Malin -

Jag har haft den roligaste helgen på mycket länge. Tack, tack, tack! Jag blir så glad av att känna mig välkommen bland folk, och det var precis den känslan jag hade hela lördagkvällen. Dessutom ser jag verkligen fram emot maj månad nu! Yay!

Min toleransnivå sjunker ganska rejält i takt med att min helsjuka PMS-nivå stiger. Känn dig varnad.

Den här veckan tänker jag begrava mig i arbete samt vindrickande med älskade M1. Eftersom att det inte finns tid till så mycket annat än just det känner jag att denna vecka lär gå fort. Skönt!

Att jobba på andra sidan sundet kommer med viss komplikation. Inte nog med att man ska skaffa sig ett danskt personnummer och skattepapper och allt-vad-det-nu-heter, man får ju även sin lön i danska pengar vilket kräver ett danskt bankkonto. För att växla pengar på Forex måste man vara 15 år fyllda enligt någon konsumentlag, då man inte tjänar egna pengar när man är så ung (?) och därför skall ha målsman med sig (fick jag förklarat för mig av Forex-tjejen). Jag blev ombedd att visa legitimation denna morgon i fråga, då jag skulle växla till mig (och ja, detta är störtlöjligt) 200 danska kronor. Ser jag ut att vara 14 år gammal? Behövs det legitimation för 300 svenska kronor? De flesta ungdomar jag känner får hela sitt studiebidrag i den åldern. Vad hände? 

Just i denna stund blir datumet 3/3. Detta innebär att jag och min underbare pojkvän har varit tillsammans i två månader. Tiden har gått raketfort och jag uppskattar varje minut.

Jag vet inget bättre än att vakna vid din sida.

Kanske det närmar sig läggdags? Jag ska ju trots allt jobba imorgon också. Tjing!

Bitter? Jag? Aldrig...

Paris var precis så vackert och underbart som jag mindes det. Allt gick så oförskämt smidigt på väg dit, under resans gång och på väg hem. Mindre än 12 timmar efter att jag åter landade på dansk mark gick Sterling i konkurs och ställde in alla avgångar. Försöker ödet säga mig något eller hade jag bara tur?

Det kryper någon form av inspiration i min kropp. Jag känner att jag behöver få utlopp för detta på något sätt, men eftersom att jag inte kan sätta fingret på vad det är jag är menad att göra kan jag inte heller ta mig an något särskilt projekt. Detta irriterar mitt kreativa jag. Jag kan inte ens klottra längre. Det blir bara hjärtan och blommor.

Jag vet att det inte är så bra för min karma att vara konstant bitter men jag har faktiskt inte den blekaste aning om hur man botar sånt. Jag vet inte ens hur jag ska kunna tänka annorlunda för att inte visa all bitterhet heller. Förvisso så är det lite av min nisch att vara sarkastisk och småbitter, men om vi tänker 10 år framåt och jag kanske har någon form av karriär på gång, så är det absolut inte så jag vill marknadsföra mig själv. Man kanske skulle ta en kurs i social kompetens, för boken funkade inte.

Hösten kom utan förvarning för länge sen men jag tror jag missade den. Jag har haft siktet inställt på au pair-projektet hur länge som helst nu och skulle egentligen kommit iväg för länge sen, men någonstans gick saker och ting inte som planerat vilket nog gjorde att jag glömde att klockan faktiskt fortsätter ticka och årstiderna rullar vidare. Det ser ut som att träden brinner i sin rödoranga prakt och vinden är allt utom lekfullt smekande. Dagen blir till kväll innan dagens dos koffein har börjat verka och det regnar för jämnan. Det snöar tydligen överallt utom längs Skånes kuster. Det märks att det snart är första advent.

Jag tänkte införa en ny "dagens" i min blogg eftersom att det där med stadsbussarna rann ut i sanden lite grann. Rubriken har förstås redan avslöjat temat; Mitt glamourösa liv som gatuköksbiträde.

Kommande konversation är mer regel än undantag. J = Jag, K= Kunden

J - Jag kan hjälpa nästa.
K - Hej. Jag skulle vilja ha en tjock korv med bröd.
J - Javisst. Vill du ha något att dricka till?
K - Har du något vatten?
J - Med eller utan kolsyra?
K - Med funkar bra.
J - Citron eller naturell?
K - Citron.
J - Burk eller flaska?
K - Burk, tack.
J - 37 kronor tack.
Pengar utbytes och växlas, korv med bröd hämtas.
J - Vill du ha senap och ketchup?
K - Ja tack.
J - Stark eller mild senap?
K - Du har ingen sötstark?
J - Nej, tyvärr inte, vi har Slotts starka. Den är rätt god har jag hört.
K - Ja, men då provar vi den då.
K - Tack ska du ha.
J - Tack själv!

Man låter som en robot till slut. Det är tur att jag kan le på beställning också, i alla fall när jag jobbar.

Sommaren hittade tillbaka till Sverige efter lite mer än en månads frånvaro. Som de typiska medelsvensson de flesta av oss är, så måste det självfallet klagas på vädret till höger och vänster. Jag har dock bestämt mig för att njuta lite av värmen, trots att den kan vara lite påfrestande mitt på dagen. Vi kan väl införa Siesta?

Jag har kommit igång ordentligt med jobb nu, och allt fler bitar faller på plats varje gång jag kommer dit. Jag har fantastiskt roligt när jag jobbar och det är faktiskt huvudsaken, om du frågar mig. Att det är svettigt, slitigt och allt för ofta otacksamt är en helt annan femma. Jag hade inte bytt mina jobbkamrater mot något annat. Dessutom är min chef en riktig pärla!

I måndags blev det en spontan vinkväll på Bo01 med ett par tjejer från skolan (känns för övrigt konstigt att säga så nu när vi inte ens går i skolan längre). Hög mysfaktor och många skratt. Det tackar vi hjärtligast för.

Någonstans på vägen hände det något.

Jag har börjat cykla överallt istället för att ta bussen. Applåder till mig! Synd bara att jag och mamma samsas om en cykel (jag har mer eller mindre lagt beslag på den för tillfället vilket inte alls uppskattas av mor min).

Varför måste allt vara allt eller inget?

Jag har upptäckt last.fm. Känner mig lite sen, men bättre sent än aldrig, as always. Jag blir lycklig rakt igenom hela kroppen, och hjärtat slår lite extra, när jag upptäcker ny och bra musik. Woho!

Jag känner för övrigt att mina vardagsbetraktelser ekar av frånvaro i min blogg. Jag vet faktiskt inte om det beror på att jag bara är lat, eller om jag helt enkelt tänker för mycket på mig själv för att få plats med något annat.

Vad hände med "nya perspektiv"? Ajaj.

Jag gillar att vinden är ljummen långt ut på kvällarna, att man kan sitta utomhus långt ut i natten, att alla ler mycket mer så fort solen gör sig påmind. Jag gillar att folk blir snällare, att det är okej att inte sminka sig och att allt blir så vackert när solen går ner.

På fredag är det den första augusti. Jag tror aldrig en sommar har gått så fort, någonsin. Galenskap! På fredag blir det dessutom utgång. Har en stark känsla av att det blir KB, alla vårt favoritplace. Inte för att musiken brukar vara bäst där, utan för att allt annat alltid är så bra. Rätt folk, rätt stämning. Hör av dig om du vill haka på!

Som flugor till socker, ALLA på en gång. För fan.

Jag behöver tro på ödet. Och karma.