Ibland är jag duktig.
Jag hämtade ut mitt nya pass idag. Jag ser ut som en vindögd brottsling och jag längtar SÅ efter att få visa upp det för passkontrollanten (som brukar vara en snygging i min ålder på Kastrup). Märk väl ironin.
Jag kände mig otroligt duktig som var uppe i någorlunda tid idag. Förvisso tog det mig ett par timmar att faktiskt vakna men när jag väl gjorde det och kom iväg så fick jag hur mycket som helst gjort. Jag var och fick mitt hår klippt, vilket verkligen inte var en dag för tidigt, jag var och köpte fler körlektioner, var som sagt och hämtade ut mitt pass och så blev det ju en del spring i affärerna. Jag älskar att gå på stan själv; mitt eget tempo, jag kan spendera hur mycket/lite tid jag vill i varje affär, kafferast när jag känner för och såklart ingen som säger "men jooo, den är ju så fin på dig, ska du inte ha den?".
Just nu lyssnar jag på Jesse McCartney. Det är en sjuk nostalgitripp, vill jag påstå. Sommaren
-05, Gröstorp, fröken Bengtsson och jag, två helgalna veckor. Tänk vad små vi var då, och tänk vad "slumpa"-funktionen kan åstadkomma. Förresten var Jesse McCartney med i en serie som gick på femman innan, Summerland. Undrar om det finns fler avsnitt av den. Hm, det ska jag kolla upp sen.
Imorgon börjar skolan. Bitterljuv känsla. Jag känner mig i alla fall utvilad, det är kanske det viktigaste.
Och han är fin, Jesse, annat vill jag inte påstå.
För övrigt siktar jag mot stjärnorna just nu. Jag vill, jag kan, jag ska.
Jag kände mig otroligt duktig som var uppe i någorlunda tid idag. Förvisso tog det mig ett par timmar att faktiskt vakna men när jag väl gjorde det och kom iväg så fick jag hur mycket som helst gjort. Jag var och fick mitt hår klippt, vilket verkligen inte var en dag för tidigt, jag var och köpte fler körlektioner, var som sagt och hämtade ut mitt pass och så blev det ju en del spring i affärerna. Jag älskar att gå på stan själv; mitt eget tempo, jag kan spendera hur mycket/lite tid jag vill i varje affär, kafferast när jag känner för och såklart ingen som säger "men jooo, den är ju så fin på dig, ska du inte ha den?".
Just nu lyssnar jag på Jesse McCartney. Det är en sjuk nostalgitripp, vill jag påstå. Sommaren
-05, Gröstorp, fröken Bengtsson och jag, två helgalna veckor. Tänk vad små vi var då, och tänk vad "slumpa"-funktionen kan åstadkomma. Förresten var Jesse McCartney med i en serie som gick på femman innan, Summerland. Undrar om det finns fler avsnitt av den. Hm, det ska jag kolla upp sen.
Imorgon börjar skolan. Bitterljuv känsla. Jag känner mig i alla fall utvilad, det är kanske det viktigaste.
Och han är fin, Jesse, annat vill jag inte påstå.
För övrigt siktar jag mot stjärnorna just nu. Jag vill, jag kan, jag ska.
Kommentarer
Trackback