Hysteriska attacker.

Vad gör man när tårarna kommer utan förvarning?
Vad gör man när man inte kan somna för att kudden är blöt?
Vad gör man när kompisarnas kramar inte är nog?
Vad gör man när man börjar tvivla på allt och alla?

Först och främst; tjejer... ni är guld värda. Utan er hade det inte gått. Bara att veta att ni finns där för mig oavsett tid på dygnet gör mig rörd. Jag är så jävla glad att jag valde Malmö, Heleneholm, Er! Jag är så tacksam att jag har er. Och jag hoppas att ni vet att jag står lika mycket bakom er som ni står bakom mig! ♥

Sötboll, solros. Jag är ledsen. Det blir nog inget. Jag är inte redo för dig. Jag är inte redo för känslorna som kommer att komma på köpet. Jag är inte redo att vara mogen nog att ta en dag i taget. Jag är inte ens redo att säga Hej. Förlåt. Jag hoppas att du inte blir besviken. Mina tankar finns fortfarande på annat håll. Det är inte rättvist mot någon av oss. Om det ska vara, ska det vara på riktigt och helhjärtat. Det kommer det inte bli om det ska vara så snart. Förlåt!

Förra veckan gick galet fort. Var tar tiden vägen? Helgen var kaos. Allt är kaos.

Le soleil qui se lève
Et caresse les toits
Et c'est Paris le jour.
La Seine qui se promène
Et me guide du doigt
Et c'est Paris toujours.
Et mon c?ur qui s'arrête
Sur ton c?ur qui sourit
Et c'est Paris bonjour.
Et ta main dans ma main
Qui me dit déjà oui
Et c'est Paris l'amour.
Le premier rendez-vous
A l'Ile Saint-Louis
C'est Paris qui commence.
Et le premier baiser
Volé aux Tuileries
Et c'est Paris la chance.
Et le premier baiser
Reçu sous un portail
Et c'est Paris romance.
Et deux têtes qui se tournent
En regardant Versailles
Et c'est Paris la France.

Des jours que l'on oublie
Qui oublient de nous voir
Et c'est Paris l'espoir.
Des heures où nos regards
Ne sont qu'un seul regard

Et c'est Paris miroir.
Rien que des nuits encore
Qui séparent nos chansons

Et c'est Paris bonsoir.
Et ce jour-là enfin
Où tu ne dis plus non
Et c'est Paris ce soir.
Une chambre un peu triste
Où s'arrête la ronde
Et c'est Paris nous deux
Un regard qui reçoit
La tendresse du monde
Et c'est Paris tes yeux.
Ce serment que je pleure
Plutôt que ne le dis
C'est Paris si tu veux
.
Et savoir que demain
Sera comme aujourd'hui
C'est Paris merveilleux.

Mais la fin du voyage
La fin de la chanson
Et c'est Paris tout gris.
Dernier jour, dernière heure
Première larme aussi
Et c'est Paris la pluie.
Ces jardins remontés
Qui n'ont plus leur parure
Et c'est Paris l'ennui.
La gare où s'accomplit
La dernière déchirure

Et c'est Paris fini.
Loin des yeux loin du c?ur
Chassé du paradis
Et c'est Paris chagrin.
Mais une lettre de toi
Une lettre qui dit oui
Et c'est Paris demain.
Des villes et des villages
Les roues tremblent de chance
C'est Paris en chemin.
Et toi qui m'attends là
Et tout qui recommence
Et c'est Paris je reviens.

Jag förstår om du inte läste det där. Det är en fransk sång. En av de vackraste jag hört faktiskt, fastän fransk sång brukar vara ganska gräsligt. Men den här är vacker. Riktigt vacker. Jaques Brel - Les Prénoms de Paris, heter den.

Ikväll var jag o mamma på måndagskonsert på skolan. Så sjukt duktiga de är. Vill också kunna sjunga på det viset :/ Åh, på tal om att sjunga så har vi uppsjungning på måndag. Det är ångest. jag kan inte låttexterna, och jag kan inte hålla ton utan någon står bredvid mig (och jag ska sjunga själv. det kommer bli katastrof!).

Dagens buss:
Hotstuff åkte på samma buss hem som jag ikväll ^^ . Ögongodis hela vägen (dvs 6 minuter). Haha, men dock. En klass småungar var där också på bussen. 11-årsåldern kanske. Asså, nog för att det kan vara svårt för en medelålders svensk kvinna att lära sig namnen på barnen de har i sin klass, men när 85 procent av ungarna har utländska namn måste det ju bli kaos! Jag har jättesvårt för att lära mig en handfull namn (oavsett om det är svenska eller utländska namn), men jisses, all cred till den där kvinnan som hade stenkoll på varenda unge! :)

Och nu tycker jag dom kan stänga ner Aq-va-kul på riktigt. Innan skiten brakar ihop. Om jag dör är det Lottas fel.

Och okej, jag erkänner. Jag är melodifestivals-beroende. Glitter är ju trots allt bara glammigt en gång om året ;)

Nelia, min räddare i nöden. Tack för att du bara släppte allt för att rädda mig. Det betyder så mycket! Jag älskar dig. Min mamma avgudar dig. ♥


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback