Bloggsug?
Jomenvisstserru, det finns kvar någonstans därinne... ja, bloggsuget.
Tack för en toppendag min älskade M1. Du är så fantastiskt underbar och utan dig hade jag gått under.
-härvilljagskrivaallasvordomarjagkanpåallaspråkjagkanförheltplötsligtfickjagdamp- (jag skyller på PMS)
Nu tog bloggsuget slut igen och jag känner att detta är by far det mest meningslösa blogginlägget jag någonsin publicerat. Det bjuder jag på.
... och ja, jag har druckit lite vin. (Jag tror det är dags att sluta dricka...)
Tack för en toppendag min älskade M1. Du är så fantastiskt underbar och utan dig hade jag gått under.
-härvilljagskrivaallasvordomarjagkanpåallaspråkjagkanförheltplötsligtfickjagdamp- (jag skyller på PMS)
Nu tog bloggsuget slut igen och jag känner att detta är by far det mest meningslösa blogginlägget jag någonsin publicerat. Det bjuder jag på.
... och ja, jag har druckit lite vin. (Jag tror det är dags att sluta dricka...)
Begär, behov, behag.
Jag har äntligen lyckats fixa photoshop på min nya dator. Skam den som ger sig. Resultatet av photoshopsug och behovet av en ny banner ser du här ovan. Jag är supernöjd.
Trisstessen börjar ta ut sin rätt. Jag är ständigt trött utan egentlig anledning, jag orkar inte göra något, jag vill inte göra något och allt är jättejobbigt. Hur i hela fridens namn finner man sig ett jobb? Ska jag svälja den lilla av min stolthet jag har kvar och gå till arbetsförmedlingen igen? De hjälpte inte mig direkt sist...
Det är snart alla hjärtans dag. För första gången någonsin kommer jag att fira denna dag med en respektive som INTE är någon av mina tjejkompisar. Det är lite spännande! För en gångs skull kommer jag inte vara bitter och ond på denna kärlekens dag.
Aaaah, livet har redan hunnit börja, och det hinner nog varva mig om jag inte får tummen loss. Attans!
Trisstessen börjar ta ut sin rätt. Jag är ständigt trött utan egentlig anledning, jag orkar inte göra något, jag vill inte göra något och allt är jättejobbigt. Hur i hela fridens namn finner man sig ett jobb? Ska jag svälja den lilla av min stolthet jag har kvar och gå till arbetsförmedlingen igen? De hjälpte inte mig direkt sist...
Det är snart alla hjärtans dag. För första gången någonsin kommer jag att fira denna dag med en respektive som INTE är någon av mina tjejkompisar. Det är lite spännande! För en gångs skull kommer jag inte vara bitter och ond på denna kärlekens dag.
Aaaah, livet har redan hunnit börja, och det hinner nog varva mig om jag inte får tummen loss. Attans!
En sjuklings rätt att klaga;
"... så istället för att lösa några problem överväger jag att skaffa mig några nya"
Jag är nu inne på dag 8 som sjukling. Febern försvann förvisso dag 5, men min hals dödar mig fortfarande. Ögoninflammationen har äntligen börjat lägga sig, och det ser inte längre ut som att jag har brukat narkotika i fyra år.
Ångesten över att vara arbetslös är ungefär en miljon gånger värre än "jobbångesten" (läs: timmen innan man skall infinna sig på jobb). Jag har varit lagom effektiv vad gäller söka nya jobb. Jag får mina små ryck en gång var tionde dag och söker ett dussin jobb jag egentligen inte har tillräcklig erfarenhet att söka, jobb som dock intresserar mig och som definitivt inte har med gatukök att göra. Jag vill bara komma igång igen.
Jag har funnit en skola som erbjuder den typ av utbildning jag vill ge mig i kast med, en skola som faktiskt ligger i Skåne, och inte Jönköping, en skola som INTE kostar femtio tusen kronor per termin, en skola som finns på rimligt pendlingsavstånd. Nu ska jag bara komma under fund med hur man söker in, vad som gäller angående studiebidrag och hur jag ska kunna försörja mig själv under min studieperiod. Detaljer, detaljer...
Jag känner hur mer än en veckas stillasittande gör mig ivrig att få komma ut, röra på mig, se något annat än husets väggar, möta folk, känna stadspulsen och den friska luften. Jag känner den där inspirationen som gör att jag vill skapa något. Dags för långpromenad, kanske?
Jag har fina vänner. Ibland känns det som att jag inte uppvaktar dem tillräckligt. Förlåt. Jag älskar er!
... under inverkan av alkohol.
Klockan är mitt i natten. Mina fötter värker trots att alkoholen fortfarande sitter i. Vill man vara fin får man lida pin, så att säga. Det fick jag lära mig när jag var typ... tre år gammal och mamma skulle våffla mitt hår med en alldeles för varm våffeltång. Le och se dum ut. Och skaka lite på rumpan.
Det verkar som att det blir flytt inom en synbar framtid. Det ska bli skönt. Har börjat vänja mig vid biten att bo in sig i ett nytt kvarter. Förhoppningsvis har jag dessutom någon form av inkomst ganska snart, och då kör vi stenhårt på att leta treor.
Jag saknar mina syskon :(
Jag är inne i den typ av period igen då jag inte riktigt vet vilka som är mina vänner. Det är något frustrerande och känslan gör sig som mest påmind under inverkan av alkohol, såklart, sentimental som jag är. Kom hem igen Cassandra! Hur ska jag klara mellandagarna utan dig och våra mystraditioner?
Jag är kär.
Ibland får jag ryck, en impuls som är så stark att jag måste följa den. De senaste gångerna har det rört mitt hår. Tjoff, säger det, så ryker luggen i ett par klipp. Jag ångrar det alltid lika fort, men det är ju kul sålänge det varar.
Nästa investering jag ska göra är för övrigt en baddräkt. Jag har blivit duktig igen och simmar lite då och då (faktiskt två gånger den här veckan). Fort går det också, trots min otränade kropp. Den obligatoriska kilometern (40 längder) går på drygt 27-28 minuter. Det tycker jag är sjukt bra.
Och ja, detta är en blogg skriven under påverkan av alkohol, en av få lagliga droger.
Det verkar som att det blir flytt inom en synbar framtid. Det ska bli skönt. Har börjat vänja mig vid biten att bo in sig i ett nytt kvarter. Förhoppningsvis har jag dessutom någon form av inkomst ganska snart, och då kör vi stenhårt på att leta treor.
Jag saknar mina syskon :(
Jag är inne i den typ av period igen då jag inte riktigt vet vilka som är mina vänner. Det är något frustrerande och känslan gör sig som mest påmind under inverkan av alkohol, såklart, sentimental som jag är. Kom hem igen Cassandra! Hur ska jag klara mellandagarna utan dig och våra mystraditioner?
Jag är kär.
Ibland får jag ryck, en impuls som är så stark att jag måste följa den. De senaste gångerna har det rört mitt hår. Tjoff, säger det, så ryker luggen i ett par klipp. Jag ångrar det alltid lika fort, men det är ju kul sålänge det varar.
Nästa investering jag ska göra är för övrigt en baddräkt. Jag har blivit duktig igen och simmar lite då och då (faktiskt två gånger den här veckan). Fort går det också, trots min otränade kropp. Den obligatoriska kilometern (40 längder) går på drygt 27-28 minuter. Det tycker jag är sjukt bra.
Och ja, detta är en blogg skriven under påverkan av alkohol, en av få lagliga droger.
Dunkadunka och Tequila
Hösten i Paris.
Jag brukar i vanliga fall förespråka kaos, men någon form av gränser måste det väl i alla fall finnas?
Att bli väckt mitt i natten av ett samtal som avslutas med: "Du kommer aldrig att bli något, ditt liv suger. Med vänliga hälsningar, din syokonsulent" kan nog få vem som helst att tro att man håller på att bli galen. Väldigt uppmuntrande också, för övrigt.
Det är människor som jag som orsakar de höga siffrorna i det svenska överkonsumtionsindexet. Jag köpte en ny mobiltelefon idag, plus att jag sådär lite spontant råkade boka en resa till Paris. Åker nu på fredag och kommer hem igen i mitten av nästa vecka. Spara? Va? Vad är det?
Kommer du ihåg gratistidningen man fick när man var liten? Lyckopengen, hette den nog. Kanske borde jag rota fram dom igen och läsa ett par tips eller så. Tål att tänkas på.
Jag har och är en älskarinna. Spännande kombination va? Vad hade jag gjort utan dig Eurica? No more happy days, I'll tell you. Nu jäklar ska vi börja kryssa av saker på vår att-göra-lista! Ett steg i taget.
Fortfarande inte ett pip från agenturen angående USA. Sjukt frustrerande. Ser det ut som att jag vill steka hamburgare resten av året eller? Nog för att jag trivs bra på mitt jobb, men det är ett jäkla slit ska jag få be att tala om.
Jag måste sluta tänka så jäkla mycket. Det är missbruk av energi, huvudvärksframkallande och det orsakar magsår. Jag vill kunna dricka mitt kaffe utan att behöva överväga det tjugo gånger först.
Jag säger (och skriver) "jäkla" alldeles för mycket... Finns det bot mot sånt?
Vad ska det bli av mig?
Att bli väckt mitt i natten av ett samtal som avslutas med: "Du kommer aldrig att bli något, ditt liv suger. Med vänliga hälsningar, din syokonsulent" kan nog få vem som helst att tro att man håller på att bli galen. Väldigt uppmuntrande också, för övrigt.
Det är människor som jag som orsakar de höga siffrorna i det svenska överkonsumtionsindexet. Jag köpte en ny mobiltelefon idag, plus att jag sådär lite spontant råkade boka en resa till Paris. Åker nu på fredag och kommer hem igen i mitten av nästa vecka. Spara? Va? Vad är det?
Kommer du ihåg gratistidningen man fick när man var liten? Lyckopengen, hette den nog. Kanske borde jag rota fram dom igen och läsa ett par tips eller så. Tål att tänkas på.
Jag har och är en älskarinna. Spännande kombination va? Vad hade jag gjort utan dig Eurica? No more happy days, I'll tell you. Nu jäklar ska vi börja kryssa av saker på vår att-göra-lista! Ett steg i taget.
Fortfarande inte ett pip från agenturen angående USA. Sjukt frustrerande. Ser det ut som att jag vill steka hamburgare resten av året eller? Nog för att jag trivs bra på mitt jobb, men det är ett jäkla slit ska jag få be att tala om.
Jag måste sluta tänka så jäkla mycket. Det är missbruk av energi, huvudvärksframkallande och det orsakar magsår. Jag vill kunna dricka mitt kaffe utan att behöva överväga det tjugo gånger först.
Jag säger (och skriver) "jäkla" alldeles för mycket... Finns det bot mot sånt?
Vad ska det bli av mig?
Vin mitt i veckan, och lite dunkadunka.
Aggressioner och akronymer.
Ja, jag har lärt mig ett nytt ord idag...
Min au pair-ansökan har blivit godkänd av kontoret i Stockholm och håller just i detta nu på att scannas och skickas till kontoret i Boston. Nu är det fan nära alltså. Spänningen stiger! Jag återkommer...
Det festas väldigt mycket just nu. Spontana vinkvällar varvade med långa, dansande nätter skapar det som kallas bittersweet nineteen. Jag gillar det. Nu när de flesta av oss är på väg åt olika håll, både i livet och i världen, känns det bra att vi skapar minnen att bära med oss. Det är tur att det finns Facebook.
Playing footsie...
Jag kommer att hamna mitt i ett presidentval om jag hinner få en familj till utsatt deadline, vilket innebär att jag förmodligen borde läsa på lite om de konkurrerande kandidaterna eftersom detta är ett så pass stort och hett ämne i USA. Det finns väl inget värre än att hamna i en diskussion där man inte kan föra sin talan för att man är för dåligt påläst? Jag har ju inte ens läst dagstidningarna sen skolan slutade. Illa. Hej Google!
Release me.
Det är förunderligt hur allt för många människor i min indirekta närhet tar så mycket för givet. Det är ganska tragikomiskt att bevittna. Att de dessutom är helt omedvetna om sitt beteende gör inte saken mindre komisk. Kanske är det dags att hälla en hink vatten över dem, skaka till dem ordentligt och säga "God morgon"? That's what they did to me...
Kyssar är bra.
Min store lillebror kommenterade mitt förra inlägg med visa på kopplingen mellan mitt avklippta hår och min viktminskning. Jag ville bara påpeka att jag kan styrka min viktminskning med tappade centimetrar. Så det så, lillebror!
Min au pair-ansökan har blivit godkänd av kontoret i Stockholm och håller just i detta nu på att scannas och skickas till kontoret i Boston. Nu är det fan nära alltså. Spänningen stiger! Jag återkommer...
Det festas väldigt mycket just nu. Spontana vinkvällar varvade med långa, dansande nätter skapar det som kallas bittersweet nineteen. Jag gillar det. Nu när de flesta av oss är på väg åt olika håll, både i livet och i världen, känns det bra att vi skapar minnen att bära med oss. Det är tur att det finns Facebook.
Playing footsie...
Jag kommer att hamna mitt i ett presidentval om jag hinner få en familj till utsatt deadline, vilket innebär att jag förmodligen borde läsa på lite om de konkurrerande kandidaterna eftersom detta är ett så pass stort och hett ämne i USA. Det finns väl inget värre än att hamna i en diskussion där man inte kan föra sin talan för att man är för dåligt påläst? Jag har ju inte ens läst dagstidningarna sen skolan slutade. Illa. Hej Google!
Release me.
Det är förunderligt hur allt för många människor i min indirekta närhet tar så mycket för givet. Det är ganska tragikomiskt att bevittna. Att de dessutom är helt omedvetna om sitt beteende gör inte saken mindre komisk. Kanske är det dags att hälla en hink vatten över dem, skaka till dem ordentligt och säga "God morgon"? That's what they did to me...
Kyssar är bra.
Min store lillebror kommenterade mitt förra inlägg med visa på kopplingen mellan mitt avklippta hår och min viktminskning. Jag ville bara påpeka att jag kan styrka min viktminskning med tappade centimetrar. Så det så, lillebror!
DunkaDunka och Tequila.
Nya initiativ.
Tiden springer. Det finns inga gränser för vad som kan eller får göras. Det är nu livet händer. Det är nu jag tänker ta kontroll. Det är nu...
Jag har:
x Gått ner ett par kilo
x Klippt av mig mitt hår
x Börjat cykla istället för att åka buss
x Skickat in USA-papperna
x Jobbat som en idiot
x Skaffat fler vänner
x Insett vilka som faktiskt är mina vänner
x Börjat le så mycket jag kan
x Tagit ett par steg framåt, helt enkelt.
Tiden går som sagt galet fort. Det är tre veckor sen jag skrev blogg sist. Jag har knappt hunnit känna efter hur/vad/vem/när. Det snurrar i min skalle skulle man kunna kalla det. Jag har börjat pricka av en massa saker på min "att-göra-lista" (läs ovan), och det känns så bra att det kittlas i magen.
Det är med vemod i hjärtat jag försöker inse att jag faktiskt inte ska gå på Heleneholm längre. Det gör lite ont och tårarna kryper fram. Tänk om jag hade kunnat ta till vara på alla tre åren, på så vis som jag gjorde med den allra sista terminen. Vilken fantastisk gymnasieperiod jag hade haft då. Jag ångrar inget är nog att ta i, men jag skojar inte när jag säger att den sista terminen var det bästa som har hänt mig på väldigt länge.
Två timmar innan det är dags att gå till jobb kommer jobbångesten. Varje gång! Då skriker rösten i mitt huvud allt ont den kan. Det stretar emot att göra sig iordning och gå iväg. Det stretar emot att veta att man inte kommer få sitta ner på minst 8 timmar. ALLT känns bara jobbigt. Efter 5 minuter på plats släpper all denna ångest, och det är så jäkla roligt att jobba! Jag har världens roligaste jobbkompisar, världens härligaste chef och oftast roliga kunder. Synd att jobbet sliter så mycket på kroppen dock. Ung och frisk my ass.
Jag gillar att sitta vid datorn när jag äter frukost. Det är en naturlig del av min morgonrutin. Oftast blir det att jag kollar på en chickflick som jag redan har sett en miljon gånger och kan utantill, innantill och baklänges, men ibland ser jag en ny film. Härom morgonen skulle jag sätta mig ner med mina mackor och min yoghurt i sedvanlig ordning och se The Prince and Me II, allså en uppföljare till en hyffsat söt tjejfilm. Jag höll på att sätta brödet i halsen och kväva mig själv när jag insåg att ALLA karaktärer utom prinsen själv hade blivit ersatta av nya skådespelare. Jag tror faktiskt att det var ett nytt lågvattenmärke för filmbranchen. Det var pinsamt och uppstyltat att se den stackars tjejen försöka fylla upp skorna efter fantastiska Julia Styles (som spelar huvudrollen i första filmen). Till hela världens all filmindustri vill jag nu bara säga: GÖR INTE EN UPPFÖLJARE OM DEN INTE KAN MATCHA FÖRVÄNTNINGARNA (dvs att den är minst lika bra som ettan).
Nu ska jag gå och leta upp något ätbart. Det kurrar i min mage (melodi: det snurrar i min skalle).
För övrigt anser jag att vissa bör höra av sig lite oftare, men ja, det är ju faktiskt upp till er. Snart är jag låååångt härifrån, och då är det för sent. Skyll dig själv, liksom.
Jag har:
x Gått ner ett par kilo
x Klippt av mig mitt hår
x Börjat cykla istället för att åka buss
x Skickat in USA-papperna
x Jobbat som en idiot
x Skaffat fler vänner
x Insett vilka som faktiskt är mina vänner
x Börjat le så mycket jag kan
x Tagit ett par steg framåt, helt enkelt.
Tiden går som sagt galet fort. Det är tre veckor sen jag skrev blogg sist. Jag har knappt hunnit känna efter hur/vad/vem/när. Det snurrar i min skalle skulle man kunna kalla det. Jag har börjat pricka av en massa saker på min "att-göra-lista" (läs ovan), och det känns så bra att det kittlas i magen.
Det är med vemod i hjärtat jag försöker inse att jag faktiskt inte ska gå på Heleneholm längre. Det gör lite ont och tårarna kryper fram. Tänk om jag hade kunnat ta till vara på alla tre åren, på så vis som jag gjorde med den allra sista terminen. Vilken fantastisk gymnasieperiod jag hade haft då. Jag ångrar inget är nog att ta i, men jag skojar inte när jag säger att den sista terminen var det bästa som har hänt mig på väldigt länge.
Två timmar innan det är dags att gå till jobb kommer jobbångesten. Varje gång! Då skriker rösten i mitt huvud allt ont den kan. Det stretar emot att göra sig iordning och gå iväg. Det stretar emot att veta att man inte kommer få sitta ner på minst 8 timmar. ALLT känns bara jobbigt. Efter 5 minuter på plats släpper all denna ångest, och det är så jäkla roligt att jobba! Jag har världens roligaste jobbkompisar, världens härligaste chef och oftast roliga kunder. Synd att jobbet sliter så mycket på kroppen dock. Ung och frisk my ass.
Jag gillar att sitta vid datorn när jag äter frukost. Det är en naturlig del av min morgonrutin. Oftast blir det att jag kollar på en chickflick som jag redan har sett en miljon gånger och kan utantill, innantill och baklänges, men ibland ser jag en ny film. Härom morgonen skulle jag sätta mig ner med mina mackor och min yoghurt i sedvanlig ordning och se The Prince and Me II, allså en uppföljare till en hyffsat söt tjejfilm. Jag höll på att sätta brödet i halsen och kväva mig själv när jag insåg att ALLA karaktärer utom prinsen själv hade blivit ersatta av nya skådespelare. Jag tror faktiskt att det var ett nytt lågvattenmärke för filmbranchen. Det var pinsamt och uppstyltat att se den stackars tjejen försöka fylla upp skorna efter fantastiska Julia Styles (som spelar huvudrollen i första filmen). Till hela världens all filmindustri vill jag nu bara säga: GÖR INTE EN UPPFÖLJARE OM DEN INTE KAN MATCHA FÖRVÄNTNINGARNA (dvs att den är minst lika bra som ettan).
Nu ska jag gå och leta upp något ätbart. Det kurrar i min mage (melodi: det snurrar i min skalle).
För övrigt anser jag att vissa bör höra av sig lite oftare, men ja, det är ju faktiskt upp till er. Snart är jag låååångt härifrån, och då är det för sent. Skyll dig själv, liksom.
Ibland är jag grym.
Omvänd karma fungerar precis lika bra för mig!
Jobbintervjun; Jag var där 4 minuter, sen frågade chefen när jag kunde komma och provjobba. Vi bestämde torsdag.
Provjobb; Jag fick lite kläder, snokade runt i köket för att se var allt finns, fick ta en kund efter 10 minuter, fixade allt på eget initiativ, och där stod chefen... med chock i ögonen sa hon "välkommen", efter en kvart på plats.
Ibland måste man få känna sig så jävla grym. Hon ville sätta mig på nattskiftet direkt. Blir man mallig eller?
Jag har spenderat hela helgen med fröknarna Bengtsson, i andra änden av Skåne. Galenskaper på alla håll! Ovädret i lördags höll på att ställa till riktigt kaos då regnet aldrig verkade ta slut. Jag fick helt enkelt ställa bilen vid vägkanten, för jag såg knappt en halv meter framför bilen. Att det dessutom åskade precis ovanför oss gjorde knappast saken bättre, men hem kom vi efter många om och men.
Och ibland är skadeglädje glädjande, fastän jag tror på karma.
Ikväll ska jag jobba mitt första riktiga pass. Behöver jag nämna att jag är sjukt nervös? Jag har förvisso jobbat med detta förr, men nu är allting nytt. Håll tummarna för mig i natt! Jag har en känsla av att det lär behövas.
Det börjar hända saker. På gott och ont, men framåt. Hell yeah som M1 hade sagt!
Då och då kommer jag på mig själv med att le. Jag ler ganska mycket, tror jag. Just nu har jag en hel rad anledningar att le, men när jag gör det utan att jag tänker på det, då tror jag det ser som mest äkta ut. Det känns bra, om inget annat, långt ner i tårna och upp igen. Den sortens värme kräver varken sol eller filt.
VIP, and you know it ♥
Jobbintervjun; Jag var där 4 minuter, sen frågade chefen när jag kunde komma och provjobba. Vi bestämde torsdag.
Provjobb; Jag fick lite kläder, snokade runt i köket för att se var allt finns, fick ta en kund efter 10 minuter, fixade allt på eget initiativ, och där stod chefen... med chock i ögonen sa hon "välkommen", efter en kvart på plats.
Ibland måste man få känna sig så jävla grym. Hon ville sätta mig på nattskiftet direkt. Blir man mallig eller?
Jag har spenderat hela helgen med fröknarna Bengtsson, i andra änden av Skåne. Galenskaper på alla håll! Ovädret i lördags höll på att ställa till riktigt kaos då regnet aldrig verkade ta slut. Jag fick helt enkelt ställa bilen vid vägkanten, för jag såg knappt en halv meter framför bilen. Att det dessutom åskade precis ovanför oss gjorde knappast saken bättre, men hem kom vi efter många om och men.
Och ibland är skadeglädje glädjande, fastän jag tror på karma.
Ikväll ska jag jobba mitt första riktiga pass. Behöver jag nämna att jag är sjukt nervös? Jag har förvisso jobbat med detta förr, men nu är allting nytt. Håll tummarna för mig i natt! Jag har en känsla av att det lär behövas.
Det börjar hända saker. På gott och ont, men framåt. Hell yeah som M1 hade sagt!
Då och då kommer jag på mig själv med att le. Jag ler ganska mycket, tror jag. Just nu har jag en hel rad anledningar att le, men när jag gör det utan att jag tänker på det, då tror jag det ser som mest äkta ut. Det känns bra, om inget annat, långt ner i tårna och upp igen. Den sortens värme kräver varken sol eller filt.
VIP, and you know it ♥
Stillastående språng.
Det är fyra veckor sen jag skrev sist. Tiden går fort även när man har tråkigt.
Det suger att vara arbetslös. Inte nog med att jag sitter hemma den mesta av min lediga tid, jag har dessutom inga pengar att röra mig med. Vi får väl se om lyckans hjul vänder nu. Jag ska på jobbintervju ikväll. (Detta kan jag dock inte tacka varken arbetsförmedligen, AIC eller soc för. Tack för inget).
Jag är officiellt skriven i Malmö nu. Det kändes lite som "Välkommen hem" att få de papperna.
Helt stillasittande har jag inte varit, när allt kommer kring. Det har blivit en del utgång (KB såklart), ett par rundor till Simrishamn, en sväng till Norrland (fråga inte ens...), och nu senast en tripp till Kristianstad.
Jag har; träffat folk, umgåtts med vänner, druckit, dansat, blivit raggad på, flirtat, ställt till scener, sökt en hel massa jobb, kollat på många filmer, dejtat, bråkat, gått i kyrkan samt spenderat pengar jag inte har. Och vem sa att man inte kan ha kul i regnet?
Ibland undrar jag om man någonsin växer upp.
USA känns avlägset. Jag har inte ens en klar ansökan. Lite hopp i mörkret är att den dock börjar ta form. Jag hoppas att jag kommer iväg före jul. Här kan jag ju inte stå och stampa för alltid, särskilt inte när jag äntligen kommit på vad jag vill göra av mitt liv sen. Hej skolbänken!
En viss känsla av obehag smyger över mig mellan varven, som om någon försöker säga att snart, snart bryter helvetet loss. Hur skakar man av sig en sådan känsla?
Standing on the edge. Det kliar i fingrarna. Det är dags att göra något åt/av/med min kreativitet. Jag är understimulerad och uttråkad. Hur skapar man sitt eget öde? Vad är nästa steg? Vad gör jag nu? Det är dags att ta tag i saker och ting. Det borde jag ha gjort för längesen. Men ibland faller man lite...
Nu vill jag ha mer.
Det suger att vara arbetslös. Inte nog med att jag sitter hemma den mesta av min lediga tid, jag har dessutom inga pengar att röra mig med. Vi får väl se om lyckans hjul vänder nu. Jag ska på jobbintervju ikväll. (Detta kan jag dock inte tacka varken arbetsförmedligen, AIC eller soc för. Tack för inget).
Jag är officiellt skriven i Malmö nu. Det kändes lite som "Välkommen hem" att få de papperna.
Helt stillasittande har jag inte varit, när allt kommer kring. Det har blivit en del utgång (KB såklart), ett par rundor till Simrishamn, en sväng till Norrland (fråga inte ens...), och nu senast en tripp till Kristianstad.
Jag har; träffat folk, umgåtts med vänner, druckit, dansat, blivit raggad på, flirtat, ställt till scener, sökt en hel massa jobb, kollat på många filmer, dejtat, bråkat, gått i kyrkan samt spenderat pengar jag inte har. Och vem sa att man inte kan ha kul i regnet?
Ibland undrar jag om man någonsin växer upp.
USA känns avlägset. Jag har inte ens en klar ansökan. Lite hopp i mörkret är att den dock börjar ta form. Jag hoppas att jag kommer iväg före jul. Här kan jag ju inte stå och stampa för alltid, särskilt inte när jag äntligen kommit på vad jag vill göra av mitt liv sen. Hej skolbänken!
En viss känsla av obehag smyger över mig mellan varven, som om någon försöker säga att snart, snart bryter helvetet loss. Hur skakar man av sig en sådan känsla?
Standing on the edge. Det kliar i fingrarna. Det är dags att göra något åt/av/med min kreativitet. Jag är understimulerad och uttråkad. Hur skapar man sitt eget öde? Vad är nästa steg? Vad gör jag nu? Det är dags att ta tag i saker och ting. Det borde jag ha gjort för längesen. Men ibland faller man lite...
Nu vill jag ha mer.
Den perfekta dagen.
Det går verkligen inte att sätta ord på min studentdag. Den var helt enkelt perfekt.
Skolan är slut. Det är den mest bitterljuva känsla jag någonsin upplevt. Betygen var ingen höjdare att få eftersom att jag har sjunkit något katastrofalt sen jag började gymnasiet. Det finns inte så mycket att gör att det nu dock. Le och se dum ut! Än har jag inget jobb, dvs ingen inkomst, dvs en styck mycket lång och händelsefattig sommar för Malin. Däremot tror jag att jag har kommit på vad jag vill bli "när jag blir stor". Det är alltid en början.
Jag hade egentligen velat nämna allt som som hänt de senaste veckorna, nämna alla underbara människor, ge allt och alla den uppmärksamhet det/de förtjänar. Jag har varken ork eller lust att göra det, tråkigt nog.
Jag har massor med ny musik att lyssna på, en blivande man att prata med och tackkort att göra.
På återseende... Eller ja, "återbloggande".
Förutfattade meningar.
Jag tror inte på sagor egentligen.
Drickandet förra veckan var inte att leka med. Det blev ett par glas vin på torsdagen också, till maten med mamma. På fredagen blev det Golden/KB/Ice med Christian och folk, och på lördagen blev det Pildammsparken med Malin och massa annat folk, sen ölkaféet med Malin. Jag kan också tillägga att mitt korttidsminne inte är vad det borde vara.
Det finns verkligen inget jag tycker är lika skönt som att få förutfattade meningar motbevisade. Fredagens äventyr visade att våra kära musikteatertjejer, eller ja, de två mest omtalade, faktiskt är riktiga pinglor båda två. Jag skämdes faktiskt ganska rejält när jag insåg detta. Bättre sent än aldrig, hette det väl?
Det finns inget så mysigt som ett stort gäng folk, filtar, en gitarr och allsång, samt bollspel, brottning på gräset och en flaska vin. Jag har ett liv, hurra!
Hälften av alla estettreor skulle till Louisiana i Danmark idag, titta på konst och allmänt njuta av dagen. Tanken var att vi senare skulle sticka in till Köpenhamn, ta en öl och umgås. Gissa vem som går och får migrän? Jodå, det var jag, surprisesurprise (jag antar att det var migrän, med tanke på mina symptom). Så därför sitter jag här och skriver blogg istället för att sitta och dricka öl i vårt kära grannland.
Det finns en Malin till i gänget. Malin, Malin och Malin. Det är faktiskt rätt roligt att se oss när någon säger Malin, har jag en känsla av.
GRATTIS
Fredrik, till din välförtjänta plats på Ecole Normale de Musique i Paris
Sandra, till din direktbiljett till Balettakademin i Göteborg
Grattis Malin (jag), för att du inte ens kan fixa ett jobb som sunkig kassörska på Coop. (Inte för att jag har ansträngt mig sådär supermycket, men ändå).
NÄSTA VECKA TAR JAG STUDENTEN och det är så fucking ofattbart. Jag är lite nykär i mitt nuvarande liv. Tänk om det tar slut tillsammans med skolan? Usch, hemska tanke. "Tänk positivt" var visst min mantra för 2008, så det tänker jag fan göra också. Studenten är sparken ut ur fågelboet. Det är nu vi får se om det kommer att bära eller brista, och inte fan tänker jag ge upp.
Drickandet förra veckan var inte att leka med. Det blev ett par glas vin på torsdagen också, till maten med mamma. På fredagen blev det Golden/KB/Ice med Christian och folk, och på lördagen blev det Pildammsparken med Malin och massa annat folk, sen ölkaféet med Malin. Jag kan också tillägga att mitt korttidsminne inte är vad det borde vara.
Det finns verkligen inget jag tycker är lika skönt som att få förutfattade meningar motbevisade. Fredagens äventyr visade att våra kära musikteatertjejer, eller ja, de två mest omtalade, faktiskt är riktiga pinglor båda två. Jag skämdes faktiskt ganska rejält när jag insåg detta. Bättre sent än aldrig, hette det väl?
Det finns inget så mysigt som ett stort gäng folk, filtar, en gitarr och allsång, samt bollspel, brottning på gräset och en flaska vin. Jag har ett liv, hurra!
Hälften av alla estettreor skulle till Louisiana i Danmark idag, titta på konst och allmänt njuta av dagen. Tanken var att vi senare skulle sticka in till Köpenhamn, ta en öl och umgås. Gissa vem som går och får migrän? Jodå, det var jag, surprisesurprise (jag antar att det var migrän, med tanke på mina symptom). Så därför sitter jag här och skriver blogg istället för att sitta och dricka öl i vårt kära grannland.
Det finns en Malin till i gänget. Malin, Malin och Malin. Det är faktiskt rätt roligt att se oss när någon säger Malin, har jag en känsla av.
GRATTIS
Fredrik, till din välförtjänta plats på Ecole Normale de Musique i Paris
Sandra, till din direktbiljett till Balettakademin i Göteborg
Grattis Malin (jag), för att du inte ens kan fixa ett jobb som sunkig kassörska på Coop. (Inte för att jag har ansträngt mig sådär supermycket, men ändå).
NÄSTA VECKA TAR JAG STUDENTEN och det är så fucking ofattbart. Jag är lite nykär i mitt nuvarande liv. Tänk om det tar slut tillsammans med skolan? Usch, hemska tanke. "Tänk positivt" var visst min mantra för 2008, så det tänker jag fan göra också. Studenten är sparken ut ur fågelboet. Det är nu vi får se om det kommer att bära eller brista, och inte fan tänker jag ge upp.
Ullis, Hanna och Jag (och Fredrik på en hörna).
Vem hade kunnat gissa på denna kombination?
Noah är så duktig, så :)
Och stark för den delen. HEJ blåmärken ;P
Vem hade kunnat gissa på denna kombination?
Noah är så duktig, så :)
Och stark för den delen. HEJ blåmärken ;P
Vad är en måndag utan ett glas vin?
Jag är kär i livet.
Dansföreställningarna är äntligen över. De gick (mer eller mindre) bra, fick jättesnälla kommentarer efteråt, och jag har växt otroligt mycket som person de senaste två veckorna. Söndagens föreställning var också min sista någonsin, då tanken en längre tid har varit att lägga dansen på hyllan nu. Allt detta behövde såklart något slags firande, så det slutade med att vi satt och pimplade vin ett par timmar på ölkafféet. Mysigt värre. Tur att måndagen började sent.
Måndagen, aka igår, var en väldigt trevlig dag. En fika med Fredrik, där vi träffade Christian och hans kompis. Sen såg vi Sia och Kajsa framföra helt fantastisk musik. Efter det var vi ett par stycken som ville ut, så vi styrde kosan mot Carïb Kreol som Azize rekommenderade och där bjöds det på live jazzmusik. Jag fann en ny vän i MALIN, världens sötaste nöt. Vi har gått på samma skola, och haft vissa lektioner tillsammans, i tre år, men aldrig funnit varandra. Bättre sent än aldrig, kom vi fram till. Vi delade på en flaska vin vilket innebar en något vinglig promenad till bussen. Så kul har jag inte haft på väldigt länge.
Det är såhär livet ska se ut två veckor före studenten. Det SKA vara sena kvällar med vänner och vin. Tack allesammans, för ett par fantastiskt roliga kvällar. Hoppas att hela sommaren har lika mycket att bjuda på!
Mina fantastiska danskamrater!
MALIN Å MALIN låter Christian leka pimp.
Ikväll kommer M hem. Blandade känslor, någon?
Shaken, not stirred, baby.
Dansföreställningarna är äntligen över. De gick (mer eller mindre) bra, fick jättesnälla kommentarer efteråt, och jag har växt otroligt mycket som person de senaste två veckorna. Söndagens föreställning var också min sista någonsin, då tanken en längre tid har varit att lägga dansen på hyllan nu. Allt detta behövde såklart något slags firande, så det slutade med att vi satt och pimplade vin ett par timmar på ölkafféet. Mysigt värre. Tur att måndagen började sent.
Måndagen, aka igår, var en väldigt trevlig dag. En fika med Fredrik, där vi träffade Christian och hans kompis. Sen såg vi Sia och Kajsa framföra helt fantastisk musik. Efter det var vi ett par stycken som ville ut, så vi styrde kosan mot Carïb Kreol som Azize rekommenderade och där bjöds det på live jazzmusik. Jag fann en ny vän i MALIN, världens sötaste nöt. Vi har gått på samma skola, och haft vissa lektioner tillsammans, i tre år, men aldrig funnit varandra. Bättre sent än aldrig, kom vi fram till. Vi delade på en flaska vin vilket innebar en något vinglig promenad till bussen. Så kul har jag inte haft på väldigt länge.
Det är såhär livet ska se ut två veckor före studenten. Det SKA vara sena kvällar med vänner och vin. Tack allesammans, för ett par fantastiskt roliga kvällar. Hoppas att hela sommaren har lika mycket att bjuda på!
Mina fantastiska danskamrater!
MALIN Å MALIN låter Christian leka pimp.
Ikväll kommer M hem. Blandade känslor, någon?
Shaken, not stirred, baby.
Att gå på solsken.
En hel helg i skolan. Ska man skratta eller gråta? Jag är redan helt färdig, och vi har inte ens börjat sätta ljus än. Fast detta kommer nog att bli riktigt bra. Det känns verkligen så i alla fall.
När jag är trött och lite hungrig börjar jag, av någon anledning, ofta tänka på saker som gör mig ledsen. Idag kom jag att tänka på att många av mina coola bekanta från skolan snart inte kommer att vara det åh-så-behövda dagliga inslaget längre. Det finns så många sköna och coola människor som sätter fart på dagen, som snart kommer att gå på sina egna håll inom en väldigt snar framtid. Det gör mig så upprörd att det gör ont i hela magen.
Jag såg precis en tjej vinna en miljon kronor på TV. Synd att man inte är en gambler. Det är kanske den snabbaste vägen till ekonomiskt oberoende? Såvida M inte råkar skaffa sig ett otroligt välbetalt jobb väldigt snart, vill säga. Eller så får jag se till att gifta mig rikt, helt enkelt. Och ja, att själv jobba sig till och förtjäna dessa pengar är ju heeelt otänkbart (märk väl ironin). Jag råkar bara vara lite lat.
Det är sommar. Folk söker sig till skuggan, för inte ens där är det svalt. Hoppas att vädret håller i sig.
Jag saknar redan att, med dig vid min sida, se solen försvinna.
Det är måndag imorgon. Vart tog helgen vägen? Jag hade behövt festa. Någon?
När jag är trött och lite hungrig börjar jag, av någon anledning, ofta tänka på saker som gör mig ledsen. Idag kom jag att tänka på att många av mina coola bekanta från skolan snart inte kommer att vara det åh-så-behövda dagliga inslaget längre. Det finns så många sköna och coola människor som sätter fart på dagen, som snart kommer att gå på sina egna håll inom en väldigt snar framtid. Det gör mig så upprörd att det gör ont i hela magen.
Jag såg precis en tjej vinna en miljon kronor på TV. Synd att man inte är en gambler. Det är kanske den snabbaste vägen till ekonomiskt oberoende? Såvida M inte råkar skaffa sig ett otroligt välbetalt jobb väldigt snart, vill säga. Eller så får jag se till att gifta mig rikt, helt enkelt. Och ja, att själv jobba sig till och förtjäna dessa pengar är ju heeelt otänkbart (märk väl ironin). Jag råkar bara vara lite lat.
Det är sommar. Folk söker sig till skuggan, för inte ens där är det svalt. Hoppas att vädret håller i sig.
Jag saknar redan att, med dig vid min sida, se solen försvinna.
Det är måndag imorgon. Vart tog helgen vägen? Jag hade behövt festa. Någon?
Var det bra så?
Nu är det på riktigt.
Det sägs att tiden går fort när man har kul, så kul måste jag ha haft för nu är det bara 27 dagar kvar till studenten. Vad hände? POFF, så försvann hela vårterminen. Imorgon har jag nationella prov i matematik C. Jag tror att jag kommer att få mitt första IG någonsin i betyg. Fast oddsen är på min sida egentligen. Det krävs bara 12 poäng av 42 för att bli godkänd. Kanske, kanske finns det en liten chans. Än ska vi inte ge upp. Öhm...
Nu börjar det intensiva repandet inför våra dansföreställningar. Hela helgen kommer att tillbringas på skolan, vilket gör mig lite bitter eftersom det tydligen ska bli lika varmt då, om inte varmare, som det har varit idag. För ja, nu är sommaren här, inget snack om saken. Å andra sidan är detta mitt farväl till dansen. Efter de här föreställningarna lägger jag dansen på hyllan.
Så låter beskrivningen på dansföreställningen. Låter det spännande så föreslår jag att du kikar in på Kulturcentralen för att läsa mer och boka biljetter. Här snackar vi kaos, personligheter och en stor dos värme. Vill du uppleva en och en halv timme av denna oslagbara kombination så är du varmt välkommen.
Ibland känns det som att den enda utvägen är att le åt livets ironi. Världen är för liten för mig.
Den sjunde maj tjugohundraåtta.
Den du. M&M är nu officiellt ♥
Det känns galet. Magiskt.
I'll guard it, close to my heart.
Kyssar som stannar tiden.
Jag har bara 6 vanliga skoldagar kvar. Någonsin. Ambivalensen stiger.
Det sägs att tiden går fort när man har kul, så kul måste jag ha haft för nu är det bara 27 dagar kvar till studenten. Vad hände? POFF, så försvann hela vårterminen. Imorgon har jag nationella prov i matematik C. Jag tror att jag kommer att få mitt första IG någonsin i betyg. Fast oddsen är på min sida egentligen. Det krävs bara 12 poäng av 42 för att bli godkänd. Kanske, kanske finns det en liten chans. Än ska vi inte ge upp. Öhm...
Nu börjar det intensiva repandet inför våra dansföreställningar. Hela helgen kommer att tillbringas på skolan, vilket gör mig lite bitter eftersom det tydligen ska bli lika varmt då, om inte varmare, som det har varit idag. För ja, nu är sommaren här, inget snack om saken. Å andra sidan är detta mitt farväl till dansen. Efter de här föreställningarna lägger jag dansen på hyllan.
- Var det bra så?
Finns det något jag kan göra för dig? Var det bra så?
Är det bra så? Blir det bra så? Var det bra så? Finns det något jag kan göra för dig? Eller kanske bara för mig själv?
Finns det ingenting - kan man finna på något att göra?
Finns det något - kan jag göra mer?
Finns det någon - kan vi göra något?
Vi kan göra något tillsammans eller vara tillsammans
det är något
Bara det är bra för något eller någon
Bara jag är bra för något eller någon
Eller måste allt vara bra? Bara bra? Finns det? I Latte? I livet?
Allt är en blandning - varelser, rörelser, ljud, ljus, stämningar, känslor, surt, sött, salt, peppar, dåtid, framtid, nuet.
Det blir nog bra så, ja... -
Så låter beskrivningen på dansföreställningen. Låter det spännande så föreslår jag att du kikar in på Kulturcentralen för att läsa mer och boka biljetter. Här snackar vi kaos, personligheter och en stor dos värme. Vill du uppleva en och en halv timme av denna oslagbara kombination så är du varmt välkommen.
Ibland känns det som att den enda utvägen är att le åt livets ironi. Världen är för liten för mig.
Den sjunde maj tjugohundraåtta. Den du. M&M är nu officiellt ♥
Det känns galet. Magiskt.
I'll guard it, close to my heart.
Kyssar som stannar tiden.
Jag har bara 6 vanliga skoldagar kvar. Någonsin. Ambivalensen stiger.
"If all our life is but a dream
Fantastic posing greed
Then we should feed our jewelery to the sea
For diamonds do appear to be
Just like broken glass to me"
Fantastic posing greed
Then we should feed our jewelery to the sea
For diamonds do appear to be
Just like broken glass to me"
GUL BIL!
I lördags kväll påbörjade jag ett långt, argt, bittert, aggressivt och minst sagt irriterat blogginlägg, om hur mycket livet suger ibland. Sen kom jag på att det inte är värt att lägga upp texten här ändå. Det är ingen som vill veta hur mycket mitt liv suger ibland, för det gör alla andras också lite då och då. Så jag kastade två timmars material, enbart för att jag inte ville framstå som mörk och omöjlig igen.
Sanningen är att jag faktiskt mår ganska bra egentligen.
Hur gamla är vi egentligen? Folk beter sig som .. jag vet inte vad. När blir man vuxen?
"Ut med det gamla och in med det nya" har aldrig känts så aktuellt som nu. Tror du att jag är en pryl man kan tjinga hur som helst så har du jävligt fel.
- HAHA, GUL BIL! *tjoff* - M
- Men hallå, bussarna gälls inte - Jag
- Nähä, förlåt då - M
(2 min senare)
- GUL BIL! *tjoff* - Jag
- Men bussarna gälls ju inte :O - M
- Nu är vi kvitt ;) - Jag
Du är magisk.
Sanningen är att jag faktiskt mår ganska bra egentligen.
Hur gamla är vi egentligen? Folk beter sig som .. jag vet inte vad. När blir man vuxen?
"Ut med det gamla och in med det nya" har aldrig känts så aktuellt som nu. Tror du att jag är en pryl man kan tjinga hur som helst så har du jävligt fel.
- HAHA, GUL BIL! *tjoff* - M
- Men hallå, bussarna gälls inte - Jag
- Nähä, förlåt då - M
(2 min senare)
- GUL BIL! *tjoff* - Jag
- Men bussarna gälls ju inte :O - M
- Nu är vi kvitt ;) - Jag
Du är magisk.
Finns i sjön.
Aldrig glittrar havet så magiskt som när solnedgången färgar himeln rosa, och aldrig känns världen så stor som just i det ögonblicket. Aldrig har jag kunnat njuta av en så iskall kväll, och aldrig har en sådan iskall kväll känts så varm. Tur att mörkret döljer den ibland osäkra glimten i ögat. Tur att en kyss lika fort kan sudda bort den.
Jag är så förutsägbar.
Gårdagen var verkligen vad man kan kalla "ödets ironi", med tanke på bloggen jag skrev i söndags. Jag kände mig levande för första gången på så väldigt länge. Kanske är det fel av mig att börja hoppas, men det är svårt att låta bli. Det är så typiskt mig. Fast det finns inte så mycket att göra åt saken i skrivande stund. Jag vet att jag går händelserna i förväg och hela det där köret, men hey, när brukar inte jag göra så? Jag vet vad jag ger mig in på, för LITE självinsikt har jag allt.
Magi.
Att sex säljer har blivit väldigt tydligt för mig de senaste dagarna då jag enbart gått i korta kjolar med hudfärgade strumpbyxor. Visst, jag gillar uppmärksamheten och blickarna, men att det var SÅ extremt... Ja, vad kan man säga? Kanske är det dags att ta på jeansen igen.
I'llnever let you down.
Hej, jag heter Malin och för tillfället har jag ett socialt liv. Det känns så bra att jag vill hoppa och skrika. Fast, det kanske är dumt. "Växa upp", bla, bla, bla, skrev jag sist. Hmm. Kompromissa? Nya perspektiv, ja. Växa upp? Mjaa, inte riktigt än.
Is it you that I've been waiting for? - 'Cassie'
Jag är så förutsägbar.
Gårdagen var verkligen vad man kan kalla "ödets ironi", med tanke på bloggen jag skrev i söndags. Jag kände mig levande för första gången på så väldigt länge. Kanske är det fel av mig att börja hoppas, men det är svårt att låta bli. Det är så typiskt mig. Fast det finns inte så mycket att göra åt saken i skrivande stund. Jag vet att jag går händelserna i förväg och hela det där köret, men hey, när brukar inte jag göra så? Jag vet vad jag ger mig in på, för LITE självinsikt har jag allt.
Magi.
Att sex säljer har blivit väldigt tydligt för mig de senaste dagarna då jag enbart gått i korta kjolar med hudfärgade strumpbyxor. Visst, jag gillar uppmärksamheten och blickarna, men att det var SÅ extremt... Ja, vad kan man säga? Kanske är det dags att ta på jeansen igen.
I'll
Hej, jag heter Malin och för tillfället har jag ett socialt liv. Det känns så bra att jag vill hoppa och skrika. Fast, det kanske är dumt. "Växa upp", bla, bla, bla, skrev jag sist. Hmm. Kompromissa? Nya perspektiv, ja. Växa upp? Mjaa, inte riktigt än.
Is it you that I've been waiting for? - 'Cassie'
En vuxen blogg.
Det är vår på riktigt nu.
Min självdisciplin är ickeexisterande och det stör mig så illa att jag blir arg. VARFÖR är det så svårt att sätta sig med läxorna och bara ta sig igenom skiten? Varför sitter jag hellre här, vid datorn, i flera flera timmar och bara glor? Varför är jag så jävla lat?
Ibland känner jag ett starkt behov av nya vänner. Nya bekantskaper. Nya upplevelser. Jag har glömt bort hur man är social och hur man konverserar på ett lätt och ledigt sätt. Min sociala kompetens är inte vad den borde vara. Det skrämmer mig.
Det är dags att sadla om. Från och med imorgon börjar min nya framtid. Det handlar inte bara om min disciplin och mina sociala kompetenser, utan också om de andra små, men åh så viktiga, sakerna som gör livet bra på lång sikt. Det är dags att jag börjar tro på mig själv, satsa på mig själv och framför allt börjar ta lite chanser och risker. Det kan ju inte gå mer än åt helvete.
Kanske är det dags att växa upp lite? Kanske är det dags att lägga det barnsliga och bortskämda åt sidan. Kanske är dags att låta "kvinnan" i mig få växa och ta plats. Förmodligen är det dags att skaffa nya perspektiv.
Det är nu eller aldrig.
Jag saknar pappa. Kanske är det dags att ta en tripp till Simrishamn.
Aldrig har världen känts så stor, och samtidigt så liten.
Min självdisciplin är ickeexisterande och det stör mig så illa att jag blir arg. VARFÖR är det så svårt att sätta sig med läxorna och bara ta sig igenom skiten? Varför sitter jag hellre här, vid datorn, i flera flera timmar och bara glor? Varför är jag så jävla lat?
Ibland känner jag ett starkt behov av nya vänner. Nya bekantskaper. Nya upplevelser. Jag har glömt bort hur man är social och hur man konverserar på ett lätt och ledigt sätt. Min sociala kompetens är inte vad den borde vara. Det skrämmer mig.
Det är dags att sadla om. Från och med imorgon börjar min nya framtid. Det handlar inte bara om min disciplin och mina sociala kompetenser, utan också om de andra små, men åh så viktiga, sakerna som gör livet bra på lång sikt. Det är dags att jag börjar tro på mig själv, satsa på mig själv och framför allt börjar ta lite chanser och risker. Det kan ju inte gå mer än åt helvete.
Kanske är det dags att växa upp lite? Kanske är det dags att lägga det barnsliga och bortskämda åt sidan. Kanske är dags att låta "kvinnan" i mig få växa och ta plats. Förmodligen är det dags att skaffa nya perspektiv.
Det är nu eller aldrig.
Jag saknar pappa. Kanske är det dags att ta en tripp till Simrishamn.
Aldrig har världen känts så stor, och samtidigt så liten.
Jag är kär.
Så kär att det gör ont. Så vacker, mystisk, trevlig, inbjudande och förtrollande. Den saknad jag känner går inte att beskriva med ord. Jag trodde inte att man kunde bli så kär i en stad. Jag är kär i Paris.
Jag vet inte vart jag ska börja någonstans. Jag är fortfarande så överväldigad över alla dessa fantastiska upplevelser jag har samlat på mig under drygt en vecka (förra veckan). Jag har sett allt man bör se när man är i Paris, jag har vandrat de gator, ätit den mat och druckit det vin man bör ha gjort när man är i Paris. Jag har pratat med vackra fransmän, coola amerikanskor, ännu coolare fransyskor, och jag har skaffat nya vänner. Jag är så tacksam för allt, jag är så lycklig för att jag har fått uppleva detta. Det är knappt en vecka sen jag lämnade Paris, ändå tänker jag tillbaka på min vecka där med nostalgi i hjärtat. Det här är något jag kommer bära med mig länge, länge.
Idag har jag varit så jävla snygg. Det var längesen jag kände så. YES, liksom.
48 dagar kvar till studenten. Det är kaos; i huvudet, i skolan, med framtiden. Tiden går så fort. Finns det ingen bromsmedicin för studentsjukan?
Jag känner att den positiva sidan i mig har börjat växa på nytt, att den tar plats och faktiskt visar sig. Jag mår bra, trots all stress och ångest. Jag ler oftare, jag skrattar oftare, jag mår bra.
"Du är så jääävla negativ Malin" - C , thanks darling ;) Någon måste väl kompensera för all positivitet ibland?
Jag är kär.
Och snygg.
Jag vet inte vart jag ska börja någonstans. Jag är fortfarande så överväldigad över alla dessa fantastiska upplevelser jag har samlat på mig under drygt en vecka (förra veckan). Jag har sett allt man bör se när man är i Paris, jag har vandrat de gator, ätit den mat och druckit det vin man bör ha gjort när man är i Paris. Jag har pratat med vackra fransmän, coola amerikanskor, ännu coolare fransyskor, och jag har skaffat nya vänner. Jag är så tacksam för allt, jag är så lycklig för att jag har fått uppleva detta. Det är knappt en vecka sen jag lämnade Paris, ändå tänker jag tillbaka på min vecka där med nostalgi i hjärtat. Det här är något jag kommer bära med mig länge, länge.
Idag har jag varit så jävla snygg. Det var längesen jag kände så. YES, liksom.
48 dagar kvar till studenten. Det är kaos; i huvudet, i skolan, med framtiden. Tiden går så fort. Finns det ingen bromsmedicin för studentsjukan?
Jag känner att den positiva sidan i mig har börjat växa på nytt, att den tar plats och faktiskt visar sig. Jag mår bra, trots all stress och ångest. Jag ler oftare, jag skrattar oftare, jag mår bra.
"Du är så jääävla negativ Malin" - C , thanks darling ;) Någon måste väl kompensera för all positivitet ibland?
Jag är kär.
Och snygg.
Våren i Paris.
Les printemps à Paris.
Nu är det så påtagligt nära, resan till Paris, Frankrike. På tisdag morgon, om cirkus 36 timmar, kommer vi att stå samlade på Malmö C för att äntligen få komma iväg. Hur galet är inte det?
Det är onekligen allt för länge sedan jag skrev blogg. Jag har hunnit med en massa saker på de tre veckorna som det har varit tyst från min sida. Jag har: haft "påsklov", tagit körkort, gjort ett helt projektarbete på mindre än en vecka och sedan lämnat in det, slösat ändlösa pengar på saker/kläder/skor inför Paris, lagt alldeles för många timmar på diverse tv-serier och filmer, lärt mig "rita engelsk kalligrafi" (jag har ingen kalligrafipenna, därav ritar jag istället för skriver) och så har jag gjort högskoleprovet igen (inte för att jag tror det hjälpte mig så mycket).
Och så vill jag passa på att:
gratulera på födelsedagen till Alex, Toots och Tessan i efterskott,
och gratulera Cassie och Nicks till körkortet,
och gratulera Jennie till SM-guldet.
Våren kom, den gick (eller rättare sagt så kom vintern, med snö och hela baletten), och sen kom våren tillbaka. Våren är så vacker. Jag önskar att man kunde bära med sig den känsla bara våren kan ge, på flaska. För vår är det när:
- Solen värmer
- Det luktar nyklippt gräs
- De första blommorna invaderar alla tänkbara ställen
- Träden knoppas
- Det efter en regnskur luktar våt asfalt (personlig favorit)
- Alla Heleneholmare dras till skolgården som bi till socker
- Heleneholms musiker ger sig till känna på skolgården
- Det är ljust när klockan ringer
Det är mindre än två månader kvar till studenten. Det är så ofattbart att jag knappt kan sätta ord på känslan.
Det finns ett få antal saker jag kommer sakna med skolan. En av dessa saker är en "han". Jag hade kunnat skriva världens längsta brev av ren dyrkan, men med risk för eventuella besöksförbud som påföljd är det kanske ingen bra idé. Hur förklarar man för en person, som man har följt på ett visst avstånd i tre år, att denne verkligen är så fantastisk som jag vill ha det till? Faktum är att jag förmodligen inte känner denne någon för att kunna uttala mig om hur bra han är, men det handlar väl alltid om personligt tyckande? Det allra enklaste är nog "Tack". Tack, för allt. Tack, för att du bara är där.
Det som krossar mitt hjärta att när skolan tar slut, tar även leendena och blickarna slut. Detta vardagliga inslag, värt mer än guld och diamanter, kommer snart att vara ett minne blott. Det är DET som gör att dagarna går för fort, att studenten är allt för snart.
Det liv som komma skall bär med sig osäkerhet och skräck. Jag känner mig något vilsen och lite lätt livrädd.
Vad händer sen?
Nu är det så påtagligt nära, resan till Paris, Frankrike. På tisdag morgon, om cirkus 36 timmar, kommer vi att stå samlade på Malmö C för att äntligen få komma iväg. Hur galet är inte det?
Det är onekligen allt för länge sedan jag skrev blogg. Jag har hunnit med en massa saker på de tre veckorna som det har varit tyst från min sida. Jag har: haft "påsklov", tagit körkort, gjort ett helt projektarbete på mindre än en vecka och sedan lämnat in det, slösat ändlösa pengar på saker/kläder/skor inför Paris, lagt alldeles för många timmar på diverse tv-serier och filmer, lärt mig "rita engelsk kalligrafi" (jag har ingen kalligrafipenna, därav ritar jag istället för skriver) och så har jag gjort högskoleprovet igen (inte för att jag tror det hjälpte mig så mycket).
Och så vill jag passa på att:
gratulera på födelsedagen till Alex, Toots och Tessan i efterskott,
och gratulera Cassie och Nicks till körkortet,
och gratulera Jennie till SM-guldet.
Våren kom, den gick (eller rättare sagt så kom vintern, med snö och hela baletten), och sen kom våren tillbaka. Våren är så vacker. Jag önskar att man kunde bära med sig den känsla bara våren kan ge, på flaska. För vår är det när:
- Solen värmer
- Det luktar nyklippt gräs
- De första blommorna invaderar alla tänkbara ställen
- Träden knoppas
- Det efter en regnskur luktar våt asfalt (personlig favorit)
- Alla Heleneholmare dras till skolgården som bi till socker
- Heleneholms musiker ger sig till känna på skolgården
- Det är ljust när klockan ringer
Det är mindre än två månader kvar till studenten. Det är så ofattbart att jag knappt kan sätta ord på känslan.
Det finns ett få antal saker jag kommer sakna med skolan. En av dessa saker är en "han". Jag hade kunnat skriva världens längsta brev av ren dyrkan, men med risk för eventuella besöksförbud som påföljd är det kanske ingen bra idé. Hur förklarar man för en person, som man har följt på ett visst avstånd i tre år, att denne verkligen är så fantastisk som jag vill ha det till? Faktum är att jag förmodligen inte känner denne någon för att kunna uttala mig om hur bra han är, men det handlar väl alltid om personligt tyckande? Det allra enklaste är nog "Tack". Tack, för allt. Tack, för att du bara är där.
Det som krossar mitt hjärta att när skolan tar slut, tar även leendena och blickarna slut. Detta vardagliga inslag, värt mer än guld och diamanter, kommer snart att vara ett minne blott. Det är DET som gör att dagarna går för fort, att studenten är allt för snart.
Det liv som komma skall bär med sig osäkerhet och skräck. Jag känner mig något vilsen och lite lätt livrädd.
Vad händer sen?
Effektivitet.
Ibland är jag så jävla grym. Bäst, helt enkelt.
Jag har varit sjuk i drygt en vecka nu. Hosta, febertoppar, rinnande snor och hela baletten har plågat mig till och från. Nu känns det dock bättre, och om jag ska vara helt ärlig så mår jag bättre över lag för tillfället. Det känns bra.
I fredags var jag, mamma och moster på IKEA i några timmar. Där sprang vi (nästan bokstavligt talat) på Kitty Jutbring (punktSE's coola krönikör, programledare på SVT). Hon är ännu sötare i verkligheten än på bild. Alltid något. Hur som haver så handlades det garderober, mobila sådana, eftersom mor min ännu inte funnit sin ideala garderob i furu (max 130 bred, 65 djup och 200 hög). Har du en till salu så hojta högt!
I går vandrade jag och mamma runt i stan (eller rättare sagt, alla stadens köpcentra) på måfå. Store lillebror, samt lille lillebror, har nu väldigt fina påskpresenter att vänta. Dessutom blir jag alltid kungligt bortskämd när jag är på stan med mor min. Mamma är bäst.
När vi kom hem var huset invaderat av fyra obstinata, högljudda, 2 meter långa, 17-åriga killar, varav den ene är store lillebror. Det bör tilläggas att de ska sova här minst en natt till, i vår 55kvm stora lägenhet. Lyckat, verkligen. Fast tja, de är så söta när de sover att det är löjligt. Då är det värt det. Dessutom byggde jag ihop våra nya IKEAgarderober HELT själv igår, på mindre än en timme. Applåder till mig, tack.
Idag har jag, äntligen, färgat om mitt hår. Nu är det åter EN nyans med lite skimringar, inte fyra. YAY :)
Snart åker jag o co till Paris. Det ska bli naaajs.
Härom natten drömde jag om en viss människa som inte ens besökt mina tankar på ett tag. Jag blev till min egen förvåning väldigt besviken när jag vaknade och insåg att denna någon inte låg bredvid mig. Oh well, "det är sånt man får ta", som killarna här hemma säger.
Anton på The Phone House vid GA torg borde få löneförhöjning. Han var verkligen en pärla igår. En söt sådan.
Veckan som kommer har skolverket döpt till "påsklov". Den kommer att gå åt till projektarbetet som ska vara inlämnat inom en kort framtid. Det bör tilläggas att jag verkligen inte har lagt den tid och energi på det som jag borde ha gjort för längesen. Å andra sidan så ska det vara inlämnat innan jag åker till Paris, så jag kommer nog verkligen att kunna njuta ännu mer av resan då. Det ska som sagt bli naaajs.
Idag var det vår i luften. Blommorna hoppar upp ur jorden som om någon skrämt dem. Solen värmer, fåglarna sjunger (vilket de iofs har gjort i över en månad), barnens skratt från lekplatserna hörs tydligare än vanligt, och folk ler. Våren är nog här för att stanna nu.
Charlotte Perelli vann Melodifestivalen (helt klart rätt låt). Björn Gustafsson vann mitt hjärta (japp, jag måste erkänna, killen är guld). Hela kvällen var ett lyckopiller (om man räknar bort Christer Sjögren).
Ibland är jag bra. Riktigt bra. Då ler jag mycket mer. Sjävlförtroendet lever än. Det är bra.
Jag har varit sjuk i drygt en vecka nu. Hosta, febertoppar, rinnande snor och hela baletten har plågat mig till och från. Nu känns det dock bättre, och om jag ska vara helt ärlig så mår jag bättre över lag för tillfället. Det känns bra.
I fredags var jag, mamma och moster på IKEA i några timmar. Där sprang vi (nästan bokstavligt talat) på Kitty Jutbring (punktSE's coola krönikör, programledare på SVT). Hon är ännu sötare i verkligheten än på bild. Alltid något. Hur som haver så handlades det garderober, mobila sådana, eftersom mor min ännu inte funnit sin ideala garderob i furu (max 130 bred, 65 djup och 200 hög). Har du en till salu så hojta högt!
I går vandrade jag och mamma runt i stan (eller rättare sagt, alla stadens köpcentra) på måfå. Store lillebror, samt lille lillebror, har nu väldigt fina påskpresenter att vänta. Dessutom blir jag alltid kungligt bortskämd när jag är på stan med mor min. Mamma är bäst.
När vi kom hem var huset invaderat av fyra obstinata, högljudda, 2 meter långa, 17-åriga killar, varav den ene är store lillebror. Det bör tilläggas att de ska sova här minst en natt till, i vår 55kvm stora lägenhet. Lyckat, verkligen. Fast tja, de är så söta när de sover att det är löjligt. Då är det värt det. Dessutom byggde jag ihop våra nya IKEAgarderober HELT själv igår, på mindre än en timme. Applåder till mig, tack.
Idag har jag, äntligen, färgat om mitt hår. Nu är det åter EN nyans med lite skimringar, inte fyra. YAY :)
Snart åker jag o co till Paris. Det ska bli naaajs.
Härom natten drömde jag om en viss människa som inte ens besökt mina tankar på ett tag. Jag blev till min egen förvåning väldigt besviken när jag vaknade och insåg att denna någon inte låg bredvid mig. Oh well, "det är sånt man får ta", som killarna här hemma säger.
Anton på The Phone House vid GA torg borde få löneförhöjning. Han var verkligen en pärla igår. En söt sådan.
Veckan som kommer har skolverket döpt till "påsklov". Den kommer att gå åt till projektarbetet som ska vara inlämnat inom en kort framtid. Det bör tilläggas att jag verkligen inte har lagt den tid och energi på det som jag borde ha gjort för längesen. Å andra sidan så ska det vara inlämnat innan jag åker till Paris, så jag kommer nog verkligen att kunna njuta ännu mer av resan då. Det ska som sagt bli naaajs.
Idag var det vår i luften. Blommorna hoppar upp ur jorden som om någon skrämt dem. Solen värmer, fåglarna sjunger (vilket de iofs har gjort i över en månad), barnens skratt från lekplatserna hörs tydligare än vanligt, och folk ler. Våren är nog här för att stanna nu.
Charlotte Perelli vann Melodifestivalen (helt klart rätt låt). Björn Gustafsson vann mitt hjärta (japp, jag måste erkänna, killen är guld). Hela kvällen var ett lyckopiller (om man räknar bort Christer Sjögren).
Ibland är jag bra. Riktigt bra. Då ler jag mycket mer. Sjävlförtroendet lever än. Det är bra.