Katastrof.

Jag sa ju det. Jag lär mig aldrig. Jag tror jag ger upp nu. Eller ja, det har jag i och för sig sagt varenda gång i ett år nu, men ändå. Jag kanske skulle gå och gömma mig? Försvinner problemen då? Nä, just det. Det gör de ju inte *suck*. Men, men.
Livet går vidare, som det heter. Och nu är det bara 6 dagar kvar. 6 dagar kvar till skolavslutning, och efter avslutningen ska jag o tjejerna ner i stan. Klockan 13.00 händer det. Då ska jag pierca mig. Oh my. Jag kommer att svimma. Det här är något jag har velat göra hur länge som helst, men inte vågat fråga mamma om lov för. Så nu, nu äntligen blir det av. Weei ! ^^ Toots, du kommer inte ha någon hand kvar sen ^^ maha.
Ensam hemma i helgen, för övrigt. Ska bli skönt. Bada badkar, kolla TV, sitta vid datorn, bara göra ingenting. Och imorgon ska jag ut och julhandla. Ångest, indeed, men vafan, någon gång måste det bli gjort.
Bara jag som är trött på mig? Jag förstår inte hur fan ni står ut. Men jag är tacksam att ni gör det. Utan er hade jag inte haft något liv. Och utan er hade livet varit så fruktansvärt meningslöst. Förlåt att jag är så extremt knasig.
Men jag älskar er, och jag lovar att det kommer att bli bättre till våren. Det brukar vara så. ♥

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback