Mörker faller inte, det smyger.
Hösten är på ingång. Plötsligt är dagarna lite kortare, regnet faller lite oftare, kvällarna är lite kyligare och löven har börjat falla. Var tog sommaren vägen? Vad hände med bara ben, sena kvällar på uteserveringar med alldeles för mycket vin och alla sommarplågor man inte kan låta bli att sjunga med till? Oh wait, jag har ju redan gjort allt det där bara den senaste veckan till och med. Men ändå...
Jag älskar lördagar och allt det innebär. Jag älskade lördagar när jag var liten också. Kaffebryggaren på morgonen, doft och ljud, är magiskt. Doften av nybakade bullar lika så. Nyklippt gräs också för den delen. Ljudet av en fotbollsmatch, eller varför inte travet, ger mig härliga rysningar av välbehag. Middag à la husmanskost är tillräckligt för att få mig att le. Doften av alkohol, ljudet av vuxna som skrattar (helst män av någon anledning), glas som klirrar i alldeles för många skålar, lukten av cigarettrök som smyger sig in lite varstans och daggen som lägger sig på kläderna skapar en oslagbar kombination en helt vanlig lördag. Jag älskar lördagar som dessa.
Jag har gått och nynnat på en låt i evigheter utan att veta vad det är för någon. Av en ren slump trillade jag över den på Spotify. Helt underbart! Sök på Israel Kamakawiwo'Ole - Somewhere over the rainbow/What a wonderful world. Perfekt för en kylig höstkväll, eller att mysa till, eller att diska/tvätta/röja undan till.
Jag har något jag vill berätta för er trogna 11 läsare jag har (jag vet ungefär vilka 8 av er är, så resterande, detta är väl till er). Jag och Jesper letar lägenhet. Det är jobbigt, mest för att köerna är så långa att det är löjligt, och anledningen att jag inte har berättat detta innan är helt enkelt för att jag inte visste om jag var redo att klargöra det för hela världen (internet är ju lite farligt, trots allt). Jag är redo. Jag älskar dig Jesper.
Om en vecka börjar jag skolan. Jag är nervös. Jag insåg här om dagen att jag ska göra detta själv. Upprop, själv. Hitta rätt, själv. Köpa studiematerial, själv. Helt jävla ensam. Jag hoppas jag finner nya vänner under kursens gång.
Malmöfestivalen kom och den gick. Jag vet inte om jag tycker om det nya upplägget de hade i år, med "småscenerna" i Folkets Park. Det funkade ju superbra, fram tills Dead By April skapade årets kaos. Vi missade dem för att Amiralen inte klarade av trycket av den stora folkmassan. Dead By April skulle helt klart platsat bättre på Stora Scenen. Emil Jensen däremot! Vilken spelning! Vilket drag! Vilken poet! Jag är frälst, mer än någonsin, vad gäller svensk (skånsk) vispop. Dessutom ska väktarna ha en stor eloge för sina härliga sätt. Det kändes som att alla de jag mötte hade gått en kurs i att vara sig själva trots sina väktarmunderingar. Det skapade en himla trevlig stämning.
(Detta inlägg skapades kl. 01.30 i natt, men mitt internet fick för sig att lägga av och jag trodde att all denna text hade försvunnit ut i rymden för alltid. Jag är glad att den finns kvar.)
Jag älskar lördagar och allt det innebär. Jag älskade lördagar när jag var liten också. Kaffebryggaren på morgonen, doft och ljud, är magiskt. Doften av nybakade bullar lika så. Nyklippt gräs också för den delen. Ljudet av en fotbollsmatch, eller varför inte travet, ger mig härliga rysningar av välbehag. Middag à la husmanskost är tillräckligt för att få mig att le. Doften av alkohol, ljudet av vuxna som skrattar (helst män av någon anledning), glas som klirrar i alldeles för många skålar, lukten av cigarettrök som smyger sig in lite varstans och daggen som lägger sig på kläderna skapar en oslagbar kombination en helt vanlig lördag. Jag älskar lördagar som dessa.
Jag har gått och nynnat på en låt i evigheter utan att veta vad det är för någon. Av en ren slump trillade jag över den på Spotify. Helt underbart! Sök på Israel Kamakawiwo'Ole - Somewhere over the rainbow/What a wonderful world. Perfekt för en kylig höstkväll, eller att mysa till, eller att diska/tvätta/röja undan till.
Jag har något jag vill berätta för er trogna 11 läsare jag har (jag vet ungefär vilka 8 av er är, så resterande, detta är väl till er). Jag och Jesper letar lägenhet. Det är jobbigt, mest för att köerna är så långa att det är löjligt, och anledningen att jag inte har berättat detta innan är helt enkelt för att jag inte visste om jag var redo att klargöra det för hela världen (internet är ju lite farligt, trots allt). Jag är redo. Jag älskar dig Jesper.
Om en vecka börjar jag skolan. Jag är nervös. Jag insåg här om dagen att jag ska göra detta själv. Upprop, själv. Hitta rätt, själv. Köpa studiematerial, själv. Helt jävla ensam. Jag hoppas jag finner nya vänner under kursens gång.
Malmöfestivalen kom och den gick. Jag vet inte om jag tycker om det nya upplägget de hade i år, med "småscenerna" i Folkets Park. Det funkade ju superbra, fram tills Dead By April skapade årets kaos. Vi missade dem för att Amiralen inte klarade av trycket av den stora folkmassan. Dead By April skulle helt klart platsat bättre på Stora Scenen. Emil Jensen däremot! Vilken spelning! Vilket drag! Vilken poet! Jag är frälst, mer än någonsin, vad gäller svensk (skånsk) vispop. Dessutom ska väktarna ha en stor eloge för sina härliga sätt. Det kändes som att alla de jag mötte hade gått en kurs i att vara sig själva trots sina väktarmunderingar. Det skapade en himla trevlig stämning.
(Detta inlägg skapades kl. 01.30 i natt, men mitt internet fick för sig att lägga av och jag trodde att all denna text hade försvunnit ut i rymden för alltid. Jag är glad att den finns kvar.)
DunkaDunka, en flaska vitt och hjärtan som brinner.
Kommentarer
Trackback