Världsliga ting... och jag.

Jag är en mästare på det där med världsliga ting. När man går in på mitt rum ser man i hörna nummer ett en gammal ommålad klädhängare. På den hänger väl minst ett dussintal väskor i olika storlekar, och jag älskar dom allihopa lika mycket. I hörna nummer två ser man halva min skosamling (resten står i hallen och driver mamma till vansinne). Sammanlagt, med dansskor och så, har jag minst 16 par skor. I min ena garderob har jag en hel hylla med minst 25 par örhängen, minst 20 halsband och några armband.
Vad säger detta om mig egentligen? Hur materialistisk är jag? Skrämmande, faktiskt. Men det värsta är nog att jag verkligen inte kan tänka mig ett liv utan dessa prylar. Nu köper jag förvisso inga dyra saker. Det kan va skor för 250:- eller ett par örhänge för 50:- men dock. Tänk om jag istället gjorde något vettigt med mina pengar (vad det nu skulle vara har jag inte en aning om). Jag behöver en ny mobiltelefon iallafall. Har varit och tittat ut en som jag vill ha (ska ha, rättare sagt). Nu ska jag bara spara pengar till den. I mars eller april kommer jag vara en stolt ägare av en ny telefon. Can't wait! Den jag har nu är helt hopplös, och den driver mig till vansinne.
Sa jag förresten att jag är väldigt materialistisk?
Jag vill som sagt ut och resa efter studenten (vilket jag har en känsla av att de flesta vill). Det innebär att jag måste skaffa mig ett jobb väldigt snart om det ska vara möjligt. Jag kommer ju inte direkt långt på studiebidraget som för det delen upphör att flyga in på kontot efter vårterminen -o8. Helt galet. Jag tar studenten om lite mindre än 17 månader. Tiden liksom bara... flyger förbi.

Och ibland undrar jag om du verkligen har något mer mellan öronen än luft.

Nollställd.

Allt handlar inte om Dig. Det handlar om MIG. Om mitt sätt att hantera känslor. Äkta, oäkta. Fantomkänslor. Kamelontkänslor. Hormoner. Och jag hanterar mina känslor allra bäst om jag får spilla ut dem, helst i skrift. För hand eller på dator spelar ingen roll, för jag får ut dom ur huvudet för ett kort tag. Det är guld värt. För det finns saker jag inte har berättat för Dig... om mig själv. Saker som skulle få dig att se annorlunda på mig, kanske få dig att gå din väg. Och det är verkligen det jag minsta behöver, att ytterliggare en människa sviker mig, vänder mig ryggen och går sin väg. Jag klarar inte mer sånt nu. Speciellt inte idag... eller imorgon... eller den kommande veckan. Jag är en PMS-bitch. Som ett alter ego. Berg-och-dalbana HARDCORE vad gäller mitt humör. Det är faktiskt ganska jobbigt, särskilt när jag inte kan kontrollera det själv. Då är det som om någon eller något bara tar över min kropp och min talförmåga. Slår och skriker på närmaste människa. Sen får jag "tillbaka kontrollen". Då kommer tårarna. Och det är alltid samma tankar i huvudet då. "Ingen tycker om mig". Jag tycker så jävla synd som mig själv varje gång att det är patetiskt. Klart att NÅGON tycker om mig, right? Eller? Mitt schizo jag gör mig frustrerad, fyller mig med ångest och skapar panikattacker. Då kommer andningsbesvären. Jag blir så upprörd över ingenting att jag får svårt att andas.
Det värsta med allt det här är att det krävs så fruktansvärt lite för att utlösa ett sånt här utbrott hos mig. Så du är inte den första, och absolut inte den sista, som har orsakat mig den här typen av smärta, ambivalens och överdriven tankerverksamhet. Det är pms:ens fel. Bara för att det är så jävla lätt att skylla på något. Jag tror seriöst att jag är galen. En människa ska inte må såhär. Inte ens i tonåren. Det borde vara olagligt. Straffbart. Eller nått.
Tårar. Som jag sa. Nu kommer dom. Störtfloder. Helt utan anledning. Eller jo, men det kan vara små, obetydliga faktorer som helt plötsligt orsakar det. Helst av allt hade jag bara velat ha en kram, så att jag vet att det fortfarande finns någon som orkar stå ut med mig. Men ja, vem har någonsin påstått att livet är lätt? (Jag ska döda den jäveln isåfall).

Anyway. Nu väntar sängen. Och iPoden som jag har fyllt till bredden med alla min favoritlåtar just nu. Speciellt en av låtarna får mig att tänka massa. Varken negativt eller positivt. Bara "Tänk om....." (Den farligaste av alla tankar).

Bara för att jag har världens bästa mamma, som orkar stå ut med mig fastän jag är precis så skrikig och skränig som man som ung förälder lovar sig att inte låta sina ungar bli. Så det så!

Yttrandefrihet bör också
innebära friheten
att inte yttra sig alls.
Frihet från yttrande,
rätten att vid behov hålla tyst.


Nelai, tack för allt stöd. Hade aldrig klarat det utan dig!
Cassie, VIP, always.
Johanna, du vet att jag älskar dig.
Toots, du förgyller mina dagar.
Och ni andra som tycker att ni är mina vänner, jag tycker faktiskt om er också. Hade varit kul om man hade hört från alla lite oftare. Men ja, livet är ju som sagt inte lätt. Jag hinner knappt hålla reda på var jag själv är, hur ska man då ha tid att ringa runt till alla jämt och ständigt?

Lite kärlek finns det faktiskt där inne. I mitt annars så stenhårda och iskalla hjärta.

Skolstart.

"Kom igen! Man kan ju tro alla är födda den första april... stackarna är ju rena rama skämtet!"

Då var skolan igång igen. Typ, jippi? Såklart var ju lärarna snälla nog att låta oss börja på en tisdag, som innebär massa fys. Jazzen med Eva var ett rent helvete. Inte nog med att jag har legat och försoffat mig under jullovet, men hon var tvungen att kommentera och pika det också. Jag, som inte befinner mig i mitt mest stabila tillstånd just nu, började gråta. Plus att varenda muskel i kroppen krampade, och jag menar verkligen krampa, så det gjorde ju inte direkt att tårarna slutade rinna. Mah, och så dyker ju vissa människor upp i huvudet på de mest olämpliga tidpunkter, och det hjälper inte heller gråtandet särskilt mycket. Men jag överlevde. Bieffekt idag? Jag kunde inte resa mig ur sängen när jag vaknade. Träningsvärk from hell, vilket jag lär ha enda fram till sportlovet, och ja, då var det lov, sen har man samma helvete igen efter en ny veckas försoffande. (Jag vet att det är mitt eget fel att jag sitter still på loven, men loven är ju till för att vila sig, eller hur? ) Komposition hade vi också ja. Mer dans, vill säga. Jag saknar Mia!
Onsdagar är pluggdag. Bara teoretiska ämnen hela dagen, vilket också innebär den enda dagen på veckan som det är lönt att ha jeans eller strumpbyxor/leggins på sig. Annars går vi ju i träningskläder konstant. Eftersom jag inte kom upp ur sängen som jag skulle i morse blev det inget avancerat, men jag trivs verkligen i toppen jag köpte på Gina Tricot för två veckor sen :) Tack Nelia ;) Haha, dig har jag också att tacka för den extremt roliga natur-lektionen idag xD Och Toots. "Smart att han väljer *killnamn*, han är ju typ bög" (Calle skulle visa Heimlichmanövern - mobba inte min stavning). "Det är bäst att jag tar en kille så att jag inte blir anmäld för något sen" sa han när han skulle visa xD Alla skrattade så de låg dubbla. Alla gillar Calle :)
Och (klasskompis) Saras mystiska förhållande med Magnus (Samhällsläraren). Nu hörde jag ju inte klart hela historien, men det lät faktiskt rätt så roligt när hon började berätta xD Måste haffa henne imorgon o få henne att berätta klart för mig xD Annars kommer jag ju att gå och inbilla mig saker, hahaha.
Så på sätt och vis är det jätteskönt att vara tillbaka i skolan. Har saknat alla så sjukt mycket. Att ha alla favoriterna runt sig hela dagarn är precis vad jag behöver ♥ Hade ju klarat mig utan proven som är om två veckor, men det är väl smällar man får ta, när man har så underbara vänner som jag :)

En dålig dag.

Trasig.
Men vafan, vad är det här? Allt var ju på väg på rätt håll. Uppåt. Bort. Iväg. Men nä, nu kom pms:en, vilket innebär att ett steg fram är likamed två steg bak. JAG HATAR DET HÄR!
Med andra ord är det ingens fel att jag mår som jag mår. Och om det nu skulle vara någons fel så är det mitt eget, och jag är så medveten om det. Förlåt att jag gör allting så mycket svårare än det är. Som vanligt. Så jävla hopplöst.

Svartsjuka.
Varför? Du var aldrig min, men ändå... Ändå blir jag så sjukt jävla svartsjuk. HELT utan rätt. Man vill alltid ha det man inte kan få. Det är där mina problem ligger tror jag. Men det gör ont. Svartsjukan. Det så jävla ont. Om jag bara väntar en dag till, eller kanske två, så kommer pms:en att lura fram alla tårar som jag nu sitter och håller tillbaka. Jag hade lätt kunnat sätta mig och gråta nu. Men nej, envis som jag är, håller jag tillbaka tårarna. Förlåt att jag gör allting så mycket svårare än det är. Som vanligt. Så jävla hopplöst.

Ensamhet.
Jag har aldrig känt mig så ensam som jag gör nu. Vart tog alla vägen? Kanske bara är bra att skolan börjar imorgon så att jag har något att sysselsätta mig med. Fast min brist på motivation kommer göra allting så mycket jobbigare. Det känns som att jag kämpar mot ett osynligt mål. Som sagt, jag vet inte vad jag vill göra efter studenten, men än resa. Och vägrar att göra karriär på Ica Maxi, det finns liksom inte ens på världskartan. Förlåt att jag gör allting så mycket svårare än det är. Som vanligt. Så jävla hopplöst.

Fröken Gnäll.
Jajo, tror minsann att det är jag det. Har en sån där jobbig dag. ALLT är fel idag. Vill bara precis gå och gömma mig. Jag vet att jag inte är trasig, att jag inte är ensam, att jag gör allting svårare än det är, men jag är sån! Speciellt en dag som den här. Det finns liksom inte så mycket att göra åt saken. Ta det med en nypa salt och bit dig i tungan. För vet du vad? Det går över! Och sånna här dagar blir jag konstig. Riktigt konstig. Plus att min djupare skrivarsida kommer fram. Hittade en text jag skrev i somras som jag fick mycket bra kritik för, som jag har valt att publicera här idag, mest för att den passar så bra just idag.
"Men helt plötsligt kan jag tänka på persienner, och hur sjukt gärna jag vill vara dess skugga. Skänka någon behaget av mörker. Eller att jag vill vara en författares bläckpenna. Tänk själv att vara den som bokstavligen skrev världskända romaner. Men helst av allt vill jag vara ett instrument. Musiker är oftast passionerade människor, och behandlar sina instrument tusen gånger bättre än sina medmänniskor. "

Musik. Ljuva musik. Drogen som inte förstör kroppen, utan istället läker den. Eller ja, en del musik får mig att tänka efter alldeles för mycket. Då blir jag knäpp och börjar gråta. Men får jag själv välja, då blir det musik som läker. Läker bättre och fortare än tid, som sägs läka alla sår.

Förlåt att jag gör allting så mycket svårare än det är. Som vanligt. Så jävla hopplöst.

35 minuter!

Personligt rekord! Det blir en till blogg ikväll. Det är bara 35 minuter sedan jag publicerade min förra xD I vilket fall som helst kommer det ett till inlägg pga Dig. Du. Du gör mig lite lätt... ja.. sliten. När jag inte har pratat med dig på ett tag glömmer jag bort dig, men när vi väl har pratat så blir jag så ARG på mig själv för att jag inte förstod då vad jag gick miste om. Men ja. Låten du skickade idag var ju helt klart klockren.

Dashboard Confessional - As Lovers Go.

She said, "I've gotta be honest
You're wasting your time if you're fishing round here"
And I said, "You must be mistaken
Cause I'm not fooling, this feeling is real"
She said, "You gotta be crazy
What do you take me for, some kind of easy mark?"
"No, you've got wits, you've got looks
You've got passion, but I swear that you've got me all wrong"


All wrong
All wrong
But you got me


I'll be true, I'll be useful
I'll be cavalier, I'll be yours, my dear
And I'll belong to you
If you'll just let me through
This is easy, as lovers go
So don't complicate it by hesitating

And this is wonderful, as loving goes
This is tailor-made, what's the sense in waiting


And I said, "I've gotta be honest
I've been waiting for you all my life
For so long I thought I was asylum-bound
But just seeing you makes me think twice
And being with you here makes me sane
I fear I'll go crazy if you leave my side
You've got wits, you've got looks
You've got passion
But are you brave enough to leave with me tonight"


Tonight
Tonight
But you've got me


I'll be true, I'll be useful
I'll be cavalier, I'll be yours, my dear
And I'll belong to you
If you'll just let me through
This is easy, as lovers go
So don't complicate it by hesitating
And this is wonderful, as loving goes
This is tailor-made, what's the sense in waiting


This is easy, as lovers go
So don't complicate it by hesitating
And this is wonderful, as loving goes
This is tailor-made, what's the sense in waiting


This is easy, as lovers go
So don't complicate it by hesitating
And this is wonderful, as loving goes
This is tailor-made, what's the sense in waiting

Ni som känner mig o vet allt som hänt runt omkring vet att mer klockrent än såhär blir det inte!
Om ödet vill?


Låt mig presentera... Fröken Gnäll !

Varför? Världens mest omfattande och mest ställda fråga. Varför? Den första frågan man lär sig som liten, den största frågan genom tonåren och den mest ångestladdade frågan genom livet. Varför. Just idag har jag så många varför i huvudet att jag har huvudvärk. Den typen av huvudvärk som varken går att bota med Ipren eller vila. Helt hopplöst. Om jag hade gått och lagt mig för att vila hade det bara dykt upp fler varför, och ju fler jag har i huvudet desto värre blir huvudvärken. Tänk om man inte hade varit så ... ambivalent? Då hade man kanske sluppit hälften av huvudvärken? Mja, drömma går ju. Om jag inte hade tänkt på killar, känslor och framtiden hade jag säkert tänkt på något annat huvudvärksframkallande. Det är bara att ge upp, har jag en känsla av.
Ja, killar. Jag är inte mer än tonåring xD Det är allmänt känt att många killar tänker på tjejer och sex ofta. Men tjejerna då? Näää, de är blåsta blondiner hela gänget och vet absolut inte vad ytlighet är! [oh my] . NEWSFLASH, tjejer är likadana :) Men jag lär mig aldrig. Killar (de flesta, iallafall) är svin. Ljugande, svikande, hjärtekrossande svin. Men ja, klarar ni en andra newsflash idag? Tjejer är likadana!
Nu var det också sagt.... Hmm, det var något mer jag ville lätta från hjärtat, men jag har tillfällig minnesförlust, så jag får väl beklaga mig över något annat sålänge. Inget mindre än skolan! Japp, helvetet börjar på tisdag igen. Förläng lovet? Happ, inte det. Mja, det är väl inte skolan som är helvete, det är läxor och allt arbete runt föreställningarna som kommer bli tufft. Jag kan nu också avslöja lite exklusivt här att jag aldrig kommer få en karriär som professionell dansare. Min kropp är redan totalt förstörd. Jag bara hoppas att jag klarar trean utan problem, så att jag får en färdig utbildning, så att jag kan läsa vidare direkt sen. Eftersom jag inte kommer att klara av en danskarriär är det nu hög tid att seriöst börja tänka efter. Vad vill jag egentligen göra av mitt liv? Vill jag sitta i kassan på Ica Maxi med mina billigt manikyrerade naglar och höra *bip, biip, bip, bipp, biiiiip, bip, bipp* hela dagarna? Hundrafyrtiosju och femtio tack. Du har inte sju och femtio? Ah okej, BRITTA, HAR DU VÄXEL? Oh My GOD, låt mig slippa det ödet.
Mja, nä, jag vet inte. Kanske skulle jag satsa på skrivandet? Skriva kan man göra i hela världen, d.v.s. jag kommer aldrig att sitta fast i Sverige om jag väljer ett skrivande yrke. Och eftersom jag är nästintill lika bra på engelska som jag är på svenska kommer det ju gå hur bra som helst. Faktiskt. Det tål att tänkas på. Jag har i vilket fall som helst redan nu mer eller mindre bestämt mig för att jag ska dra utomlands i ett år eller två efter studenten. Det känns som att jag vill se världen innan jag "slår mig till ro". Jag har nämligen en känsla av att det är just det jag kommer att göra. "Slå mig till ro". Skrämmande tanke, men jag är nog sån. Man, två ungar, villa, volvo. Svensson-liv. Det hade väl inte varit så farligt egentligen. Ett fint liv. Men jag... jag vill ha mer!


Som sagt, drömma går ju. Jag kommer sitta där på min feta röv om tio år, på Ica Maxi, skrikande på Britta efter växel. Och där hemma kommer jag ha två ungar med olika pappor, och mitt fredagssällskap när ungarna är på fritidsgården kommer att va en flaska billigt vin och ett stort Marabouchoklad.
Vem vet? Jag kanske kommer trivas där... I min ensamhet.


Rubrikproblem...

Asså, nu har jag suttit i en kvart och försökt komma på en lämplig rubrik till dagens (/nattens) kommande blogg, men nej, TOTAL black-out, vilket också har resulterat i att jag har glömt det mesta jag hade tänkt skriva här idag.. (/inatt?). Mja, hur som haver så kom jag hem från biografen för inte alls för länge sen. Såg Déjà Vu med mamma och moster. Trevligt, men filmen var aningen dryg. Helt okej, men sista kvarten satt alla och vred sig och önskade att filmen var slut. Slutet kom, vi fick gå ut, och aldrig har jag varit så glad över att komma ut i kyla, snålblåst och regn! Det var som att få andas ett första andetag på över en kvart! Fullsatt salong innebär dålig luftcirkulaition. Filmstaden ! Jag rekommenderar er innerligt att skaffa nån sorts AC i salongerna. ! Tänk på min stackars mor som inte klarar av sån värme, liksom. Och alla andra för den delen som sitter och halvdåsar på grund av syrebrist. Vi är ju inte mer än människor.

Jag tror bestämt att jag ska införa en del i min blogg som heter något i stil med "Dagens klagande", om det inte hade varit för att det låter så gnälligt. Jag vill bara att folk som tycker att jag gnäller mycket ska kunna hoppa över den biten. Men innan jag kan införa den över huvud taget måste den namndöpas, och eftersom jag lider sån extrem brist på fantasi idag så tror jag att jag sover på saken!
Dock! Just idag får den delen lov att heta "Dagens klagande", bara för att jag har massor att klaga på. Det jag hade tänkt ta upp i dagens (/nattens? jag är pigg som tusan ffs) blogg är Malmö Stadsbussar!
Har folk inget vett över huvud taget? VEM dränker sig i en hel flaska parfym innan man sätter sig på bussen? Har ni aldrig hört talas om att folk kan vara allergiska? Och VEM har mage nog att spela sin *svär väääldigt fula ord just nu* musik på sina hippa telefoner? Alla tycker inte om er skitmusik! Och VEM i hela världen vill höra två araber tjabbla om ... vem fan vet vad? (Ska det diskuteras ska det vara på svenska eller engelska så att jag också förstår och kan skratta åt andras problem. ) Och NEJ, jag vill inte se fröken Barbie och unge herr Kalsongmodell stå och äta upp varandra längst fram i bussen.
Är det här för mycket begärt? Kan folk inte bara bete sig som på ett bibliotek när man åker buss? Lagom tyst nivå, inga musikspelande telefoner, lugnt och stilla. Och som om det inte vore nog så är de flesta busschaufförerna så otrevliga att man blir sur för resten av dagen. Lär busschaufförerna lite vett dom också!
(Men för att klargöra en sak, jag är inte rasist, araberna för tjabbla hur mycket de vill, och jag är inte heller en surtant som inte vill att Barbie och Kalsongmodell ska äta upp varandra , kärlek är ju fint, eller hur? , jag blir bara avundsjuk och för all del, jag brukar också prata högt i mobiltelefonen när någon ringer till mig.)
Men ja, vem sa någonsin att världen är rättvis? Nästan gång jag åker buss ska jag plugga Ipoden i öronen på högsta volym, vira min sjal om huvudet så pass att den täcker näsan (kanske till och med ögonen?), och så ska jag klocka istället för att lyssna på fru Skånetrafiken eller se bussarnas halvkassa informationsdisplay, så jag vet när jag ska av. Ja, så blir nog bäst. Och nästa gång jag ser en sur busschaffis ska jag bara le och säga "Var glad att du inte kör buss utan tak!" (Det regnar ju jämt nu förtiden.)
Tummen upp för Skånetrafiken och våra älskade Stadsbussar ! (märk väl ironin i den meningen).

Biljetterna till Fall Out Boy kom idag. Trodde jag skulle börja hoppa och skrika av glädje, men jag antar att det kommer att komma när jag träffar Nelia och Toots :D OMG, nu jävlar! Jag kommer räkna ner dagarna!
Och förresten är det bara 338 dagar tills jag blir 18 xD Om du nu bryr dig, vill säga ^^
Om man skulle ta och gå o lägga sig, kanske? Blev trött nu, helt uppspelt över konserten och allt annat som händer runt omkring. Kommer ju bli konstigt att ha dig där. Eller? :s
Ja, vem vet, det är två och en halv månad tills dess. Vi får se vad som händer helt enkelt...

Yet I'm nothing more than a line in a book.

En dag...

Ja, det är nu du tror att jag kommer skriva "kommer jag att....". Men där hade du fel, din sucker! Det jag skulle skriva var som såhär att en dag som idag, önskar jag att jag tog saker och ting lite mer lättvindigt. För shit, vilken panik jag fick när mammas telefon ringde vid 16, och i andra sidan luren var ingen mindre än Stefan (som inte skulle komma förrän imorgon) och säger att han är på Centralen. Jag såg ut ungefär som en zombie, men på 25 minuter hann jag städa mitt rum, damsuga både mitt och hans rum, borsta tänderna, sminka mig OCH fixa håret. Jag tror att jag såg ut som en speedad Duracell-kanin under de 25 minuterna. Men ja, städat blev det, och första mötet blev ju klart... intressant. Jag vet inte riktigt vad jag hade förväntat mig. En tråkig Svensson kanske. Eller en nörd. Eller för all del världens snyggaste, men mest arrogante människan någonsin? Oj, som jag hade fel. Han är snygg, det är han. Och han är trevlig, absolut! Ska ju bli kul att se hur länge jag lyckas lura honom med att jag är snäll? *mahaha*. Stackars honom, han måste stå med BÅDE mig och min mor. Men tydligen ska mamma ha förvarnat honom xD Ska bli sjukt kul att se hur länge vi står ut med varandra. Vem vet, vi kanske kommer jättebra överens? Han verkar iallafall ha en estetisk själ, och sånna människor brukar inte vara så svåra att komma överens med. Men för all del, du vet ju hur jag är. Lite dominant, bossig, skrikig, och framförallt lite lätt otrevlig ibland. Men det ska nog bli bra.
Välkommen till Malmö, Stefan. Hoppas du kommer trivas här :)
Och med det sagt, kan jag nu återgå till min dagliga dos gnällande. För än är jag på sånt riktigt "nu-tänker-jag-gnälla-fastän-jag-vet-att-jag-inte-har-någon-anledning"-humör. Och offer för mitt gnällande idag är ingen mindre än alla jävlar som envisas med att skicka sms mitt i natten. Jag förstår verkligen inte VARFÖR man måste skicka sms mitt i natten. Jag sover mitt i natten, det borde alla göra. Det är så människan är skapt. *Duuuh*. Men ja, Du behöver inte känna dig ensam, det inte bara dig jag har fått sms från mitt i natten, och ALLA har fått lika mycket skäll. Så det så!
Nu ska jag gå och förpesta Stefans tillvaro lite. Hjälpa honom orientera sig lite på Malmö-kartan kanske :)

So long, sucker!

Jeeeffla shiiit.

Fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan !!!!!!!

FAN !

Grått Nytt Hår.

Då var det år 2007 nu. Jippi. Gott Nytt År. Ett år närmre pensionen. Känns bra va?
Mitt 2007 började med skumpa, cigarr, fyrverkerier, kramar och "alla vi som älskar Malin klappar nu". Skiitbra. När vi gick in igen 40 minuter senare gick det bara utför. Kommer inte ihåg ett dugg. Eller jo. Ett badkar och toalettgolvet... och Jimmys säng, som förresten är himla skön att ligga i. När jag vaknade i morse (hrrm, halv ett? xD) så kunde jag inte lyfta huvudet från kudden. Och enligt Johannas pappa heter jag Camilla xD knasigt värre. Och som vanligt glömde jag ju något hos Johanna, vilket jag av någon anledning ALLTID gör. Suck.
Man kan ju hoppas att året fortsätter bättre än det började iallafall. För det var en gång en människa som sa till mig att året blir så som det börjar. Och det hoppas jag verkligen att det INTE stämmer! I övrigt hade jag jävligt kul dock :)

I rip my heart out. Piece by piece.
To show you how I feel.
If I thought that you’d even care.
My heart is breaking as you speak.
Won’t you listen to me?
Jag har lovat mig själv att jag inte ska ha några nyårslöften i år, för jag blir bara så jävla besviken på mig själv när jag inte klarar av att hålla dem. Så därför blir det ett år av möjligheter. Möjligheter att prova allt. Inte frukta något. Spränga gränser. Testa vingarna. Jag fyller 18 i år.
Vad händer sen?

Och intågande kommer...

... det nya året.
Aldrig hade jag, för ett år sedan, kunnat ana att 2006 skulle komma att bli ett så härligt händelserikt år. Det har varit skratt, gråt, kramar, pussar, nya vänner, dramaqueens, ovänner och intriger på alla dess håll och kanter. Precis så som det ska vara när man är 16/17 år gammal. Kärlek och "kärlek" har också präglat året. Men jag tror aldrig jag har varit riktigt kär. Jag tror jag har varit kär i kärleken. Det är vad mina vänner påstår iallafall. Och eftersom mina vänner är det bästa jag har, så litar jag på dem :)
Jag har dessutom gjort slut på många "min första..." . Man hade ju "min första kyss", "min första fylla" osv. De försvann för längesen. Men iår har jag en del att fylla på med på min lista. På gott och ont. Det största "min första" iår är så stort att jag kommer att minnas det ett bra tag framöver. Förmodligen ända tills jag dör. Många säger att jag var lagom korkad, men jag ångrar inget :D Det är liksom lite sent att ångra något man redan har gjort. Det är bara till att gå vidare och ta nya tag.
Jag hoppas att 2007 har lika mycket att bjuda på, för det här året har som sagt varit minnesvärt.
(Påminn mig om att jag aldrig ska planera längre än 3 månader framåt i tiden).

Igår var jag ute och gick med Alex. Det var så sjukt välbehövt. Klarar verkligen inte av vissa typer av diskussioner på msn. Men jag överlever :) Det behövs ibland. Och Alex, han får mig att glömma mina bekymmer. Han får mig att skratta och le som om världen runt omkring inte existerade. Och hur var det nu? Vi rymmer till Las Vegas och gifter oss? xD hahaha. Som sagt. Man glömmer allt runt omkring :) Det tackar vi för.
Idag har jag mest gjort ingenting känns det som. Fixade en flaska bubbel som jag ska ha imorgon. Det nya året måste ju välkomnas med lite stil ;) Och så hade vi middagsgäster här hemma. Trevligt värre.

Jag är. Är jag?
Jag är inte gjord av sten.
Vad är farväl?
Vad är inte gjort av sten?

Musik är medicinen som botar allt. Utan musiken hade jag inte fungerat. Det är jag helt säker på.

Och nej, allt handlar inte dig längre... Du är fri nu. Fri från mina tankar. Inte borta. Bara fri.


Jag lär knappast ha tid att skriva här imorgon har jag en känsla av, så jag säger det nu.
Gott nytt år, gott folk. Ha kul imorgon ! Det ska jag ha iallafall ! :)
Kävlinge, here I come...

Och där står jag...

.. och undrar vad fan är ditt problem?
Sov 13 timmar i natt. Eller ja, jag låg i sängen så länge. Jag sov kanske... 2 timmar max. Och sen fick jag sms mitt i alltihopa. Jag antar att det är mitt eget fel. Men vafan. Det är ditt fel att jag inte kan sova. Kommer du ihåg? Du med stort D? Du sätter igång en tankeverkstad jag inte vill veta av. Det är ditt fel. Bara ditt. Eller kanske, kanske, är det mitt fel.? Man vill alltid ha det man inte kan få, heter det ju. Men jag ville (och vill fortfarande) ha kärlek. Det fanns ju en chans till det (om än liten, så dock), och så är jag dum nog att stöta bort den? Jag tror jag är dummare än jag trodde. Det här driver mig till vansinne. Allt hade varit så mycket lättare om jag inte fanns


Nya alster btw:


Mamma, jag är kär! Kär i en lång man med blå ögon.
Att han har fru, barn, volvo, villa och vovve skiter jag i.
För mamma, jag är kär! Kär i en lång man med blå ögon.


Och mamma, han har mörkt hår. Precis som en italienare.
Och han har ett sånt där härligt skratt, som gör att man vill skratta själv.
Åh mamma, jag är kär! Kär i en lång man med blå ögon.


Mamma, jag är kär! Kär i hans sätt att le. Sättet han ler mot mig!
Han får mig att glömma världen runt omkring. Han är så vacker.
Åh mamma, jag är så kär. Kär i en lång man med blå ögon.


Det är så längesen jag skrev en dikt sist. Den här har jag hämtat inspiration från verkligheten. Haha, han är verkligen så vacker som han beskrivs, och ja, han är verkligen en önskedröm. Därför förevigar jag honom såhär :)


Jennie och Cassie, jag tror ni är sända från himlen till mig. Jag älskar er!


Ikväll ska jag enbart ligga hemma och kolla på film. Jag tror jag behöver det. Lite tid för mig själv. Lite tid att tycka synd om mig själv utan att lägga över det på alla  andra. Jag vet själv hur jobbigt det är när folk gör så :) Så nu går jag o gömmer mig under mitt täcke, och där kommer jag att ligga. Vill du nått är jag aldrig längre bort än ett telefonsamtal, och det vet du tamejfan om.


När ingen ser...

... Det är då jag gråter. Det är då jag svär över mitt liv. Det är då jag vill hoppa framför tåget.
När ingen ser, då vill jag helst av allt bara säga upp min existens på jorden. Jag börjar faktiskt undra om jag inte är lite osynlig, för ibland känns det som att ni inte ser fastän ni står framför mig. Är jag bara en skugga? En illusion? Ett spöke? Ett eko av vad som en gång i tiden brukade vara Malin? (Vad var någonsin Malin ändå?). Det är ingen som känner henne. Inte ens jag. Det gör mig lite ledsen ibland. Det hade faktiskt varit mycket lättare om jag åtminstone hade vetat. Vetat vem Malin är. Men nu gör jag inte det, och vad ska jag göra åt saken? Hoppa framför tåget kanske? Allt hade varit så mycket lättare om det bara tog slut. Är det att vara feg? Att ge upp? För så fan heller om jag ska ge upp. Sånt trams håller jag inte på med. Suck. Orka det här. Jag blir bara mer knäpp än jag redan är. Jag lovar att det är Simrishamn's fel att jag blir sån här. Det är väggarna här. De orsakar klaustrofobi. Jag kan vakna mitt i natten och känna att väggarna kryper nära inpå. Vakna av känslan att vilja springa upp och ta den stora kniven. Göra något drastiskt. Det finns medicin mot sånt, säger mamma. Jaha, droga mig, GÖR DET. Då kanske ni slipper mig. Mig och mina hemska tankar. Mig och mina hemska gärningar. Droga mig. Har ni tur så vaknar jag aldrig mer igen.

Jag saknar Malmö så mycket att jag vill gråta.
Och dessutom ska jag, Jåss o Nelai se Fall Out Boy i Danmark 21 mars. KÄRLEK ♥

God Jul

Hoe , Hoe , Hoe.
Skjut mig.

Jaha, då var det julafton. Strålande solsken, +12°C och allmänt ojulig stämning. Var uppe tidigt imorse för att sälja kvällsposten åt mina bröder (gjorde det igår också. snacka om snabba pengar). Vissa var riktigt generösa idag, nu när det är jul och allt. Den här helgen har jag jobbat allt som allt ungefär 3 timmar, och jag har tjänat 530 kronor. Det är rätt så skön timlön det ;) Saknar mina gamla kunder, alltid kul att träffa dem igen :) Det är ju trots allt ändå 1,5 år sedan mina bröder tog över för mig :)
Pappa kom nyss in och gav mig en julklapp från farfar ^^ En flaska Black Tower (jag tror det är det godaste vita vinet som finns). Farfar och hans kompis var i Tyskland i veckan och frågade pappa o farbror om det var något särskilt de ville ha. Jag var den förste som hojtade xD Och tänka sig, nu har jag mitt vin. Funderar på om jag ska dricka det på nyår eller spara det. Eftersom det är flaska måste det ju drickas upp ganska omgående när den väl är öppnad. Det hade varit lättare med box :/ men,men. Dagens I-landsproblem xD

Då bär det snart av till Farbror, eller aa, Jerker heter han :) Min lilla kusin är världens sötaste :D Ebba heter hon, och hon är 6 månader gammal. Hon gillar för övrigt att dra i mitt långa hår xD (både min farbror o farbrors flickvän, Linda, har kort hår).
Om man skulle ta och vara lite social med mamma innan vi drar kanske? :P
Om inget annat så ha en God Jul.
Ät för mycket mat, klaga på julklapparna och le från hjärtat din lilla rebell :)

(En enkelbiljett då? Jag kan stanna för alltid om du vill ha mig så länge. Snälla?)

Kalla det vad du vill.

Tingvalla var... händelserikt, som vanligt. "Vi äger Håkansson" stod det på våra armar på alla 20 (?) tjejerna xD Sjukt ball. Lättklädd, självsäker och nerkladdad med "Can't touch this" över brösten ägde jag, Toots och Cassie dansgolvet. Jag råkade visst skicka några sms också. Typ, förlåt? :$
Idag har jag, mamma, moster och syskonen firat Julafton. Mysigt värre. Mätt som fan är jag iallafall xD
Imorgon väntar ytterliggare julfirande med pappa, farmor o farfar, farbror + flickvän + kusinen och så syskonen :)

Jag vet inte vad det är för fel på mig. Plötsligt känner jag bara för att sätta mig och gråta : /  
Jag saknar redan Malmö. Nu vill jag HEM !


Jullov!!!

OH MY GOD ! Ja, då är jag numera en piercad flicka. Fiiiifan vad nålen sved :O Jåss, du ljög för mig :O Det gjorde ju visst ont :O Men, men. Nu är den på plats och det känns jävligt bra. Det var absolut värt illamåendet xD
Dricka i måndags, dricka igår och dricka imorgon. Jisses, vad är det här? xD Jo, det kallas jullovsvecka. Maha. Då är det tillåtet.
Och förresten så känner jag mig som en helt ny människa, äänd Aj lööv itt. Mitt hår är hetast.
Nu ska jag sova, för imorgon ska jag upp tidigt. Packa inför en veckas vistelse i Simrishamn (döda mig?). Jaja, det kommer säkert gå bra. Tingvalla imorgon, jul i helgen, träffa Jennie på tisdag och så åker jag hem på onsdag. Det blir nog bra.
Men förresten så hade jag nästan ingen frånvaro den här terminen. Känner mig sjukt stolt. Har dessutom ganska bra betyg i de avslutade kurserna. (VG eller MVG, inga G). Känns bra som fan.
Skolavslutningen var som vanligt sjukt ball. Jag älskar vår teaterparallellklass. De är fan bäst.
God natt, gott folk :)

Ibland.

Ibland undrar jag om jag inte har något liv. Ta den här helgen som exempel. Jag har inte ens varit utanför dörren idag. Jag har fortfarande pyjamas på mig för guds skull. Jag har gått mellan TV:n, datorn och kylskåpet. Det är vad motion jag har fått idag. Men ja, ibland behöver man ju sånna helger också. För det är den första riktigt slappa helgen jag har haft på länge. Skönt, men ganska tråkigt i längden. Imorgon måste jag verkligen ut o handla julklappar. Idag blev det ju inte så mycket med det. När jag hörde regnet mot fönsterbläcket i morse kände jag allt utom lust för shopping.
Åh, jag tror jag måste leta upp en Ipren. Har sån sjuk huvudvärk.
Igår blev jag väldigt lycklig eftersom jag fick tillåtelse att använda en låt till en dans jag ska/vill göra. Han som har gjort låten tyckte det var kul att jag frågade ^^ Förväntar mig att se dig på föreställningen sen!
Det känns som att våren kommer bli stressig, minst sagt. Alla kurser som ska avslutas och sättas betyg på, plus TVÅ olika föreställningar som ska tränas inför och sättas. Men kul som tusan kommer det att bli. Ser fram emot det sjukt mycket redan nu. Har lite ångest över att jag inte har hunnit prata med Seth om jag får låna danslokalen över lovet, så nu blir det väl inte så mycket med det. Hade behövt de två veckornas konstanta träning. Men å andra sidan måste jag ju vila min skadade axel så jag pallar dansen i vår.
Pest eller kolera?
Men dansen ska jag helt klart ta itu med på lovet. Dansen till låten. Låten är i och för sig bara en minut lång, men vet du hur svårt det är att få ihop en hel minut BRA koreografi? Det ska jag berätta för dig. Det är skitsvårt! Och dessutom måste jag stretcha hela lovet *suck*. Det är typ det som är min svaga länk. Hade jag bara lagt ner lite energi på stretcingen och tränat på diagonalerna hemma så hade jag nog varit dubbelt så bra som jag har varit den här terminen (och jag har inte varit särskilt bra den här terminen). Jag måste verkligen, verkligen lära mig göra dubbelpirouetter nu. Det börjar ju bli pinsamt. Men ja, det är som Johanna säger, jag måste träna magen (min absoluta svaghet). Magen är center, utan styrka där förlorar man styrkan i hela kroppen när man dansar. Så är det bara. Men nu ska jag ju komma igång med simningen också efter lovet (istället för idrotten). Undrar om jag fortfarande har farten i mig, jag tränade ju trots allt simning till och från i 4 år innan. Så någonstans finns det nog i mig (hoppas jag).
Sen det där med nyår. Det börjar gå mig på nerverna. Jävla skit. Varför ska det vara så svårt att få tag i en lokal som rymmer 60 supande tonåringar? (Ja, det var ironi). Börjar undra om jag inte ska ta och skita i Simrishamn och hålla mig till mina kompisar här. Känns som att jag kommer få ut mer av det ändå. Sanningen, kanske hård, men jag har inte glömt er andra för det. Cassandra, min ängel och festfixarkompis, förlåt om du tycker att jag sviker dig. Men jag pallar inte Simrishamns ungdomars supande längre. De super för supandets skull. Jag är över det. Och det sorgliga är att jag blir sån när jag är där. Det stället är inget för mig längre. Men än finns det ju några kvar som lyser upp vardagen även där. Och er saknar jag något så fruktansvärt emellanåt.

Och förresten så vill jag ha kärlek. Inte sex, inte allt det andra. Kärlek.
Drömma går ju.

Katastrof.

Jag sa ju det. Jag lär mig aldrig. Jag tror jag ger upp nu. Eller ja, det har jag i och för sig sagt varenda gång i ett år nu, men ändå. Jag kanske skulle gå och gömma mig? Försvinner problemen då? Nä, just det. Det gör de ju inte *suck*. Men, men.
Livet går vidare, som det heter. Och nu är det bara 6 dagar kvar. 6 dagar kvar till skolavslutning, och efter avslutningen ska jag o tjejerna ner i stan. Klockan 13.00 händer det. Då ska jag pierca mig. Oh my. Jag kommer att svimma. Det här är något jag har velat göra hur länge som helst, men inte vågat fråga mamma om lov för. Så nu, nu äntligen blir det av. Weei ! ^^ Toots, du kommer inte ha någon hand kvar sen ^^ maha.
Ensam hemma i helgen, för övrigt. Ska bli skönt. Bada badkar, kolla TV, sitta vid datorn, bara göra ingenting. Och imorgon ska jag ut och julhandla. Ångest, indeed, men vafan, någon gång måste det bli gjort.
Bara jag som är trött på mig? Jag förstår inte hur fan ni står ut. Men jag är tacksam att ni gör det. Utan er hade jag inte haft något liv. Och utan er hade livet varit så fruktansvärt meningslöst. Förlåt att jag är så extremt knasig.
Men jag älskar er, och jag lovar att det kommer att bli bättre till våren. Det brukar vara så. ♥

Malin goes Bloggare.

Hej och Välkommen till min nya blogg. Alla andra har ju blogg, varför skulle inte jag ha det? :P
Jag har ju i och för sig en blogg genom min Lunarstorm (streetsmart), men det kändes som att det var dags att prova något annat.
Just idag har jag varken tid eller lust att dela med mig av min vardag, men för sakens skull kan jag väl berätta att jag har varit hos tandläkaren idag (hatar det), åkt tåg massa massa och så har jag en paranoid mamma (med all rätt).
Imorgon är det fest, för jag fyller år på lördag. Den du ! :P
Nä, nu ska jag gå o göra vettigare saker (typ kolla på TV xD jag har inget liv). Jag återkommer snart nog.
Move along!

Nyare inlägg