Lyckorus och magiska nätter.
Om du och jag hade varit en tavla, hade den varit full av färg, kontraster, mönster, lycka och kärlek. Den hade utstrålat värme, inbjudit till skratt och framför allt haft känslan av hopp. Det är i alla fall så jag ser oss, som ett enda stort lyckorus. Måtte det aldrig dö ut.
Förra helgen var exakt den typen av sommaräventyr jag har törstat efter under en längre tid. Det var underbart sällskap. Det var varma nätter, alkohol, musik och dansbana. Det var, relativt, tidig frukost samt långpromenad i Forsakar. Det var glass i eftermiddagssolen och det var hemfärd som gick av nercabbat. Det var fantastiskt.
(Forsakar på bilden till höger. Uttalas för övrigt forsa som i vattnet forsar, ihopsatt med kar som i badkar.)
Jag älskar det faktum att det har blivit sommar, att jag kan cykla hem mitt i natten utan vare sig strumpbyxor eller kofta och att det är ljust mest hela dagen. Helt underbart.
I tisdags hade jag middagsbjudning. Jag invaderade Emmas kök, skapade den värsta tänkbara röran någonsin, men jag lyckades laga mat till ett sällskap på sex personer (och efterrätt såklart) utan större missöden. All mat gick åt, så det tar jag som ett gott tecken! Återigen en av de där fantastiska sommarkvällarna (med regn och åska, förvisso) som kommer att ligga varmt om hjärtat för all framtid. En kväll som tål att upprepas, med andra ord.
Det är så många ting nu för tiden som gör att jag känner mig lite tappad emellanåt, men å andra sidan är det så många fler ting, och människor, som gör att jag vill stiga upp ur sängen varje dag, som sätter den där guldkanten på vardagen och som gör att jag älskar livet. För det gör jag. Varje dag. När hände det sist, liksom?
Nu bär det av mot duschen. Det väntar fler äventyr.
Förra helgen var exakt den typen av sommaräventyr jag har törstat efter under en längre tid. Det var underbart sällskap. Det var varma nätter, alkohol, musik och dansbana. Det var, relativt, tidig frukost samt långpromenad i Forsakar. Det var glass i eftermiddagssolen och det var hemfärd som gick av nercabbat. Det var fantastiskt. (Forsakar på bilden till höger. Uttalas för övrigt forsa som i vattnet forsar, ihopsatt med kar som i badkar.)
Jag älskar det faktum att det har blivit sommar, att jag kan cykla hem mitt i natten utan vare sig strumpbyxor eller kofta och att det är ljust mest hela dagen. Helt underbart.
I tisdags hade jag middagsbjudning. Jag invaderade Emmas kök, skapade den värsta tänkbara röran någonsin, men jag lyckades laga mat till ett sällskap på sex personer (och efterrätt såklart) utan större missöden. All mat gick åt, så det tar jag som ett gott tecken! Återigen en av de där fantastiska sommarkvällarna (med regn och åska, förvisso) som kommer att ligga varmt om hjärtat för all framtid. En kväll som tål att upprepas, med andra ord.
Det är så många ting nu för tiden som gör att jag känner mig lite tappad emellanåt, men å andra sidan är det så många fler ting, och människor, som gör att jag vill stiga upp ur sängen varje dag, som sätter den där guldkanten på vardagen och som gör att jag älskar livet. För det gör jag. Varje dag. När hände det sist, liksom?
Nu bär det av mot duschen. Det väntar fler äventyr.
Dunkadunka, sorl, kyssar, heta nätter, vackra dagar, ett liv som är vackert bortom ord.
Kommentarer
Trackback