Rubrik saknas. Fantasi också.
Risken finns att det här kommer att bli en väldigt lång blogg, och du är ursäktad om du inte pallar läsa allt. Jag har så mycket jag vill ha ur mig, och det här är min terapi. Glöm inte att det är jag som väljer att blotta mitt riktiga jag, och du har ingen som helst rätt att påpeka eller kommentera vad jag tycker eller tänker.
Kronologisk ordning är väl lättast?
I onsdags hade vi premiär med dansen i skolan, och det gick faktiskt bra. Det var lite nervöst och det blev en del småmissar, men att få stå på scenen igen var underbart. Att få se Christels nöjda och rörda ansikte var obetalbart, och tjejer; ni är helt fantastiska! Sen gick vi ut i pubilken och såg balettens del för första gången. Det var ju.... intressant. De är väldigt, väldigt duktiga allihop, men alltså... det krävs lite självförtroende av en kille att kunna dansa på det viset, i de tajtaste, vita trikåerna du kan tänka dig. Det blev många fniss från publiken, men han verkade inte bry sig. Han är förövrigt väldigt vacker, den där killen. Efter all dans bar det av hemåt och det kändes så skönt att kunna glida ner i soffan och känna 'JA, nu får jag sova ordentligt ett par dagar'. Ni som känner mig vet att jag klarar av att vara sysslolös ungefär ett dygn, sen blir jag bara hysterisk. Så blev det även den här gången. Sovit en hel massa, suttit framför tv:n, suttit vid datorn, käkat en massa. Så har min långhelg sett ut. Och ja, jag har nästan börjat klättra på väggarna emellanåt.
Men så kom kvällen smygande igår och jag blev medbjuden på fest i sista minuten. Var SÅ taggad, kände mig redo för världen, och bestämde mig redan innan jag stack hemifrån att jag skulle ha jättekul hela kvällen oavsett vad för människor där skulle finnas på festen. Med sminket på plats, håret snyggt fixat och kläderna tillrättade stack jag iväg, och när vi kom fram visade det sig vara världens trevligaste människor. Hade så kul hela kvällen (som förövrigt gick på tok för fort). Vi spelade massa kort, och jag kände mig lite utsatt emellanåt, men det får man väl ta. Jag lyckades också (självklart) att gå och förälska mig i en av killarna där, men jag tror att det var för att han var så väldigt karismatisk. Eller också var det alkoholen. I vilket fall som helst så var det skönt att låta tankarna få glida iväg lite ett par timmar. Hemresan var... hm... fnittrig. Kanske till och med lite lätt fjortisvarning? I vilket fall som helst så kom vi till hållplatsen där jag skulle byta, och Josefin bor vid, och jag insåg snabbt att jag hade behövt vänta halva natten på nästa buss så jag beslutade mig för att gå hem. Det gick lite som det gick. Arabiska killar i 19/20 årsåldern är läskiga och svenska killar i 20/22 årsåldern är minst lika skrämmande. I alla fall när man är på väg hem mitt i natten, ensam och lite lätt drucken. När jag kom hem var klockan lite över 4 och det var ljust ute. Gissa om jag har sovit idag? Tack för en supertrevlig kväll, Josefin och alla andra!
Veckans tankar?
En sak jag har en tänkt en himla massa på den här veckan är reklam. I skolan får vi lära oss att alla företag påverkar oss med reklam. Det kan vara medveten reklam, och det kan vara smygreklam. Den finns överallt. Mina tankar gick osökt till tv-reklam. På de bästa sändningstiderna i svensk tv sänds det i reklampauserna till större del enbart engelsktalande reklam. De flesta engelsktalande reklamerna har inte ens svensk översättning. Förväntar sig verkligen reklamskaparna att alla förstår engelska språket? De som är under 12 år, den största konsumtionsgruppen, förlorar företagarna ju om de ändå inte förstår vad som sägs. De som är över 65 fick knappt lära sig engelska i skolan. Ändå sänds det så mycket reklam på engelska. Jag uppskattar det, men det är för att jag älskar det engelska språket. När reklam går ut på att sälja så mycket som möjligt; varför då begränsa sin reklam på det viset?
En annan sak jag har tänkt väldigt mycket på i veckan är det där med klimathoten osv. När jag var i affären i veckan slog det mig hur många onödiga plast- och papperförpackningar saker kommer i. Varför ha extra förpackningar om allt? Snacka om att slösa på naturens resurser. Inte för att jag är miljöaktivist och vill rädda världen, men någonstans känner jag ändå att man behöver ju inte överdriva. Kan man spara in på resurserna så ska man göra det. Etik måste få gå före estetik, speciellt när det gäller den värld våra framtida barn ska leva i.
Sen har där ju funnits jobbigare och djupare tankar än I-ländernas samhällsproblem... nämligen mina egna, mina personliga problem. Hormonerna löper amok. Det är ett fullständigt kaos i mitt huvud, och de senaste dagarna har jag tryckt bort och tagit avstånd från många människor i mitt liv. Det har jag gjort medvetet, för att inte såra någon. När jag är sån här blir jag oftast onödigt svår och ibland till och med elak. Jag vill inte utsätta er för det. Så om du har känt dig lite ignorerad den senaste tiden så är det förmodligen inget personligt.
'Cause you leave me speechless when you talk to me.
You leave me breathless, the way you look at me.
You managed to disarm me, my soul is shining through.
Can't help butsurrender my everything to you.
- The Veronicas - Speechless
Imorgon väntar ytterliggare en föreställning. Nu på Palladium. Ljud, ljus, kläder och placeringar ska repas imorgon förmiddag, och på kvällen smäller det. Hoppas vi ses där. Det finns biljetter kvar. All info finns på http://www.kulturcentralen.se . Sök på dans/Callback.
Jag trodde jag var stark. Det är bara en fasad.
Kronologisk ordning är väl lättast?
I onsdags hade vi premiär med dansen i skolan, och det gick faktiskt bra. Det var lite nervöst och det blev en del småmissar, men att få stå på scenen igen var underbart. Att få se Christels nöjda och rörda ansikte var obetalbart, och tjejer; ni är helt fantastiska! Sen gick vi ut i pubilken och såg balettens del för första gången. Det var ju.... intressant. De är väldigt, väldigt duktiga allihop, men alltså... det krävs lite självförtroende av en kille att kunna dansa på det viset, i de tajtaste, vita trikåerna du kan tänka dig. Det blev många fniss från publiken, men han verkade inte bry sig. Han är förövrigt väldigt vacker, den där killen. Efter all dans bar det av hemåt och det kändes så skönt att kunna glida ner i soffan och känna 'JA, nu får jag sova ordentligt ett par dagar'. Ni som känner mig vet att jag klarar av att vara sysslolös ungefär ett dygn, sen blir jag bara hysterisk. Så blev det även den här gången. Sovit en hel massa, suttit framför tv:n, suttit vid datorn, käkat en massa. Så har min långhelg sett ut. Och ja, jag har nästan börjat klättra på väggarna emellanåt.
Men så kom kvällen smygande igår och jag blev medbjuden på fest i sista minuten. Var SÅ taggad, kände mig redo för världen, och bestämde mig redan innan jag stack hemifrån att jag skulle ha jättekul hela kvällen oavsett vad för människor där skulle finnas på festen. Med sminket på plats, håret snyggt fixat och kläderna tillrättade stack jag iväg, och när vi kom fram visade det sig vara världens trevligaste människor. Hade så kul hela kvällen (som förövrigt gick på tok för fort). Vi spelade massa kort, och jag kände mig lite utsatt emellanåt, men det får man väl ta. Jag lyckades också (självklart) att gå och förälska mig i en av killarna där, men jag tror att det var för att han var så väldigt karismatisk. Eller också var det alkoholen. I vilket fall som helst så var det skönt att låta tankarna få glida iväg lite ett par timmar. Hemresan var... hm... fnittrig. Kanske till och med lite lätt fjortisvarning? I vilket fall som helst så kom vi till hållplatsen där jag skulle byta, och Josefin bor vid, och jag insåg snabbt att jag hade behövt vänta halva natten på nästa buss så jag beslutade mig för att gå hem. Det gick lite som det gick. Arabiska killar i 19/20 årsåldern är läskiga och svenska killar i 20/22 årsåldern är minst lika skrämmande. I alla fall när man är på väg hem mitt i natten, ensam och lite lätt drucken. När jag kom hem var klockan lite över 4 och det var ljust ute. Gissa om jag har sovit idag? Tack för en supertrevlig kväll, Josefin och alla andra!
Veckans tankar?
En sak jag har en tänkt en himla massa på den här veckan är reklam. I skolan får vi lära oss att alla företag påverkar oss med reklam. Det kan vara medveten reklam, och det kan vara smygreklam. Den finns överallt. Mina tankar gick osökt till tv-reklam. På de bästa sändningstiderna i svensk tv sänds det i reklampauserna till större del enbart engelsktalande reklam. De flesta engelsktalande reklamerna har inte ens svensk översättning. Förväntar sig verkligen reklamskaparna att alla förstår engelska språket? De som är under 12 år, den största konsumtionsgruppen, förlorar företagarna ju om de ändå inte förstår vad som sägs. De som är över 65 fick knappt lära sig engelska i skolan. Ändå sänds det så mycket reklam på engelska. Jag uppskattar det, men det är för att jag älskar det engelska språket. När reklam går ut på att sälja så mycket som möjligt; varför då begränsa sin reklam på det viset?
En annan sak jag har tänkt väldigt mycket på i veckan är det där med klimathoten osv. När jag var i affären i veckan slog det mig hur många onödiga plast- och papperförpackningar saker kommer i. Varför ha extra förpackningar om allt? Snacka om att slösa på naturens resurser. Inte för att jag är miljöaktivist och vill rädda världen, men någonstans känner jag ändå att man behöver ju inte överdriva. Kan man spara in på resurserna så ska man göra det. Etik måste få gå före estetik, speciellt när det gäller den värld våra framtida barn ska leva i.
Sen har där ju funnits jobbigare och djupare tankar än I-ländernas samhällsproblem... nämligen mina egna, mina personliga problem. Hormonerna löper amok. Det är ett fullständigt kaos i mitt huvud, och de senaste dagarna har jag tryckt bort och tagit avstånd från många människor i mitt liv. Det har jag gjort medvetet, för att inte såra någon. När jag är sån här blir jag oftast onödigt svår och ibland till och med elak. Jag vill inte utsätta er för det. Så om du har känt dig lite ignorerad den senaste tiden så är det förmodligen inget personligt.
'Cause you leave me speechless when you talk to me.
You leave me breathless, the way you look at me.
You managed to disarm me, my soul is shining through.
Can't help but
- The Veronicas - Speechless
Imorgon väntar ytterliggare en föreställning. Nu på Palladium. Ljud, ljus, kläder och placeringar ska repas imorgon förmiddag, och på kvällen smäller det. Hoppas vi ses där. Det finns biljetter kvar. All info finns på http://www.kulturcentralen.se . Sök på dans/Callback.
Jag trodde jag var stark. Det är bara en fasad.
Kommentarer
Trackback