I-landsproblem.
Jag har en känsla av det här kommer bli en väldigt lång blogg med väldigt osammanhängande stycken. Du är välkommen att hoppa som du vill, och läsa det du behagar.
Kronologisk ordning har alltid varit min grej, men jag vet inte om det ens finns i röran av mina tankar idag.
Ett krossat hjärta
Jo, ni som läste mitt förra blogginlägg vet nog mycket väl att mitt hjärta gick i ungefär en miljon bitar i onsdags. Sen dess har jag varit väldigt osäker på vad jag ska känna. Jag tror det är därför som jag inte har varit ledsen. Eller jo, det är klart jag har varit ledsen, men inte alls på samma sätt som jag brukar bli. Det har snarare varit en lättnad. Nu vet jag äntligen lite av hur du tänker (eftersom du var så vänlig att berätta det för mig efter förra inlägget). Jag saknar dig fortfarande, och jag tänker inte mindre på dig för det, men nu är jag nog redo att gå vidare. Jag vet allt för väl hur jag blir om jag vägrar släppa taget och gå vidare. För det är det jag måste göra nu. Gå vidare. Jag hoppas innerligt att du fortfarande vill vara min vän, för vänskapen du har stått för det senaste halvåret är obetalbar. Men jag tror jag vill hålla det där, min vän.
Framtidstro
Såhär i studenttider är det lite svårt att låta bli att längta till sin egen student. Att se alla fullkomligt lysande ansikten, glada och lättade över att skolan är slut, den perfekta dagen, jag vill också! Champagnefrukost, visa upp sig på stan med tjo och tjim, bli uppvaktad och åka på ett sånt där härligt pimpat studentflak. Samtidigt som jag får den här längtan så fort jag ser en studentmössa eller hör en visselpipa, känner jag också en viss oro och ledsamhet över att det trots allt bara är ett år kvar. Jag tycker verkligen om min klass, och jag har en känsla av att jag kommer sakna allihop något så fruktansvärt när allt bara tar slut. Man kan lova varandra att hålla kontakten, att ses då och då, men med hur många håller det löftet egentligen? Jag vågar inte ens tänka på det. Sen kommer också ångesten. Vad ska jag göra med resten av mitt liv? Vad ska jag bli? Vad ska jag göra? Vart ska jag ta vägen? Det absolut lättaste alternativet är att läsa vidare, men jag tror inte jag vill göra det. Inte som det ser ut idag i alla fall. Inte direkt efter studenten. Jag vill resa. Se världen med egna ögon. Skaffa egna erfarenheter, nya vänner, kontakter. Den mest drivande tanken just nu är faktiskt Au Pair, och där kommer nästa fråga. Frankrike eller USA? Båda lockar något fruktansvärt. Men som sagt. Det är ett helt år kvar, och innan det året har gått ska jag ha hunnit klara av skolan, helst spara ihop lite pengar, och såklart; komma på vad det är jag vill. Ett år går fort. Alldeles för fort.
I-landsproblem
Det är pinsamt vad jag är bortskämd egentligen. Så inbiten i det svenska samhället, ett i-land. Jag menar inte bortskämd som i att jag får allt jag pekar på, utan som i bekvämligheten att kunna klaga på saker som är så självklara för mig, men önskedrömmar för andra. Den här veckans i-landsproblem har varit ovanligt många, må jag få säga. Dålig skollunch, långa håltimmar, hårfärg som inte vill bli rätt, nagellacksremovern tog slut (världens undergång), datorn har varit seg, jag har bränt mig i solen och har numera ganska oattraktiva märken efter ett visst linne, spindlar invaderar mitt rum lite som de behagar (eftersom jag har öppet där dygnet runt numera), min iPod har för lite minne, mitt svarta nagellack är slut, min mascara har börjat bli torr, jag har skoskav and it goes on and on and on and.... ja, du fattar. Jag och mina världsliga problem.
Sommartider
Var en sväng i stan i morse för att hämta en film som Emma hade glömt ge till mig i går. Det tog nog inte mer än 12 minuter att cykla hela vägen, och jag tror helt klart det beror på det underbara väder vi har kunnat njuta av de senaste dagarna. Högsommarvärme är bara förnamnet. Dessvärre bränner jag min ljusa hy ganska lätt, och måste därför varje morgon smörja in mig med SPF 30, vilket är ett projekt i sig. I alla fall, när jag sen skulle cykla hem igen så doftade det bara av fläder överallt. Jag älskar den doften. Så söt, men ändå så frisk. Då är det sommar för mig, när flädern blommar. Sen fick jag ett litet ryck vid 17-tiden att jag skulle sticka till simrishamn för att möta upp mina gamla favoriter. Var i s-hamn vid 19.00, och åkte därifrån igen vid 23.00. Kort men kul, och årets första dopp blev det också. Vid 21.00-tiden var det fortfarande ca 18° i havet (redan, det är fortfarande tidigt på säsongen och det går redan att bada utan att man dör av köldskador). Att sitta där på stranden var en helsjuk nostalgitripp. Älskar solnedgången där. Eftersom solen inte går ner bakom vattnet hinner det få en sån där härlig rosa/lila ton. Me like. Hoppas att det blir några sånna kvällar till i sommar! Dessutom var det fortfarande varmt i luften när jag kom till malmö. Jag trodde jag skulle frysa ihjäl, men nejdå, nu gör sommarvärmen sig påmind. Härligt värre.
Allmänt
- Jag gillar att klaga, men nu hade jag tänkt bespara er det nu. Imorgon (eller rättare sagt om några timmar) ska jag försöka skriva ett helt arbete på en dag. Ska ju bli intressant att se om det går.
- Olof är hemma igen, efter ett år i USA. Kändes plötsligt som om du aldrig hade åkt.
- Det märks att mamma inte har varit hemma på ett tag, bortskämd som man är. Jag har i alla fall överlevt, till och med fått maten serverad idag.
- På onsdag är det skolavslutning, bad, FEST och alkoholkonsumtion som gäller. Sen är det tåget 07.15 på torsdag morgon för att se min käre bror gå ut nian (och alla småtöser såklart).
- Jag saknar min kamera (pappa tog den med sig på äventyr på Sweden Rock Festival).
- Jag tror jag har lyckats bränna mig UNDER fötterna, hur man nu lyckas med det?
- Och nu ropar sängen. Är så trött att ögonen går i kort.
Fast du, du är rätt söt ändå.
Kronologisk ordning har alltid varit min grej, men jag vet inte om det ens finns i röran av mina tankar idag.
Ett krossat hjärta
Jo, ni som läste mitt förra blogginlägg vet nog mycket väl att mitt hjärta gick i ungefär en miljon bitar i onsdags. Sen dess har jag varit väldigt osäker på vad jag ska känna. Jag tror det är därför som jag inte har varit ledsen. Eller jo, det är klart jag har varit ledsen, men inte alls på samma sätt som jag brukar bli. Det har snarare varit en lättnad. Nu vet jag äntligen lite av hur du tänker (eftersom du var så vänlig att berätta det för mig efter förra inlägget). Jag saknar dig fortfarande, och jag tänker inte mindre på dig för det, men nu är jag nog redo att gå vidare. Jag vet allt för väl hur jag blir om jag vägrar släppa taget och gå vidare. För det är det jag måste göra nu. Gå vidare. Jag hoppas innerligt att du fortfarande vill vara min vän, för vänskapen du har stått för det senaste halvåret är obetalbar. Men jag tror jag vill hålla det där, min vän.
Framtidstro
Såhär i studenttider är det lite svårt att låta bli att längta till sin egen student. Att se alla fullkomligt lysande ansikten, glada och lättade över att skolan är slut, den perfekta dagen, jag vill också! Champagnefrukost, visa upp sig på stan med tjo och tjim, bli uppvaktad och åka på ett sånt där härligt pimpat studentflak. Samtidigt som jag får den här längtan så fort jag ser en studentmössa eller hör en visselpipa, känner jag också en viss oro och ledsamhet över att det trots allt bara är ett år kvar. Jag tycker verkligen om min klass, och jag har en känsla av att jag kommer sakna allihop något så fruktansvärt när allt bara tar slut. Man kan lova varandra att hålla kontakten, att ses då och då, men med hur många håller det löftet egentligen? Jag vågar inte ens tänka på det. Sen kommer också ångesten. Vad ska jag göra med resten av mitt liv? Vad ska jag bli? Vad ska jag göra? Vart ska jag ta vägen? Det absolut lättaste alternativet är att läsa vidare, men jag tror inte jag vill göra det. Inte som det ser ut idag i alla fall. Inte direkt efter studenten. Jag vill resa. Se världen med egna ögon. Skaffa egna erfarenheter, nya vänner, kontakter. Den mest drivande tanken just nu är faktiskt Au Pair, och där kommer nästa fråga. Frankrike eller USA? Båda lockar något fruktansvärt. Men som sagt. Det är ett helt år kvar, och innan det året har gått ska jag ha hunnit klara av skolan, helst spara ihop lite pengar, och såklart; komma på vad det är jag vill. Ett år går fort. Alldeles för fort.
I-landsproblem
Det är pinsamt vad jag är bortskämd egentligen. Så inbiten i det svenska samhället, ett i-land. Jag menar inte bortskämd som i att jag får allt jag pekar på, utan som i bekvämligheten att kunna klaga på saker som är så självklara för mig, men önskedrömmar för andra. Den här veckans i-landsproblem har varit ovanligt många, må jag få säga. Dålig skollunch, långa håltimmar, hårfärg som inte vill bli rätt, nagellacksremovern tog slut (världens undergång), datorn har varit seg, jag har bränt mig i solen och har numera ganska oattraktiva märken efter ett visst linne, spindlar invaderar mitt rum lite som de behagar (eftersom jag har öppet där dygnet runt numera), min iPod har för lite minne, mitt svarta nagellack är slut, min mascara har börjat bli torr, jag har skoskav and it goes on and on and on and.... ja, du fattar. Jag och mina världsliga problem.
Sommartider
Var en sväng i stan i morse för att hämta en film som Emma hade glömt ge till mig i går. Det tog nog inte mer än 12 minuter att cykla hela vägen, och jag tror helt klart det beror på det underbara väder vi har kunnat njuta av de senaste dagarna. Högsommarvärme är bara förnamnet. Dessvärre bränner jag min ljusa hy ganska lätt, och måste därför varje morgon smörja in mig med SPF 30, vilket är ett projekt i sig. I alla fall, när jag sen skulle cykla hem igen så doftade det bara av fläder överallt. Jag älskar den doften. Så söt, men ändå så frisk. Då är det sommar för mig, när flädern blommar. Sen fick jag ett litet ryck vid 17-tiden att jag skulle sticka till simrishamn för att möta upp mina gamla favoriter. Var i s-hamn vid 19.00, och åkte därifrån igen vid 23.00. Kort men kul, och årets första dopp blev det också. Vid 21.00-tiden var det fortfarande ca 18° i havet (redan, det är fortfarande tidigt på säsongen och det går redan att bada utan att man dör av köldskador). Att sitta där på stranden var en helsjuk nostalgitripp. Älskar solnedgången där. Eftersom solen inte går ner bakom vattnet hinner det få en sån där härlig rosa/lila ton. Me like. Hoppas att det blir några sånna kvällar till i sommar! Dessutom var det fortfarande varmt i luften när jag kom till malmö. Jag trodde jag skulle frysa ihjäl, men nejdå, nu gör sommarvärmen sig påmind. Härligt värre.
Allmänt
- Jag gillar att klaga, men nu hade jag tänkt bespara er det nu. Imorgon (eller rättare sagt om några timmar) ska jag försöka skriva ett helt arbete på en dag. Ska ju bli intressant att se om det går.
- Olof är hemma igen, efter ett år i USA. Kändes plötsligt som om du aldrig hade åkt.
- Det märks att mamma inte har varit hemma på ett tag, bortskämd som man är. Jag har i alla fall överlevt, till och med fått maten serverad idag.
- På onsdag är det skolavslutning, bad, FEST och alkoholkonsumtion som gäller. Sen är det tåget 07.15 på torsdag morgon för att se min käre bror gå ut nian (och alla småtöser såklart).
- Jag saknar min kamera (pappa tog den med sig på äventyr på Sweden Rock Festival).
- Jag tror jag har lyckats bränna mig UNDER fötterna, hur man nu lyckas med det?
- Och nu ropar sängen. Är så trött att ögonen går i kort.
Fast du, du är rätt söt ändå.
Kommentarer
Trackback