vi får se vad pengarna räcker till helt enkelt.
DunkaDunka och Tequila