Årstiderna.
Det kommer som en chock varje gång. Årstiderna. De avlöser varandra omärkbart. Plötsligt har löven inte bara hunnit bli brinnande röda, utan också falla av och blåsa bort. Solfyllda dagar och ljumma nätter ersätts med snålblåst och mörker. Solbrända axlar täcks av tre lager kläder och helst en extra halsduk. Bara ben är inte att tänka på...
Återigen blir jag påmind om hur fort livet springer. Detta är ett maratonlopp jag aldrig kommer kunna träna mig inför, inte för att jag har för avsikt att börja träna för ett faktiskt maratonlopp. Poängen är dock densamma. Jag måste påminna mig själv om att stanna upp ibland. Stanna upp och bara njuta av stunden. Av livet. Livet får gärna vara ett maraton, men jag tänker promenera hela vägen, och lukta på blommorna på vägen.
Nu tänker jag tända ytterliggare ett doftljus, och njuta av livet bredvid mannen i mitt liv. Godnatt.
Återigen blir jag påmind om hur fort livet springer. Detta är ett maratonlopp jag aldrig kommer kunna träna mig inför, inte för att jag har för avsikt att börja träna för ett faktiskt maratonlopp. Poängen är dock densamma. Jag måste påminna mig själv om att stanna upp ibland. Stanna upp och bara njuta av stunden. Av livet. Livet får gärna vara ett maraton, men jag tänker promenera hela vägen, och lukta på blommorna på vägen.
Nu tänker jag tända ytterliggare ett doftljus, och njuta av livet bredvid mannen i mitt liv. Godnatt.
Kommentarer
Trackback