Dunkar mig gul och blå.
Och ibland bubblar osäkerheten upp. Helt oväntat, helt ovälkommet och helt förutsägbart.
Den kommer ibland, och försvinner lika fort, så som det mesta i livet någon gång gör.
Smärtsam, vild, hjärtslitande. Känslan av osäkerhet kan förstöra en hel dag. En hel natt.
Duger jag? Precis som jag är? Precis som jag står, går och andas? Precis just nu?
Med osäkerheten kommer tankestormarna, och med dem kommer panikångest.
Dunkar huvudet gult och blått, mot kuddens snälla mjukhet. River upp naglarna mot täcket.
Jag är för feg för att säga det högt, det är därför jag skriver. Jag är för lat för att säga det högt.
Jag vill att du ska förstå ändå, att livet aldrig har varit lätt. Tro mig, jag kämpar för allt vad jag är värd.
Jag vill se vad morgondagen har att bjuda på. Men till vilken nytta?
Jag känner mig ensam. Väldigt ensam. Och uttittad. Exponerad.
Är jag något värd i dina ögon?
"Jag" är det fulaste ordet i hela världens ordlista. Jag använder det jämt. Jag, jag, jag.
Jag hatar det.
"Du" är vackrare. Å så mycket vackrare. På alla sätt och vis.
Den kommer ibland, och försvinner lika fort, så som det mesta i livet någon gång gör.
Smärtsam, vild, hjärtslitande. Känslan av osäkerhet kan förstöra en hel dag. En hel natt.
Duger jag? Precis som jag är? Precis som jag står, går och andas? Precis just nu?
Med osäkerheten kommer tankestormarna, och med dem kommer panikångest.
Dunkar huvudet gult och blått, mot kuddens snälla mjukhet. River upp naglarna mot täcket.
Jag är för feg för att säga det högt, det är därför jag skriver. Jag är för lat för att säga det högt.
Jag vill att du ska förstå ändå, att livet aldrig har varit lätt. Tro mig, jag kämpar för allt vad jag är värd.
Jag vill se vad morgondagen har att bjuda på. Men till vilken nytta?
Jag känner mig ensam. Väldigt ensam. Och uttittad. Exponerad.
Är jag något värd i dina ögon?
"Jag" är det fulaste ordet i hela världens ordlista. Jag använder det jämt. Jag, jag, jag.
Jag hatar det.
"Du" är vackrare. Å så mycket vackrare. På alla sätt och vis.
Vi är precis likadana, du och jag.
Vi är precis likadana, du och jag. Känner du hjärtat slå? Jag också.
Känner du orden susa förbi i huvudet i raketfart? Eller står det still för stunden?
Jag är likadan. Det kommer och går.
Hur hög är muren runt ditt hjärta idag? Ligger den raserad, eller är den lika solid som Berlinmuren en gång var?
Mitt hjärtas mur förföll samma dag som du klev in i mitt liv.
Känner du ångesten komma smygande ibland? Allt måste vara perfekt?
Samma här. Minst en handfull gånger om dagen.
Vi är precis likadana, du och jag. Vare sig du vill eller ej. Du kommer aldrig kunna förneka det och samtidigt tala sanning.
Jag har gått och blivit sjuk. Hosta, snor och feber. Förmodligen på grund av fredagens äventyr. Det blev dyra resor, alkohol och dans. Och skoskav. Men det var det värt! Jag hade riktigt kul, och det behövdes verkligen. Fick ringa chefen idag och säga att jag inte kunde komma och jobba. Kan ju inte direkt stå och vara sjuk bland livsmedel. Kanske inte så bra om dom där inspektörerna kommer... Fast.. å andra sidan så är det kanske inte så bra att jag är där över huvud taget om de kommer? Hm..
Är ledig imorgon i alla fall. Då ska jag kolla klart på "John Tucker must die". Började kolla på den idag på min brors dator, men han var så vänlig och slängde ut mig halvvägs in i filmen. Jag avgudar Sophia Bush, och om det någonsin skulle komma en dag då jag fick välja att vara valfri skådespelerska så skulle jag välja henne utan att ens blinka.
Han har blivit stor, den lille killen jag en gång lekte i sandlådan med. Och så mycket som vi pratade idag har vi nog aldrig sagt till varandra. Jag hoppas du vet att du fortfarande har mig här, "lillebror". Låt inte livet gå till spillo.
Moa, min lillasyster, fyllde 10 i söndags. Kan knappt fatta att min lilla, söta syrra har blivit så stor. Helsjukt.
Jag älskar att flirta med folk jag inte känner. Speciellt på jobbet. Han ser mig som "glassflickan", och han är min "snygga göteborgare". Mmm, ögongodis! Hoppas han svänger förbi på torsdag också (förutsatt att jag är friskare och kan jobba).
Snart är sommarlovet slut, och jag vettefan var 9 veckor har tagit vägen. Vart var sommaren? Solen? Semestern? Snyggingarna? Lite bitter är jag allt. Och blek. Men det ska nog ändå bli skönt att börja skolan igen. Jag behöver min klass. De gör mig till en person jag själv tycker om. Frågan är bara om jag till jul hinner komma på vad jag vill göra av mitt liv.
MALMÖFESTIVALEN ska ju hinnas med också, innan skolan kan tas på blodigt allvar. Jag ska lätt se Fläskkvartetten, och du är välkommen att tycka vad du vill om det. Bättre musik får man leta efter. Synd att deras musik är så svår att ladda ner. Jag ska nog beställa deras skivor när jag får nästa lön. Annars var det förvånansvärt glest bland favoriterna i år. Ska lusläsa programmet en dag senare i veckan, när jag inte är så väldigt trött i ögonen.
Nu vet jag varför jag har mått så bra i sommar. Jag har inte suttit vid datorn, och ännu bättre, jag har inte skrivit någon blogg. Ingen som kan bli arg, upprörd eller tycka något om mig. Ingen som kan slänga skit på mig för mina åsikter och tankar. Jag har så sjukt lätt för att ta till mig sån skit, och jag har sluppit det i sommar i och med uteblivna blogginlägg.
Ta på mig? Kroppskontakt? Någon? Kanske lite därför jag saknar min klass också?
Syrran, tio bast.
Känner du orden susa förbi i huvudet i raketfart? Eller står det still för stunden?
Jag är likadan. Det kommer och går.
Hur hög är muren runt ditt hjärta idag? Ligger den raserad, eller är den lika solid som Berlinmuren en gång var?
Mitt hjärtas mur förföll samma dag som du klev in i mitt liv.
Känner du ångesten komma smygande ibland? Allt måste vara perfekt?
Samma här. Minst en handfull gånger om dagen.
Vi är precis likadana, du och jag. Vare sig du vill eller ej. Du kommer aldrig kunna förneka det och samtidigt tala sanning.
Jag har gått och blivit sjuk. Hosta, snor och feber. Förmodligen på grund av fredagens äventyr. Det blev dyra resor, alkohol och dans. Och skoskav. Men det var det värt! Jag hade riktigt kul, och det behövdes verkligen. Fick ringa chefen idag och säga att jag inte kunde komma och jobba. Kan ju inte direkt stå och vara sjuk bland livsmedel. Kanske inte så bra om dom där inspektörerna kommer... Fast.. å andra sidan så är det kanske inte så bra att jag är där över huvud taget om de kommer? Hm..
Är ledig imorgon i alla fall. Då ska jag kolla klart på "John Tucker must die". Började kolla på den idag på min brors dator, men han var så vänlig och slängde ut mig halvvägs in i filmen. Jag avgudar Sophia Bush, och om det någonsin skulle komma en dag då jag fick välja att vara valfri skådespelerska så skulle jag välja henne utan att ens blinka.
Han har blivit stor, den lille killen jag en gång lekte i sandlådan med. Och så mycket som vi pratade idag har vi nog aldrig sagt till varandra. Jag hoppas du vet att du fortfarande har mig här, "lillebror". Låt inte livet gå till spillo.
Moa, min lillasyster, fyllde 10 i söndags. Kan knappt fatta att min lilla, söta syrra har blivit så stor. Helsjukt.
Jag älskar att flirta med folk jag inte känner. Speciellt på jobbet. Han ser mig som "glassflickan", och han är min "snygga göteborgare". Mmm, ögongodis! Hoppas han svänger förbi på torsdag också (förutsatt att jag är friskare och kan jobba).
Snart är sommarlovet slut, och jag vettefan var 9 veckor har tagit vägen. Vart var sommaren? Solen? Semestern? Snyggingarna? Lite bitter är jag allt. Och blek. Men det ska nog ändå bli skönt att börja skolan igen. Jag behöver min klass. De gör mig till en person jag själv tycker om. Frågan är bara om jag till jul hinner komma på vad jag vill göra av mitt liv.
MALMÖFESTIVALEN ska ju hinnas med också, innan skolan kan tas på blodigt allvar. Jag ska lätt se Fläskkvartetten, och du är välkommen att tycka vad du vill om det. Bättre musik får man leta efter. Synd att deras musik är så svår att ladda ner. Jag ska nog beställa deras skivor när jag får nästa lön. Annars var det förvånansvärt glest bland favoriterna i år. Ska lusläsa programmet en dag senare i veckan, när jag inte är så väldigt trött i ögonen.
Nu vet jag varför jag har mått så bra i sommar. Jag har inte suttit vid datorn, och ännu bättre, jag har inte skrivit någon blogg. Ingen som kan bli arg, upprörd eller tycka något om mig. Ingen som kan slänga skit på mig för mina åsikter och tankar. Jag har så sjukt lätt för att ta till mig sån skit, och jag har sluppit det i sommar i och med uteblivna blogginlägg.
Ta på mig? Kroppskontakt? Någon? Kanske lite därför jag saknar min klass också?
Min pappa är feminist (i smyg).
"Lika lön för lika arbete" sa min pappa härom dagen. TACK! Med mina bröder till sällskap kan man väl påstå att min frustrationsnivå ständigt håller på att gå i taket. De är konservativa, stängda och fördomsfulla. De anser att väl i stora drag att en kvinnas plats är i hemmet, springandes mellan köket och sovrummet. Jag kan inte göra annat än att sucka, för börjar man käfta så tar det ALDRIG slut. Kan de inte glida förbi puberteten snart?
Jag har lovat många av mina vänner väldigt länge att det ska komma ett nytt blogginlägg, men ni som känner mig vet att jag har svårare för att skriva ju längre tid som går emellan gångerna. Man kommer liksom ifrån hela skrivandet. Dessutom är jag lite jobbig i den mån att jag alltid måste vara så detaljrik som möjligt när jag återberättar. Så nu har jag bestämt mig, BARA för att jag ska komma igång igen, så ska jag försöka sammanfatta 6 veckor på bara ett par rader.
Sommaren har inte varit sommar, det kan vi ju konstatera, har bara varit på stranden en enda gång. Midsommar var helt jävla underbar, även om jag kanske fick lite för mycket att dricka (kommer dock ihåg allt (?) från kvällen). Jennie och Cassie har varit, och kommer alltid att vara, de människor jag beundrar mest. Det ÄR okej att åka epa/moppe när man är 17/18 om man bor "på landet". Sällskapsdricka och "skaka"-musik funkar HUR bra som helst oavsett väder. Karuseller är livsfarliga (jag såg torktumlad ut i över en vecka). Lönen försvann fortare än jag tjänade den (jag lyckades landa ett jobb i simrishamn trots allt). Jag har färgat håret mörkt igen. Jag är fortfarande 9 kg lättare än jag var i julas. Jag flyttade i fredags (från Hermodsdal till Kirseberg) = Träningsvärk. Vissa människor är inte så hemska som man tror (oftast pga rykten).
TADAA!!! Det gick. Jag hade kunnat fortsätta i all oändlighet, beskriva varenda dag i detalj för jag har så mycket att berätta, men jag tror det får räcka så. Har en känsla av att jag kommer gå in på vissa saker vid senare tillfälle ändå. En del bilder kommer nog upp på bilddagboken så fort jag åker tillbaka till malmö för att stanna (vilket lär bli i anslutning till skolstarten).
Och på tal om skolstarten så är jag inte alls redo för att bli trea. Äldst. Jag har näst intill sjuklig ångest över att jag bara har ett knappt år kvar av total trygghet, även om den tryggheten kommer innebära galet mycket slit. Jag har verkligen inte den blekaste aning om vad jag ska göra av mitt liv. Det är fruktansvärt skrämmande, och högst deprimerande. (På tal om deprimerande så är det väldigt längesen jag grät. Undrar om det är pillerna, eller om det är som att jag faktiskt har mått bra sen midsommar?)
Tro mig, jag är SÅ redo att lägga ner det hela nu. Jag är duktigt trött på dig och dina fasoner.
Jag har knappt skrivit ner något av mitt sommarfilosoferande alls i år. Märkligt nog har jag varit ganska tom största delen av tiden. En lättsam tomhet. Inte den panikångestframkallande, som det brukar vara. Jag är upptagen med att planera nästa fest.
Förresten, om du ser en vilsen väggalning i en röd volvo på vift nånstans på Österlen är det förmodligen jag som övningskör. Det är ett helt under att ingen (eller inget!!) har kommit till skada än. Pappas tålamod är nog större än han får cred för.
I all hast skrev jag en text för ett par veckor sen för jag hade så många ord i huvudet. Det enda som blev bra var slutet, så jag tänkte publicera den biten här. Och så vill jag passa på att påpeka att texten inte är skriven till någon speciell.
.......
I mörkret är vi anonyma, och i tystnaden en.
Jag behöver en utmaning. Du är den.
.......
Nu får det nog räcka för ikväll. Har gått på stan hela dagen, så jag är ganska slut. Och så lär väl chefen ringa imorgon och säga att jag behöver jobba (fastän jag egentligen är ledig). Jippi, liksom. Det är faktiskt bara pengarna som lockar just nu. Att stå och göra mat till sura tyskar är inte direkt dagens höjdpunkt.
Jag är en Harry Potter-nörd och jag skäms inte ens!!! SÅ DET SÅ!
Godnatt.
Jag har lovat många av mina vänner väldigt länge att det ska komma ett nytt blogginlägg, men ni som känner mig vet att jag har svårare för att skriva ju längre tid som går emellan gångerna. Man kommer liksom ifrån hela skrivandet. Dessutom är jag lite jobbig i den mån att jag alltid måste vara så detaljrik som möjligt när jag återberättar. Så nu har jag bestämt mig, BARA för att jag ska komma igång igen, så ska jag försöka sammanfatta 6 veckor på bara ett par rader.
Sommaren har inte varit sommar, det kan vi ju konstatera, har bara varit på stranden en enda gång. Midsommar var helt jävla underbar, även om jag kanske fick lite för mycket att dricka (kommer dock ihåg allt (?) från kvällen). Jennie och Cassie har varit, och kommer alltid att vara, de människor jag beundrar mest. Det ÄR okej att åka epa/moppe när man är 17/18 om man bor "på landet". Sällskapsdricka och "skaka"-musik funkar HUR bra som helst oavsett väder. Karuseller är livsfarliga (jag såg torktumlad ut i över en vecka). Lönen försvann fortare än jag tjänade den (jag lyckades landa ett jobb i simrishamn trots allt). Jag har färgat håret mörkt igen. Jag är fortfarande 9 kg lättare än jag var i julas. Jag flyttade i fredags (från Hermodsdal till Kirseberg) = Träningsvärk. Vissa människor är inte så hemska som man tror (oftast pga rykten).
TADAA!!! Det gick. Jag hade kunnat fortsätta i all oändlighet, beskriva varenda dag i detalj för jag har så mycket att berätta, men jag tror det får räcka så. Har en känsla av att jag kommer gå in på vissa saker vid senare tillfälle ändå. En del bilder kommer nog upp på bilddagboken så fort jag åker tillbaka till malmö för att stanna (vilket lär bli i anslutning till skolstarten).
Och på tal om skolstarten så är jag inte alls redo för att bli trea. Äldst. Jag har näst intill sjuklig ångest över att jag bara har ett knappt år kvar av total trygghet, även om den tryggheten kommer innebära galet mycket slit. Jag har verkligen inte den blekaste aning om vad jag ska göra av mitt liv. Det är fruktansvärt skrämmande, och högst deprimerande. (På tal om deprimerande så är det väldigt längesen jag grät. Undrar om det är pillerna, eller om det är som att jag faktiskt har mått bra sen midsommar?)
Tro mig, jag är SÅ redo att lägga ner det hela nu. Jag är duktigt trött på dig och dina fasoner.
Jag har knappt skrivit ner något av mitt sommarfilosoferande alls i år. Märkligt nog har jag varit ganska tom största delen av tiden. En lättsam tomhet. Inte den panikångestframkallande, som det brukar vara. Jag är upptagen med att planera nästa fest.
Förresten, om du ser en vilsen väggalning i en röd volvo på vift nånstans på Österlen är det förmodligen jag som övningskör. Det är ett helt under att ingen (eller inget!!) har kommit till skada än. Pappas tålamod är nog större än han får cred för.
I all hast skrev jag en text för ett par veckor sen för jag hade så många ord i huvudet. Det enda som blev bra var slutet, så jag tänkte publicera den biten här. Och så vill jag passa på att påpeka att texten inte är skriven till någon speciell.
.......
I mörkret är vi anonyma, och i tystnaden en.
Jag behöver en utmaning. Du är den.
.......
Nu får det nog räcka för ikväll. Har gått på stan hela dagen, så jag är ganska slut. Och så lär väl chefen ringa imorgon och säga att jag behöver jobba (fastän jag egentligen är ledig). Jippi, liksom. Det är faktiskt bara pengarna som lockar just nu. Att stå och göra mat till sura tyskar är inte direkt dagens höjdpunkt.
Jag är en Harry Potter-nörd och jag skäms inte ens!!! SÅ DET SÅ!
Godnatt.