Malin -

Kors i taket. Andra bloggen på två dagar. Inte illa va?

Efter att jag hade stängt ner datorn igår kväll kom jag på mig själv med att tänka hur jävla korkat det är att gifta sig. Om man bortser från själva ceremonin så är det ju tekniskt sett två personer som skriver på ett papper som säger att de nu tillhör varandra. Och med det här pappret kommer ansvar, skyldigheter och frihetsberövelse. För att inte tala om det bråk som oftast uppstår vid eventuella skilsmässor, och skammen för att man inte lyckades hålla fast vid sin kärlek, tills döden skulle skilja dem åt. Och så kostar det massa pengar. Vilket är dyrast, tror du? Bröllopet eller skilsmässan? Don't get me wrong, jag tycker att bröllop i sig är en fin tradition, och jag tycker inte att det borde skrotas, men just själva grejen att man tillhör varandra på papper. Räcker det inte med en ring på fingret och löftet från sin partner om evig kärlek? Måste det verkligen printas ned i historien genom arkivering av papper också? Är du så rädd för att bli lämnad? För det blir så mycket lättare att lämna varandra och gå vidare i livet om det är det som behövs. Varför hållas tillbaka, och försöka rädda något som kanske inte var menat att ske? Tänk en extra gång, om du går i giftastankarna. En ring kan vara symbolisk nog... men papper? (Det är ungefär som att man var skeptisk till papperspengar för några hundra år sedan. Kanske är det jag som är helt ute och cyklar?).

Ambivalens på hög nivå.

I morse kom jag att tänka på helt andra saker. Nämligen leverfläckar. Det är allmänt känt att man bör gå och kolla sig om någon av leverfläckarna på sin kropp plötsligt förändras eller kliar. Jag har blivit lite paranoid den senaste tiden och tror alltid att jag kommer gå en ond, bråd död till mötes inom en inte allt för lång framtid. I vilket fall som helst så utforskade jag mina leverfläckar på armarna i spegeln i morse. De bildar alla olika sorters stjärnbilder. Perfekta miniatyrer av något större än himeln. Det känns som om det finns högre makter när jag ser mina leverfläckar. Karlavagnen, Cassiopeja, Orions bälte, osv, osv. Den senaste tiden har jag fått ganska många nya leverfläckar. Speciellt på magen. Jag försökte komma på vilken bild de föreställde, och till min stora förtret såg jag att de bildar ett pentagram över HELA min mage. Och hur exakt ska man tolka det, om man nu tror på högre makter? Är jag ett djävulens barn? Malin betyder ju trots allt 'Djävulen' på franska. Tål att tänkas på.

Don't be afraid when you see the light (- Anders Johansson)

Hade föreställning på Palladium idag. Var inte riktigt på topp alls, på hela dagen. Det blev nog rätt så bra ändå. Det kändes bra efteråt, fastän det var en stor omställning med den nya scenen och de nya förhållandena. I vilket fall som helst kommer det att bli sjukt ball imorgon. Då kommer familjen, och alla andras familjer med för den delen. Hoppas bara att min kropp orkar imorgon också. Den har strejkat hela dagen nämligen. Det gör ont där, det ömmar här, lite huvudvärk, en knasig fot, brutna naglar, and it goes on and on and on and ON. Hårspray i hela ansiktet? Standard ju. Gör att sminket sitter på plats. Mindre bra när man vill få bort det sen dock. Bussresan hem var mindre rolig. Jag vet att jag ser ut som en halvskankig hora i mitt smink. Det är lite grann meningen när man står på en scen med spot's i huvudet. (På tal om bussar.. Du ('han') gick rakt förbi mig i morse. Jävla dålig stil ;P )

A girl's gotta eat.

Malin utan mat har vi redan konstaterat att det inte är någon bra kombination. Därför tänker jag gå och leta upp något ätbart nu. Sen väntar sängen, och sovmorgon (tackar vi för). Over and out.

Thoughts of us?