Malin -

Fan vad dagarna gick fort helt plötsligt. I tisdags hade vi vår sista repertoarföreställning. Det gick så sjukt bra, och det var så sjukt roligt. Mamma, pappa, syster och moster var och kollade. Lite sorgligt dock att vi inte kommer ha Christel längre, hon är helt underbar! Hon hade så många fina saker att säga om mig vid betygspratet att jag blev helt rörd. Fick dock "bara" Godkänt (vilket många i gruppen verkade ha fått), men jag antar att det var på grund av de höga kriterierna. I onsdags körde vi stenhårt med dans igen, nu för att sätta klar föreställningen med kompositionen (som nog kommer att bli rätt så bra när allt kommer omkring). "En bänk full av spontanitet", låter det bra, tro? Igår var det friluftsdag i Lödde Sandskog. Dagen började med strålande solsken så jag tänkte att 'JA, jag behöver inte ha så mycket kläder på mig'. Gissa om jag blev lite lätt sur när vi kom fram och insåg att solen hade gått i moln för dagen? TACK för den, liksom.

Sen började cirkusen.

Efter en lagom långtråkig dag, åkte jag hem för att duscha och piffa till mig. Du hade ju (äntligen?) tagit initiativet att fråga om vi skulle hitta på något, och efter en dag i skogen krävdes det åtminstone en dusch och lite smink. Jag hade på känn redan här vad som komma skulle under kvällen, ändå kändes allt bara så rätt. Mycket riktigt hade min magkänsla rätt, och ändå... ändå... äsch, jag vet inte. Det kändes rätt. Det känns fortfarande rätt. Att somna vid din sida var så mycket mer än jag vågat föreställa mig. Sen är det ju den biten med henne... Känns ju jättekul att jag kommer bli syndabocken om du går tillbaka till henne. Är det nu du tänker krossa mitt hjärta? Är det nu du tar ut din hämnd och lämnar mig?

The walk of shame.

Gårdagens kläder, gårdagens smink, ruffsigt hår och en trött blick. Tjejerna fattade direkt. Jag har inte kunnat äta idag, maten stod mig upp i halsen. Jag har mest tänkt på vad som hände, och analyserat sönder varenda miunt av hela kvällen. Vart lämnar det här oss?

Ödets ironi.

Under en av mina mer djupgående analyser kom jag fram till att låten jag kommer ihåg tydligast från kvällen är Nobody puts baby in the corner - Fall Out Boy. Ironiskt nog så går texten såhär vid några tillfällen:
"Can I lay in your bed all day?
I'll be your best kept secret
And your biggest mistake. "
Jag blir galen av sånt här. Vad har du gjort med mig? Jag vill inte gå och lägga mig igen förrän jag har dina armar runt mig. Din värme, tryggheten, och din underbara parfym (som för övrigt fortfarande sitter i mina kläder).

Ultimatum.

Jag har ingen som helst rätt, what so ever, att begära något av dig, och det vet jag om. Men snälla, klara besked är väl inte för mycket begärt? Eller?

John Blund.

Den uteblivna sömnen inatt börjar göra sig påmind, och mina ögon går i kors. Jag vet hur det kommer att sluta dock. Det kommer att sluta som det alltid gör, med att jag, i samma ögonblick om jag lägger mig i sängen, kommer bli klarvaken, för jag har alldeles för mycket att tänka på. Jag fick förövrigt MVG i engelska nationella proven. Över all förväntan, måste jag få säga. Det gick mycket bättre än jag trodde, med tanke på hur bra jag faktiskt gjorde från mig förra året. Men jo, det gick bra, och jag är riktigt nöjd.

Godnatt, gott folk.

I used to have a dream, gonna fly like a bird
Where I traveled way beyond of my own little world
Now I found the place I can spread out my wings
Keep on searching for the space I can rule like a king

I've seen a lot of things that have changed who I am
Turned a twist on Mother Earth holding back Uncle Sam
Like every story told always comes to an end
Closing chapters of a book, let a broken heart mend.