Okonst.
Jag var i upplösningstillstånd. Jag ville skrika fula ord. Jag använder inte ens den typen av ord som jag kände att jag ville skrika. Jag kände mig maktlös, hjälplös och hopplös. Jag tyckte att mörkret var elakt. Jag tyckte att allt kändes obekvämt. Jag började kasta saker. Alltså, kasta i dess bemärkelse att jag rensade ut. Jag rensade ut tre soppåsar med skit som jag egentligen inte riktigt vet vad de har fyllt för funktion tidigare. Det är meditativt att kasta saker. Man mår bättre då. Jag mår bättre då. Jag mår bättre idag.
Det är vid få tillfällen jag använder mig av termen "hata". Idag har jag dock känt att jo, hat är det jag känner. Objektet för mitt hat är försenade tåg, som leder till inställda tåg, som leder till ytterliggare förseningar. Blä.
Livet suger inte egentligen. Eller jo, lite, men det måste det få göra ibland. Det går över. Jag behöver för övrigt uppmärksamhet. Jag känner mig ganska ensam ganska ofta nu för tiden.
Jag hade velat dricka lite vin för att stilla mina nerver. Jag ska infinna mig på arbete 07.00 imorgon, så det är väl inte ens att tänka på. Attans också. Jag hade verkligen behövt lite vin idag.
Jag behöver mer intressanta saker att skriva om. Nu går jag och lägger mig, i hopp om att finna större ord till bättre sammanhang.
Det är vid få tillfällen jag använder mig av termen "hata". Idag har jag dock känt att jo, hat är det jag känner. Objektet för mitt hat är försenade tåg, som leder till inställda tåg, som leder till ytterliggare förseningar. Blä.
Livet suger inte egentligen. Eller jo, lite, men det måste det få göra ibland. Det går över. Jag behöver för övrigt uppmärksamhet. Jag känner mig ganska ensam ganska ofta nu för tiden.
Jag hade velat dricka lite vin för att stilla mina nerver. Jag ska infinna mig på arbete 07.00 imorgon, så det är väl inte ens att tänka på. Attans också. Jag hade verkligen behövt lite vin idag.
Jag behöver mer intressanta saker att skriva om. Nu går jag och lägger mig, i hopp om att finna större ord till bättre sammanhang.
Mörker faller inte, det smyger.
Hösten är på ingång. Plötsligt är dagarna lite kortare, regnet faller lite oftare, kvällarna är lite kyligare och löven har börjat falla. Var tog sommaren vägen? Vad hände med bara ben, sena kvällar på uteserveringar med alldeles för mycket vin och alla sommarplågor man inte kan låta bli att sjunga med till? Oh wait, jag har ju redan gjort allt det där bara den senaste veckan till och med. Men ändå...
Jag älskar lördagar och allt det innebär. Jag älskade lördagar när jag var liten också. Kaffebryggaren på morgonen, doft och ljud, är magiskt. Doften av nybakade bullar lika så. Nyklippt gräs också för den delen. Ljudet av en fotbollsmatch, eller varför inte travet, ger mig härliga rysningar av välbehag. Middag à la husmanskost är tillräckligt för att få mig att le. Doften av alkohol, ljudet av vuxna som skrattar (helst män av någon anledning), glas som klirrar i alldeles för många skålar, lukten av cigarettrök som smyger sig in lite varstans och daggen som lägger sig på kläderna skapar en oslagbar kombination en helt vanlig lördag. Jag älskar lördagar som dessa.
Jag har gått och nynnat på en låt i evigheter utan att veta vad det är för någon. Av en ren slump trillade jag över den på Spotify. Helt underbart! Sök på Israel Kamakawiwo'Ole - Somewhere over the rainbow/What a wonderful world. Perfekt för en kylig höstkväll, eller att mysa till, eller att diska/tvätta/röja undan till.
Jag har något jag vill berätta för er trogna 11 läsare jag har (jag vet ungefär vilka 8 av er är, så resterande, detta är väl till er). Jag och Jesper letar lägenhet. Det är jobbigt, mest för att köerna är så långa att det är löjligt, och anledningen att jag inte har berättat detta innan är helt enkelt för att jag inte visste om jag var redo att klargöra det för hela världen (internet är ju lite farligt, trots allt). Jag är redo. Jag älskar dig Jesper.
Om en vecka börjar jag skolan. Jag är nervös. Jag insåg här om dagen att jag ska göra detta själv. Upprop, själv. Hitta rätt, själv. Köpa studiematerial, själv. Helt jävla ensam. Jag hoppas jag finner nya vänner under kursens gång.
Malmöfestivalen kom och den gick. Jag vet inte om jag tycker om det nya upplägget de hade i år, med "småscenerna" i Folkets Park. Det funkade ju superbra, fram tills Dead By April skapade årets kaos. Vi missade dem för att Amiralen inte klarade av trycket av den stora folkmassan. Dead By April skulle helt klart platsat bättre på Stora Scenen. Emil Jensen däremot! Vilken spelning! Vilket drag! Vilken poet! Jag är frälst, mer än någonsin, vad gäller svensk (skånsk) vispop. Dessutom ska väktarna ha en stor eloge för sina härliga sätt. Det kändes som att alla de jag mötte hade gått en kurs i att vara sig själva trots sina väktarmunderingar. Det skapade en himla trevlig stämning.
(Detta inlägg skapades kl. 01.30 i natt, men mitt internet fick för sig att lägga av och jag trodde att all denna text hade försvunnit ut i rymden för alltid. Jag är glad att den finns kvar.)
Jag älskar lördagar och allt det innebär. Jag älskade lördagar när jag var liten också. Kaffebryggaren på morgonen, doft och ljud, är magiskt. Doften av nybakade bullar lika så. Nyklippt gräs också för den delen. Ljudet av en fotbollsmatch, eller varför inte travet, ger mig härliga rysningar av välbehag. Middag à la husmanskost är tillräckligt för att få mig att le. Doften av alkohol, ljudet av vuxna som skrattar (helst män av någon anledning), glas som klirrar i alldeles för många skålar, lukten av cigarettrök som smyger sig in lite varstans och daggen som lägger sig på kläderna skapar en oslagbar kombination en helt vanlig lördag. Jag älskar lördagar som dessa.
Jag har gått och nynnat på en låt i evigheter utan att veta vad det är för någon. Av en ren slump trillade jag över den på Spotify. Helt underbart! Sök på Israel Kamakawiwo'Ole - Somewhere over the rainbow/What a wonderful world. Perfekt för en kylig höstkväll, eller att mysa till, eller att diska/tvätta/röja undan till.
Jag har något jag vill berätta för er trogna 11 läsare jag har (jag vet ungefär vilka 8 av er är, så resterande, detta är väl till er). Jag och Jesper letar lägenhet. Det är jobbigt, mest för att köerna är så långa att det är löjligt, och anledningen att jag inte har berättat detta innan är helt enkelt för att jag inte visste om jag var redo att klargöra det för hela världen (internet är ju lite farligt, trots allt). Jag är redo. Jag älskar dig Jesper.
Om en vecka börjar jag skolan. Jag är nervös. Jag insåg här om dagen att jag ska göra detta själv. Upprop, själv. Hitta rätt, själv. Köpa studiematerial, själv. Helt jävla ensam. Jag hoppas jag finner nya vänner under kursens gång.
Malmöfestivalen kom och den gick. Jag vet inte om jag tycker om det nya upplägget de hade i år, med "småscenerna" i Folkets Park. Det funkade ju superbra, fram tills Dead By April skapade årets kaos. Vi missade dem för att Amiralen inte klarade av trycket av den stora folkmassan. Dead By April skulle helt klart platsat bättre på Stora Scenen. Emil Jensen däremot! Vilken spelning! Vilket drag! Vilken poet! Jag är frälst, mer än någonsin, vad gäller svensk (skånsk) vispop. Dessutom ska väktarna ha en stor eloge för sina härliga sätt. Det kändes som att alla de jag mötte hade gått en kurs i att vara sig själva trots sina väktarmunderingar. Det skapade en himla trevlig stämning.
(Detta inlägg skapades kl. 01.30 i natt, men mitt internet fick för sig att lägga av och jag trodde att all denna text hade försvunnit ut i rymden för alltid. Jag är glad att den finns kvar.)
DunkaDunka, en flaska vitt och hjärtan som brinner.
Minisemester.
Jag har verkligen blivit behandlad som en prinsessa den senaste veckan. Jag älskar det. Jag älskar dig. min skatt!
Göteborg was awesome.
Jag börjar skolan 1 september. Äntligen!
Jag har absolut inget vettigt att skriva. Nu är min pojkvön dessutom färdigduschad och det vankas mys.
Det kanske kommer ett vettigare inlägg i veckan. Kanske inte.
Göteborg was awesome.
Jag börjar skolan 1 september. Äntligen!
Jag har absolut inget vettigt att skriva. Nu är min pojkvön dessutom färdigduschad och det vankas mys.
Det kanske kommer ett vettigare inlägg i veckan. Kanske inte.
... med beräknad avgångstid...
(Internskämt när man pendlar via Malmö C dagligen)
Nu bär det av! Om en timme eller två är jag och Jesper på väg till Göteborg för minisemester. Det ska bli skönt att komma iväg lite, bara han och jag.
Nu bär det av! Om en timme eller två är jag och Jesper på väg till Göteborg för minisemester. Det ska bli skönt att komma iväg lite, bara han och jag.
Urladdning och uppladdning.
De tre blogginläggen som kom under en dag för drygt en vecka sen blev en total urladdning, ett klimax av allmänt förvirrade tankar och känslor. Efter det kände jag mig tom. Jag mådde bättre. Jag mår bättre.
En av anledningarna till att allt känns så otroligt bra just nu är att jag kom in på kursen jag sökte på Malmö Högskola. Efter många ångestfyllda stunder mellan första och andra urvalet blev jag till sist antagen. Det kändes som att ett stenblock lyftes från mina axlar. Äntligen lossnar det. Livet börjar. Det handlar inte om att jag inte trivs med var i livet jag befinner mig, utan enbart om att detta är ett mål jag har haft så länge nu att det började kännas omöjligt att nå. Äntligen! Ett steg i taget. En dag i taget. Det går på rätt håll.
Ytterliggare en av anledningarna till att allt känns så otroligt bra just nu är att jag har Jepser; min skatt, min klippa, min älskade. Känslorna jag har för dig blir större för varje dag som går. Med dig mår jag bra. Du är varm. Och otroligt vacker. Och du ler som ingen annan. Och man börjar inte en mening med och.
På torsdag vankas det för övrigt minisemester, i överflödigt lyx, med ovan nämnda underbare Jesper ♥
En av anledningarna till att allt känns så otroligt bra just nu är att jag kom in på kursen jag sökte på Malmö Högskola. Efter många ångestfyllda stunder mellan första och andra urvalet blev jag till sist antagen. Det kändes som att ett stenblock lyftes från mina axlar. Äntligen lossnar det. Livet börjar. Det handlar inte om att jag inte trivs med var i livet jag befinner mig, utan enbart om att detta är ett mål jag har haft så länge nu att det började kännas omöjligt att nå. Äntligen! Ett steg i taget. En dag i taget. Det går på rätt håll.
Ytterliggare en av anledningarna till att allt känns så otroligt bra just nu är att jag har Jepser; min skatt, min klippa, min älskade. Känslorna jag har för dig blir större för varje dag som går. Med dig mår jag bra. Du är varm. Och otroligt vacker. Och du ler som ingen annan. Och man börjar inte en mening med och.
På torsdag vankas det för övrigt minisemester, i överflödigt lyx, med ovan nämnda underbare Jesper ♥
Jag ger upp.
Jag älskar dig.
Vi ska vara fria
Men varför och från vem?
Vi ska spela svåra
och aldrig längta hem
Jag gör ett misstag
och jag gör det med flit
jag spelar chanslöst
och ber dig komma hit
Vad du än gör med mig nu
och vad du än försöker såga nu
så får du mig ändå
Om du trollar bort mig
långt från dig
och lurar hem mig
med dina sämsta tricks
så får du mig ändå
tro att du har tröttnat på mig
ring mig sen och ångra dig igen
så får du mig ändå
för vad du än försöker säga nu
så får du mig ändå
Vem vill ha stolthet
när man kan få den man vill ha?
Vad ska jag med värdighet
när jag kan ha det bra?
Integritet
vad har den nånsin gjort för mig?
Och tryggheten byter jag med glädje
ut mot dig
Vad du än gör med mig nu
och vad du än försöker säga nu
så får du mig ändå
Om du trollar bort mig
långt från dig
och lurar hem mig
med dina sämsta tricks
så får du mig ändå
tro att du har tröttnat på mig
ring mig sen och ångra dig igen
så får du mig ändå
För jag har bestämt mig
mina känslor leker med dig
Jag har stämt dig
så din pipa dansar efter mig
och tämjt mig
tvätta rent min hjärna
tills jag är fri
tills allt sjunger din melodi
Vad du än gör med mig nu
och vad du än försöker säga nu
så får du mig ändå
Om du trollar bort mig långt från dig
och lurar hem mig med dina sämsta tricks
så får du mig ändå
tro att du har tröttnat på mig
ring mig sen och ångra dig igen
så får du mig ändå
vad du än försöker säga nu
så får du mig ändå
blås upp mig och stick hål på mig
blås upp och stick hål på mig igen
så får du mig ändå
För vad du än gör med mig nu
och vad du än försöker säga nu
så får du mig ändå
så får du mig ändå
Hopplösheten, hjälplösheten och ensamheten är påträngande. Det hjälper inte att det regnar. Det hjälper att skriva blogg, därav de tre inläggen jag har hunnit posta på ett dygn. Min misär går över snart. Jag känner det i hela kroppen. Tid, min vän. Tid.
Vi ska vara fria
Men varför och från vem?
Vi ska spela svåra
och aldrig längta hem
Jag gör ett misstag
och jag gör det med flit
jag spelar chanslöst
och ber dig komma hit
Vad du än gör med mig nu
och vad du än försöker såga nu
så får du mig ändå
Om du trollar bort mig
långt från dig
och lurar hem mig
med dina sämsta tricks
så får du mig ändå
tro att du har tröttnat på mig
ring mig sen och ångra dig igen
så får du mig ändå
för vad du än försöker säga nu
så får du mig ändå
Vem vill ha stolthet
när man kan få den man vill ha?
Vad ska jag med värdighet
när jag kan ha det bra?
Integritet
vad har den nånsin gjort för mig?
Och tryggheten byter jag med glädje
ut mot dig
Vad du än gör med mig nu
och vad du än försöker säga nu
så får du mig ändå
Om du trollar bort mig
långt från dig
och lurar hem mig
med dina sämsta tricks
så får du mig ändå
tro att du har tröttnat på mig
ring mig sen och ångra dig igen
så får du mig ändå
För jag har bestämt mig
mina känslor leker med dig
Jag har stämt dig
så din pipa dansar efter mig
och tämjt mig
tvätta rent min hjärna
tills jag är fri
tills allt sjunger din melodi
Vad du än gör med mig nu
och vad du än försöker säga nu
så får du mig ändå
Om du trollar bort mig långt från dig
och lurar hem mig med dina sämsta tricks
så får du mig ändå
tro att du har tröttnat på mig
ring mig sen och ångra dig igen
så får du mig ändå
vad du än försöker säga nu
så får du mig ändå
blås upp mig och stick hål på mig
blås upp och stick hål på mig igen
så får du mig ändå
För vad du än gör med mig nu
och vad du än försöker säga nu
så får du mig ändå
så får du mig ändå
Hopplösheten, hjälplösheten och ensamheten är påträngande. Det hjälper inte att det regnar. Det hjälper att skriva blogg, därav de tre inläggen jag har hunnit posta på ett dygn. Min misär går över snart. Jag känner det i hela kroppen. Tid, min vän. Tid.
Bluesigt väder.
What a crappy day to live, tänkte jag när jag såg en trollslända flyga förbi mig idag. Ett dygn får du, och ditt råkade vara regnigt, blåsigt och allmänt fyllt med blues. Stackars dig. Å andra sidan kommer du ju inte hinna lida av detta då du inte vet något annat. Kanske är det bäst så. Kanske livet inte är helt mörkt bara för att dagen är det. Jag hoppas att du hann göra allt du är ämnad att göra. Jag hoppas att jag hinner göra allt jag är ämnad att göra.
Idag har varit en konstig dag. John Blund behagade inte dyka upp förrän natten nästan blivit dag. Det första jag gjorde när jag kom till jobb var att bränna mig. Hela dagen har varit ett suddigt virrvarr och nu sitter jag här. Jag har kreativitet i kroppen, men ingen ork. Jag har rastlöshet i kroppen, men ingen ork. Jag känner mig vilsen, och jag hittar inte tillbaka det spår jag har följt ett tag.
Tiden springer men jag står still.
Idag har varit en konstig dag. John Blund behagade inte dyka upp förrän natten nästan blivit dag. Det första jag gjorde när jag kom till jobb var att bränna mig. Hela dagen har varit ett suddigt virrvarr och nu sitter jag här. Jag har kreativitet i kroppen, men ingen ork. Jag har rastlöshet i kroppen, men ingen ork. Jag känner mig vilsen, och jag hittar inte tillbaka det spår jag har följt ett tag.
Tiden springer men jag står still.
Hela havet stormar.
Jag har absolut ingenting intressant att skriva om idag. Ändå kände jag för att skriva blogg. Märkligt. Mitt huvud snurrar av alla de miljoner tankar jag har i huvudet, men jag lyckas inte få till en enda i ord. Jag är trött. Jag vill att framtiden ska börja, det stora livet jag har fantiserat om så länge nu. Det känns avlägset. Allt känns avlägset och jag känner mig så fruktansvärt ensam i denna alldeles för tysta kväll jag befinner mig i.
Jag bara svamlar. Det är inte helt ovanligt dessa dagar.