Att vara artig är oartigt.
Det finns alldeles för mycket tid över till att tänka när man bara sitter hemma. Jag har gått och dragit på mig en förkylning som heter duga. Igår sjukanmälde jag mig för första gången på nästan ett år. Då är det illa.
Den senaste tiden har jag tänkt väldigt mycket på det här med tilltal. Jag var helt säker på att man förr skulle säga Ni, inte du, och att man skulle säga herr, fru och fröken. Jag kollade upp saken och insåg att du/ni-tilltalet i Sverige har en ytterst lång och komplex historia. Man kan sammanfatta den med att hela situationen eskalerade i att det till slut blev nedlåtande att använda sig av "ni", och att titelbenämningar (herr Gren, doktor Gren, bagare Gren) helt enkelt blev för jobbigt. Under en period av 1900-talet användes inga pronomen (du, jag, ni, han, hon) alls. Meningarna blev kalla och distanserade och därav varken artiga eller oartiga. Ett exempel på detta kan vara: "Får det lov att vara mera kaffe?" och "Blir det till att resa om söndag?". Jag kom på mig själv med att känna igen mitt skrivsätt i denna avskalade, distanserade stil. Ganska ofta låter jag mina ord sväva objektivt, fria att tolka utifrån egna preferenser och referenser. Min poäng med denna tankebana var dock att berätta för dig hur dålig jag är på namn, särskilt efternamn. Jag kan fortfarande inte alla mina vänners efternamn (det har blivit bättre sen Facebook blev populärt, bör tilläggas).
I exempelvis USA, England och speciellt Frankrike är detta fenomen helt omvänt, om jag har förstått det hela rätt. Man tilltalar nya bekantskaper, och högre auktoriteter, med Ni, Herr/Fru eller Sir/Madam (m'am). Då är det förnamnet som är lite mystiskt och, vad vet jag, också svårare att komma ihåg.
Jag spenderade mer än en timme att läsa på NE online angående svenskt tilltal. Jag finner språk fascinerande, särskilt svenska. Det är ett vackert språk. Jag har fortfarande mycket kvar att lära märker jag dagar som dessa, då jag behöver ta till uppslagsverk för att vara säker på min sak. Kanske skulle jag istället bli språkvetare? Inte för att jag tror att någon hade kunnat stå ut med en mer språkvetande version av mig, men dock! Språk är ju faktiskt lite av min nisch.
Den senaste tiden har jag tänkt väldigt mycket på det här med tilltal. Jag var helt säker på att man förr skulle säga Ni, inte du, och att man skulle säga herr, fru och fröken. Jag kollade upp saken och insåg att du/ni-tilltalet i Sverige har en ytterst lång och komplex historia. Man kan sammanfatta den med att hela situationen eskalerade i att det till slut blev nedlåtande att använda sig av "ni", och att titelbenämningar (herr Gren, doktor Gren, bagare Gren) helt enkelt blev för jobbigt. Under en period av 1900-talet användes inga pronomen (du, jag, ni, han, hon) alls. Meningarna blev kalla och distanserade och därav varken artiga eller oartiga. Ett exempel på detta kan vara: "Får det lov att vara mera kaffe?" och "Blir det till att resa om söndag?". Jag kom på mig själv med att känna igen mitt skrivsätt i denna avskalade, distanserade stil. Ganska ofta låter jag mina ord sväva objektivt, fria att tolka utifrån egna preferenser och referenser. Min poäng med denna tankebana var dock att berätta för dig hur dålig jag är på namn, särskilt efternamn. Jag kan fortfarande inte alla mina vänners efternamn (det har blivit bättre sen Facebook blev populärt, bör tilläggas).
I exempelvis USA, England och speciellt Frankrike är detta fenomen helt omvänt, om jag har förstått det hela rätt. Man tilltalar nya bekantskaper, och högre auktoriteter, med Ni, Herr/Fru eller Sir/Madam (m'am). Då är det förnamnet som är lite mystiskt och, vad vet jag, också svårare att komma ihåg.
Jag spenderade mer än en timme att läsa på NE online angående svenskt tilltal. Jag finner språk fascinerande, särskilt svenska. Det är ett vackert språk. Jag har fortfarande mycket kvar att lära märker jag dagar som dessa, då jag behöver ta till uppslagsverk för att vara säker på min sak. Kanske skulle jag istället bli språkvetare? Inte för att jag tror att någon hade kunnat stå ut med en mer språkvetande version av mig, men dock! Språk är ju faktiskt lite av min nisch.
Kommentarer
Trackback