Huvud upp och fötter ner.
Jag lever. Jag överlever. Tack för visad omtanke dock.
Det är dags att skaffa nya minnen, avdramatisera alla de som relateras och kopplas till gamla sådana. Det är dags att jag tar mig i kragen, bestämmer mig för vad det är jag vill här i livet, och det är dags att lista ut vad nästa steg är. Det funkar inte att stoppa huvudet i sanden hur länge som helst, trots allt. Det må så vara att jag inte ens har hunnit fylla 20 år än. Ändå känner jag mig så fruktansvärt gammal och det känns som att livet springer förbi mig. Jag vill resa, jag vill se världen, jag vill ta den där förbaskade bartenderkursen, jag vill ta mc-kort, jag vill gå grafisk design-utbildningen så jag och M1 kan starta vårt eget företag och mest av allt vill jag börja fira att det har blivit sommar.
Sommarnätter ska helt enkelt vara obeskrivliga; doften av en sommarnatt, med skratt, alkohol och dans, promenader hem när natten blir dag (i alldeles för höga klackskor), och sömn som egentligen hade kunnat tas igen under solen dagen därefter, lämnas bäst i bilder eller bara som fantastiska minnen man ler åt om och om igen. Detta vill jag fira.
Med sommaren kommer känslor. Man blir kär i kärleken och allt blir så mycket lättare. Sena nätter blir vardag och vinflaskorna vi tömmer... ptja, hade man säkert kunnat bygga ett gigantiskt växthus utav.
Samtidigt som det känns fel att söka ny uppmärksamhet såhär kort inpå allt, så känner jag att det är precis det jag gör. Sminket sitter lite bättre, kläderna väljs lite mer noggrant, och stegen blir lite mer bestämda. Allt detta per automatik, bör tilläggas. Det är just såhär jag har hanterat hjärtesmärta innan. Varför lägga ner ett vinnande koncept? Jag är ju trots allt Marilyn Monroe (och ja, detta är väldigt internt...).
Det har blivit sommar. Staden står i blom. Om 12 timmar börjar vi fira Valborg. Jag tänker fira att sommaren är här!
Det är dags att skaffa nya minnen, avdramatisera alla de som relateras och kopplas till gamla sådana. Det är dags att jag tar mig i kragen, bestämmer mig för vad det är jag vill här i livet, och det är dags att lista ut vad nästa steg är. Det funkar inte att stoppa huvudet i sanden hur länge som helst, trots allt. Det må så vara att jag inte ens har hunnit fylla 20 år än. Ändå känner jag mig så fruktansvärt gammal och det känns som att livet springer förbi mig. Jag vill resa, jag vill se världen, jag vill ta den där förbaskade bartenderkursen, jag vill ta mc-kort, jag vill gå grafisk design-utbildningen så jag och M1 kan starta vårt eget företag och mest av allt vill jag börja fira att det har blivit sommar.
Sommarnätter ska helt enkelt vara obeskrivliga; doften av en sommarnatt, med skratt, alkohol och dans, promenader hem när natten blir dag (i alldeles för höga klackskor), och sömn som egentligen hade kunnat tas igen under solen dagen därefter, lämnas bäst i bilder eller bara som fantastiska minnen man ler åt om och om igen. Detta vill jag fira.
Med sommaren kommer känslor. Man blir kär i kärleken och allt blir så mycket lättare. Sena nätter blir vardag och vinflaskorna vi tömmer... ptja, hade man säkert kunnat bygga ett gigantiskt växthus utav.
Samtidigt som det känns fel att söka ny uppmärksamhet såhär kort inpå allt, så känner jag att det är precis det jag gör. Sminket sitter lite bättre, kläderna väljs lite mer noggrant, och stegen blir lite mer bestämda. Allt detta per automatik, bör tilläggas. Det är just såhär jag har hanterat hjärtesmärta innan. Varför lägga ner ett vinnande koncept? Jag är ju trots allt Marilyn Monroe (och ja, detta är väldigt internt...).
Det har blivit sommar. Staden står i blom. Om 12 timmar börjar vi fira Valborg. Jag tänker fira att sommaren är här!
Dunkadunka och hjärtan som brinner.
Kommentarer
Trackback