Att gå på solsken.

En hel helg i skolan. Ska man skratta eller gråta? Jag är redan helt färdig, och vi har inte ens börjat sätta ljus än. Fast detta kommer nog att bli riktigt bra. Det känns verkligen så i alla fall.

När jag är trött och lite hungrig börjar jag, av någon anledning, ofta tänka på saker som gör mig ledsen. Idag kom jag att tänka på att många av mina coola bekanta från skolan snart inte kommer att vara det åh-så-behövda dagliga inslaget längre. Det finns så många sköna och coola människor som sätter fart på dagen, som snart kommer att gå på sina egna håll inom en väldigt snar framtid. Det gör mig så upprörd att det gör ont i hela magen.

Jag såg precis en tjej vinna en miljon kronor på TV. Synd att man inte är en gambler. Det är kanske den snabbaste vägen till ekonomiskt oberoende? Såvida M inte råkar skaffa sig ett otroligt välbetalt jobb väldigt snart, vill säga. Eller så får jag se till att gifta mig rikt, helt enkelt. Och ja, att själv jobba sig till och förtjäna dessa pengar är ju heeelt otänkbart (märk väl ironin). Jag råkar bara vara lite lat.

Det är sommar. Folk söker sig till skuggan, för inte ens där är det svalt. Hoppas att vädret håller i sig.

Jag saknar redan att, med dig vid min sida, se solen försvinna.

Det är måndag imorgon. Vart tog helgen vägen? Jag hade behövt festa. Någon?

Kommentarer
Postat av: ash

malin, mon amie, jag är alltid på festhumör!


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback