Sommarfestival.
Egentligen hade jag behövt skriva världens längsta blogg för att få ur mig hela veckans alla tankar och känslor, men jag har en känsla av att det bara hade blivit tråkigt och enformigt att läsa till slut, så jag ska försöka hålla mig till uppdatering av veckans händelser, och såklart en släng klagande.
Det outhärdligt varma och vackra vädret höll såklart bara i sig måndag och tisdag. Jag tror det var mitt straff för att jag satt och slet med svenskarbetet ända in i det sista. Varför lär jag mig aldrig att börja med sådana saker i tid? Eller rättare sagt, när slutade jag vara fröken duktig? Hur som helst så kom ju onsdagen, aka skolavslutningsdagen. Rektorn höll ett jättevackert tal (det var nästan så att det ville smyga fram en liten tår). Betygen delades ut och Jonas fick presenter som tack för att han, som vår klassföreståndare och svensklärare, har så väldigt mycket tålamod med vår klass. Eftersom det vackra vädret inte riktigt ville infinna sig sprack planerna om att sticka o bada. Istället bar det av mot Kungsparken där det hann slinka ner ett par öl, spelas kubb, bli dissad för min musik, och allmänt bara snacka skit o chilla. (När jag o Alex var på väg ner i stan, på cykel, kom VÄRLDENS regnskur. 'Hejdåmascara' på trettio sekunder blankt. Sen försvann regnet. Snacka om lokala skurar). När klockan började närma sig sen eftermiddag var det dags att sticka hem om och byta kläder, sminka om sig och göra sig redo för kvällens äventyr. Klassen hade bestämt knytis i Folkets Park, och jisses vad jag hade trevligt. Sara dansade nån sorts aerobicdans, Josefin duckade för fiskmåsarna, Cornelia ägde alla på fotboll, jag käkade jordgubbar och resten bara allmänt chillade. Jag avgudar min klass. Och lagom tills vi skulle dra vidare, dvs runt 22, hade molnen spruckit upp ordentligt, och man hann ana solen innan den försvann vid horisonten. Det bar av mot Kungsparken igen, och den här gången var där bra mycket mer drag än där var på eftermiddagen. Folk överallt. En dragen Tora, en full Alexandra, och en himla massa ögongodis. Hur trevligt som helst. Ett par öl till avfyrades väl i ganska rask takt, men när polisen dök upp var det inte lika kul längre. Jag tror det tog 50 sekunder BLANKT för vår folkmassa att gå från ett 50-tal till 10-tal. Som tur var ville de bara kolla så att allt var lugnt och så att vi städade efter oss. Ryktena hade nämligen gått hela kvällen om att polisen hade rensat längs hela stranden bland ungdomarna. Tvingat folk att hälla ut sin sprit (vilket är totalt bortkastat, alla har liksom nån som kan fixa mer). Hur som haver så blev det en kort kväll för min del. Var hemma vid 01, och i säng vid 02.
Anledningen till den korta skolavslutningskvällen var att jag skulle ta tåget 07.20 till simrishamn för att se min käre bror gå ut nian. Snacka om nostalgitripp. Kan inte fatta att det är två år sen jag själv gick ut därifrån, med toppbetyg och fina kläder. Men sånt är livet, I guess. Tiden går fort. Kvällen spenderades i Brunnsparken och den årliga, traditionsenliga sommarfestivalen. Sommarfestivalen bjuder alltid på minst ett stort artistnamn, och i år var det Salem Al Fakir! Snacka om upplevelse! Han är så sjukt grym, och det roliga är att han bokades till den spelningen innan han riktigt hade hunnit slå igenom i Sverige. Som sagt, upplevelse! Och sen att man hann träffa alla människor man en gång i tiden umgicks med är bara plus i kanten. Dessutom dansade några av mina skolkompisar på scenen, vilket också är status.
Fredagen och halva gårdagen spenderade jag till största del på soffan hemma hos pappa. Hade för övrigt min första körlektion någonsin med pappa i fredags. Det gick faktiskt förvånansvärt bra efter ett tag, även om stackars bilen dog lite då och då. Det blev en kort lektion igår också, sen bar det av mot Malmö igen. Tågresan var något av det jobbigaste på hela veckan. Jag har nämligen inte hunnit varken tänka eller känna efter hur jag mår den senaste veckan. Det har inte funnits tid eller ork till det, men när man sitter i en och en halv timme och bara existerar, då kommer tankarna och känslorna vare sig man vill eller inte. Det mesta jag kände var saknad. Det var också därför som jag valde att åka till dig igår. Förlåt att jag ställer till det så väldigt, men jag tycker verkligen om dig, och jag är redo att spela efter dina regler. I alla fall ett tag. Funkar det så funkar det, och då kommer det att ha varit värt allt det här. Om det inte funkar så är det ju en klar förlust, men då kommer jag i alla fall att veta att jag gav det en ärlig chans. (Egentligen har jag så sjukligt många mer tankar runt gårdagen, men det känns säkrast att hålla det såhär. Tycker ändå att det blev ett ganska bra avslut på gårdagen trots allt. Och snälla, rara du, du får inte tro att jag vill ställa krav på dig, jag vet att jag inte har några rättigheter alls att göra det, men ha i alla fall orden i åtanke?)
Med det sagt känner jag mig redo för soffan igen (där jag har spenderat hela dagen redan). Det kommer säkert mer blogg inom kort. Det är ju sommarlov nu.
En dag i taget, eller hur var det nu?
(Bilder från skolavslutningen finns på http://iamc0ldasice.bilddagboken.se/ och på nelai's bilddagbok)
Det outhärdligt varma och vackra vädret höll såklart bara i sig måndag och tisdag. Jag tror det var mitt straff för att jag satt och slet med svenskarbetet ända in i det sista. Varför lär jag mig aldrig att börja med sådana saker i tid? Eller rättare sagt, när slutade jag vara fröken duktig? Hur som helst så kom ju onsdagen, aka skolavslutningsdagen. Rektorn höll ett jättevackert tal (det var nästan så att det ville smyga fram en liten tår). Betygen delades ut och Jonas fick presenter som tack för att han, som vår klassföreståndare och svensklärare, har så väldigt mycket tålamod med vår klass. Eftersom det vackra vädret inte riktigt ville infinna sig sprack planerna om att sticka o bada. Istället bar det av mot Kungsparken där det hann slinka ner ett par öl, spelas kubb, bli dissad för min musik, och allmänt bara snacka skit o chilla. (När jag o Alex var på väg ner i stan, på cykel, kom VÄRLDENS regnskur. 'Hejdåmascara' på trettio sekunder blankt. Sen försvann regnet. Snacka om lokala skurar). När klockan började närma sig sen eftermiddag var det dags att sticka hem om och byta kläder, sminka om sig och göra sig redo för kvällens äventyr. Klassen hade bestämt knytis i Folkets Park, och jisses vad jag hade trevligt. Sara dansade nån sorts aerobicdans, Josefin duckade för fiskmåsarna, Cornelia ägde alla på fotboll, jag käkade jordgubbar och resten bara allmänt chillade. Jag avgudar min klass. Och lagom tills vi skulle dra vidare, dvs runt 22, hade molnen spruckit upp ordentligt, och man hann ana solen innan den försvann vid horisonten. Det bar av mot Kungsparken igen, och den här gången var där bra mycket mer drag än där var på eftermiddagen. Folk överallt. En dragen Tora, en full Alexandra, och en himla massa ögongodis. Hur trevligt som helst. Ett par öl till avfyrades väl i ganska rask takt, men när polisen dök upp var det inte lika kul längre. Jag tror det tog 50 sekunder BLANKT för vår folkmassa att gå från ett 50-tal till 10-tal. Som tur var ville de bara kolla så att allt var lugnt och så att vi städade efter oss. Ryktena hade nämligen gått hela kvällen om att polisen hade rensat längs hela stranden bland ungdomarna. Tvingat folk att hälla ut sin sprit (vilket är totalt bortkastat, alla har liksom nån som kan fixa mer). Hur som haver så blev det en kort kväll för min del. Var hemma vid 01, och i säng vid 02.
Anledningen till den korta skolavslutningskvällen var att jag skulle ta tåget 07.20 till simrishamn för att se min käre bror gå ut nian. Snacka om nostalgitripp. Kan inte fatta att det är två år sen jag själv gick ut därifrån, med toppbetyg och fina kläder. Men sånt är livet, I guess. Tiden går fort. Kvällen spenderades i Brunnsparken och den årliga, traditionsenliga sommarfestivalen. Sommarfestivalen bjuder alltid på minst ett stort artistnamn, och i år var det Salem Al Fakir! Snacka om upplevelse! Han är så sjukt grym, och det roliga är att han bokades till den spelningen innan han riktigt hade hunnit slå igenom i Sverige. Som sagt, upplevelse! Och sen att man hann träffa alla människor man en gång i tiden umgicks med är bara plus i kanten. Dessutom dansade några av mina skolkompisar på scenen, vilket också är status.
Fredagen och halva gårdagen spenderade jag till största del på soffan hemma hos pappa. Hade för övrigt min första körlektion någonsin med pappa i fredags. Det gick faktiskt förvånansvärt bra efter ett tag, även om stackars bilen dog lite då och då. Det blev en kort lektion igår också, sen bar det av mot Malmö igen. Tågresan var något av det jobbigaste på hela veckan. Jag har nämligen inte hunnit varken tänka eller känna efter hur jag mår den senaste veckan. Det har inte funnits tid eller ork till det, men när man sitter i en och en halv timme och bara existerar, då kommer tankarna och känslorna vare sig man vill eller inte. Det mesta jag kände var saknad. Det var också därför som jag valde att åka till dig igår. Förlåt att jag ställer till det så väldigt, men jag tycker verkligen om dig, och jag är redo att spela efter dina regler. I alla fall ett tag. Funkar det så funkar det, och då kommer det att ha varit värt allt det här. Om det inte funkar så är det ju en klar förlust, men då kommer jag i alla fall att veta att jag gav det en ärlig chans. (Egentligen har jag så sjukligt många mer tankar runt gårdagen, men det känns säkrast att hålla det såhär. Tycker ändå att det blev ett ganska bra avslut på gårdagen trots allt. Och snälla, rara du, du får inte tro att jag vill ställa krav på dig, jag vet att jag inte har några rättigheter alls att göra det, men ha i alla fall orden i åtanke?)
Med det sagt känner jag mig redo för soffan igen (där jag har spenderat hela dagen redan). Det kommer säkert mer blogg inom kort. Det är ju sommarlov nu.
En dag i taget, eller hur var det nu?
(Bilder från skolavslutningen finns på http://iamc0ldasice.bilddagboken.se/ och på nelai's bilddagbok)
Kommentarer
Trackback