Malin -

Den här förbannade startsidan har varit min värsta fiende i över en månad. Den har stirrat elakt mot mig, hånskrattat lite, fnissat, viskat och pekat. Du har inga ord kvar, vad gör du här? säger den. Och vem är du, utan dina ord för den delen? Jag har hoppats på ett Carrie Bradshaw-moment à la Sex and the city, där en liten, nästan obetydlig, händelse sätter igång varendra skrivarmuskel jag har. Det kom aldrig. Detta tvingar jag mig själv till, för att inte glömma bort hur man skriver, eller för all del; vem jag är. Jag är orden.

Det har varit ytterliggare en händelserik månad. Jag har bäst jag kunnat försökt jonglera jobb, skola, Jesper och vänner. Det är med sorg jag erkänner att jag inte har prioriterat mina vänner högst. Jag erkänner att jag har varit ganska dålig på att höra av mig. Jag ska försöka bättra mig!

Jag och Jesper ska få prova på att var sambos en hel månad. Det är spännande, och lite läskigt, och väldigt kul. Från och med imorgon gäller det. Det känns bra, för den senaste tiden har jag blivit, om möjligt, ännu mer kär. Jag faller handlöst, men det är okej. Jag vet att han fångar mig. Hittills har han lyckats varje gång.

Nu måste jag åka till jobbet. Tur det, för mina ord sinar. Jag återkommer kanske, tvingar mig själv att plottra ett par ord till. Tills dess...