Märkliga ting.
Jag är så fruktansvärt otacksam att jag skäms. Jag är så olycklig långt in i själen att jag blir rädd.
Tjejerna, das trio, var åter samlade förra helgen. Det var så skönt att ha er här, allt kändes verkligen rätt. Tack för att ni finns. VIP, eller hur?
Olyckan i min kropp går inte att beskriva med ord mer än att den är påfrestande både mentalt och fysiskt. Det värsta är nog ändå att jag stänger in mig själv i mig själv. Jag känner mig okontaktbar, distanserad, frånvarande. Fokus finns inte. Koncentration finns inte. Lätta steg finns inte. Frustration finns. Irritation finns. Tårar finns...
Det går över, det vet jag. Det gör det alltid. Tids nog.
Jag är helt underbart bra på att såra människor när jag mår såhär. Förlåt.
Idag fick vi våra studentmössor. Nu är det fan nära. 89 dagar kvar. YAY!
Fredageftermiddagar i stan är verkligen helt värdelösa. Inte nog med att ALLA tar eftermiddagen ledig från jobb för att fika, nej, barnvagnsmaffian gör sig också påmind. Ska jag inte kunna gå och fika utan att behöva snubbla över 20 barnvagnar, 2 snygga killar med VITA tröjor (skitbra när man bör på en stor latte), hundrasjuttioelva shoppingkassar och minst lika många barn i åldern 3-5 som springer en runt benen? Nog för att jag gillar barn, men nånstans går väl ändå gränsen?
Det är fredag igen. Jag sitter här. Ensam (självvalt, bör tilläggas). Mörkret faller, i dubbel bemärkelse. Jag är uttråkad. När jag är uttråkad brukar jag oftast pilla med Photoshop eller liknande (ser du att jag har ny header IGEN?), men idag lockade inte det så mycket, så som den nörd jag emellanåt är så satte jag mig och läste alla användarvillkor för alla de communities jag är medlem på. Det jag chockades mest över var faktiskt blogg.se's egna villkor, som fick mig att fullständigt tappa hakan.
_____________
Jag älskar att lägga upp franska dikter och låttexter mellan varven, men jag kan alltså blir avstängd om jag gör så. Snacka om att få en däng i huvudet. Hur vet blogg.se om man skriver på de tillåtna språken eller inte? Gör de stickkontroller? ORKA att jag inte FÅR LOV att skriva vad fan jag vill? Det är ju inte på något sätt kränkande, det är bara ett annat språk. Pff.
Nä, nu får det räcka för idag. Pizza, coca cola, chips & Let's Dance är ungefär vad som händer ikväll. Jippi.
Tjejerna, das trio, var åter samlade förra helgen. Det var så skönt att ha er här, allt kändes verkligen rätt. Tack för att ni finns. VIP, eller hur?
Olyckan i min kropp går inte att beskriva med ord mer än att den är påfrestande både mentalt och fysiskt. Det värsta är nog ändå att jag stänger in mig själv i mig själv. Jag känner mig okontaktbar, distanserad, frånvarande. Fokus finns inte. Koncentration finns inte. Lätta steg finns inte. Frustration finns. Irritation finns. Tårar finns...
Det går över, det vet jag. Det gör det alltid. Tids nog.
Jag är helt underbart bra på att såra människor när jag mår såhär. Förlåt.
Idag fick vi våra studentmössor. Nu är det fan nära. 89 dagar kvar. YAY!
Fredageftermiddagar i stan är verkligen helt värdelösa. Inte nog med att ALLA tar eftermiddagen ledig från jobb för att fika, nej, barnvagnsmaffian gör sig också påmind. Ska jag inte kunna gå och fika utan att behöva snubbla över 20 barnvagnar, 2 snygga killar med VITA tröjor (skitbra när man bör på en stor latte), hundrasjuttioelva shoppingkassar och minst lika många barn i åldern 3-5 som springer en runt benen? Nog för att jag gillar barn, men nånstans går väl ändå gränsen?
Det är fredag igen. Jag sitter här. Ensam (självvalt, bör tilläggas). Mörkret faller, i dubbel bemärkelse. Jag är uttråkad. När jag är uttråkad brukar jag oftast pilla med Photoshop eller liknande (ser du att jag har ny header IGEN?), men idag lockade inte det så mycket, så som den nörd jag emellanåt är så satte jag mig och läste alla användarvillkor för alla de communities jag är medlem på. Det jag chockades mest över var faktiskt blogg.se's egna villkor, som fick mig att fullständigt tappa hakan.
_____________
Jag älskar att lägga upp franska dikter och låttexter mellan varven, men jag kan alltså blir avstängd om jag gör så. Snacka om att få en däng i huvudet. Hur vet blogg.se om man skriver på de tillåtna språken eller inte? Gör de stickkontroller? ORKA att jag inte FÅR LOV att skriva vad fan jag vill? Det är ju inte på något sätt kränkande, det är bara ett annat språk. Pff.
Nä, nu får det räcka för idag. Pizza, coca cola, chips & Let's Dance är ungefär vad som händer ikväll. Jippi.
Testosteron.
Nyss hemkommen från simhallen, snacka om att känna sig effektiv. Å andra sidan har jag kanske inte pluggat riktigt så mycket historia som morgondagens prov förmodligen kräver men om jag ska vara helt ärlig så orkar jag inte bry mig, för SÅ kul är det inte med historia. Hur som haver, när jag kom till simhallen var det värsta gympapasset i största delen av bassängen. 40 tanter, eller okej, "kvinnor", kämpade febrilt med att få bort några hektogram av sina "kärlekshandtag". Man kan ju då tycka att hallen borde vara fylld av östrogen istället. Icke sa nicke, för på de två banor som var avgränsade för motionssim fanns det bara killar. SNYGGA sådana. I min ålder (och lite uppåt). Ge mig lite mer komplex? Helt plötsligt exploderade simhallen av testosteron. Det blev inte bättre av att en av killarna började prata med mig när jag gjorde ett kort uppehåll vid ena kortsidan för att få vatten ur ögonen. Jag tror jag ska hålla simningen till söndagarna. Då är där oftast bara äldre damer och herrar.
Nu är jag lagom mör. Nyduschad och sådär härligt trött som man bara blir av träning.
99 dagar kvar till studenten. YAY!
Att en viss människa är tillbaka i skolan gjorde min dag så mycket bättre än jag trodde den skulle komma att bli. Gårdagen ska vi inte ens prata om. Jag var bara så glad när jag vaknade i morse och insåg att den dagen var över och borta. Då är det fan illa asså. Fast jag tror att jag var en väldigt bra vän igår.
Ett leende kan göra så mycket.
Idag fick vi vår nya ytterdörr (den har vi bara varit lovad sen vi flyttade in i juli -07). Den har 4 lås. Känns det lönt?
Min historialärare är cool. Han är nånstans mellan 60 och pensionen, och så jävla cool. Jag vill också vara cool när jag blir gammal. Inte en såndär bitter, elak tant som bara mumlar för sig själv och som bara kommunicerar med sina blommor. Låt mig aldrig bli sån.
Så fort jag ser en bebis vill jag ha en egen. Lite skrämmande.
Off to bed, I am. Godnatt, mina pärlor.
Nu är jag lagom mör. Nyduschad och sådär härligt trött som man bara blir av träning.
99 dagar kvar till studenten. YAY!
Att en viss människa är tillbaka i skolan gjorde min dag så mycket bättre än jag trodde den skulle komma att bli. Gårdagen ska vi inte ens prata om. Jag var bara så glad när jag vaknade i morse och insåg att den dagen var över och borta. Då är det fan illa asså. Fast jag tror att jag var en väldigt bra vän igår.
Ett leende kan göra så mycket.
Idag fick vi vår nya ytterdörr (den har vi bara varit lovad sen vi flyttade in i juli -07). Den har 4 lås. Känns det lönt?
Min historialärare är cool. Han är nånstans mellan 60 och pensionen, och så jävla cool. Jag vill också vara cool när jag blir gammal. Inte en såndär bitter, elak tant som bara mumlar för sig själv och som bara kommunicerar med sina blommor. Låt mig aldrig bli sån.
Så fort jag ser en bebis vill jag ha en egen. Lite skrämmande.
Off to bed, I am. Godnatt, mina pärlor.
Bättre sent än aldrig.
Det har jag fått lära mig sedan jag var liten, att det är bättre sent än aldrig. Synd bara att det inte funkar i skolan. Det hjälper inte att komma till skolan på onsdag och ursäkta det missade provet till matteläraren med "bättre sent än aldrig", för jag tror seriöst att hon hade smällt matteboken, om inte i huvudet på mig, så i alla fall i bänken. Jag har alltid varit duktig på matte, tills vi fick "den" (hon är inte värd en riktig namnförkortning ens) till lärare. Pedagogik? Fick du inte lära dig det på högskolan? Gick du ens på högskolan? Efter FÖRRA årsskiftet?
Okej, okej, jag vet att jag försöker lägga över min bristande självdisciplin på den människa jag tycker minst om i världen just nu, men vafan, hur ska jag kunna göra mina läxor om jag inte fattar vad jag sysslar med? Å andra sidan har jag haft sisådär tre ton andra läxor jag lika gärna hade kunnat göra på lovet som jag verkligen inte ens har brytt mig om. Jag orkar inte längre. Jag vill inte längre. Om "barnen i Afrika" nu så gärna vill gå i skolan så får de gärna ta min plats ett tag (och ja, jag är väl medveten om min politiska inkorrekthet och inskränkta fördomar, men jag är allmänt arg, så låt mig vara).
Jag har spenderat en hel vecka till att bara vara. Jag har börjat simma igen (mina höfter var inte så roliga i tisdags och onsdags), jag har åkt halva Skåne runt med fröken Bengtsson (precis som förr, allt för dig, min VIP), jag har kollat på massvis med film, jag har ätit massvis med onyttigheter, jag har varit på fest, jag har fått tillbaka min mobiltelefon (utan några nummer kvar), jag har umgåtts med mina bröder (och lillasyster), jag har övningskört, jag har verkligen utnyttjat veckan till allt UTOM det jag behövde den till, och det har varit så jävla skönt.
Jag är numera officiellt kär i Björn Gustavsson. Hans insats i Melodifestivalen är ju klockren och obetalbar. Synd att han är så kär i Carina Berg bara.
"Fan vad stora ögon du har" - kläckte min lille lillebror ur sig vid middagsbordet härom dagen (han hade suttit och stirrat på mig ganska länge vilket gör mig ganska illa till mods, särskilt när jag äter). Öhm, okej, tack?
Jag är ganska dålig på att lära mig från mina misstag.
Jag läste i tidningen i fredags om Sveriges två största tjejbloggare med ca 70.000 unika läsare vars per vecka. Bloggar som inte handlar om mer än min (dvs egentligen.. ingenting?). Då kan man ju undra vad de gör för att sälja in sin blogg hos alla ungdomar. Ptja, inte för att jag bryr mig längre eller så, jag hade ju trots allt ca 200 unika läsare per dag sommaren 06. HAHA, orka att jag är såååå trött på allt just i denna stund? Jag stör mig på allt och alla, särskilt på dem som verkar ha framgångsgudarna vid sin sida. BAH.
Jag tror det kallas PMS.
Okej, okej, jag vet att jag försöker lägga över min bristande självdisciplin på den människa jag tycker minst om i världen just nu, men vafan, hur ska jag kunna göra mina läxor om jag inte fattar vad jag sysslar med? Å andra sidan har jag haft sisådär tre ton andra läxor jag lika gärna hade kunnat göra på lovet som jag verkligen inte ens har brytt mig om. Jag orkar inte längre. Jag vill inte längre. Om "barnen i Afrika" nu så gärna vill gå i skolan så får de gärna ta min plats ett tag (och ja, jag är väl medveten om min politiska inkorrekthet och inskränkta fördomar, men jag är allmänt arg, så låt mig vara).
Jag har spenderat en hel vecka till att bara vara. Jag har börjat simma igen (mina höfter var inte så roliga i tisdags och onsdags), jag har åkt halva Skåne runt med fröken Bengtsson (precis som förr, allt för dig, min VIP), jag har kollat på massvis med film, jag har ätit massvis med onyttigheter, jag har varit på fest, jag har fått tillbaka min mobiltelefon (utan några nummer kvar), jag har umgåtts med mina bröder (och lillasyster), jag har övningskört, jag har verkligen utnyttjat veckan till allt UTOM det jag behövde den till, och det har varit så jävla skönt.
Jag är numera officiellt kär i Björn Gustavsson. Hans insats i Melodifestivalen är ju klockren och obetalbar. Synd att han är så kär i Carina Berg bara.
"Fan vad stora ögon du har" - kläckte min lille lillebror ur sig vid middagsbordet härom dagen (han hade suttit och stirrat på mig ganska länge vilket gör mig ganska illa till mods, särskilt när jag äter). Öhm, okej, tack?
Jag är ganska dålig på att lära mig från mina misstag.
Jag läste i tidningen i fredags om Sveriges två största tjejbloggare med ca 70.000 unika läsare vars per vecka. Bloggar som inte handlar om mer än min (dvs egentligen.. ingenting?). Då kan man ju undra vad de gör för att sälja in sin blogg hos alla ungdomar. Ptja, inte för att jag bryr mig längre eller så, jag hade ju trots allt ca 200 unika läsare per dag sommaren 06. HAHA, orka att jag är såååå trött på allt just i denna stund? Jag stör mig på allt och alla, särskilt på dem som verkar ha framgångsgudarna vid sin sida. BAH.
Jag tror det kallas PMS.
Bekräftelse är tillfredställande.
"Jag har saknat dig Malin"
Det är SÅNT som sätter guldkant på dagarna. Det var så välbehövda ord. Jag gillar att känna mig omtyckt, att vara saknad, att bli tänkt på. Det är tillfredställande att bli bekräftad. Det är bra för egot.
Festen i fredags var ballast på jäääääävligt länge. TACK Josie & co !
114 dagar kvar till studenten, and counting. Snart, snart, snart är det över. Det är verkligen det enda som får mig att ens överväga läxor för tillfället. Känner mig dock lite duktig som har gjort en tredjedel av mitt kulturhistoriaarbete på sammanlagt 6 timmar (uppdelat på igår och idag). BRA att vi bara har haft en och en halv termin på oss att göra det, och att det ska vara inlämnat på fredag, och att jag började igår. Engagemang? Vad är det?
Idag har varit en sån dag då jag har känt mig lite vilsen. Borttappad nästan. En sån dag då jag hade kunnat gråta över ingenting bara för att få ur mig lite spänningar. Det kommer säkert sen, lagom till sovdags, som alltid. Tur att det snart är lov :)
"Jag hör aldrig dig snacka skit"
Jag visste inte ens själv att jag inte snackade skit. Är det bara som jag tänker? Eller får mamma ta allt? Anyway, jag antar att det är en god egenskap.
Det ÄR en bra dag idag, jag har haft flyt känns det som. Nu ska jag fortsätta plugga (en halvtimme till i alla fall). Yay. Säng tidigt idag. That's for sure.
Sex, drugs and Rock'n'roll , baby (;
Tortyr.
Det måste nog krävas en viss grad av sadism för att bli den typen av läkaren som "undersökte" mig igår. Elektromagnetisk undersökning. "Detta test gör inte ont", stod det i kallelsen. MY ASS, säger jag. Jag har inte gråtit så mycket på VÄLDIGT länge. Det var den typen av smärta man inte kan tänka bort. Det var tortyr. Jag tänker aldrig gå dit igen (och om doktorn gjorde rätt, vilket är jävligt mycket bäst för hennes egen skull, så ska det inte behövas heller). Jag är tydligen "frisk" i mina nerver. All den tortyr för att konstatera att jag inte har reumatism. GAH!
Sen bar det vidare till tandläkaren för att kontrollera en envis visdomstand. Jag som brukar hata tandläkaren tyckte helt plötsligt att det var rena rama semestern i jämförelse med läkarbesöket tidigare.
Dansare som den här tjejen botar inte direkt min ångest. Endast 9 år gammal kan hon göra prylar som inte ens jag har sett skånes dansteaters dansare göra. Insane, man.
Jag har fortfarande läxor upp till öronen.
PARIS, baby! Den 8 april åker jag till Paris, kommer hem igen den 13 april. SÅ underbart!
Fest på fredag, men jag känner fortfarande inte spänningen. Måtte den infinna sig imorgon! Kanske kommer när det är dags att välja kläder. Dagens I-landsproblem... (AH, jag har inget att ha på mig ! )
Låten går på repeat i iPoden: Lazee - Rock away . Texten är så sjukt rolig.
Nu är klockan cirkus 21 och jag är SÅ redo att jag och lägga mig. Jag måste bara...
Sen bar det vidare till tandläkaren för att kontrollera en envis visdomstand. Jag som brukar hata tandläkaren tyckte helt plötsligt att det var rena rama semestern i jämförelse med läkarbesöket tidigare.
Dansare som den här tjejen botar inte direkt min ångest. Endast 9 år gammal kan hon göra prylar som inte ens jag har sett skånes dansteaters dansare göra. Insane, man.
Jag har fortfarande läxor upp till öronen.
PARIS, baby! Den 8 april åker jag till Paris, kommer hem igen den 13 april. SÅ underbart!
Fest på fredag, men jag känner fortfarande inte spänningen. Måtte den infinna sig imorgon! Kanske kommer när det är dags att välja kläder. Dagens I-landsproblem... (AH, jag har inget att ha på mig ! )
Låten går på repeat i iPoden: Lazee - Rock away . Texten är så sjukt rolig.
Nu är klockan cirkus 21 och jag är SÅ redo att jag och lägga mig. Jag måste bara...
Stjärnklara nätter.
Aldrig är himeln så stjärnklar som en iskall natt mitt ute i ingenstans, och aldrig är den lika vacker att avnjuta som när sällskapet skiner ikapp med stjärnorna. Aldrig har det varit så svårt att veta var ögonen borde fokusera, och aldrig har någon tryckt på rätt knappar på det viset förr. Tur att kylan döljer rodnade kinder. Tur att allt kan skämtas bort med en dans.
Han är numera mallen för framtida pojkvänner.
Skolan kväver, kräver och begraver. Det är 122 dagar kvar till studenten. Skratta eller gråta?
Tjejkvällen i tisdags var välbehövd. Helt fantastiskt rolig. Festen igår var... well, med tanke på hur irriterad jag var hela dagen igår så blev det faktiskt jättebra till slut (märkte du inte hur mitt poetiska jag fick nytt liv?).
Karman är ur funktion ganska ofta nu för tiden. Jag tror mig ha funnit den felande länken. Det är en Hon.
Körde halka i tisdags. Nu är det bara uppkörningen kvar!
Bilder från fester mm finnes på min bilddagbok.
Matematik, sen sängen. YAY, vilken kombination. Rädda mig, någon?
Han är numera mallen för framtida pojkvänner.
Skolan kväver, kräver och begraver. Det är 122 dagar kvar till studenten. Skratta eller gråta?
Tjejkvällen i tisdags var välbehövd. Helt fantastiskt rolig. Festen igår var... well, med tanke på hur irriterad jag var hela dagen igår så blev det faktiskt jättebra till slut (märkte du inte hur mitt poetiska jag fick nytt liv?).
Karman är ur funktion ganska ofta nu för tiden. Jag tror mig ha funnit den felande länken. Det är en Hon.
Körde halka i tisdags. Nu är det bara uppkörningen kvar!
Bilder från fester mm finnes på min bilddagbok.
Matematik, sen sängen. YAY, vilken kombination. Rädda mig, någon?
PMS.
ATT JAG ALDRIG KAN LÄRA MIG ATT HÅLLA MIN STORA KÄFT STÄNGD :@
Det ger dålig karma att klaga så mycket som jag har gjort idag, och det är jag medveten om. Förlåt, och hoppas att ni har överseende.
Det ger dålig karma att klaga så mycket som jag har gjort idag, och det är jag medveten om. Förlåt, och hoppas att ni har överseende.
Snömagi.
Jag är också bra på att tycka synd om mig själv. Vilken nyhet, va?
Igår blev jag akut sjuk i någon sort kräkframkallande åkomma. Maginfluensa, matförgitftning, fyllesjuka eller stress spelar ingen roll, för jag har nog ALDRIG mått så dåligt, någonsin. Jag visste inte att det fick plats så mycket i en mage. Det var fruktansvärt äckligt och jag är glad att det är över.
Idag skulle jag åka till Ystad för att möta upp pappa och övningsköra en sväng. När jag satt på tåget kom jag på mig själv med att sakna snön och den magi som den framkallar, där den brukar ligga blank och orörd på våra skånska slätter. Snön gör så att rådjuren och hararna syns så mycket lättare, solen verkar färgar allting rosa större delarna av dagen, husen ser inte så spöklika ut. Jag hoppas att mina barn också kommer att få uppleva magin med snö.
Övningskörandet gick bra. Jag är bara lite dålig på att se gående. Känn dig varnad?
I eftermiddag/kväll har jag kollat på film. Jag känner mig lite småtöntig som har en så stor passion för typiska tjejfilmer, men jag kan verkligen inte hjälpa det. Just nu är det "Bring it on, All or Nothing" som gäller. Jag tror jag har sett den tio gånger redan, och då bör det tilläggas att jag såg den första gången på jullovet. Gillar du snygga tjejer, snygga killar, kaxiga repliker och asgrymma moves så rekommenderar jag starkt denna film.
Snart börjar "Gossip Girl" på Kanal 5. MISSA INTE!
Jag har kommit på att jag kan vara ganska ytlig. Och elak. Och fåfäng. Och verkligen jättebitchig. Oftast är det inte medvetet och när det väl är medvetet brukar jag i alla fall försöka hålla det lite "low key". Jag har ängeln på vänster axel och djävulen på höger. Jag tror du ser dem. De bråkar konstant, och jag försöker verkligen att hålla god min. För ja, jag är bara människa. Ibland vill jag faktiskt bara strypa allt och alla. Då brukar jag istället knyta händerna så hårt att mina naglar känns i handflatan, sen kommer jag på att det inte är värt det. Gå vidare.
Igår blev jag akut sjuk i någon sort kräkframkallande åkomma. Maginfluensa, matförgitftning, fyllesjuka eller stress spelar ingen roll, för jag har nog ALDRIG mått så dåligt, någonsin. Jag visste inte att det fick plats så mycket i en mage. Det var fruktansvärt äckligt och jag är glad att det är över.
Idag skulle jag åka till Ystad för att möta upp pappa och övningsköra en sväng. När jag satt på tåget kom jag på mig själv med att sakna snön och den magi som den framkallar, där den brukar ligga blank och orörd på våra skånska slätter. Snön gör så att rådjuren och hararna syns så mycket lättare, solen verkar färgar allting rosa större delarna av dagen, husen ser inte så spöklika ut. Jag hoppas att mina barn också kommer att få uppleva magin med snö.
Övningskörandet gick bra. Jag är bara lite dålig på att se gående. Känn dig varnad?
I eftermiddag/kväll har jag kollat på film. Jag känner mig lite småtöntig som har en så stor passion för typiska tjejfilmer, men jag kan verkligen inte hjälpa det. Just nu är det "Bring it on, All or Nothing" som gäller. Jag tror jag har sett den tio gånger redan, och då bör det tilläggas att jag såg den första gången på jullovet. Gillar du snygga tjejer, snygga killar, kaxiga repliker och asgrymma moves så rekommenderar jag starkt denna film.
Snart börjar "Gossip Girl" på Kanal 5. MISSA INTE!
Jag har kommit på att jag kan vara ganska ytlig. Och elak. Och fåfäng. Och verkligen jättebitchig. Oftast är det inte medvetet och när det väl är medvetet brukar jag i alla fall försöka hålla det lite "low key". Jag har ängeln på vänster axel och djävulen på höger. Jag tror du ser dem. De bråkar konstant, och jag försöker verkligen att hålla god min. För ja, jag är bara människa. Ibland vill jag faktiskt bara strypa allt och alla. Då brukar jag istället knyta händerna så hårt att mina naglar känns i handflatan, sen kommer jag på att det inte är värt det. Gå vidare.
Jag är bra.
Adrenalin, sockerrus och övertrötthet är ingen bra kombination. Någonsin.
I måndags morse gjorde jag en ytterst god gärning så jag hoppas verkligen att mitt karmakonto ligger på plus nu. På väg till skolan såg jag att tjejen som hoppade av bussen samtidigt som jag tappade sitt busskort när hon skulle springa ifatt nästa buss som även jag skulle med. Jag fiskade upp kortet i förbifarten (för även jag sprang, tro det eller ej), och väl framme fick hon tillbaka det. Jag hade lika gärna kunnat behålla det själv då det visade sig vara ett rabattkort, men istället fick jag världens goaste kram och ett jättestort leende. Måhända klyschigt, men helt klart obetalbart.
I tisdags var det Öppet Hus på Heleneholm. Jag är nog i särklass bäst på att sälja min skola, samt inriktning och tillval, till vilsna och förvirrade 15-åringar. Lärarna uppskattade mina kunskaper (jag visste inte ens själv att jag vet så mycket om min skola) och föräldrarna såg minst sagt nöjda ut med det jag fick sagt. Kanske skulle satsa på att bli säljare istället? I vilket fall som helst så var där nog fler heleneholmare än vilsna 15-åringar på skolan, men det var mysigt. Gratis kaffe och kakor, och såklart livemusik, är alltid bra. Mindre bra var den migrän jag lyckades dra på mig under kvällen. Det resulterade helt enkelt med att jag gick och lade mig samma stund jag kom hem (21.05) och steg inte upp förrän 08.20. Jag har nog aldrig varit så utvilad en onsdag som igår.
Jag pluggade BÅDE franska och engelska igår. KORS I TAKET, Malin. Ändå gick läxförhöret på engelskan idag inte så jättebra. Å andra sidan har jag inte de senaste två åren gjort ett franskaförhör så fort och känt att jag nog har chans på poäng på ALLA meningar. Jag känner mig väldigt duktig när jag tänker på det.
Jag skrev en jättefin krönika på religionlektionen idag, om hur sex och religion mer eller mindre är samma sak. Dumt nog skrev jag den i mitt skrivhäfte som jag (oftast) skriver religionskunskap i, så den boken hamnade i mitt skåp. Imorgon kanske den dyker upp här, om jag kommer ihåg den.
Och såhär kul har jag på mina historialektioner.
Nu ska jag plugga... öhm... eeh... kulturhistoria, kanske? Pick one.
I måndags morse gjorde jag en ytterst god gärning så jag hoppas verkligen att mitt karmakonto ligger på plus nu. På väg till skolan såg jag att tjejen som hoppade av bussen samtidigt som jag tappade sitt busskort när hon skulle springa ifatt nästa buss som även jag skulle med. Jag fiskade upp kortet i förbifarten (för även jag sprang, tro det eller ej), och väl framme fick hon tillbaka det. Jag hade lika gärna kunnat behålla det själv då det visade sig vara ett rabattkort, men istället fick jag världens goaste kram och ett jättestort leende. Måhända klyschigt, men helt klart obetalbart.
I tisdags var det Öppet Hus på Heleneholm. Jag är nog i särklass bäst på att sälja min skola, samt inriktning och tillval, till vilsna och förvirrade 15-åringar. Lärarna uppskattade mina kunskaper (jag visste inte ens själv att jag vet så mycket om min skola) och föräldrarna såg minst sagt nöjda ut med det jag fick sagt. Kanske skulle satsa på att bli säljare istället? I vilket fall som helst så var där nog fler heleneholmare än vilsna 15-åringar på skolan, men det var mysigt. Gratis kaffe och kakor, och såklart livemusik, är alltid bra. Mindre bra var den migrän jag lyckades dra på mig under kvällen. Det resulterade helt enkelt med att jag gick och lade mig samma stund jag kom hem (21.05) och steg inte upp förrän 08.20. Jag har nog aldrig varit så utvilad en onsdag som igår.
Jag pluggade BÅDE franska och engelska igår. KORS I TAKET, Malin. Ändå gick läxförhöret på engelskan idag inte så jättebra. Å andra sidan har jag inte de senaste två åren gjort ett franskaförhör så fort och känt att jag nog har chans på poäng på ALLA meningar. Jag känner mig väldigt duktig när jag tänker på det.
Jag skrev en jättefin krönika på religionlektionen idag, om hur sex och religion mer eller mindre är samma sak. Dumt nog skrev jag den i mitt skrivhäfte som jag (oftast) skriver religionskunskap i, så den boken hamnade i mitt skåp. Imorgon kanske den dyker upp här, om jag kommer ihåg den.
Och såhär kul har jag på mina historialektioner.
Nu ska jag plugga... öhm... eeh... kulturhistoria, kanske? Pick one.
En trött blogg.
Det är söndag igen, endast 142 dagar kvar till studenten och jag är verkligen jättetrött.
Vi har hela helgen kunnat läsa i alla nättidningar om hackern som tog sig in i Bilddagbokens servrar osv, för att norpa åt sig hundra tusentals inloggningsuppgifter. Min fråga till denna människa är; HUR FAN ORKAR DU? Du gör folk upprörda, arga, ledsna, och du förstör. Du förstör så mycket att det är löjligt. Vad är problemet? Får du ingen uppmärksamhet hemma eller?
Ja, det var då det lite anfall jag behövde få ur systemet kände jag. Jag har nämligen själv gått och blivit lite bdb-beroende (och till er som tycker att ni har gått förbi fjortisstadiet Lunarstorm; Lunarstorm äger till stora delar Bilddagboken. Är du lika tuff nu?).
Igår var lille lillebror i stan och gjorde en ny piercing. Vänster sida av läppen, precis som storasyster!
Nya favoriterna i iPoden; Paramore ( speciellt ' Fences ' )
Jag mår bättre än jag gjort på länge. Jag känner mig vid liv, jag känner mig ovanligt stark. Fattas bara att min morgonkarma inte funkar imorgon heller (för det har den inte gjort på hela veckan). Fast å andra sidan lade jag nog över 3 timmar i fredags på att snygga till min blogg (jag är inte så jättesnabb på det där med nya grejer, men jag gjorde det HELT själv, och nädå, jag är inte alls mallig över det...).
I veckan drömde jag ytterliggare en dröm som jag är bergsäker på är/kommer bli sann. Mitt första barn kommer att bli en pojke.
Nu får det vara färdigtramsat. Jag är verkligen jättetrött, och jag har inte ens gjort något vettigt (eller ja, 'ovettigt') på hela helgen. Jag behöver festa loss känner jag. Nästa helg, någon?
Jag känner mig frälst, och jag vill bara precis sprida kärlek över er alla, men då kommer väl någon ringa sjukhuset och fråga vad de har gett mig, för jag är inte den typen av människa egentligen. Men här har ni mig, den nya Malin. Fylld av kärlek (förutom till de som hackade bdb), villig att dela med mig.
God natt, mina små söta änglar. Att ni ens läser detta betyder så mycket mer än ni tror. <3
Vi har hela helgen kunnat läsa i alla nättidningar om hackern som tog sig in i Bilddagbokens servrar osv, för att norpa åt sig hundra tusentals inloggningsuppgifter. Min fråga till denna människa är; HUR FAN ORKAR DU? Du gör folk upprörda, arga, ledsna, och du förstör. Du förstör så mycket att det är löjligt. Vad är problemet? Får du ingen uppmärksamhet hemma eller?
Ja, det var då det lite anfall jag behövde få ur systemet kände jag. Jag har nämligen själv gått och blivit lite bdb-beroende (och till er som tycker att ni har gått förbi fjortisstadiet Lunarstorm; Lunarstorm äger till stora delar Bilddagboken. Är du lika tuff nu?).
Igår var lille lillebror i stan och gjorde en ny piercing. Vänster sida av läppen, precis som storasyster!
Nya favoriterna i iPoden; Paramore ( speciellt ' Fences ' )
Jag mår bättre än jag gjort på länge. Jag känner mig vid liv, jag känner mig ovanligt stark. Fattas bara att min morgonkarma inte funkar imorgon heller (för det har den inte gjort på hela veckan). Fast å andra sidan lade jag nog över 3 timmar i fredags på att snygga till min blogg (jag är inte så jättesnabb på det där med nya grejer, men jag gjorde det HELT själv, och nädå, jag är inte alls mallig över det...).
I veckan drömde jag ytterliggare en dröm som jag är bergsäker på är/kommer bli sann. Mitt första barn kommer att bli en pojke.
Nu får det vara färdigtramsat. Jag är verkligen jättetrött, och jag har inte ens gjort något vettigt (eller ja, 'ovettigt') på hela helgen. Jag behöver festa loss känner jag. Nästa helg, någon?
Jag känner mig frälst, och jag vill bara precis sprida kärlek över er alla, men då kommer väl någon ringa sjukhuset och fråga vad de har gett mig, för jag är inte den typen av människa egentligen. Men här har ni mig, den nya Malin. Fylld av kärlek (förutom till de som hackade bdb), villig att dela med mig.
God natt, mina små söta änglar. Att ni ens läser detta betyder så mycket mer än ni tror. <3
Positiv eller positiv.
Efter ett lov av lata dagar med mycket mat började skolan. Idag har jag varit hungrig hela dagen. HEJ skolan.
Det är tur att man har så insiktsfulla skolkamrater som jag har. Idag fick jag nämligen höra att det inte räcker att tänka "Tänk positivt", för det räcker inte. Man måste målrikta varje positiv tanke, annars funkar det inte och då är det bortkastad energi. Det ligger nog mycket sanning bakom dessa ord, och jag tänker ta dem till mig och försöka leva efter dessa så gott jag kan. Tack A !
Min dag började helt fantastiskt bra idag! Jag kom upp i tid, hann duscha, käka frukost OCH sminka mig. Sistnämnda brukar jag göra på bussen, med förvånansvärt bra resultat. Jag hann till och med med rätt buss. Vid bussbytet på värnhem gick det dock bara utför. Tappade City på marken och skulle då vara duktig och plocka upp den. Vem lyckas då rispa upp HELA sin ny-manikyrerade nagel? Jo, jag! BRA Malin. Sånt kan förstöra en hel dag för mig. Dessutom spillde jag kaffe på mina nytvättade jeans när jag väl kom till skolan. Tänk positivt, tänk positivt. Aefan, just det. Målrikta. Öhm... Jag kan ju måla om mina naglar ikväll, det är inte hela världen. Jag har ju faktiskt fler nytvättade jeans hemma. Nya imorgon, inga problem. ANDAS.
Idag hade jag min första körlektion sen veckan innan uppskrivningen. Det kändes bra, jag börjar känna mig säker på vägen nu. Bokade dessutom Halka idag. Moha, nu är det nära! HEJ körkort!
"Asså, det säger verkligen allt om dig" - C om det faktum att jag fortfarande har några MCR-låtar i min iPod. Ska jag be om ursäkt för mig själv nu också? Haha, tror inte det va. Du är söt, men så kul ska vi inte ha.
Nu ska jag sätta mig och försöka få kläm på "derivata", "sekant", "differenskvot" och alla andra roliga matematiska termer. Yay!
Det är tur att man har så insiktsfulla skolkamrater som jag har. Idag fick jag nämligen höra att det inte räcker att tänka "Tänk positivt", för det räcker inte. Man måste målrikta varje positiv tanke, annars funkar det inte och då är det bortkastad energi. Det ligger nog mycket sanning bakom dessa ord, och jag tänker ta dem till mig och försöka leva efter dessa så gott jag kan. Tack A !
Min dag började helt fantastiskt bra idag! Jag kom upp i tid, hann duscha, käka frukost OCH sminka mig. Sistnämnda brukar jag göra på bussen, med förvånansvärt bra resultat. Jag hann till och med med rätt buss. Vid bussbytet på värnhem gick det dock bara utför. Tappade City på marken och skulle då vara duktig och plocka upp den. Vem lyckas då rispa upp HELA sin ny-manikyrerade nagel? Jo, jag! BRA Malin. Sånt kan förstöra en hel dag för mig. Dessutom spillde jag kaffe på mina nytvättade jeans när jag väl kom till skolan. Tänk positivt, tänk positivt. Aefan, just det. Målrikta. Öhm... Jag kan ju måla om mina naglar ikväll, det är inte hela världen. Jag har ju faktiskt fler nytvättade jeans hemma. Nya imorgon, inga problem. ANDAS.
Idag hade jag min första körlektion sen veckan innan uppskrivningen. Det kändes bra, jag börjar känna mig säker på vägen nu. Bokade dessutom Halka idag. Moha, nu är det nära! HEJ körkort!
"Asså, det säger verkligen allt om dig" - C om det faktum att jag fortfarande har några MCR-låtar i min iPod. Ska jag be om ursäkt för mig själv nu också? Haha, tror inte det va. Du är söt, men så kul ska vi inte ha.
Nu ska jag sätta mig och försöka få kläm på "derivata", "sekant", "differenskvot" och alla andra roliga matematiska termer. Yay!
Ibland är jag duktig.
Jag hämtade ut mitt nya pass idag. Jag ser ut som en vindögd brottsling och jag längtar SÅ efter att få visa upp det för passkontrollanten (som brukar vara en snygging i min ålder på Kastrup). Märk väl ironin.
Jag kände mig otroligt duktig som var uppe i någorlunda tid idag. Förvisso tog det mig ett par timmar att faktiskt vakna men när jag väl gjorde det och kom iväg så fick jag hur mycket som helst gjort. Jag var och fick mitt hår klippt, vilket verkligen inte var en dag för tidigt, jag var och köpte fler körlektioner, var som sagt och hämtade ut mitt pass och så blev det ju en del spring i affärerna. Jag älskar att gå på stan själv; mitt eget tempo, jag kan spendera hur mycket/lite tid jag vill i varje affär, kafferast när jag känner för och såklart ingen som säger "men jooo, den är ju så fin på dig, ska du inte ha den?".
Just nu lyssnar jag på Jesse McCartney. Det är en sjuk nostalgitripp, vill jag påstå. Sommaren
-05, Gröstorp, fröken Bengtsson och jag, två helgalna veckor. Tänk vad små vi var då, och tänk vad "slumpa"-funktionen kan åstadkomma. Förresten var Jesse McCartney med i en serie som gick på femman innan, Summerland. Undrar om det finns fler avsnitt av den. Hm, det ska jag kolla upp sen.
Imorgon börjar skolan. Bitterljuv känsla. Jag känner mig i alla fall utvilad, det är kanske det viktigaste.
Och han är fin, Jesse, annat vill jag inte påstå.
För övrigt siktar jag mot stjärnorna just nu. Jag vill, jag kan, jag ska.
Jag kände mig otroligt duktig som var uppe i någorlunda tid idag. Förvisso tog det mig ett par timmar att faktiskt vakna men när jag väl gjorde det och kom iväg så fick jag hur mycket som helst gjort. Jag var och fick mitt hår klippt, vilket verkligen inte var en dag för tidigt, jag var och köpte fler körlektioner, var som sagt och hämtade ut mitt pass och så blev det ju en del spring i affärerna. Jag älskar att gå på stan själv; mitt eget tempo, jag kan spendera hur mycket/lite tid jag vill i varje affär, kafferast när jag känner för och såklart ingen som säger "men jooo, den är ju så fin på dig, ska du inte ha den?".
Just nu lyssnar jag på Jesse McCartney. Det är en sjuk nostalgitripp, vill jag påstå. Sommaren
-05, Gröstorp, fröken Bengtsson och jag, två helgalna veckor. Tänk vad små vi var då, och tänk vad "slumpa"-funktionen kan åstadkomma. Förresten var Jesse McCartney med i en serie som gick på femman innan, Summerland. Undrar om det finns fler avsnitt av den. Hm, det ska jag kolla upp sen.
Imorgon börjar skolan. Bitterljuv känsla. Jag känner mig i alla fall utvilad, det är kanske det viktigaste.
Och han är fin, Jesse, annat vill jag inte påstå.
För övrigt siktar jag mot stjärnorna just nu. Jag vill, jag kan, jag ska.
Ramla inte!
Det snöar ute. Jag hatar snö.
Lovet är snart slut och jag vet inte riktigt om jag ska skratta eller gråta. Nu är snart "sen" här, det man har gått och skjutit på i tre år. "Framtiden" och "planering" har varit så avlägsna ord under en väldigt lång tid, men nu kommer "sen" stormande genom dörren. Idag är det 150 dagar kvar till studenten. Det är skrämmande men ack så underbart! Sen är det avklarat! Skolan = dåtid. Det ska bli skönt, och med mitt "2008-tänkande" kommer dessa 150 dagar bli en barnlek.
Igår var jag och Jennie på stans enda vinteröppna krog i Simrishamn och drack vin. Det var sådär lagom mysigt, och alla vilda gissningar om huruvida framtiden kommer se bra ut för våra vänner var väldigt roliga. Vi höll på att blåsa bort på vägen hem, och frysa ihjäl för den delen, och aldrig har det varit så skönt att få krypa ihop i sängen och glo på film som då. Vid två gick vi och la oss, och vid fem ringde min telefon. Yay!
Efter en väldigt lång resa till Malmö, med lillasyster i släptåg, så skulle jag in till stan på kaffedejt. Förutom att jag gjorde världens snyggaste vurpa när jag steg av bussen så klarade jag mig ganska bra. Det blev vår replik; "Ramla inte!", för vi sa nog så varannan minut på vår lilla promenad till caféet.
Det fick inte bli såhär, jag lovade mig själv det. Jag är dålig på att lova saker. Fan.
Nu ska jag gå och hoppa på lillasyster, bara för att hon är bäst ibland.
Lovet är snart slut och jag vet inte riktigt om jag ska skratta eller gråta. Nu är snart "sen" här, det man har gått och skjutit på i tre år. "Framtiden" och "planering" har varit så avlägsna ord under en väldigt lång tid, men nu kommer "sen" stormande genom dörren. Idag är det 150 dagar kvar till studenten. Det är skrämmande men ack så underbart! Sen är det avklarat! Skolan = dåtid. Det ska bli skönt, och med mitt "2008-tänkande" kommer dessa 150 dagar bli en barnlek.
Igår var jag och Jennie på stans enda vinteröppna krog i Simrishamn och drack vin. Det var sådär lagom mysigt, och alla vilda gissningar om huruvida framtiden kommer se bra ut för våra vänner var väldigt roliga. Vi höll på att blåsa bort på vägen hem, och frysa ihjäl för den delen, och aldrig har det varit så skönt att få krypa ihop i sängen och glo på film som då. Vid två gick vi och la oss, och vid fem ringde min telefon. Yay!
Efter en väldigt lång resa till Malmö, med lillasyster i släptåg, så skulle jag in till stan på kaffedejt. Förutom att jag gjorde världens snyggaste vurpa när jag steg av bussen så klarade jag mig ganska bra. Det blev vår replik; "Ramla inte!", för vi sa nog så varannan minut på vår lilla promenad till caféet.
Det fick inte bli såhär, jag lovade mig själv det. Jag är dålig på att lova saker. Fan.
Nu ska jag gå och hoppa på lillasyster, bara för att hon är bäst ibland.
Gott Nytt 2008
För att följa min egen tradition så blev titeln nästintill densamma för fjärde året i rad. Traditionen att dessutom skriva blogg 1 januari håller också i sig. Kors i taket!
Idag har jag verkligen mått som förtjänat. Det blev ju inte en särskilt vit eller torr nyår, om vi säger som så. Firandet hölls i Degeberga med bland annat Cassie och Jennie <3. Det bjöds på supergod mat (jag ska dock slå den som gjorde bordsplaceringarna ;P ), lekar (jag tror jag missade de sista, men vårt lag ägde ändå), dans (eller ja, jag o snyggkajsa o jennie dansade nog mest), efterrätt (fan ta dig cassie som var tvungen att äta glassen!), fyrverkerier, pussar (och annat) osv osv. Det var en fantastisk kväll, våra tre värdar (Hampe, Victor och Henke) var supersöta och jag fick nästan lite dåligt samvete över att vi åkte hem när planerna var andra. Hur som haver så var det en fantastisk kväll när allt kommer omkring, och jag är glad att min huvudvärk försvann nån gång vid tre-tiden idag.
Lovet har varit kaotiskt, långt, men ändå alldeles för kort. Det är några dagars ledighet till och tur är väl det. Förra veckan försvann väldigt fort och ändå hann jag göra så väldigt mycket. Tokigt. Firade jul ett par gånger, var i Malmö en sväng (har spenderat mestadelen av lovet i Simrishamn), var i Köpenhamn med Cassie också. Veckorna innan lovet var också helt galna. Skolavslutningen var helt fantastisk, både i skolan och på kvällen, och jag känner att om DET var min början på 2008 så kommer jag att få ett helt fantastiskt år! (Mitt nya ord är "fantastiskt", om du inte har märkt det).
2007 har varit... Bra, tror jag. Galet, fantastiskt, mysigt, Bra. Något stressigt, påfrestande och knasigt emellanåt, men sånt kan man ju oftast inte göra så mycket åt. Jo, BRA är det ord jag vill använda. "Tänk positivt", som vi fick slängt i huvudet imorse av Cassies mamma, ska jag försöka följa under det år som nu kommer. Undrar om jag någonsin kan lägga all bitterhet och frustration bakom mig. Är jag fortfarande Malin då? Och vilken Malin får vi då träffa? Det återstår att se. Jag kan knappt bärga mig. Gott Nytt År, gott folk.
Idag har jag verkligen mått som förtjänat. Det blev ju inte en särskilt vit eller torr nyår, om vi säger som så. Firandet hölls i Degeberga med bland annat Cassie och Jennie <3. Det bjöds på supergod mat (jag ska dock slå den som gjorde bordsplaceringarna ;P ), lekar (jag tror jag missade de sista, men vårt lag ägde ändå), dans (eller ja, jag o snyggkajsa o jennie dansade nog mest), efterrätt (fan ta dig cassie som var tvungen att äta glassen!), fyrverkerier, pussar (och annat) osv osv. Det var en fantastisk kväll, våra tre värdar (Hampe, Victor och Henke) var supersöta och jag fick nästan lite dåligt samvete över att vi åkte hem när planerna var andra. Hur som haver så var det en fantastisk kväll när allt kommer omkring, och jag är glad att min huvudvärk försvann nån gång vid tre-tiden idag.
Lovet har varit kaotiskt, långt, men ändå alldeles för kort. Det är några dagars ledighet till och tur är väl det. Förra veckan försvann väldigt fort och ändå hann jag göra så väldigt mycket. Tokigt. Firade jul ett par gånger, var i Malmö en sväng (har spenderat mestadelen av lovet i Simrishamn), var i Köpenhamn med Cassie också. Veckorna innan lovet var också helt galna. Skolavslutningen var helt fantastisk, både i skolan och på kvällen, och jag känner att om DET var min början på 2008 så kommer jag att få ett helt fantastiskt år! (Mitt nya ord är "fantastiskt", om du inte har märkt det).
2007 har varit... Bra, tror jag. Galet, fantastiskt, mysigt, Bra. Något stressigt, påfrestande och knasigt emellanåt, men sånt kan man ju oftast inte göra så mycket åt. Jo, BRA är det ord jag vill använda. "Tänk positivt", som vi fick slängt i huvudet imorse av Cassies mamma, ska jag försöka följa under det år som nu kommer. Undrar om jag någonsin kan lägga all bitterhet och frustration bakom mig. Är jag fortfarande Malin då? Och vilken Malin får vi då träffa? Det återstår att se. Jag kan knappt bärga mig. Gott Nytt År, gott folk.
2008, HERE I COME, BABY!
Hej, jag heter Malin, och nu är jag vuxen.
Igår hände det, den magiska dagen med märkliga krafter. Jag fyllde arton år. Igår blev jag, enligt svensk lag, vuxen. Bara uttrycket "vuxen" skrämmer mig något fruktansvärt. Vuxen = Ansvar. Malin = allt UTOM ansvar. Alltså, det är inte det att jag inte KAN, det är mer det att jag inte VILL. Mamma är ju så bra att ha! Den bittra sanningen har gjort sig påmind hela dagen. Nu är det ju faktiskt bara enstaka saker kvar som jag inte får göra (systemet nästa!). Sen går det bara utför, har jag hört. Tur att jag ska få testa vad mina vingar går för innan jag fyller tjugo, annars hade jag nog hamnat i kassan bredvid Britta på ICA (mycket möjligt att det blir bredvid Dory på Wallmart i USA istället. Vem vet? Allt jag kan säga är att jag faktiskt ser fram emot vad framtiden har att erbjuda. Jag har en bra dag, vilket märks i alla avseenden. Jag gillar stunden jag lever i, och när jag låter mina drömmar skena lite framåt i tiden så kan jag faktiskt bara se bra saker (om man räknar bort ekonomin då då, jag har en känsla av att min ekonomi aldrig kommer ligga på topp). Jag längtar till imorgon, jag tror att det också blir en bra dag.
Här kommer 10 jobbiga saker med att fylla vuxen:
1. Försäkringskassan ("Pappaaaa, kan du hjälpa mig?" har jag nog aldrig sagt så ofta som nu)
2. Internetbank (Hejdå pengarna)
3. Körkort (Ångest? Nejdå, ingen press. Jag måste bara ha det innan ansökningarna ska in...)
4. Krogen (Återigen; hejdå pengarna)
5. Passet ska förnyas (Jag måste alltså leva med samma bild i tio år. Måtte den bli bra!)
6. Framtiden smyger sig på (Jag kommer sluta som Britta nere på lokala ICA)
7. Studenten (Åter återigen; HEJDÅ pengarna)
8. Andra jobbiga papper som måste fyllas i ("PAPPAAAA, hjälp mig!??")
9. Nämde jag körkortet? (Ingen brådska, jag ska ju inte skicka in ansökningarna än.... öhm.)
10. Nu är jag inte barn längre (Vad ska jag då skylla på?)
Min mamma är för övrigt världens gulligaste! Jag fick jättefina presenter av henne, och vi hamnade dessutom på en restaurang med världens snyggaste servitör. Jag åt förmodligen för ett helt U-land, jag har aldrig varit så mätt i hela mitt liv som när vi gick därifrån, men det var det värt. Trevligt sällskap, trevlig servitör och en riktigt trevlig kväll. Jag älskar min mamma :)
Här kommer 10 jobbiga saker med att fylla vuxen:
1. Försäkringskassan ("Pappaaaa, kan du hjälpa mig?" har jag nog aldrig sagt så ofta som nu)
2. Internetbank (Hejdå pengarna)
3. Körkort (Ångest? Nejdå, ingen press. Jag måste bara ha det innan ansökningarna ska in...)
4. Krogen (Återigen; hejdå pengarna)
5. Passet ska förnyas (Jag måste alltså leva med samma bild i tio år. Måtte den bli bra!)
6. Framtiden smyger sig på (Jag kommer sluta som Britta nere på lokala ICA)
7. Studenten (Åter återigen; HEJDÅ pengarna)
8. Andra jobbiga papper som måste fyllas i ("PAPPAAAA, hjälp mig!??")
9. Nämde jag körkortet? (Ingen brådska, jag ska ju inte skicka in ansökningarna än.... öhm.)
10. Nu är jag inte barn längre (Vad ska jag då skylla på?)
Min mamma är för övrigt världens gulligaste! Jag fick jättefina presenter av henne, och vi hamnade dessutom på en restaurang med världens snyggaste servitör. Jag åt förmodligen för ett helt U-land, jag har aldrig varit så mätt i hela mitt liv som när vi gick därifrån, men det var det värt. Trevligt sällskap, trevlig servitör och en riktigt trevlig kväll. Jag älskar min mamma :)
Miljoner tankar, lika många ord.
Jag känner mig något piskad att skriva ett nytt blogginlägg. Det är trots allt en månad sedan jag skrev sist, över huvud taget. Jag har mått generellt ganska dåligt och jag har levt helt i min egen lilla bubbla. Jag trivs inte där, men å andra sidan är det ingen eller inget som kommer åt mig där. Det är helt enkelt en tio meter hög betongmur som smyger sig runt hjärtat, och innan du vet ordet av är jag okontaktbar. Det känns som att det är dags att klippa av hänglåset och låta ljuset få sila in genom någon liten springa. Lite frisk luft har väl ingen dött av?
Inatt blir jag lunarkändis, jag kommer äntligen att få mina 15 minuter i rampljuset (om än "bara" på Lunarstorm). Det är faktiskt lite skrämmande att det gick så lätt. 100 tänkvärda, läsvärda och förmodligen onödiga ord. Det ska bli kul att få höra folks reaktioner.
Den senaste tidens läxberg har inte varit att leka med. Jag har blivit lat och ointresserad, skjuter allt till morgondagen och låter saker och ting bero. Jag orkar inte engagera mig, jag orkar inte bry mig och jag orkar inte över huvud taget. Det är nog också därför det har varit total bloggbrist den senaste tiden.
Om två veckor fyller jag 18. Om två veckor blir jag enligt lag vuxen. Om två veckor kommer den dag som jag har fasat så inför i nästan två år. Om två veckor kommer den dag som jag omöjligen kan skjuta upp till morgondagen. Om två veckor kommer jag att stå i kön till något trendig uteställe och känna att nu... Nu är det dags.
Det är dags att ta tag i sitt liv. Skolan tar snart slut. Framtiden kommer smygande och likt ett gigantiskt ljudlöst lejon attackerar den utan förvarning. Högskolepoängen gick åt helvete, så det provet måste jag göra igen till våren. Au pair-drömmen ligger så nära, men 12.000:- bort. Vad ska jag göra när drömmarna går i kras? Var ska jag ta vägen när jag inte orkar försöka längre? Var ska jag ta vägen, med mina bekymmer och småproblem? Var?
Inatt blir jag lunarkändis, jag kommer äntligen att få mina 15 minuter i rampljuset (om än "bara" på Lunarstorm). Det är faktiskt lite skrämmande att det gick så lätt. 100 tänkvärda, läsvärda och förmodligen onödiga ord. Det ska bli kul att få höra folks reaktioner.
Den senaste tidens läxberg har inte varit att leka med. Jag har blivit lat och ointresserad, skjuter allt till morgondagen och låter saker och ting bero. Jag orkar inte engagera mig, jag orkar inte bry mig och jag orkar inte över huvud taget. Det är nog också därför det har varit total bloggbrist den senaste tiden.
Om två veckor fyller jag 18. Om två veckor blir jag enligt lag vuxen. Om två veckor kommer den dag som jag har fasat så inför i nästan två år. Om två veckor kommer den dag som jag omöjligen kan skjuta upp till morgondagen. Om två veckor kommer jag att stå i kön till något trendig uteställe och känna att nu... Nu är det dags.
Det är dags att ta tag i sitt liv. Skolan tar snart slut. Framtiden kommer smygande och likt ett gigantiskt ljudlöst lejon attackerar den utan förvarning. Högskolepoängen gick åt helvete, så det provet måste jag göra igen till våren. Au pair-drömmen ligger så nära, men 12.000:- bort. Vad ska jag göra när drömmarna går i kras? Var ska jag ta vägen när jag inte orkar försöka längre? Var ska jag ta vägen, med mina bekymmer och småproblem? Var?
Det kallas visst lov.
Höstlov, närmare bestämt. Yeah, right. Mitt lov börjar med högskoleprovet på lördag. Yay! Sen har jag en hårt upplagd läxplan för hela lovet. Jippi! Magsår? Vad är det?
Det är fullmåne idag. Ska man skratta eller gråta?
Stadsbussar och småungar är just nu mina största irritationsmoment. Hur fan lyckas en STADSbusschaufför köra fel? Vilse? Hallå, liksom? Och skolklasser som ska på utflykt... Måste ALLA hundrasjuttioelva ungarna trängas i samma buss som alla andra morgonpendlare? Dela upp gruppen i två eller tre, och ta bussen efter istället. Det handlar om FEM minuter. Geez.
Jag vill festa. Tack och lov blir det festa av nästa lördag. Tack Nicks <3 Fast å andra sidan... Jag kanske inte borde festa i den bemärkelsen om jag går på tabletter? Hm, det får vi försöka lösa i veckan.
Nu ska jag packa. 6 dagar i Simrishamn = TUNG packning, hur jag än gör. Det kallas böcker. Orka?
Katastrofala känslor.
Jag är tillbaka, i alla fall lite grann. Mina senaste 8 blogginlägg fick ett nytt gömställe, och en vacker dag dyker de kanske upp här också. Time will tell.
Energitjuv 1 heter Läxor Imassor, och den tjuven är verkligen inget att hänga i granen. Jag tycker att jag inte gör annat än just läxor men ändå har jag lika många kvar att göra som när jag började. Tur att det snart är lov så man får en chans att komma ikapp läxläsningen.
Energitjuv 2 heter Bäcksvarta Morgnar. Hur är det tänkt att man ska inspireras att stiga upp ur sängen när det fortfarande är natt 06.30 och det drar svinkallt från fönstret? Höstens förbannelse, vill jag påstå. Tur att det snart är första advent, då man får upp fler ljus i hemmet och i stan. Ljus är bra.
Energitjuv 3 heter Tvättäkta B*****s. Det är tur att jag har lärt mig att vända andra sidan till. Det är tur att jag faktiskt har lite självinsikt och det är tur att det finns fler människor i världen... Jag är inte Guds bästa ängel, men hey, vem är det? Jag kommer att försöka ändra mig, men det är inte för er skull. Det är för min egen.
När jag ändå är i farten vill jag passa på att klaga på Malmö stadsbussar. De gamla, som låter som om de ska explodera vilken sekund som helst, bör inte få vara i bruk. Man blir ju döv efter 10 minuter. Tänk på de stackars (hrrm) busschaufförerna som måste stå ut med det ljudet en hel dag. Bah.
KATASTROFAL match idag; Sverige - Irland (1-1). Svenskarna slappnade av ett par minuter, och där kom det gröna målet. Attans också.
Vi provade studentmössor i fredags. Nu är det nära. Riktigt nära. Det riktiga livet. 231 dagar kvar.
Dessutom är det 53 dagar kvar tills jag blir 18.
Jag mår bra idag. Jag är trött, men jag mår bra. Hjärtat är inte lika tungt längre. Tack CZ
Energitjuv 1 heter Läxor Imassor, och den tjuven är verkligen inget att hänga i granen. Jag tycker att jag inte gör annat än just läxor men ändå har jag lika många kvar att göra som när jag började. Tur att det snart är lov så man får en chans att komma ikapp läxläsningen.
Energitjuv 2 heter Bäcksvarta Morgnar. Hur är det tänkt att man ska inspireras att stiga upp ur sängen när det fortfarande är natt 06.30 och det drar svinkallt från fönstret? Höstens förbannelse, vill jag påstå. Tur att det snart är första advent, då man får upp fler ljus i hemmet och i stan. Ljus är bra.
Energitjuv 3 heter Tvättäkta B*****s. Det är tur att jag har lärt mig att vända andra sidan till. Det är tur att jag faktiskt har lite självinsikt och det är tur att det finns fler människor i världen... Jag är inte Guds bästa ängel, men hey, vem är det? Jag kommer att försöka ändra mig, men det är inte för er skull. Det är för min egen.
När jag ändå är i farten vill jag passa på att klaga på Malmö stadsbussar. De gamla, som låter som om de ska explodera vilken sekund som helst, bör inte få vara i bruk. Man blir ju döv efter 10 minuter. Tänk på de stackars (hrrm) busschaufförerna som måste stå ut med det ljudet en hel dag. Bah.
KATASTROFAL match idag; Sverige - Irland (1-1). Svenskarna slappnade av ett par minuter, och där kom det gröna målet. Attans också.
Vi provade studentmössor i fredags. Nu är det nära. Riktigt nära. Det riktiga livet. 231 dagar kvar.
Dessutom är det 53 dagar kvar tills jag blir 18.
Jag mår bra idag. Jag är trött, men jag mår bra. Hjärtat är inte lika tungt längre. Tack CZ
Farväl.
Jag vågar knappt skriva här längre. Jag vet att det är vissa människor som läser det här och de är så fruktansvärt trötta på mitt eviga gnäll. NEWSFLASH; bad jag någonsin någon av er att läsa det här? Bad jag er att lägga så stor energi på mig? Bad jag någonsin om nånting mer än vänskap? I så fall, var det så fel av mig? Vår så kallade "vänskap" var uppenbarligen bara ett skådespel. Synd, jag gillade verkligen er.
Jag vågar inte ens gnälla i min egen blogg längre, så här kommer inte att skrivas så mycket framöver.
Hade en riktigt trevlig helg i Göteborg dock. Resan dit var hemsk, byggarbete gjorde att det tog oss över en halvtimme att färdas 4 km. Fast väl framme bjöds det på kaffe och kramar, så det var det värt. Alla var så snabba med att säga att jag har blivit vuxen, men just nu vill jag faktiskt inget hellre än att mamma ska krama mig och lova att allt kommer bli bra igen. Mina morbröder ska vi ju inte ens tala om. Den ene har blivit småfet och den andre mager, och de är inte ens 30 än. Hm. Fast jag fick ju många fina komplimanger. Tänk om det alltid hade kunnat vara så. Jag kände mig vacker. Liseberg var detsamma, det stället kan man både baklänges, framlänges och upp-o-ner. Lillebror lyckades vinna stjärnvinsten på Plopp-hjulet den grisen. Han vann dessutom en massa annat på de andra hjulen. Å andra sidan var det ju hans födelsedag, så det var han väl värd eftersom han inte fick några presenter alls på sin morgon.
Grattis i efterskott Cassandra Bengtsson! <3 VIP, och på lördag gäller det! (;
Likgiltigheten tog över ganska fort. Förmodligen för att jag är van vid det här. Besvikelser. Farväl.
Jag vågar inte ens gnälla i min egen blogg längre, så här kommer inte att skrivas så mycket framöver.
Hade en riktigt trevlig helg i Göteborg dock. Resan dit var hemsk, byggarbete gjorde att det tog oss över en halvtimme att färdas 4 km. Fast väl framme bjöds det på kaffe och kramar, så det var det värt. Alla var så snabba med att säga att jag har blivit vuxen, men just nu vill jag faktiskt inget hellre än att mamma ska krama mig och lova att allt kommer bli bra igen. Mina morbröder ska vi ju inte ens tala om. Den ene har blivit småfet och den andre mager, och de är inte ens 30 än. Hm. Fast jag fick ju många fina komplimanger. Tänk om det alltid hade kunnat vara så. Jag kände mig vacker. Liseberg var detsamma, det stället kan man både baklänges, framlänges och upp-o-ner. Lillebror lyckades vinna stjärnvinsten på Plopp-hjulet den grisen. Han vann dessutom en massa annat på de andra hjulen. Å andra sidan var det ju hans födelsedag, så det var han väl värd eftersom han inte fick några presenter alls på sin morgon.
Grattis i efterskott Cassandra Bengtsson! <3 VIP, och på lördag gäller det! (;
Likgiltigheten tog över ganska fort. Förmodligen för att jag är van vid det här. Besvikelser. Farväl.
x sätt att drunkna på.
Sommarlovet känns avlägset. Som om det aldrig inträffade. Som om sommaren uteblev med flit för att plåga allt och alla. Sommarlovet, hur som helst, avslutades med en sjuhelvetes fest. Den var ball. Det känns bra att ha något att le åt när lärare efter lärare nämner uppsatser, prov och muntliga redovisningar.
Skolan stormade igång, och det var så jävla skönt att få in rutin på dagarna igen. Det faktum att jag går från tidiga morgnar till sena eftermiddagar är faktiskt inte så hemskt egentligen, förutom att jag är redo att gå och lägga mig när jag väl kommer hem. Jag har maxat min utbildning, och det är jag sjukt nöjd med. Likabra att få allt läst nu, så slipper man komvux och folkhögskolor, och allt vad skiten heter sen.
Som vanligt har det hänt tokmycket sen jag skrev sist, och jag har varit allt för dålig på att uppdatera min blogg. Mina tankar har varit fullt upptagna med allt annat som händer. Och för er som inte visste redan så har jag flyttat nu. Igen. Kirseberg den här gången. Känns något bättre än gangstaplace Hermodsdal. Som vanligt tog det mig lite mer än en vecka att packa upp allt, och ytterliggare en vecka att få allt på plats.
Det var, och är fortfarande, så många blandade känslor över att vara tillbaka i Malmö. Livet i Simrishamn över sommaren var så himla mycket enklare. Där visste jag var jag hade alla. Där var jag aldrig ensam. Mörkret var inte lika påträngande. Den här gången...
Jag är den typen av människa som behöver mycket uppmärksamhet och bekräftelse. Jag tror det beror på mitt ganska obefintliga självförtroende. I vilket fall som helst så får jag inte det jag behöver här. Jag tror det är mitt eget fel. Jag tar inte så mycket plats som jag hade kunnat göra, och den plats jag faktiskt tar ger nog ingen positiv energi. Jag orkar inte vara glad. Allt kräver så mycket energi, och när jag inte vet var jag ska koncentrera min energi försvinner den i ett virrvarr ut i tomma intet. Jag vill inte vara den som pajar stämningen längre.
Torsdagar är bra. Djupblå ögon att drunkna i tackar vi för. Ett leende att smälta för. Snart är det vår dag, och jag vet att jag är döfånig som faktiskt har den uppskriven. När ska du, inte bara se, utan faktiskt också få upp ögonen för mig? Mjo, drömma går ju. Vackra drömmar är det, indeed.
Värst vad allas flickvänner heter Karolin just nu (med ändlösa variationer på stavningen dessutom). Man kanske skulle döpa om sig?
Jag är världsmästare på att störa mig på småsaker. Förmodligen är mitt beteende farligt nära tvångstankar. Än har det ju inte skadat någon, så än behöver jag nog inte oroa mig.
Göteborg till helgen. Hoppas på uppehållsväder. Nog för att jag älskar att höra regnets trumspel mot fönsterbläcket, men när man ska röra sig ute vill jag helst slippa allt vad regn heter. Lillebror blir fjortis på lördag. Ytterliggare en anledning att det borde vara uppehållsväder. Det är han värd! (Tuff som han är har han dessutom gjort en industrial piercing, vilket både han och jag är löjligt stolt över!)
Likt en bok med blanka sidor önskar jag så innerligt att någon ska fylla dem med meningsfulla händelser, och likt en ovattnad krukväxt slokar behöver jag kärleksfull omhändertagande. Så som trädens vissna löv dansar i vinden vill jag känna mig lika fri, och så som mörkret hänsynslöst faller vill jag stå lika stark. Är att andas att vara vid liv? Är att le att vara lycklig? Jag andas. Jag ler. Det är reflexer, inte rörelser. De är ofrivilliga. Jag vill vara fri.
Nog med babbel för den här gången. Jag har ett ton läxor att ta itu med, och massa annat att slösa tid på.
Skolan stormade igång, och det var så jävla skönt att få in rutin på dagarna igen. Det faktum att jag går från tidiga morgnar till sena eftermiddagar är faktiskt inte så hemskt egentligen, förutom att jag är redo att gå och lägga mig när jag väl kommer hem. Jag har maxat min utbildning, och det är jag sjukt nöjd med. Likabra att få allt läst nu, så slipper man komvux och folkhögskolor, och allt vad skiten heter sen.
Som vanligt har det hänt tokmycket sen jag skrev sist, och jag har varit allt för dålig på att uppdatera min blogg. Mina tankar har varit fullt upptagna med allt annat som händer. Och för er som inte visste redan så har jag flyttat nu. Igen. Kirseberg den här gången. Känns något bättre än gangstaplace Hermodsdal. Som vanligt tog det mig lite mer än en vecka att packa upp allt, och ytterliggare en vecka att få allt på plats.
Det var, och är fortfarande, så många blandade känslor över att vara tillbaka i Malmö. Livet i Simrishamn över sommaren var så himla mycket enklare. Där visste jag var jag hade alla. Där var jag aldrig ensam. Mörkret var inte lika påträngande. Den här gången...
Jag är den typen av människa som behöver mycket uppmärksamhet och bekräftelse. Jag tror det beror på mitt ganska obefintliga självförtroende. I vilket fall som helst så får jag inte det jag behöver här. Jag tror det är mitt eget fel. Jag tar inte så mycket plats som jag hade kunnat göra, och den plats jag faktiskt tar ger nog ingen positiv energi. Jag orkar inte vara glad. Allt kräver så mycket energi, och när jag inte vet var jag ska koncentrera min energi försvinner den i ett virrvarr ut i tomma intet. Jag vill inte vara den som pajar stämningen längre.
Torsdagar är bra. Djupblå ögon att drunkna i tackar vi för. Ett leende att smälta för. Snart är det vår dag, och jag vet att jag är döfånig som faktiskt har den uppskriven. När ska du, inte bara se, utan faktiskt också få upp ögonen för mig? Mjo, drömma går ju. Vackra drömmar är det, indeed.
Värst vad allas flickvänner heter Karolin just nu (med ändlösa variationer på stavningen dessutom). Man kanske skulle döpa om sig?
Jag är världsmästare på att störa mig på småsaker. Förmodligen är mitt beteende farligt nära tvångstankar. Än har det ju inte skadat någon, så än behöver jag nog inte oroa mig.
Göteborg till helgen. Hoppas på uppehållsväder. Nog för att jag älskar att höra regnets trumspel mot fönsterbläcket, men när man ska röra sig ute vill jag helst slippa allt vad regn heter. Lillebror blir fjortis på lördag. Ytterliggare en anledning att det borde vara uppehållsväder. Det är han värd! (Tuff som han är har han dessutom gjort en industrial piercing, vilket både han och jag är löjligt stolt över!)
Likt en bok med blanka sidor önskar jag så innerligt att någon ska fylla dem med meningsfulla händelser, och likt en ovattnad krukväxt slokar behöver jag kärleksfull omhändertagande. Så som trädens vissna löv dansar i vinden vill jag känna mig lika fri, och så som mörkret hänsynslöst faller vill jag stå lika stark. Är att andas att vara vid liv? Är att le att vara lycklig? Jag andas. Jag ler. Det är reflexer, inte rörelser. De är ofrivilliga. Jag vill vara fri.
Nog med babbel för den här gången. Jag har ett ton läxor att ta itu med, och massa annat att slösa tid på.