Malin -

Det är vår på riktigt nu.

Min självdisciplin är ickeexisterande och det stör mig så illa att jag blir arg. VARFÖR är det så svårt att sätta sig med läxorna och bara ta sig igenom skiten? Varför sitter jag hellre här, vid datorn, i flera flera timmar och bara glor? Varför är jag så jävla lat?

Ibland känner jag ett starkt behov av nya vänner. Nya bekantskaper. Nya upplevelser. Jag har glömt bort hur man är social och hur man konverserar på ett lätt och ledigt sätt. Min sociala kompetens är inte vad den borde vara. Det skrämmer mig.

Det är dags att sadla om. Från och med imorgon börjar min nya framtid. Det handlar inte bara om min disciplin och mina sociala kompetenser, utan också om de andra små, men åh så viktiga, sakerna som gör livet bra på lång sikt. Det är dags att jag börjar tro på mig själv, satsa på mig själv och framför allt börjar ta lite chanser och risker. Det kan ju inte gå mer än åt helvete.

Kanske är det dags att växa upp lite? Kanske är det dags att lägga det barnsliga och bortskämda åt sidan. Kanske är dags att låta "kvinnan" i mig få växa och ta plats. Förmodligen är det dags att skaffa nya perspektiv.

Det är nu eller aldrig.

Jag saknar pappa. Kanske är det dags att ta en tripp till Simrishamn.

Aldrig har världen känts så stor, och samtidigt så liten.