Motion i sommarvärme.

Precis när vi alla hade gett upp hoppet om en varm sommar så kom den, och det med besked! Jag har hela dagen varit på gränsen till att smälta av värmeslag. Nåväl, nu är sommaren äntligen här och suget efter sommaräventyr växer bara mer för varje dag som går.

Antalet personer som läser min blogg har ökat väldigt markant de senaste veckorna. Det hade varit superkul att veta vilka mina läsare är och hur just Du har trillat in här!

I samband med att jag gick på semester gick även mitt åkkort ut, så jag brydde mig inte om att köpa något nytt eftersom att det i så fall hade inneburit 10 förlorade dagar på ett alldeles för dyrt kort. För att ta mig runt i stan den senaste veckan har jag därför varit duktig nog att börja cykla igen. Det har jag inte gjort på nästan ett år. Jag känner redan hur mina benmuskler har blivit lite tajtare och jag älskar det! Jag ska nog fortsätta cykla, i alla fall så länge vädret tillåter. Jag hade glömt bort vilken cykelvänlig stad Malmö är och att det faktiskt går fortare att cykla än att ta bussen. Det är lika svettigt vilket som. Motion på köpet? Ja tack!

Sommar innebär musik som egentligen inte är så mycket för världen men som man omöjligen kan värja sig för om man har radion igång. Jag tycker inte alls om att erkänna att jag diggar årets sommarplågor, men åh vad bra de är! Jag känner adrenalinet pumpa och suget att dra ut och dansa tills natten blir dag och fötterna blöder. Det är dags för en utekväll snart. Det var ett tag sen sist.

Igår var det tisdag och tisdagar vet vi alla vid det här laget att det är M1M2-dag. Mat, vin, vattenpipa, film, playstation och en hel massa prat och skratt. Jag älskar dig så obeskrivligt mycket, Malin. Lämna mig aldrig.

Imorgon är det torsdag. Torsdag innebär picknick med Jesper. Jag längtar!

Dunkadunka, korta shorts och en attityd som ingen kan värja sig mot.

Ett moln.

Det ser ut som sockervadd, det där molnet av tankar jag har snurrandes i huvudet, och av någon anledning är det gult. Det är surrealistiskt, obeskrivligt och rogivande, det där molnet. Det är också varmt, spännande och helt overkligt. Detta moln av tankar fyller upp varje sekund av den tid jag är vaken, och det ockuperar alla mina drömmar om nätterna. Upp är ner och ner är upp i stadiet av viktlöshet som molnet skapar och jag älskar varje sekund då varje sekund är präglad av allt du har sagt, allt du har gjort och varje blick jag har fått. Detta moln fyller mig med allt det goda och det ljusa livet har att erbjuda. Och leendet du har i den sekund du råkade spela eller sjunga fel, det är magiskt bortom alla förklaringar.

Midsommar. God mat. Gott sällskap. Jordgubbar. Vin.
Bad. En lång, fantastisk natt (och helg). En otrolig pojkvän.


Om detta är en dröm så vill jag aldrig vakna igen.

Att odla soltorkade tomater.

Att skriva blogg skapar bloggsug. Det är inte första gången detta kan konstateras. Det blir som "men jag ska bara ta en" i godisskålen men plötsligt har man tömt halva. "Bara lite till...". Om detta är bra eller dåligt? Ptja, bloggandet har väl ingen dött av? (Än...)

Nåväl, för att vara tråkigt uppdaterande har jag haft en riktig kvalitetstid/mysdag med store lillebror idag. Det var längesen sist och mycket givande. Han är otroligt klok, min lillebror, och himla rolig. Flickornas blickar dras till honom som bin till socker, men det ser han inte själv såklart. Märkligt. Tänka sig att vi skulle kunna ha en så pass mogen relation trots allt. Det kunde man inte tro för fyra, fem år sedan. (Rubriken är återigen ett internt skämt, den här gången mellan mig, lillebror och mamma).

Idag har också varit första dagen på min tio dagar långa ledighet. Jag klättrar redan på väggarna av trisstess. Hur ska detta sluta? En halvt mentalt störd Malin som sitter och vaggar lite fram och tillbaka och mumlar siffror på danska, kanske? Eller vänta, ingen större skillnad där då ju! Tralala.

Jag känslostormar. Oväder utan dess like, i dess goda bemärkelse, så att säga. Jag saknar, jag längtar, jag trånar. Mitt hjärta slår lite fortare, jag ler mycket mer, allt känns lättare. Tiden har aldrig gått så fort och så långsamt på samma gång och det gör mig alldeles snurrig i huvudet. I love it!

Jag tänker införa ett nytt begrepp (om det inte redan är någon som hunnit före mig, vill säga). Detta begrepp kallar jag för "klädångest". Definitionen är när man omöjligen kan bestämma sig för vilken utstyrsel som skall bäras, därav ångrar man sitt val ett antal gånger och landar allt som oftast på originalidéen. Jag lider av extrem klädångest nu för tiden. Varför?

Jag behöver för övrigt en ny garderob (innehållet, då va?). Min kroppsform är inget i närheten av vad den var för ett år sedan vilket också innebär att få av mina kläder sitter snyggt. Tragiskt positivt, vill jag kalla det.

Nu ger jag upp för ikväll. Jag återkommer kanske.

Dunkadunka och trånande blickar.

Fem kameler och en lyxyacht...

... och en värdelös praktikant, de luxe!

Bloggsuget har varit obefintligt en längre tid. Jag läste ett citat av en berömd deckar-författarinna att "man skriver inte dagbok när man är lycklig". Jag tror det ligger väldigt mycket sanning i det.

Rubrik och underrubrik är våra underbara interna skämt från Parisresan som var åh-så-välbehövd. Trots att jag upplevde så många underbara ting och människor i Paris är det bara hemkomsten jag minns i detalj. På Kastrup stod nämligen världens finaste Jesper och väntade på mig, med en röd ros och det största leendet jag någonsin fått. Känslan var så obeskrivlig och underbar att jag fick tårar i ögonen (vilket jag givetvis inte visade...). Du är det bästa som har hänt mig, Jesper. Med dig känner jag mig uppskattad och vacker. Tid och rum försvinner. Du är fantastisk!

En dags arbete till, sen har jag 10 dagars ledighet. Det ska bli otroligt skönt.

De senaste veckorna har bjudit på många underbara dagar, skratt, vin, snygga kläder, nya bekantskaper och en hel massa känslor. Bloggen lär nog förbli tyst ett tag, men hey, vad har man telefoner till?

Dunkadunka och heta nätter.