Miljoner tankar, lika många ord.
Jag känner mig något piskad att skriva ett nytt blogginlägg. Det är trots allt en månad sedan jag skrev sist, över huvud taget. Jag har mått generellt ganska dåligt och jag har levt helt i min egen lilla bubbla. Jag trivs inte där, men å andra sidan är det ingen eller inget som kommer åt mig där. Det är helt enkelt en tio meter hög betongmur som smyger sig runt hjärtat, och innan du vet ordet av är jag okontaktbar. Det känns som att det är dags att klippa av hänglåset och låta ljuset få sila in genom någon liten springa. Lite frisk luft har väl ingen dött av?
Inatt blir jag lunarkändis, jag kommer äntligen att få mina 15 minuter i rampljuset (om än "bara" på Lunarstorm). Det är faktiskt lite skrämmande att det gick så lätt. 100 tänkvärda, läsvärda och förmodligen onödiga ord. Det ska bli kul att få höra folks reaktioner.
Den senaste tidens läxberg har inte varit att leka med. Jag har blivit lat och ointresserad, skjuter allt till morgondagen och låter saker och ting bero. Jag orkar inte engagera mig, jag orkar inte bry mig och jag orkar inte över huvud taget. Det är nog också därför det har varit total bloggbrist den senaste tiden.
Om två veckor fyller jag 18. Om två veckor blir jag enligt lag vuxen. Om två veckor kommer den dag som jag har fasat så inför i nästan två år. Om två veckor kommer den dag som jag omöjligen kan skjuta upp till morgondagen. Om två veckor kommer jag att stå i kön till något trendig uteställe och känna att nu... Nu är det dags.
Det är dags att ta tag i sitt liv. Skolan tar snart slut. Framtiden kommer smygande och likt ett gigantiskt ljudlöst lejon attackerar den utan förvarning. Högskolepoängen gick åt helvete, så det provet måste jag göra igen till våren. Au pair-drömmen ligger så nära, men 12.000:- bort. Vad ska jag göra när drömmarna går i kras? Var ska jag ta vägen när jag inte orkar försöka längre? Var ska jag ta vägen, med mina bekymmer och småproblem? Var?
Inatt blir jag lunarkändis, jag kommer äntligen att få mina 15 minuter i rampljuset (om än "bara" på Lunarstorm). Det är faktiskt lite skrämmande att det gick så lätt. 100 tänkvärda, läsvärda och förmodligen onödiga ord. Det ska bli kul att få höra folks reaktioner.
Den senaste tidens läxberg har inte varit att leka med. Jag har blivit lat och ointresserad, skjuter allt till morgondagen och låter saker och ting bero. Jag orkar inte engagera mig, jag orkar inte bry mig och jag orkar inte över huvud taget. Det är nog också därför det har varit total bloggbrist den senaste tiden.
Om två veckor fyller jag 18. Om två veckor blir jag enligt lag vuxen. Om två veckor kommer den dag som jag har fasat så inför i nästan två år. Om två veckor kommer den dag som jag omöjligen kan skjuta upp till morgondagen. Om två veckor kommer jag att stå i kön till något trendig uteställe och känna att nu... Nu är det dags.
Det är dags att ta tag i sitt liv. Skolan tar snart slut. Framtiden kommer smygande och likt ett gigantiskt ljudlöst lejon attackerar den utan förvarning. Högskolepoängen gick åt helvete, så det provet måste jag göra igen till våren. Au pair-drömmen ligger så nära, men 12.000:- bort. Vad ska jag göra när drömmarna går i kras? Var ska jag ta vägen när jag inte orkar försöka längre? Var ska jag ta vägen, med mina bekymmer och småproblem? Var?