Jag har fått en bebis.

Hon är världens finaste, min lilla ögonsten. Jag talar förstås om min nya dator. En riktig bebis kräver (om jag har förstått det hela rätt) en karl, och de har inte direkt stått i kö på sistone.

Tydligen läser alla vuxna i min närhet min blogg. Ska jag skratta eller gråta? Hur mycket vågar jag avslöja? Vågar jag fortsätta nämna alla fyllor, alla misstag och alla killar? Vågar jag gnälla på överkassa busschaufförer och gnälliga ungar? Bör jag kanske lägga fram en mer mogen sida av mig för att folk ska få en någorlunda bra uppfattning om mig? Naaah, skulle inte tro det va... Pff, mogen? Jag? Fel blogg...

Det är en månad och en vecka sen jag skrev blogg sist. Det känns som en evighet sen samtidigt som det känns så... nyligen. Tiden springer ifrån mig. Jag har fortfarande inte fått nån värdfamilj i USA vilket har gjort att avresedatumet har flyttats ganska långt fram i tiden. Hela min fyra-årsplan rubbas ständigt pga detta, men vad göra? Jobbar ju röven av mig i gatuköket om dagarna. När börjar framtiden?

Jag har insett att jag har ett gäng helt fantastiska vänner. Vad skulle jag gjort utan er? Fan vad dagarna hade varit tråkiga då. Om man skulle ta en sista-minutenresa till Paris innan USA också? Vi får se vad pengarna räcker till helt enkelt.

DunkaDunka och Tequila

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback