Jag är kär.
Så kär att det gör ont. Så vacker, mystisk, trevlig, inbjudande och förtrollande. Den saknad jag känner går inte att beskriva med ord. Jag trodde inte att man kunde bli så kär i en stad. Jag är kär i Paris.
Jag vet inte vart jag ska börja någonstans. Jag är fortfarande så överväldigad över alla dessa fantastiska upplevelser jag har samlat på mig under drygt en vecka (förra veckan). Jag har sett allt man bör se när man är i Paris, jag har vandrat de gator, ätit den mat och druckit det vin man bör ha gjort när man är i Paris. Jag har pratat med vackra fransmän, coola amerikanskor, ännu coolare fransyskor, och jag har skaffat nya vänner. Jag är så tacksam för allt, jag är så lycklig för att jag har fått uppleva detta. Det är knappt en vecka sen jag lämnade Paris, ändå tänker jag tillbaka på min vecka där med nostalgi i hjärtat. Det här är något jag kommer bära med mig länge, länge.
Idag har jag varit så jävla snygg. Det var längesen jag kände så. YES, liksom.
48 dagar kvar till studenten. Det är kaos; i huvudet, i skolan, med framtiden. Tiden går så fort. Finns det ingen bromsmedicin för studentsjukan?
Jag känner att den positiva sidan i mig har börjat växa på nytt, att den tar plats och faktiskt visar sig. Jag mår bra, trots all stress och ångest. Jag ler oftare, jag skrattar oftare, jag mår bra.
"Du är så jääävla negativ Malin" - C , thanks darling ;) Någon måste väl kompensera för all positivitet ibland?
Jag är kär.
Och snygg.
Jag vet inte vart jag ska börja någonstans. Jag är fortfarande så överväldigad över alla dessa fantastiska upplevelser jag har samlat på mig under drygt en vecka (förra veckan). Jag har sett allt man bör se när man är i Paris, jag har vandrat de gator, ätit den mat och druckit det vin man bör ha gjort när man är i Paris. Jag har pratat med vackra fransmän, coola amerikanskor, ännu coolare fransyskor, och jag har skaffat nya vänner. Jag är så tacksam för allt, jag är så lycklig för att jag har fått uppleva detta. Det är knappt en vecka sen jag lämnade Paris, ändå tänker jag tillbaka på min vecka där med nostalgi i hjärtat. Det här är något jag kommer bära med mig länge, länge.
Idag har jag varit så jävla snygg. Det var längesen jag kände så. YES, liksom.
48 dagar kvar till studenten. Det är kaos; i huvudet, i skolan, med framtiden. Tiden går så fort. Finns det ingen bromsmedicin för studentsjukan?
Jag känner att den positiva sidan i mig har börjat växa på nytt, att den tar plats och faktiskt visar sig. Jag mår bra, trots all stress och ångest. Jag ler oftare, jag skrattar oftare, jag mår bra.
"Du är så jääävla negativ Malin" - C , thanks darling ;) Någon måste väl kompensera för all positivitet ibland?
Jag är kär.
Och snygg.
Kommentarer
Trackback