Den perfekta dagen.
Det går verkligen inte att sätta ord på min studentdag. Den var helt enkelt perfekt.
Skolan är slut. Det är den mest bitterljuva känsla jag någonsin upplevt. Betygen var ingen höjdare att få eftersom att jag har sjunkit något katastrofalt sen jag började gymnasiet. Det finns inte så mycket att gör att det nu dock. Le och se dum ut! Än har jag inget jobb, dvs ingen inkomst, dvs en styck mycket lång och händelsefattig sommar för Malin. Däremot tror jag att jag har kommit på vad jag vill bli "när jag blir stor". Det är alltid en början.
Jag hade egentligen velat nämna allt som som hänt de senaste veckorna, nämna alla underbara människor, ge allt och alla den uppmärksamhet det/de förtjänar. Jag har varken ork eller lust att göra det, tråkigt nog.
Jag har massor med ny musik att lyssna på, en blivande man att prata med och tackkort att göra.
På återseende... Eller ja, "återbloggande".