Det eviga frossandet.
Sommaren hittade tillbaka till Sverige efter lite mer än en månads frånvaro. Som de typiska medelsvensson de flesta av oss är, så måste det självfallet klagas på vädret till höger och vänster. Jag har dock bestämt mig för att njuta lite av värmen, trots att den kan vara lite påfrestande mitt på dagen. Vi kan väl införa Siesta?
Jag har kommit igång ordentligt med jobb nu, och allt fler bitar faller på plats varje gång jag kommer dit. Jag har fantastiskt roligt när jag jobbar och det är faktiskt huvudsaken, om du frågar mig. Att det är svettigt, slitigt och allt för ofta otacksamt är en helt annan femma. Jag hade inte bytt mina jobbkamrater mot något annat. Dessutom är min chef en riktig pärla!
I måndags blev det en spontan vinkväll på Bo01 med ett par tjejer från skolan (känns för övrigt konstigt att säga så nu när vi inte ens går i skolan längre). Hög mysfaktor och många skratt. Det tackar vi hjärtligast för.
Någonstans på vägen hände det något.
Jag har börjat cykla överallt istället för att ta bussen. Applåder till mig! Synd bara att jag och mamma samsas om en cykel (jag har mer eller mindre lagt beslag på den för tillfället vilket inte alls uppskattas av mor min).
Varför måste allt vara allt eller inget?
Jag har upptäckt last.fm. Känner mig lite sen, men bättre sent än aldrig, as always. Jag blir lycklig rakt igenom hela kroppen, och hjärtat slår lite extra, när jag upptäcker ny och bra musik. Woho!
Jag känner för övrigt att mina vardagsbetraktelser ekar av frånvaro i min blogg. Jag vet faktiskt inte om det beror på att jag bara är lat, eller om jag helt enkelt tänker för mycket på mig själv för att få plats med något annat.
Vad hände med "nya perspektiv"? Ajaj.
Jag gillar att vinden är ljummen långt ut på kvällarna, att man kan sitta utomhus långt ut i natten, att alla ler mycket mer så fort solen gör sig påmind. Jag gillar att folk blir snällare, att det är okej att inte sminka sig och att allt blir så vackert när solen går ner.
På fredag är det den första augusti. Jag tror aldrig en sommar har gått så fort, någonsin. Galenskap! På fredag blir det dessutom utgång. Har en stark känsla av att det blir KB, alla vårt favoritplace. Inte för att musiken brukar vara bäst där, utan för att allt annat alltid är så bra. Rätt folk, rätt stämning. Hör av dig om du vill haka på!
Som flugor till socker, ALLA på en gång. För fan.
Jag behöver tro på ödet. Och karma.