Påträngande kyla.
Tragikomik i all ära, men det här är inte kul längre. Jag vill inte känna mig ensam, för jag vet att jag inte är det. Jag vill skratta mig genom dagarna, inte sucka, pusta och rulla med ögonen. Få mig att skratta?
Blandade känslor.
Du gör mig förbannat osäker. Jag hatar det.
Dagens miss.
Dagen FAIL, som min käre pojkvän hade uttryckt sig, är när ett företag väljer en logga som ser ut som det manliga könsorganet. Har de komplex? Eller är loggan cool? Ska vi slå vad om att det är män som ligger bakom företaget? I vilket fall som helst så är detta enligt min åsikt ett praktexempel på dålig grafisk design. Jag bryr mig faktiskt inte om att linjerna bildar en loop och att det kanske betyder något, för loggan är klantig. Det känns oseriöst. Företaget? foretagsinfo.se.
Känner du ironin?
Obeskrivlig tystnad.
Världen blir fruktansvärt tyst när man försöker kommunicera med en döv människa. Det pekas, och viftas med händerna, det mimas försiktigt och när man väl förstår varandra ler man sönder smilgroparna och man vinkar hejdå. Sen hör man oljudet av köket igen. Samma känsla får jag när jag försöker göra mig förstådd med någon som inte förstår något av de språk jag till viss mån kan prata. Det hände senast idag. En spansk tjej behövde hjälp med att fylla på sitt svenska, mobila kontantkort. Då kände jag mig snäll.
Jag har börjat spela på lotto. Tänk om man kunde vinna ett par miljoner eller liknande. Det hade varit så sjukt skönt. Då hade jag kunnat köpa mig allt det där jag för tillfället känner att jag verkligen behöver (och ja, listan är lång). Det lär väl aldrig hända. Hårt, hederligt slit är nog det enda man kan förlita sig på.
Jag blir knäpp av det här. Jag tänker för mycket. Jag saknar Jesper. Nu går jag och lägger mig.
Orutinerade rutiner.
Det är en lagom höstruskig tisdag. Det är beckmörkt ute. Jag spelar Markus Krunegård på lagom för hög volym. Jag sitter och förbannar mig över att Photoshop inte alls vill som jag vill, och att jag inte antecknar mer strukturerat under föreläsningarna. När jag nu sitter och försöker ta itu med min första läxa/inlämningsuppgift på lite drygt ett och ett halvt år känner jag orutinen i kroppen. Jag är glad att jag har min bibel.
Ibland blir jag förundrad över hur fort tiden går. Tjoff, säger det, så har det gått ett par veckor, någon månad. Livet fortsätter i en väldigt taktfast melodi för tillfället. Skola vissa dagar, jobb vissa kvällar, lunch däremellan och fika därefter. Jag försöker hinna träffa Jesper så mycket jag kan, men våra scheman krockar allt som oftast. Vi hade dock långhelgsmys över helgen som gick. Välbehövt. Jesper, min skatt, jag älskar dig. Glöm aldrig det!
Jag hade ett par roliga funderingar att dela med mig av när jag påbörjade detta inlägg för tre kvart sen. De har jag hunnit glömma vid det här laget, såklart. Romaner får det bli i början av nästa vecka istället (då jag är långledig och kommer att klättra på väggarna av trisstess).
Det är dags att stänga ner verkstaden för idag i vilket fall som helst, för nu vankas det rulltårta och kaffe (och alla mina "tjejserier"). Det tycker jag att jag är värd!
You make my heart sing a silly popsong.
De kallar den bibeln.
Jag är tillbaka! Värdsliga problem, klagomål och funderingar. Visst har du saknat mig?
Tiden vill inte riktigt räcka till när jag som bäst försöker jonglera jobb, skola, pojkvän och ett par vänner. Jobbet gör mig trött och blåslagen och chefen vill att det ska göras livsmedelsprov mitt i Köpenhamn (som jag för övrigt klarade galant). Skolan innebär en helt ny miljö att anpassa sig till, ny information i fruktansvärda kvantiteter ska lagras i minnet och det ska nätverkas (hittills har jag skaffat mig en ny vän, och hon är jättesöt) och helst ska man ha hunnit läst igenom bibeln vid det här laget. Snart kommer den första inlämningsuppgiften. Jag är inte redo. Jag är mer kär än någonsin, och förra helgen var jag och Jesper på vår första lägenhetsvisning. Vi
fick tyvärr inte lägenheten, men det gör mig faktiskt inget. Vi är i alla fall på väg i rätt riktning! De få vänner jag har är fantastiska, och om det är någon som känner sig glömd så finns jag faktiskt tillgänglig per telefon för det mesta.
Bibeln, också känd som "Grafisk kokbok", är ett mästerverk av sitt slag. Det första lärarna sa till oss var att genast införskaffa denna bok. Jag förstår nu varför. Jag fick, efter många om och men, äntligen mitt exemplar igår (försenad leverans...). Jag slukar varje ord som om det vore en religion, sekt. Min bibel.
På tal om bibeln i sin rätta bemärkelse så är det kyrkoval på söndag. Jag vill rösta, men jag är inte hemma då. Jag vill inte rösta för att jag bryr mig om vilket parti som styr min lokala kyrka (jag går inte i kyrkan här ändå). Jag vill rösta för att visa att unga visst bryr sig. Jag har den senaste tiden bekantat mig med flera härliga människor i min ålder som är troende, och mer eller mindre aktiva i kyrkan. Det får mig att sakna tiden jag var som mest aktiv själv. Det var en helt fantastisk period i mitt liv, och den senaste tiden har jag känt behovet av en sinnesrogudstjänst växa. Jag saknar lugnet. Jag vill inte gå i kyrkan själv. Jag tycker att min lokala kyrka verkar skum. Detta är en av få gånger jag saknar Simrishamn. Jag saknar St Nicholai. (För övrigt finns det ett partipolitiskt obundet alternativ att rösta på. Tål att tänkas på.)
Jag sitter och lyssnar på Lars Winnerbäck och drömmer om soliga vårdagar. Hösten har kommit, och det med besked. Dagarna är härligt solkyssta och lite för blåsiga. Dagarna blir kväll alldeles för fort och nätterna bygger kristaller av daggen. Träden har bytt färg. Bussen luktar tidningssvärta så som den ska göra när semestern är slut och regnet gör allt fuktigt. Lukten av helt nya skolböcker gör också sitt. Jag har en ny, häftig höstfrisyr (helt trendriktig; mörkt, mörkt och hel-lugg), och jag önskar det fanns plats för en ny höstgarderob i budgeten. Icke sa nicke. Skolböcker, ska det vara. Och en dator. Jag måste ha en stationär dator om jag ska kunna sitta och pilla med diverse bildbehandlingsprogram flera timmar om dagen. Jag står sliten mellan en värsting-PC och en åh-så-åtråvärd iMac. Det skiljer ganska mycket i pris, och för att inte tala om prestanda. Det lutar åt PC. Nåja. Vi får se.
Innan det här hinner bli en hel roman så tackar jag för mig, för ikväll. På återbloggande.
Dunkadunka, heta nätter och fantastiskt bra... ja, du vet.