Den vackra kvinnan.
Fläkten som står på soffbordet surrar högljutt. Datorn gnäller av trötthet. Jeansen som sitter så bra i stående läge klistrar fast sig mot magen i den dåliga ställning jag sitter i. Lägenheten börjar bli mörk trots att kvällen är ung. Jag borde göra vettigare saker av mina få timmars lediga tid än att sitta här, med betoning på borde.
När jag, för ett par veckor sedan, väntade på bussen hem från en hel dags arbete föll mina ögon på en alldeles särskild kvinna. Jag brukar låta blicken vandra fritt när jag är bland folk då jag finner folk intressant, men det var något med just den här kvinnan som gjorde att jag inte kunde slita mig. Jag minns det fortfarande kristallklart. Denna kvinna kan ha varit någonstans mellan 60 och 70 år gammal. Hennes hår var grånat, satt i en elegant knut i nacken. De tunna och välplacerade rynkorna visade på världsvana. Hennes kläder skvallrade om pengar, hennes handväska om simplicitet. Hon stod rak i ryggen utan att sätta näsan i vädret. Det som dock trollband mig i flera minuter var den här kvinnans händer; vårdade, friska, unga. Hade jag bara sett händerna och inte resten av denna ytterst fascinerande kvinna hade jag nog gissat hennes ålder till 25, högst 30, år. Ytterst fascinerande.
Jag jobbar ihjäl mig. Jag försöker så gott jag kan i alla fall. Jag ser inte alls fram emot lördagens kommande heldagspass. Nåväl. Lördagar brukar gå oförskämt fort trots allt. Jag som inte skulle fastna i "restaurang"(haha)-branschen... Man KAN köpa vem som helst (mig?) till rätt pris. Jag gillar lönekuvertet jag får i slutet av varje månad. Annars hade det här inte varit värt det.
Jag älskar att vakna vid din sida.
När jag, för ett par veckor sedan, väntade på bussen hem från en hel dags arbete föll mina ögon på en alldeles särskild kvinna. Jag brukar låta blicken vandra fritt när jag är bland folk då jag finner folk intressant, men det var något med just den här kvinnan som gjorde att jag inte kunde slita mig. Jag minns det fortfarande kristallklart. Denna kvinna kan ha varit någonstans mellan 60 och 70 år gammal. Hennes hår var grånat, satt i en elegant knut i nacken. De tunna och välplacerade rynkorna visade på världsvana. Hennes kläder skvallrade om pengar, hennes handväska om simplicitet. Hon stod rak i ryggen utan att sätta näsan i vädret. Det som dock trollband mig i flera minuter var den här kvinnans händer; vårdade, friska, unga. Hade jag bara sett händerna och inte resten av denna ytterst fascinerande kvinna hade jag nog gissat hennes ålder till 25, högst 30, år. Ytterst fascinerande.
Jag jobbar ihjäl mig. Jag försöker så gott jag kan i alla fall. Jag ser inte alls fram emot lördagens kommande heldagspass. Nåväl. Lördagar brukar gå oförskämt fort trots allt. Jag som inte skulle fastna i "restaurang"(haha)-branschen... Man KAN köpa vem som helst (mig?) till rätt pris. Jag gillar lönekuvertet jag får i slutet av varje månad. Annars hade det här inte varit värt det.
Jag älskar att vakna vid din sida.
Dunkadunka och ett glas vitt.
Kommentarer
Postat av: eurica
du är också vacker och jag saknar dig! jag blev skitglad när du ringde mig! <3
har du kommit in på högskolan? vi sökte ju samma kurs har jag för mig..
puss!
Trackback