Picknick i solnedgång.
Hej, jag heter Malin och jag gillar att gå i korta kjolar (för att jag har jävligt snygga ben) och därför bör jag också uppfattas som hora när jag åker stadsbuss? "Vill du tjäna tusen spänn?" frågade en alkoholpåverkad äldre man mig på bussen igår kväll. Då ville jag ställa mig och skrika. Det gjorde jag inte. "Jag ska av här. Ursäkta" sa jag och gick av, en hållplats för tidigt. Jag kan inte ens beskriva min avsky i ord. Detta är värre än att bli kallad hora av en 14-årig pubertal kille i stan.
Jag var inställd på att åka till Lund ikväll och mysa med min fine pojkvän, men icke! Han skulle ut och fira lillördag/tentorna-är-färdiga istället. Jahapp... Då blev jag faktiskt lite besviken. Nåväl! Den som väntar på något gott..!
Det är tre veckor kvar till lön. Detta bådar inte gott. Jag hade ju för avsikt att börja spara pengar till framtida drömmar och behov. Det känns som att det är läge att se över ekonomin, budgeten samt levnadsstandarden och faktiskt försöka lista ut vad som bör prioriteras. Det är inte det lättaste men ack så nödvändigt.
Jag har sagt det förr och jag säger det igen; fullmåne gör mig knäpp. Det har varit fullmåne ikväll. Högst troligen därför har jag varit ovanligt frånvarande mentalt. Mångalen eller inte, jag behöver nog reagera. Reagera på vad som helst. Gråta, skrika eller skapa något brukar fungera bra som bot mot detta behov av reaktion. Jag går mest runt och är irriterad och bitter. Det håller inte heller i längden. Det vet jag mycket mer än väl.
Picknick med världens bästa M1 i Pildammsparken distraherade mina tankar idag. Tack älskling!
Ofrivillig sovmorgon och tidig hemgång.
Idag försov jag mig till den milda grad att jag inte hann göra mer än att resa på mig, klä på mig, och gå ut genom dörren. Det har inte hänt sedan jag gick i skolan. Jag hann i tid i alla fall! Dags att skaffa en tredje ringklocka? På grund av en del tråkigheter som gjorde att jag började storgråta när det var dags för mig att gå på lunchpaus så skickade min chef hem mig, trots protester. Jag har världens finaste chef. Det blev med andra ord en ovanligt kort dag på jobbet idag. Nåväl, det blir desto fler timmar att slita ihjäl sig på imorgon. Hela 11 timmar för att vara exakt. Lördagar är inte min favoritdag på jobbet heller för den delen. Jag brukar vara mer eller mindre halvdöd när jag väl kommer hem.
Nu blir det Let's Dance en liten stund, för om jag ska ha en chans att gå upp när klockan ringer klockan halv fem imorgon bitti, så blir det att gå i säng tidigt idag.
Våld löser problem.
Just nu har jag bara klagohistorier att rapportera från andra sidan sundet. Eller ja, det beror ju lite på hur man ser det. En del situationer är faktiskt rätt så komiska i efterhand, inte helt utan den anledning att jag ibland inte riktigt hänger med. Jag tror det är dags att börja ta tag i danskan nu, för annars kan det här sluta precis hur som helst!
Stängningspasset på min arbetsplats innebär bland annat att torka av borden, samt ställa upp alla stolar, i serveringen, vilket är ca 100 sittplatser. Det innebär att torka/putsa alla ytor vi jobbar med/på/vid hela dagen och det innebär en sjuhelvetes massa disk. Vi har ett jättestort diskrum med en jättestor diskmaskin (man behöver bara ställa disken i backar och putta in den i maskinen så sköter den resten av arbetet). Helt underbart! I tisdags trodde vi nog dock att vi skulle få stå där hela natten då vår kära diskmaskin fick för sig att ta en paus (läs: den ville inte fungera mer). Vi var redan kort om personal denna kväll, så min ene kollegas storasyster (som även varit någon form av chef på min arbetsplats förr) ryckte in och hjälpte till några timmar. När hon tröttnade på att diskmaskinen inte ville fungera som den skulle (då hade vi redan diskat nästan hälften för hand) så ställer hon sig och slår på den tills den helt plötsligt går igång igen! (Den låter för övrigt som en blandning av en båt och ett tåg). Detta visar helt enkelt att våld löser problem, och att denna kvinna är klart beundransvärd!
Jag har superroliga arbetskamrater, varav vissa är helt fantastiska människor. Jag har börjat acceptera mitt schema, och idag kom min chef till mig och sa "Förlåt, nu kommer jag att ta dig på brösten", och så tog han av min "Ny i job"-knapp ("Ny på jobbet"). "Du behöver inte den längre". Inte?! Vad ska jag nu skylla på när jag inte förstår kundernas önskemål? Återigen det här med språket alltså...
Hej, jag heter Malin och idag lyckades jag få en uttagsautomat att äta upp mitt danska bankkort. Fråga inte ens...
Det hann hända en hel del saker i tisdags. Förutom diskmaskinsincidenten så hann jag luncha med världens sötaste Emma före jobb, och efter jobb drack jag och Malin två flaskor vin. Vi vet ju hur alkohol på tom mage fungerar vid det här laget (just precis, inte så bra). Lagom rund under fötterna blir vi utkastade en kvart, tjugo minuter efter stängning och då inser jag ganska fort att jag missat sista bussen hem. Efter mat och samtal med en främmande, men trevlig, man följer han mig hela vägen hem till dörren, för att se till så att jag kom hem ordentligt (han hade också missat sista kommunikationen till Lund). Det blev många skratt, och jag kom hem ordentligt, dock alldeles för många timmar efter jag hade planerat att komma i säng. Nåväl, onsdagen blev supermys hos världens finaste pojkvän! Det tackar man ju inte nej till!
Mitt glamourösa liv fortsätter, men jag klarar allt, för jag är superwoman.
När ljusen släcks...
Jag har haft den roligaste helgen på mycket länge. Tack, tack, tack! Jag blir så glad av att känna mig välkommen bland folk, och det var precis den känslan jag hade hela lördagkvällen. Dessutom ser jag verkligen fram emot maj månad nu! Yay!
Min toleransnivå sjunker ganska rejält i takt med att min helsjuka PMS-nivå stiger. Känn dig varnad.
Den här veckan tänker jag begrava mig i arbete samt vindrickande med älskade M1. Eftersom att det inte finns tid till så mycket annat än just det känner jag att denna vecka lär gå fort. Skönt!
Att jobba på andra sidan sundet kommer med viss komplikation. Inte nog med att man ska skaffa sig ett danskt personnummer och skattepapper och allt-vad-det-nu-heter, man får ju även sin lön i danska pengar vilket kräver ett danskt bankkonto. För att växla pengar på Forex måste man vara 15 år fyllda enligt någon konsumentlag, då man inte tjänar egna pengar när man är så ung (?) och därför skall ha målsman med sig (fick jag förklarat för mig av Forex-tjejen). Jag blev ombedd att visa legitimation denna morgon i fråga, då jag skulle växla till mig (och ja, detta är störtlöjligt) 200 danska kronor. Ser jag ut att vara 14 år gammal? Behövs det legitimation för 300 svenska kronor? De flesta ungdomar jag känner får hela sitt studiebidrag i den åldern. Vad hände?
Just i denna stund blir datumet 3/3. Detta innebär att jag och min underbare pojkvän har varit tillsammans i två månader. Tiden har gått raketfort och jag uppskattar varje minut.
Jag vet inget bättre än att vakna vid din sida.
Kanske det närmar sig läggdags? Jag ska ju trots allt jobba imorgon också. Tjing!