Hösten i Paris.

Jag brukar i vanliga fall förespråka kaos, men någon form av gränser måste det väl i alla fall finnas?

Att bli väckt mitt i natten av ett samtal som avslutas med: "Du kommer aldrig att bli något, ditt liv suger. Med vänliga hälsningar, din syokonsulent" kan nog få vem som helst att tro att man håller på att bli galen. Väldigt uppmuntrande också, för övrigt.

Det är människor som jag som orsakar de höga siffrorna i det svenska överkonsumtionsindexet. Jag köpte en ny mobiltelefon idag, plus att jag sådär lite spontant råkade boka en resa till Paris. Åker nu på fredag och kommer hem igen i mitten av nästa vecka. Spara? Va? Vad är det?

Kommer du ihåg gratistidningen man fick när man var liten? Lyckopengen, hette den nog. Kanske borde jag rota fram dom igen och läsa ett par tips eller så. Tål att tänkas på.

Jag har och är en älskarinna. Spännande kombination va? Vad hade jag gjort utan dig Eurica? No more happy days, I'll tell you. Nu jäklar ska vi börja kryssa av saker på vår att-göra-lista! Ett steg i taget.

Fortfarande inte ett pip från agenturen angående USA. Sjukt frustrerande. Ser det ut som att jag vill steka hamburgare resten av året eller? Nog för att jag trivs bra på mitt jobb, men det är ett jäkla slit ska jag få be att tala om.

Jag måste sluta tänka så jäkla mycket. Det är missbruk av energi, huvudvärksframkallande och det orsakar magsår. Jag vill kunna dricka mitt kaffe utan att behöva överväga det tjugo gånger först.

Jag säger (och skriver) "jäkla" alldeles för mycket... Finns det bot mot sånt?

Vad ska det bli av mig?

Vin mitt i veckan, och lite dunkadunka.

Kommentarer
Postat av: Eurica

njae, lyckoslanten hette den. sjukt lätta korsord var det i den, ja, det var en av få gånger i grundskolan jag kände mig duktig.



och ja, vad hade jag gjort utan DIG?! malin, jobbet är mitt och från och med nu är det jag som bjussar på vitt vin klockan elva på morgonen på en vardag!


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback