Ut&In eller Upp&Ner?

Märkliga känslor löper amok. Jag vet inte var jag är halva dagarna. Det är precis som om jag sitter fast i en dimma tjock som gröt. Jag irrar runt. Letar efter en fast punkt att fokusera på. Plötsligt kommer en bris och rör om i smeten och min fokuspunkt försvinner. Onda cirklar. Allt börjar om från början. Det känns som om min mage är vänd ut och in, som om hela jag är vänd upp och ner. Onaturliga kroppsliga positioner, galna tankar. Ett virrvarr av galenskaper. Var är jag? Jag vet ju var jag är fysiskt, SÅ borta är jag inte. Men var är JAG? Rösten i huvudet som säger åt mig att gå och gömma mig? Vem är det? Är det "jag"? Eller har jag flera "jag"? Jag orkar inte. Det här driver mig till vansinne. Jag vet bara att om det inte händer något snart kommer jag få spel. Vad händer då?

Fruktansvärt tråkig helg, förövrigt. MSN är det enda konstanta i mitt liv just nu. Söndagen spenderades i skolan. Närmare 5,5 timmar dans... UTAN mat. GREAT. Malin utan mat = mardröm. Och idag fick jag ett mindre psykbryt i skolan. Vem kom på den otroligt idiotiska idéen att sätta TVÅ lärare till kompositionsklassen? Korkat. Man vet ju inte vem man ska lyssna på.

SMYGREKLAM:
Jazzrepertoar: 21-22 maj 19.00 Palladium. 50:- ungdom (tom 26 år). 75:- vuxen.
Kompositionsföreställning: 1 juni 19.00 Heleneholms aula. GRATIS!

Allt är bara ångest. Till och med att skriva den här jävla bloggen är ångest. Jag vet att många av er förväntar er något bra att läsa. Sorry to disappoint you.

Ödets ironi. Karma? Varför måste du va så jävla svår?
(Jag vet att jag är likadan själv. Livets ironi. De högre makternas sätt att visa att man inte ska jävlas med allt och alla).

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback