Malin -

Varning för extremt långt blogginlägg, för även om bloggfebern dog en vecka eller så har jag definitivt inte haft mindre material i huvudet. Åhå nej, så lätt kommer du inte undan. Allt jag ser, hör, upplever helt enkelt, blir helt plötsligt bloggmaterial. Jag tror inte ens att jag har en kronolgisk ordning på röran den här gången.

När jag satt på bussen hem härom dagen hörde jag två småtjejer sitta och prata. De kan nog ha varit runt nio, tio år gamla. Den första tjejen hade svart mössa med vita stjärnor på, mörkt hår och en svart jacka. Den andra tjejen hade en Hello Kitty-mössa, ljust hår och en knallrosa jacka. Deras konversation lät ungefär:

Tjej 1 - Va?! Tycker du inte om Coldplay?
Tjej 2 - Nää, jag tycker inte om deras musik så mycket...
T1 - Vet du vilka det är?
T2 - Ja! ...
T1 - Viva la vida är jättebra. Den måste du ha hört...
T2 - Ja, den brukar spelas på radion...
T1 - Den är jättebra!
T2 - Såg du melodifestivalen i lördags?
T1 - Nää, jag tittar inte på det.
T2 - Va?! Det är ju jättebra. Amy Diamond va med.
T1 - Jag tycker inte om henne.
T2 - Hon hade en jättefin klänning på sig.
T1 - Jaha! ...
T2 - Hon gick vidare o allt.
T1 - Va kul...
T2 - Och låten är jättebra!

T1 - Jag tror jag ska börja skejta...

Ska jag skratta eller gråta? Hur kul känns det att jag sätter nioåringar i fack? De sätter sig själva i fack. Och folk undrar varför dagens samhälle ser ut som det gör. Sätt dig på valfri buss i Malmö och låt dig förundras över dessa barns tankar, åsikter och livsstilar. Man är en egen person redan som nioåring. Så det så!

Igår träffade jag allas vår nyparisiska Azize, samt min fantastiska älskarinna Eurica. Vår kväll bestod av två flaskor vin, nachos och för min del blåbärspaj. Ölkaféet is the shit! Våra konversationer handlade om pollinerade blommor och amerikanska insekter (läs: blommor och bin), jobbrelaterade utmattningar och om hur Azize brutalt jagade ner, och bankade på en tjuv som försökte råna hennes vän i centrala Paris (och som tack fick hon sitta på polisstationen hela natten?). Det bjöds på många skratt och nya minnen att bära med sig!

Jag har för övrigt världens finaste pojkvän. Han är så otroligt underbar, och han är min. Ibland känns det ganska ofattbart. Jag är lyckligt lottad, när allt kommer kring, och snart har vi varit ett officiellt par i två månader. Wah!

Idag har jag spenderat dagen med min älskade Malin. Vi var en sväng på Heleneholm och hälsade på. Till mitt stora förtret berättade kafeteria-damerna att detta är den sista terminen de kommer att hålla öppet kafeterian. Sedan lägger de av för gott. Förvisso är det dags att gå i pension för den ena, men ändå... Kontakten kommer ju att försvinna helt. Jag blev i vilket fall som helst väldigt ledsen. Jag passade även på att hälsa på min favoritlärare. Hon är så himla fin! (och mycket kortare än jag minns henne). Jag och Malin drog vidare till E-center (behöver jag nämna att jag kom hem med tre par nya skor?). Jag älskar skor. Jag älskar mysdagar med M1.

Jag har börjat lära mig att räkna på danska nu. Det går faktiskt riktigt bra. Att jag sedan inte har fattat ett dugg av logiken i resten av språket... ptja, det får väl ta den tid det tar helt enkelt. Lördagen som kommer är dessutom min första lediga sen jag fick jobb. Det ska bli väldigt skönt!

Jag har min alldeles egna, personliga husfru som diskar, tvättar, lagar mat och städar (läs: världens bästa mamma). Vad hade jag gjort utan henne? (Ja, högst troligen dött av undernäring och sanitära olägenheter). Jag älskar min mamma!

Jag hade egentligen mer på hjärtat jag ville få skrivet, men det får vänta. Nu vill jag bara precis parkera mig på soffan och glo på någon helt meningslös amerikansk ungdomsserie. Det kallar jag avslappning på hög nivå. Jag ska ju trots allt jobba imorgon och på fredag också, innan jag får helg. På fredag får jag dessutom min första lön på väldigt länge. En halv lön dock, men en halv lön i Danmark är mer än vad jag fick ut på en hel lön i höstas. Mohaha! Jag kan nog leva med att jobba häcken av mig ett tag till!

Tills nästa gång, lev väl.