Malin -

Och ibland bubblar osäkerheten upp. Helt oväntat, helt ovälkommet och helt förutsägbart.
Den kommer ibland, och försvinner lika fort, så som det mesta i livet någon gång gör.
Smärtsam, vild, hjärtslitande. Känslan av osäkerhet kan förstöra en hel dag. En hel natt.
Duger jag? Precis som jag är? Precis som jag står, går och andas? Precis just nu?
Med osäkerheten kommer tankestormarna, och med dem kommer panikångest.
Dunkar huvudet gult och blått, mot kuddens snälla mjukhet. River upp naglarna mot täcket.
Jag är för feg för att säga det högt, det är därför jag skriver. Jag är för lat för att säga det högt.
Jag vill att du ska förstå ändå, att livet aldrig har varit lätt. Tro mig, jag kämpar för allt vad jag är värd.

Jag vill se vad morgondagen har att bjuda på. Men till vilken nytta?

Jag känner mig ensam. Väldigt ensam. Och uttittad. Exponerad.
Är jag något värd i dina ögon?

"Jag" är det fulaste ordet i hela världens ordlista. Jag använder det jämt. Jag, jag, jag.
Jag hatar det.
"Du" är vackrare. Å så mycket vackrare. På alla sätt och vis.