Malin -

Det är en lagom höstruskig tisdag. Det är beckmörkt ute. Jag spelar Markus Krunegård på lagom för hög volym. Jag sitter och förbannar mig över att Photoshop inte alls vill som jag vill, och att jag inte antecknar mer strukturerat under föreläsningarna. När jag nu sitter och försöker ta itu med min första läxa/inlämningsuppgift på lite drygt ett och ett halvt år känner jag orutinen i kroppen. Jag är glad att jag har min bibel. 

Ibland blir jag förundrad över hur fort tiden går. Tjoff, säger det, så har det gått ett par veckor, någon månad. Livet fortsätter i en väldigt taktfast melodi för tillfället. Skola vissa dagar, jobb vissa kvällar, lunch däremellan och fika därefter. Jag försöker hinna träffa Jesper så mycket jag kan, men våra scheman krockar allt som oftast. Vi hade dock långhelgsmys över helgen som gick. Välbehövt. Jesper, min skatt, jag älskar dig. Glöm aldrig det!

Jag hade ett par roliga funderingar att dela med mig av när jag påbörjade detta inlägg för tre kvart sen. De har jag hunnit glömma vid det här laget, såklart. Romaner får det bli i början av nästa vecka istället (då jag är långledig och kommer att klättra på väggarna av trisstess).

Det är dags att stänga ner verkstaden för idag i vilket fall som helst, för nu vankas det rulltårta och kaffe (och alla mina "tjejserier"). Det tycker jag att jag är värd!

You make my heart sing a silly popsong.