En lätt aning av vår.
Solen... Nu förstår jag varför folk bad till solen förr (och fortfarande gör i vissa kulturer). Så underbart med värme! Sen i söndags har solen värmt allt starkare och blommarna hoppar upp ur jorden som skrämda tomtar. Allt och alla känns hoppfulla, bubbliga och förväntansfulla. Skolan är nästan tom på rasterna för alla vill ta del av värmen och gemenskapen som kommer med solskenet. Med solen kom leenden, ork och ett sug efter glass. Låt oss hoppas att våren är här för att stanna. Vi stackars nordbor behöver det!
Varit sjuk sen i torsdags. Var i skolan först idag. Hostan vägrar släppa mig. Tur att den inte misshandlar min mage längre. Hatar att vara så sjuk som jag var i helgen. Det är så plågsamt, och jag klarar inte den typen av smärta. Jag klarar egentligen ingen typ av smärta, men det hör inte till saken. Jag trodde att jag skulle dö i feberfrossa eller något. Illa. Men jag överlevde. Jag sitter ju här och kan berätta om det fina vädret ^^. Och ja, skolan idag då. Kändes bra att få lite rutin på dagen igen. Kändes bra att träffa bekanta ansikten. Men nu kommer det att bli helt knas eftersom jag är ledig imorgon. Jag tror att jag ska utnyttja dagen till plugg, verkligen försöka sätta mig ner och försöka få det jag behöver gjort, gjort. Har ganska mycket läxor nu fram till vecka 18, för sen har jag ju inte mer skola att behöva oroa mig för. Vecka 19 kommer dansen igång i skolan på allvar, och det ska tränas inför de olika föreställningarna. Självklart har jag ju gått och skadat mitt knä, så nu måste jag jobba dubbelt så hårt som jag brukar om jag vill kunna fullfölja alla föreställningar, vilket jag givetvis vill. Dans är ju så kul! Jag ser fram emot de där veckorna så mycket att det kittlas i magen. Jag har inte stått på en dansscen sen våren 05. Det är ett tag sen. Det kommer säkert bli hur bra som helst. Jag måste bara träna hårdare så jag inte skadar mig mer fram tills dess.
Och för den som inte visste så är det den 14 mars idag, vilket innebär att om precis en vecka är det den 21 mars. Och då är det Köpenhamn och Fall Out Boy som gäller! Åh, vad vi har längtat och räknat ner inför den dagen, och nu är den snart här! Känns ofattbart. Men Cornelia älskade, du måste ju bli frisk! Du kan inte va sjuk när du friar till Pete ;) Det sura är att vi har naturprov samma eftermiddag som vi ska till Kbn, så det blir minsann inga depåstopp mellan skolan och konserthuset där inte. Skolan måste faktiskt få gå före uppiffning och smink.
Jag har haft så mycket i huvudet jag ville skriva här idag, men av någon anledning är det alltid så när jag sätter mig och ska skriva blogg. Men när jag väl sitter här så har det mesta försvunnit igen. Sorgligt. Närminne? Vad är det?
Idag började jag misstänka att busschaufförer är som mjölk. Ju varmare det är, desto surare blir dom. Suck. Inte nog med det... När jag var på väg till sjukgymnasten innan idag hoppade det på en hel förskoleklass på bussen. Att de låter en massa är väl okej. Dom är ju bara ett gäng småbarn på utflykt, men när de ska på och klättra på sätena, slå på min tidning som jag satt och läste, och sparka på mina gråa jeans med sina smutsiga skor, då går det för långt. Snälla dagisfröknar/småskolelärarinnor... Ha inte fler ungar med er än att ni kan kolla alla. Det var inte bara jag som blev irriterad.
Vi pratade levnadsekonomi på samhällen idag (från det ena till det andra, haha). Det var lärorikt. Båda Sandrorna var helt förskräckta över hur dyrt det kommer att bli att skaffa eget boende. "Men.. men... jag kommer ju aldrig att komma hemifrån!" Haha, jodå tjejer, ni kommer också komma hemifrån! Kanske inte riktigt så snart som ni hoppas, men snart nog. Var glada sålänge era föräldrar är villiga att betala för er, säger jag bara. Haha. Det tänker jag vara. Och vem har sagt att ni måste köpa en tvåa på Limhamn för en och en halv miljon? Det finns billigare alternativ i de andra stadsdelarna.
När vi pratade framtida bostad på det där viset flöt mina tankar iväg på andra håll. Nämligen det där med framtiden över huvud taget. Ångest är bara förnamnet. Det blir mer och mer uppebart att jag inte kommer klara av någon form av danskarriär. Jag har mer och mer börjat tänka i skrivarbanorna. Självklart vill jag bli en stjärna och ett känt namn. Därför är jag så rädd för att fullfölja mina tankar när jag dagdrömmer. Jag vet ju givetvis att vägen dit är lång, om man ens når guldgruvan vid regnbågens slut. Jag är så rädd för att jag kommer sluta som telefonist på Helsingborgs Dagblad, "tipstelefonen".
"Helsingborgs Dagblad, Malin. Vad har du för tips idag?"
"Ja, hej, mitt namn är Gunnar Andersson. Någon har börjat rasta sina hundar på trottarerna där jag bor igen".
Liksom, HALLÅ ! That's NOT my idea of career. Då hoppar jag hellre i sjön. Det är fan nästan värre än om jag fastnar på Ica. Då har jag iallafall gett upp dagdrömmandet om en skrivarkarriär. Lite pinsamt att försöka "fullfölja" en dröm, vara för snäll för att skrika på chefen att man vill ha en bättre arbetsuppgift och sedan fastna i tipstelefonen. Hm.
Nä, nu ger vi upp för idag. Det här blir bara klyddigt.
Synd att de killar som verkar fatta att jag inte är som alla andra, och kan acceptera, tom GILLA det, finns på så många mils avstånd. Eller också så har de flickvän. När är det min tur?
Over and out.
Varit sjuk sen i torsdags. Var i skolan först idag. Hostan vägrar släppa mig. Tur att den inte misshandlar min mage längre. Hatar att vara så sjuk som jag var i helgen. Det är så plågsamt, och jag klarar inte den typen av smärta. Jag klarar egentligen ingen typ av smärta, men det hör inte till saken. Jag trodde att jag skulle dö i feberfrossa eller något. Illa. Men jag överlevde. Jag sitter ju här och kan berätta om det fina vädret ^^. Och ja, skolan idag då. Kändes bra att få lite rutin på dagen igen. Kändes bra att träffa bekanta ansikten. Men nu kommer det att bli helt knas eftersom jag är ledig imorgon. Jag tror att jag ska utnyttja dagen till plugg, verkligen försöka sätta mig ner och försöka få det jag behöver gjort, gjort. Har ganska mycket läxor nu fram till vecka 18, för sen har jag ju inte mer skola att behöva oroa mig för. Vecka 19 kommer dansen igång i skolan på allvar, och det ska tränas inför de olika föreställningarna. Självklart har jag ju gått och skadat mitt knä, så nu måste jag jobba dubbelt så hårt som jag brukar om jag vill kunna fullfölja alla föreställningar, vilket jag givetvis vill. Dans är ju så kul! Jag ser fram emot de där veckorna så mycket att det kittlas i magen. Jag har inte stått på en dansscen sen våren 05. Det är ett tag sen. Det kommer säkert bli hur bra som helst. Jag måste bara träna hårdare så jag inte skadar mig mer fram tills dess.
Och för den som inte visste så är det den 14 mars idag, vilket innebär att om precis en vecka är det den 21 mars. Och då är det Köpenhamn och Fall Out Boy som gäller! Åh, vad vi har längtat och räknat ner inför den dagen, och nu är den snart här! Känns ofattbart. Men Cornelia älskade, du måste ju bli frisk! Du kan inte va sjuk när du friar till Pete ;) Det sura är att vi har naturprov samma eftermiddag som vi ska till Kbn, så det blir minsann inga depåstopp mellan skolan och konserthuset där inte. Skolan måste faktiskt få gå före uppiffning och smink.
Jag har haft så mycket i huvudet jag ville skriva här idag, men av någon anledning är det alltid så när jag sätter mig och ska skriva blogg. Men när jag väl sitter här så har det mesta försvunnit igen. Sorgligt. Närminne? Vad är det?
Idag började jag misstänka att busschaufförer är som mjölk. Ju varmare det är, desto surare blir dom. Suck. Inte nog med det... När jag var på väg till sjukgymnasten innan idag hoppade det på en hel förskoleklass på bussen. Att de låter en massa är väl okej. Dom är ju bara ett gäng småbarn på utflykt, men när de ska på och klättra på sätena, slå på min tidning som jag satt och läste, och sparka på mina gråa jeans med sina smutsiga skor, då går det för långt. Snälla dagisfröknar/småskolelärarinnor... Ha inte fler ungar med er än att ni kan kolla alla. Det var inte bara jag som blev irriterad.
Vi pratade levnadsekonomi på samhällen idag (från det ena till det andra, haha). Det var lärorikt. Båda Sandrorna var helt förskräckta över hur dyrt det kommer att bli att skaffa eget boende. "Men.. men... jag kommer ju aldrig att komma hemifrån!" Haha, jodå tjejer, ni kommer också komma hemifrån! Kanske inte riktigt så snart som ni hoppas, men snart nog. Var glada sålänge era föräldrar är villiga att betala för er, säger jag bara. Haha. Det tänker jag vara. Och vem har sagt att ni måste köpa en tvåa på Limhamn för en och en halv miljon? Det finns billigare alternativ i de andra stadsdelarna.
När vi pratade framtida bostad på det där viset flöt mina tankar iväg på andra håll. Nämligen det där med framtiden över huvud taget. Ångest är bara förnamnet. Det blir mer och mer uppebart att jag inte kommer klara av någon form av danskarriär. Jag har mer och mer börjat tänka i skrivarbanorna. Självklart vill jag bli en stjärna och ett känt namn. Därför är jag så rädd för att fullfölja mina tankar när jag dagdrömmer. Jag vet ju givetvis att vägen dit är lång, om man ens når guldgruvan vid regnbågens slut. Jag är så rädd för att jag kommer sluta som telefonist på Helsingborgs Dagblad, "tipstelefonen".
"Helsingborgs Dagblad, Malin. Vad har du för tips idag?"
"Ja, hej, mitt namn är Gunnar Andersson. Någon har börjat rasta sina hundar på trottarerna där jag bor igen".
Liksom, HALLÅ ! That's NOT my idea of career. Då hoppar jag hellre i sjön. Det är fan nästan värre än om jag fastnar på Ica. Då har jag iallafall gett upp dagdrömmandet om en skrivarkarriär. Lite pinsamt att försöka "fullfölja" en dröm, vara för snäll för att skrika på chefen att man vill ha en bättre arbetsuppgift och sedan fastna i tipstelefonen. Hm.
Nä, nu ger vi upp för idag. Det här blir bara klyddigt.
Synd att de killar som verkar fatta att jag inte är som alla andra, och kan acceptera, tom GILLA det, finns på så många mils avstånd. Eller också så har de flickvän. När är det min tur?
Over and out.
Kommentarer
Trackback