Våld löser problem.
Ibland glömmer jag bort att jag är himla lyckligt lottad egentligen. Ett steg i rätt riktning är kanske då att inse att man (jag) beter sig (mig) ganska bortskämt ibland? Lite, i alla fall.
Just nu har jag bara klagohistorier att rapportera från andra sidan sundet. Eller ja, det beror ju lite på hur man ser det. En del situationer är faktiskt rätt så komiska i efterhand, inte helt utan den anledning att jag ibland inte riktigt hänger med. Jag tror det är dags att börja ta tag i danskan nu, för annars kan det här sluta precis hur som helst!
Stängningspasset på min arbetsplats innebär bland annat att torka av borden, samt ställa upp alla stolar, i serveringen, vilket är ca 100 sittplatser. Det innebär att torka/putsa alla ytor vi jobbar med/på/vid hela dagen och det innebär en sjuhelvetes massa disk. Vi har ett jättestort diskrum med en jättestor diskmaskin (man behöver bara ställa disken i backar och putta in den i maskinen så sköter den resten av arbetet). Helt underbart! I tisdags trodde vi nog dock att vi skulle få stå där hela natten då vår kära diskmaskin fick för sig att ta en paus (läs: den ville inte fungera mer). Vi var redan kort om personal denna kväll, så min ene kollegas storasyster (som även varit någon form av chef på min arbetsplats förr) ryckte in och hjälpte till några timmar. När hon tröttnade på att diskmaskinen inte ville fungera som den skulle (då hade vi redan diskat nästan hälften för hand) så ställer hon sig och slår på den tills den helt plötsligt går igång igen! (Den låter för övrigt som en blandning av en båt och ett tåg). Detta visar helt enkelt att våld löser problem, och att denna kvinna är klart beundransvärd!
Jag har superroliga arbetskamrater, varav vissa är helt fantastiska människor. Jag har börjat acceptera mitt schema, och idag kom min chef till mig och sa "Förlåt, nu kommer jag att ta dig på brösten", och så tog han av min "Ny i job"-knapp ("Ny på jobbet"). "Du behöver inte den längre". Inte?! Vad ska jag nu skylla på när jag inte förstår kundernas önskemål? Återigen det här med språket alltså...
Hej, jag heter Malin och idag lyckades jag få en uttagsautomat att äta upp mitt danska bankkort. Fråga inte ens...
Det hann hända en hel del saker i tisdags. Förutom diskmaskinsincidenten så hann jag luncha med världens sötaste Emma före jobb, och efter jobb drack jag och Malin två flaskor vin. Vi vet ju hur alkohol på tom mage fungerar vid det här laget (just precis, inte så bra). Lagom rund under fötterna blir vi utkastade en kvart, tjugo minuter efter stängning och då inser jag ganska fort att jag missat sista bussen hem. Efter mat och samtal med en främmande, men trevlig, man följer han mig hela vägen hem till dörren, för att se till så att jag kom hem ordentligt (han hade också missat sista kommunikationen till Lund). Det blev många skratt, och jag kom hem ordentligt, dock alldeles för många timmar efter jag hade planerat att komma i säng. Nåväl, onsdagen blev supermys hos världens finaste pojkvän! Det tackar man ju inte nej till!
Mitt glamourösa liv fortsätter, men jag klarar allt, för jag är superwoman.
Just nu har jag bara klagohistorier att rapportera från andra sidan sundet. Eller ja, det beror ju lite på hur man ser det. En del situationer är faktiskt rätt så komiska i efterhand, inte helt utan den anledning att jag ibland inte riktigt hänger med. Jag tror det är dags att börja ta tag i danskan nu, för annars kan det här sluta precis hur som helst!
Stängningspasset på min arbetsplats innebär bland annat att torka av borden, samt ställa upp alla stolar, i serveringen, vilket är ca 100 sittplatser. Det innebär att torka/putsa alla ytor vi jobbar med/på/vid hela dagen och det innebär en sjuhelvetes massa disk. Vi har ett jättestort diskrum med en jättestor diskmaskin (man behöver bara ställa disken i backar och putta in den i maskinen så sköter den resten av arbetet). Helt underbart! I tisdags trodde vi nog dock att vi skulle få stå där hela natten då vår kära diskmaskin fick för sig att ta en paus (läs: den ville inte fungera mer). Vi var redan kort om personal denna kväll, så min ene kollegas storasyster (som även varit någon form av chef på min arbetsplats förr) ryckte in och hjälpte till några timmar. När hon tröttnade på att diskmaskinen inte ville fungera som den skulle (då hade vi redan diskat nästan hälften för hand) så ställer hon sig och slår på den tills den helt plötsligt går igång igen! (Den låter för övrigt som en blandning av en båt och ett tåg). Detta visar helt enkelt att våld löser problem, och att denna kvinna är klart beundransvärd!
Jag har superroliga arbetskamrater, varav vissa är helt fantastiska människor. Jag har börjat acceptera mitt schema, och idag kom min chef till mig och sa "Förlåt, nu kommer jag att ta dig på brösten", och så tog han av min "Ny i job"-knapp ("Ny på jobbet"). "Du behöver inte den längre". Inte?! Vad ska jag nu skylla på när jag inte förstår kundernas önskemål? Återigen det här med språket alltså...
Hej, jag heter Malin och idag lyckades jag få en uttagsautomat att äta upp mitt danska bankkort. Fråga inte ens...
Det hann hända en hel del saker i tisdags. Förutom diskmaskinsincidenten så hann jag luncha med världens sötaste Emma före jobb, och efter jobb drack jag och Malin två flaskor vin. Vi vet ju hur alkohol på tom mage fungerar vid det här laget (just precis, inte så bra). Lagom rund under fötterna blir vi utkastade en kvart, tjugo minuter efter stängning och då inser jag ganska fort att jag missat sista bussen hem. Efter mat och samtal med en främmande, men trevlig, man följer han mig hela vägen hem till dörren, för att se till så att jag kom hem ordentligt (han hade också missat sista kommunikationen till Lund). Det blev många skratt, och jag kom hem ordentligt, dock alldeles för många timmar efter jag hade planerat att komma i säng. Nåväl, onsdagen blev supermys hos världens finaste pojkvän! Det tackar man ju inte nej till!
Mitt glamourösa liv fortsätter, men jag klarar allt, för jag är superwoman.
Kommentarer
Trackback