Malin -

Solen... Nu förstår jag varför folk bad till solen förr (och fortfarande gör i vissa kulturer). Så underbart med värme! Sen i söndags har solen värmt allt starkare och blommarna hoppar upp ur jorden som skrämda tomtar. Allt och alla känns hoppfulla, bubbliga och förväntansfulla. Skolan är nästan tom på rasterna för alla vill ta del av värmen och gemenskapen som kommer med solskenet. Med solen kom leenden, ork och ett sug efter glass. Låt oss hoppas att våren är här för att stanna. Vi stackars nordbor behöver det!

Varit sjuk sen i torsdags. Var i skolan först idag. Hostan vägrar släppa mig. Tur att den inte misshandlar min mage längre. Hatar att vara så sjuk som jag var i helgen. Det är så plågsamt, och jag klarar inte den typen av smärta. Jag klarar egentligen ingen typ av smärta, men det hör inte till saken. Jag trodde att jag skulle dö i feberfrossa eller något. Illa. Men jag överlevde. Jag sitter ju här och kan berätta om det fina vädret ^^. Och ja, skolan idag då. Kändes bra att få lite rutin på dagen igen. Kändes bra att träffa bekanta ansikten. Men nu kommer det att bli helt knas eftersom jag är ledig imorgon. Jag tror att jag ska utnyttja dagen till plugg, verkligen försöka sätta mig ner och försöka få det jag behöver gjort, gjort. Har ganska mycket läxor nu fram till vecka 18, för sen har jag ju inte mer skola att behöva oroa mig för. Vecka 19 kommer dansen igång i skolan på allvar, och det ska tränas inför de olika föreställningarna. Självklart har jag ju gått och skadat mitt knä, så nu måste jag jobba dubbelt så hårt som jag brukar om jag vill kunna fullfölja alla föreställningar, vilket jag givetvis vill. Dans är ju så kul! Jag ser fram emot de där veckorna så mycket att det kittlas i magen. Jag har inte stått på en dansscen sen våren 05. Det är ett tag sen. Det kommer säkert bli hur bra som helst. Jag måste bara träna hårdare så jag inte skadar mig mer fram tills dess.

Och för den som inte visste så är det den 14 mars idag, vilket innebär att om precis en vecka är det den 21 mars. Och då är det Köpenhamn och Fall Out Boy som gäller! Åh, vad vi har längtat och räknat ner inför den dagen, och nu är den snart här! Känns ofattbart. Men Cornelia älskade, du måste ju bli frisk! Du kan inte va sjuk när du friar till Pete ;) Det sura är att vi har naturprov samma eftermiddag som vi ska till Kbn, så det blir minsann inga depåstopp mellan skolan och konserthuset där inte. Skolan måste faktiskt få gå före uppiffning och smink.

Jag har haft så mycket i huvudet jag ville skriva här idag, men av någon anledning är det alltid så när jag sätter mig och ska skriva blogg. Men när jag väl sitter här så har det mesta försvunnit igen. Sorgligt. Närminne? Vad är det?

Idag började jag misstänka att busschaufförer är som mjölk. Ju varmare det är, desto surare blir dom. Suck. Inte nog med det... När jag var på väg till sjukgymnasten innan idag hoppade det på en hel förskoleklass på bussen. Att de låter en massa är väl okej. Dom är ju bara ett gäng småbarn på utflykt, men när de ska på och klättra på sätena, slå på min tidning som jag satt och läste, och sparka på mina gråa jeans med sina smutsiga skor, då går det för långt. Snälla dagisfröknar/småskolelärarinnor... Ha inte fler ungar med er än att ni kan kolla alla. Det var inte bara jag som blev irriterad.

Vi pratade levnadsekonomi på samhällen idag (från det ena till det andra, haha). Det var lärorikt. Båda Sandrorna var helt förskräckta över hur dyrt det kommer att bli att skaffa eget boende. "Men.. men... jag kommer ju aldrig att komma hemifrån!" Haha, jodå tjejer, ni kommer också komma hemifrån! Kanske inte riktigt så snart som ni hoppas, men snart nog. Var glada sålänge era föräldrar är villiga att betala för er, säger jag bara. Haha. Det tänker jag vara. Och vem har sagt att ni måste köpa en tvåa på Limhamn för en och en halv miljon? Det finns billigare alternativ i de andra stadsdelarna.

När vi pratade framtida bostad på det där viset flöt mina tankar iväg på andra håll. Nämligen det där med framtiden över huvud taget. Ångest är bara förnamnet. Det blir mer och mer uppebart att jag inte kommer klara av någon form av danskarriär. Jag har mer och mer börjat tänka i skrivarbanorna. Självklart vill jag bli en stjärna och ett känt namn. Därför är jag så rädd för att fullfölja mina tankar när jag dagdrömmer. Jag vet ju givetvis att vägen dit är lång, om man ens når guldgruvan vid regnbågens slut. Jag är så rädd för att jag kommer sluta som telefonist på Helsingborgs Dagblad, "tipstelefonen".
"Helsingborgs Dagblad, Malin. Vad har du för tips idag?"
"Ja, hej, mitt namn är Gunnar Andersson. Någon har börjat rasta sina hundar på trottarerna där jag bor igen".
Liksom, HALLÅ ! That's NOT my idea of career. Då hoppar jag hellre i sjön. Det är fan nästan värre än om jag fastnar på Ica. Då har jag iallafall gett upp dagdrömmandet om en skrivarkarriär. Lite pinsamt att försöka "fullfölja" en dröm, vara för snäll för att skrika på chefen att man vill ha en bättre arbetsuppgift och sedan fastna i tipstelefonen. Hm.

Nä, nu ger vi upp för idag. Det här blir bara klyddigt.
Synd att de killar som verkar fatta att jag inte är som alla andra, och kan acceptera, tom GILLA det, finns på så många mils avstånd. Eller också så har de flickvän. När är det min tur?

Over and out.

Vad gör man när tårarna kommer utan förvarning?
Vad gör man när man inte kan somna för att kudden är blöt?
Vad gör man när kompisarnas kramar inte är nog?
Vad gör man när man börjar tvivla på allt och alla?

Först och främst; tjejer... ni är guld värda. Utan er hade det inte gått. Bara att veta att ni finns där för mig oavsett tid på dygnet gör mig rörd. Jag är så jävla glad att jag valde Malmö, Heleneholm, Er! Jag är så tacksam att jag har er. Och jag hoppas att ni vet att jag står lika mycket bakom er som ni står bakom mig! ♥

Sötboll, solros. Jag är ledsen. Det blir nog inget. Jag är inte redo för dig. Jag är inte redo för känslorna som kommer att komma på köpet. Jag är inte redo att vara mogen nog att ta en dag i taget. Jag är inte ens redo att säga Hej. Förlåt. Jag hoppas att du inte blir besviken. Mina tankar finns fortfarande på annat håll. Det är inte rättvist mot någon av oss. Om det ska vara, ska det vara på riktigt och helhjärtat. Det kommer det inte bli om det ska vara så snart. Förlåt!

Förra veckan gick galet fort. Var tar tiden vägen? Helgen var kaos. Allt är kaos.

Le soleil qui se lève
Et caresse les toits
Et c'est Paris le jour.
La Seine qui se promène
Et me guide du doigt
Et c'est Paris toujours.
Et mon c?ur qui s'arrête
Sur ton c?ur qui sourit
Et c'est Paris bonjour.
Et ta main dans ma main
Qui me dit déjà oui
Et c'est Paris l'amour.
Le premier rendez-vous
A l'Ile Saint-Louis
C'est Paris qui commence.
Et le premier baiser
Volé aux Tuileries
Et c'est Paris la chance.
Et le premier baiser
Reçu sous un portail
Et c'est Paris romance.
Et deux têtes qui se tournent
En regardant Versailles
Et c'est Paris la France.

Des jours que l'on oublie
Qui oublient de nous voir
Et c'est Paris l'espoir.
Des heures où nos regards
Ne sont qu'un seul regard
Et c'est Paris miroir.
Rien que des nuits encore
Qui séparent nos chansons
Et c'est Paris bonsoir.
Et ce jour-là enfin
Où tu ne dis plus non
Et c'est Paris ce soir.
Une chambre un peu triste
Où s'arrête la ronde
Et c'est Paris nous deux
Un regard qui reçoit
La tendresse du monde
Et c'est Paris tes yeux.
Ce serment que je pleure
Plutôt que ne le dis
C'est Paris si tu veux.
Et savoir que demain
Sera comme aujourd'hui
C'est Paris merveilleux.

Mais la fin du voyage
La fin de la chanson
Et c'est Paris tout gris.
Dernier jour, dernière heure
Première larme aussi
Et c'est Paris la pluie.
Ces jardins remontés
Qui n'ont plus leur parure
Et c'est Paris l'ennui.
La gare où s'accomplit
La dernière déchirure
Et c'est Paris fini.
Loin des yeux loin du c?ur
Chassé du paradis
Et c'est Paris chagrin.
Mais une lettre de toi
Une lettre qui dit oui
Et c'est Paris demain.
Des villes et des villages
Les roues tremblent de chance
C'est Paris en chemin.
Et toi qui m'attends là
Et tout qui recommence
Et c'est Paris je reviens.

Jag förstår om du inte läste det där. Det är en fransk sång. En av de vackraste jag hört faktiskt, fastän fransk sång brukar vara ganska gräsligt. Men den här är vacker. Riktigt vacker. Jaques Brel - Les Prénoms de Paris, heter den.

Ikväll var jag o mamma på måndagskonsert på skolan. Så sjukt duktiga de är. Vill också kunna sjunga på det viset :/ Åh, på tal om att sjunga så har vi uppsjungning på måndag. Det är ångest. jag kan inte låttexterna, och jag kan inte hålla ton utan någon står bredvid mig (och jag ska sjunga själv. det kommer bli katastrof!).

Dagens buss:
Hotstuff åkte på samma buss hem som jag ikväll ^^ . Ögongodis hela vägen (dvs 6 minuter). Haha, men dock. En klass småungar var där också på bussen. 11-årsåldern kanske. Asså, nog för att det kan vara svårt för en medelålders svensk kvinna att lära sig namnen på barnen de har i sin klass, men när 85 procent av ungarna har utländska namn måste det ju bli kaos! Jag har jättesvårt för att lära mig en handfull namn (oavsett om det är svenska eller utländska namn), men jisses, all cred till den där kvinnan som hade stenkoll på varenda unge! :)

Och nu tycker jag dom kan stänga ner Aq-va-kul på riktigt. Innan skiten brakar ihop. Om jag dör är det Lottas fel.

Och okej, jag erkänner. Jag är melodifestivals-beroende. Glitter är ju trots allt bara glammigt en gång om året ;)

Nelia, min räddare i nöden. Tack för att du bara släppte allt för att rädda mig. Det betyder så mycket! Jag älskar dig. Min mamma avgudar dig. ♥

Nu blir jag fan lack asså ! GE FAN I ATT BRÄNNA NER VÅR KÄLLARE FFS!
Shit, det är andra gången på mindre än 4 månader som någon tuttar fyr på nånting i källaren i vårt hus, och gör så att man måste utrymma, frysa, vänta på brandmän, och stå ut med den ohyggliga doften dom sitter i hur länge som helst. Och det är inte det värsta... Vår telestation finns i källaren. Med andra ord så har jag varken bredband eller telefoni i ytterliggare några dagar. ÅNGEST! Jag är så beroende av internet. Det är min kontakt med omvärlden vi snackar om här. Hade jag inte haft internet alls hade jag förmodligen kollat på TV jämt. Och hur socialt är det om man jämför med msn? Jag älskar msn. Jag kan vara så ärlig mot allt och alla när jag inte pratar med folk IRL. Men främst av allt, jag är ärligare mot mig själv!

Anyway, sitter på centralen och luffar. Tryckt i mig en stor latte och en sjukt god cookie från Espresso House. Mums! Shoppat med Cassie, Freddie och Jennie idag (HAHAHA, många -ie det xD ).
Skolan till 17.00 imorgon. My gosh.

Jag hoppas att jag får tillbaka mitt internet snart. Jag kommer fan klättra på väggarna i helgen annars.

Ambivalens? Vill jag? Vill jag inte? Vill du? Vill du inte?
Älskade du... Jag vill. Förlåt.

Grattis på 18-årsdagen Sandra :) Vår minsting är nu vuxen ^^ haha.

Nä, nu är tiden slut när som helst. Måste tralla vidare. Har ju trots allt en mobiltelefon, hör av dig? :P (desperat efter kontakt med omvärlden. hahaha).

Over And Out.