Malin -

Jag var i upplösningstillstånd. Jag ville skrika fula ord. Jag använder inte ens den typen av ord som jag kände att jag ville skrika. Jag kände mig maktlös, hjälplös och hopplös. Jag tyckte att mörkret var elakt. Jag tyckte att allt kändes obekvämt. Jag började kasta saker. Alltså, kasta i dess bemärkelse att jag rensade ut. Jag rensade ut tre soppåsar med skit som jag egentligen inte riktigt vet vad de har fyllt för funktion tidigare. Det är meditativt att kasta saker. Man mår bättre då. Jag mår bättre då. Jag mår bättre idag.

Det är vid få tillfällen jag använder mig av termen "hata". Idag har jag dock känt att jo, hat är det jag känner. Objektet för mitt hat är försenade tåg, som leder till inställda tåg, som leder till ytterliggare förseningar. Blä.

Livet suger inte egentligen. Eller jo, lite, men det måste det få göra ibland. Det går över. Jag behöver för övrigt uppmärksamhet. Jag känner mig ganska ensam ganska ofta nu för tiden.

Jag hade velat dricka lite vin för att stilla mina nerver. Jag ska infinna mig på arbete 07.00 imorgon, så det är väl inte ens att tänka på. Attans också. Jag hade verkligen behövt lite vin idag.

Jag behöver mer intressanta saker att skriva om. Nu går jag och lägger mig, i hopp om att finna större ord till bättre sammanhang.