Den 25:e timmen.
Ett dygn har för få timmar helt enkelt. Jag hinner inte med det jag borde hinna med. Plus att jag hade behövt sova en hel massa för att orka allt. Saken är bara den att det inte finns någon tid att sova. Det är läxor och dans som måste gå före. Då blir timmarna avsedda för sömn snabbt bortprioriterade. Jag slutade 17.00 i fredags, och jag var i skolan idag mellan 10.00 och 15 nånting.
EFTERLYSES: En ledig helg som varken är långtråkig eller fokuskrävande? Yeah, right.
Det positiva är att många saker har börjat lösa sig. Som det ser ut nu kommer jag att spendera sommaren till största delen i Malmö, det är bara 5 veckor kvar till sommarlov och jag har bara 4 prov och ett inlämningsarbete kvar + de nationella. Ångesten sitter i dansen. Den kommande veckan kommer bli fruktansvärt hård. Imorgon har vi dans mellan 9-15.30, snabbt hem o käka, sen är det dans igen på skolan mellan 18-21, hem och sova, tisdagen börjar likadant, men istället för repertoaren på kvällen är det musikalaudition (ÅNGEST!). Onsdagen är en så kallad "vanlig skoldag", men saken är den att jag har 3 prov den dagen. Great! Dans i skolan på kvällen sen också. Torsdagen är det nationella prov i matematik, och jag har aldrig varit så orolig inför ett matteprov som nu. Dans på kvällen, of course. Fredagen är det dans, dans, dans som gäller igen. Alla som tror att jag kommer sova mig genom nästa helg räcker upp en hand!
På tal om matematik så berättade jag för ett tag sen att min mattelärare hade tagit ledigt för att spela in skiva o sånt med sitt band. Ptja, det verkar gå bra för honom då han har bestämt sig för att lämna oss och dra på turné istället. Han kommer bland annat att spela på Sweden Rock Festival (dit, för övrigt, min pappa ska). Det låter inte så tokigt heller, deras musik. Du kan ju själv lyssna på http://www.myspace.com/allends .
Var på snabbvisit i Simrishamn fredag kväll till lördag eftermiddag. Fredagen sov jag bort, och lördagen spenderade jag på Grand. Skulle ju se min lillasyster dansa. Hon har blivit så duktig, och jag blev riktigt stolt, där jag satt som nästan ensam publik (genrep, missar föreställningarna i veckan pga all min egen dans). O så träffade man ett par bekanta ansikten i förbifarten. Ni har också blivit riktigt duktiga, tjejer! Fast vår Chicago kommer äga er ;) Kände mig som en tönt när jag åkte tåget hem vid halv åtta. Det är det tåget många ungdomar tar om de ska iväg på fest och förkrök och så. Där satt flera gäng och snackade, drack lite öl och hade stämningen på topp. Gissa vad jag gjorde? Matematik, indeed. Där satt jag med mitt mattehäfte och min minst sagt odiskreta miniräknare. Malin da nörd is back.
Mardrömmar är läskiga. Speciellt när folk dör. Skräm mig aldrig på det viset igen! Du betyder för mycket för det. Och den jävla drömmen asså. Det kändes som att jag hann drömma en halv livstid på en dröm-period. Det hände så mycket. Så många saker som bara inte FÅR hända. Eller ja, om de nu mot förmodan skulle hända hade jag nog brutit ihop lite smått, men det hade ju inte funnits så mycket att göra åt saken. Lova mig bara att du inte går och dör de närmaste 50 åren?
Och jag gav upp kärleken samma stund som du (den andra du? hm, nu blev det jobbigt) gav upp mig.
Vad hade jag gjort utan musiken? Musik är terapi, musik läker sår på sitt alldeles speciella sätt. Dagens mest spelade är Skillet - Whispers in the dark. Och på god andraplats Anberlin - A day late.
Sen är det den där hopplösheten som vägrar lämna min kropp. Hopplösheten väger lika mycket som ett mindre isberg och är minst lika kallt som ett. Hopplöshet orsakar tårar utan någon speciell anledning och andningsproblem i klass med panik (vet du hur panik känns? om inte, så var glad för det).
Sen är det väl lite PMS som spökar också. Vem vet, jag kanske mår hur bra som helst om ett par veckor?
Förresten finns det några biljetter kvar till föreställningen. 21-22 maj, på palladium. All info finns på http://www.kulturcentralen.se . Sök på dans/callback. Eller Heleneholm.
EFTERLYSES: En ledig helg som varken är långtråkig eller fokuskrävande? Yeah, right.
Det positiva är att många saker har börjat lösa sig. Som det ser ut nu kommer jag att spendera sommaren till största delen i Malmö, det är bara 5 veckor kvar till sommarlov och jag har bara 4 prov och ett inlämningsarbete kvar + de nationella. Ångesten sitter i dansen. Den kommande veckan kommer bli fruktansvärt hård. Imorgon har vi dans mellan 9-15.30, snabbt hem o käka, sen är det dans igen på skolan mellan 18-21, hem och sova, tisdagen börjar likadant, men istället för repertoaren på kvällen är det musikalaudition (ÅNGEST!). Onsdagen är en så kallad "vanlig skoldag", men saken är den att jag har 3 prov den dagen. Great! Dans i skolan på kvällen sen också. Torsdagen är det nationella prov i matematik, och jag har aldrig varit så orolig inför ett matteprov som nu. Dans på kvällen, of course. Fredagen är det dans, dans, dans som gäller igen. Alla som tror att jag kommer sova mig genom nästa helg räcker upp en hand!
På tal om matematik så berättade jag för ett tag sen att min mattelärare hade tagit ledigt för att spela in skiva o sånt med sitt band. Ptja, det verkar gå bra för honom då han har bestämt sig för att lämna oss och dra på turné istället. Han kommer bland annat att spela på Sweden Rock Festival (dit, för övrigt, min pappa ska). Det låter inte så tokigt heller, deras musik. Du kan ju själv lyssna på http://www.myspace.com/allends .
Var på snabbvisit i Simrishamn fredag kväll till lördag eftermiddag. Fredagen sov jag bort, och lördagen spenderade jag på Grand. Skulle ju se min lillasyster dansa. Hon har blivit så duktig, och jag blev riktigt stolt, där jag satt som nästan ensam publik (genrep, missar föreställningarna i veckan pga all min egen dans). O så träffade man ett par bekanta ansikten i förbifarten. Ni har också blivit riktigt duktiga, tjejer! Fast vår Chicago kommer äga er ;) Kände mig som en tönt när jag åkte tåget hem vid halv åtta. Det är det tåget många ungdomar tar om de ska iväg på fest och förkrök och så. Där satt flera gäng och snackade, drack lite öl och hade stämningen på topp. Gissa vad jag gjorde? Matematik, indeed. Där satt jag med mitt mattehäfte och min minst sagt odiskreta miniräknare. Malin da nörd is back.
Mardrömmar är läskiga. Speciellt när folk dör. Skräm mig aldrig på det viset igen! Du betyder för mycket för det. Och den jävla drömmen asså. Det kändes som att jag hann drömma en halv livstid på en dröm-period. Det hände så mycket. Så många saker som bara inte FÅR hända. Eller ja, om de nu mot förmodan skulle hända hade jag nog brutit ihop lite smått, men det hade ju inte funnits så mycket att göra åt saken. Lova mig bara att du inte går och dör de närmaste 50 åren?
Och jag gav upp kärleken samma stund som du (den andra du? hm, nu blev det jobbigt) gav upp mig.
Vad hade jag gjort utan musiken? Musik är terapi, musik läker sår på sitt alldeles speciella sätt. Dagens mest spelade är Skillet - Whispers in the dark. Och på god andraplats Anberlin - A day late.
Sen är det den där hopplösheten som vägrar lämna min kropp. Hopplösheten väger lika mycket som ett mindre isberg och är minst lika kallt som ett. Hopplöshet orsakar tårar utan någon speciell anledning och andningsproblem i klass med panik (vet du hur panik känns? om inte, så var glad för det).
Sen är det väl lite PMS som spökar också. Vem vet, jag kanske mår hur bra som helst om ett par veckor?
Förresten finns det några biljetter kvar till föreställningen. 21-22 maj, på palladium. All info finns på http://www.kulturcentralen.se . Sök på dans/callback. Eller Heleneholm.
Kommentarer
Trackback