Malin -

Varför? Världens mest omfattande och mest ställda fråga. Varför? Den första frågan man lär sig som liten, den största frågan genom tonåren och den mest ångestladdade frågan genom livet. Varför. Just idag har jag så många varför i huvudet att jag har huvudvärk. Den typen av huvudvärk som varken går att bota med Ipren eller vila. Helt hopplöst. Om jag hade gått och lagt mig för att vila hade det bara dykt upp fler varför, och ju fler jag har i huvudet desto värre blir huvudvärken. Tänk om man inte hade varit så ... ambivalent? Då hade man kanske sluppit hälften av huvudvärken? Mja, drömma går ju. Om jag inte hade tänkt på killar, känslor och framtiden hade jag säkert tänkt på något annat huvudvärksframkallande. Det är bara att ge upp, har jag en känsla av.
Ja, killar. Jag är inte mer än tonåring xD Det är allmänt känt att många killar tänker på tjejer och sex ofta. Men tjejerna då? Näää, de är blåsta blondiner hela gänget och vet absolut inte vad ytlighet är! [oh my] . NEWSFLASH, tjejer är likadana :) Men jag lär mig aldrig. Killar (de flesta, iallafall) är svin. Ljugande, svikande, hjärtekrossande svin. Men ja, klarar ni en andra newsflash idag? Tjejer är likadana!
Nu var det också sagt.... Hmm, det var något mer jag ville lätta från hjärtat, men jag har tillfällig minnesförlust, så jag får väl beklaga mig över något annat sålänge. Inget mindre än skolan! Japp, helvetet börjar på tisdag igen. Förläng lovet? Happ, inte det. Mja, det är väl inte skolan som är helvete, det är läxor och allt arbete runt föreställningarna som kommer bli tufft. Jag kan nu också avslöja lite exklusivt här att jag aldrig kommer få en karriär som professionell dansare. Min kropp är redan totalt förstörd. Jag bara hoppas att jag klarar trean utan problem, så att jag får en färdig utbildning, så att jag kan läsa vidare direkt sen. Eftersom jag inte kommer att klara av en danskarriär är det nu hög tid att seriöst börja tänka efter. Vad vill jag egentligen göra av mitt liv? Vill jag sitta i kassan på Ica Maxi med mina billigt manikyrerade naglar och höra *bip, biip, bip, bipp, biiiiip, bip, bipp* hela dagarna? Hundrafyrtiosju och femtio tack. Du har inte sju och femtio? Ah okej, BRITTA, HAR DU VÄXEL? Oh My GOD, låt mig slippa det ödet.
Mja, nä, jag vet inte. Kanske skulle jag satsa på skrivandet? Skriva kan man göra i hela världen, d.v.s. jag kommer aldrig att sitta fast i Sverige om jag väljer ett skrivande yrke. Och eftersom jag är nästintill lika bra på engelska som jag är på svenska kommer det ju gå hur bra som helst. Faktiskt. Det tål att tänkas på. Jag har i vilket fall som helst redan nu mer eller mindre bestämt mig för att jag ska dra utomlands i ett år eller två efter studenten. Det känns som att jag vill se världen innan jag "slår mig till ro". Jag har nämligen en känsla av att det är just det jag kommer att göra. "Slå mig till ro". Skrämmande tanke, men jag är nog sån. Man, två ungar, villa, volvo. Svensson-liv. Det hade väl inte varit så farligt egentligen. Ett fint liv. Men jag... jag vill ha mer!

Som sagt, drömma går ju. Jag kommer sitta där på min feta röv om tio år, på Ica Maxi, skrikande på Britta efter växel. Och där hemma kommer jag ha två ungar med olika pappor, och mitt fredagssällskap när ungarna är på fritidsgården kommer att va en flaska billigt vin och ett stort Marabouchoklad.
Vem vet? Jag kanske kommer trivas där... I min ensamhet.