Ingenting
Jag tappade fokus, lät stunden svepa mig från marken. Vad jag inte visste är hur jävla svårt det är att hitta fotfäste igen.
Allting snurrar. Fort, neråt, utåt. Varende fiber i det som skulle kunna vara min själ gör ont, och jag är så jävla vilsen. Hur kunde jag, som ju alltid har varit så säker på min sak, låta så banala ting som nuet beröva mig min essens?
Min inre kompass snurrar helt utan kontroll. Det finns ingen pol, ingen motpol, ingen stabil punkt. Det finns bara vilsna blickar och tårar som aldrig tycks ta slut. Jag är 21 år gammal. Jag borde inte ha de här problemen. Borde njuta av frihet och ungdom. Borde se världen.
Jag vet inte längre vem jag är. Vad jag vill. Var jag hör hemma. Det skapar ångest och en innerlig önskan om klarhet. Vem vänder man sig till, när jag är den som alla i min närhet vanligen vänder sig till? Jag är ju superwoman. Jag är ju den starka, den stabila.
Idag är jag ingenting. En grå prick på ingens karta.
Allting snurrar. Fort, neråt, utåt. Varende fiber i det som skulle kunna vara min själ gör ont, och jag är så jävla vilsen. Hur kunde jag, som ju alltid har varit så säker på min sak, låta så banala ting som nuet beröva mig min essens?
Min inre kompass snurrar helt utan kontroll. Det finns ingen pol, ingen motpol, ingen stabil punkt. Det finns bara vilsna blickar och tårar som aldrig tycks ta slut. Jag är 21 år gammal. Jag borde inte ha de här problemen. Borde njuta av frihet och ungdom. Borde se världen.
Jag vet inte längre vem jag är. Vad jag vill. Var jag hör hemma. Det skapar ångest och en innerlig önskan om klarhet. Vem vänder man sig till, när jag är den som alla i min närhet vanligen vänder sig till? Jag är ju superwoman. Jag är ju den starka, den stabila.
Idag är jag ingenting. En grå prick på ingens karta.