Ibland.
Ibland undrar jag om jag inte har något liv. Ta den här helgen som exempel. Jag har inte ens varit utanför dörren idag. Jag har fortfarande pyjamas på mig för guds skull. Jag har gått mellan TV:n, datorn och kylskåpet. Det är vad motion jag har fått idag. Men ja, ibland behöver man ju sånna helger också. För det är den första riktigt slappa helgen jag har haft på länge. Skönt, men ganska tråkigt i längden. Imorgon måste jag verkligen ut o handla julklappar. Idag blev det ju inte så mycket med det. När jag hörde regnet mot fönsterbläcket i morse kände jag allt utom lust för shopping.
Åh, jag tror jag måste leta upp en Ipren. Har sån sjuk huvudvärk.
Igår blev jag väldigt lycklig eftersom jag fick tillåtelse att använda en låt till en dans jag ska/vill göra. Han som har gjort låten tyckte det var kul att jag frågade ^^ Förväntar mig att se dig på föreställningen sen!
Det känns som att våren kommer bli stressig, minst sagt. Alla kurser som ska avslutas och sättas betyg på, plus TVÅ olika föreställningar som ska tränas inför och sättas. Men kul som tusan kommer det att bli. Ser fram emot det sjukt mycket redan nu. Har lite ångest över att jag inte har hunnit prata med Seth om jag får låna danslokalen över lovet, så nu blir det väl inte så mycket med det. Hade behövt de två veckornas konstanta träning. Men å andra sidan måste jag ju vila min skadade axel så jag pallar dansen i vår.
Pest eller kolera?
Men dansen ska jag helt klart ta itu med på lovet. Dansen till låten. Låten är i och för sig bara en minut lång, men vet du hur svårt det är att få ihop en hel minut BRA koreografi? Det ska jag berätta för dig. Det är skitsvårt! Och dessutom måste jag stretcha hela lovet *suck*. Det är typ det som är min svaga länk. Hade jag bara lagt ner lite energi på stretcingen och tränat på diagonalerna hemma så hade jag nog varit dubbelt så bra som jag har varit den här terminen (och jag har inte varit särskilt bra den här terminen). Jag måste verkligen, verkligen lära mig göra dubbelpirouetter nu. Det börjar ju bli pinsamt. Men ja, det är som Johanna säger, jag måste träna magen (min absoluta svaghet). Magen är center, utan styrka där förlorar man styrkan i hela kroppen när man dansar. Så är det bara. Men nu ska jag ju komma igång med simningen också efter lovet (istället för idrotten). Undrar om jag fortfarande har farten i mig, jag tränade ju trots allt simning till och från i 4 år innan. Så någonstans finns det nog i mig (hoppas jag).
Sen det där med nyår. Det börjar gå mig på nerverna. Jävla skit. Varför ska det vara så svårt att få tag i en lokal som rymmer 60 supande tonåringar? (Ja, det var ironi). Börjar undra om jag inte ska ta och skita i Simrishamn och hålla mig till mina kompisar här. Känns som att jag kommer få ut mer av det ändå. Sanningen, kanske hård, men jag har inte glömt er andra för det. Cassandra, min ängel och festfixarkompis, förlåt om du tycker att jag sviker dig. Men jag pallar inte Simrishamns ungdomars supande längre. De super för supandets skull. Jag är över det. Och det sorgliga är att jag blir sån när jag är där. Det stället är inget för mig längre. Men än finns det ju några kvar som lyser upp vardagen även där. Och er saknar jag något så fruktansvärt emellanåt.
Och förresten så vill jag ha kärlek. Inte sex, inte allt det andra. Kärlek.
Drömma går ju.
Åh, jag tror jag måste leta upp en Ipren. Har sån sjuk huvudvärk.
Igår blev jag väldigt lycklig eftersom jag fick tillåtelse att använda en låt till en dans jag ska/vill göra. Han som har gjort låten tyckte det var kul att jag frågade ^^ Förväntar mig att se dig på föreställningen sen!
Det känns som att våren kommer bli stressig, minst sagt. Alla kurser som ska avslutas och sättas betyg på, plus TVÅ olika föreställningar som ska tränas inför och sättas. Men kul som tusan kommer det att bli. Ser fram emot det sjukt mycket redan nu. Har lite ångest över att jag inte har hunnit prata med Seth om jag får låna danslokalen över lovet, så nu blir det väl inte så mycket med det. Hade behövt de två veckornas konstanta träning. Men å andra sidan måste jag ju vila min skadade axel så jag pallar dansen i vår.
Pest eller kolera?
Men dansen ska jag helt klart ta itu med på lovet. Dansen till låten. Låten är i och för sig bara en minut lång, men vet du hur svårt det är att få ihop en hel minut BRA koreografi? Det ska jag berätta för dig. Det är skitsvårt! Och dessutom måste jag stretcha hela lovet *suck*. Det är typ det som är min svaga länk. Hade jag bara lagt ner lite energi på stretcingen och tränat på diagonalerna hemma så hade jag nog varit dubbelt så bra som jag har varit den här terminen (och jag har inte varit särskilt bra den här terminen). Jag måste verkligen, verkligen lära mig göra dubbelpirouetter nu. Det börjar ju bli pinsamt. Men ja, det är som Johanna säger, jag måste träna magen (min absoluta svaghet). Magen är center, utan styrka där förlorar man styrkan i hela kroppen när man dansar. Så är det bara. Men nu ska jag ju komma igång med simningen också efter lovet (istället för idrotten). Undrar om jag fortfarande har farten i mig, jag tränade ju trots allt simning till och från i 4 år innan. Så någonstans finns det nog i mig (hoppas jag).
Sen det där med nyår. Det börjar gå mig på nerverna. Jävla skit. Varför ska det vara så svårt att få tag i en lokal som rymmer 60 supande tonåringar? (Ja, det var ironi). Börjar undra om jag inte ska ta och skita i Simrishamn och hålla mig till mina kompisar här. Känns som att jag kommer få ut mer av det ändå. Sanningen, kanske hård, men jag har inte glömt er andra för det. Cassandra, min ängel och festfixarkompis, förlåt om du tycker att jag sviker dig. Men jag pallar inte Simrishamns ungdomars supande längre. De super för supandets skull. Jag är över det. Och det sorgliga är att jag blir sån när jag är där. Det stället är inget för mig längre. Men än finns det ju några kvar som lyser upp vardagen även där. Och er saknar jag något så fruktansvärt emellanåt.
Och förresten så vill jag ha kärlek. Inte sex, inte allt det andra. Kärlek.
Drömma går ju.
Kommentarer
Trackback